FILM: Selma

One dream can change the world.


Selma

Selma är berättelsen om Dr Martin Luther King Jr:s historiska kamp om rösträtt för afroamerikaner - en farlig och skrämmande kampanj som kulminerade i den episka marschen från Selma till Montgomery, Alabama. Marschen vände den amerikanska opinionen och övertalade president Johnson att år 1965 införa The Voting Rights Act. 2015 är det 50 år sedan detta avgörande ögonblick utspelade sig i medborgarrättsrörelsen.

Filmen är baserad på verkligheten och innehåller mycket obehagliga scener där både svarta och vita människor som tror på saken misshandlas eller skjuts till döds. Antingen av polisen eller av folk i Selma som inte gillar "niggrer" och absolut inte "vita niggrer".

En av de starkaste scenerna är dock när Operah Winfreys karaktär försöker registera sig för att rösta - och hindras.
Inte av fysiskt våld, men av den typ av byråkrati och mobbing och sarkasm som är så vanlig hos myndigheter som alltid tror att de har rätt.

Martin Luther King Jr blev själv skjuten, precis som JFK, men den obehagliga scenen finns inte med i filmen.






Medverkande: David Oyelowo, Carmen Ejogo  Jim France, Oprah Winfrey  Clay Chappell Tom Wilkinson  Giovanni Ribisi  Haviland Stillwell  André Holland

FILM: Asterix - Gudarnas hemvist

Asterix - Gudarnas hemvist!

Häng med Asterix och Obelix i detta halsbrytande tecknande äventyr!

Julius Caesar har bestämt sig för att bli av med de okuvliga gallerna en gång för alla. Eftersom hans armé inte har lyckats rå på dem hittills beslutar han sig för en ny strategi: att bygga en högmodern civilisation utanför gallernas grindar! Ett nytt Rom – Gudarnas hemvist – ska tvinga Asterix och hans vänner att antingen anpassa sig till den romerska kulturen eller att flytta. Trots att Asterix och Obelix gör allt för att stoppa bygget börjar romerska medborgare flytta in. När de till på köpet gör utflykter till gallernas by utbryter kaos. Ska Caesar slutligen avgå med segern?

Asterix är en klassiker bland tecknade serier och det är jättekul att det kommer en bra TECKNAD film efter så många spelfilmer med mer eller mindre passande skådespelare. (Gerard Depardieu är inte riktigt lika tjock som Obelix). Och alla talar svenska!

Även andra nordiska språk finns med på dvd och bluray utgåvan från SF.

Det här är stenkul, bautastenskul!

Premiär på dvd och bluray den 10 augusti 2015.

HALF BAD - Inget är vare sig gott eller ont, utom i tanken

HALF BAD

En ny, engelsk fantasy succé!

- Inget är vare sig gott eller ont, utom i tanken

 

 

Sally Green

Half Bad

Semics

 

Världens mest sålda debut någonsin. Den nya magiska succétrilogin intar över 50 länder. Samtidigt.

Half Bad är Sally Greens debutroman och den har redan hamnat i Guinness rekordbok som den mest översatta romanen någonsin innan utgivningen. Half Bad trilogin såldes till 50 länder innan första bokens ens var publicerad i hemlandet England.

En ny, brittisk fantasysuccé

Det märks att man hoppas på en ny Harry Potter succé, albeit med tre böcker istället för sju i serien, och baksidestexten utlovar “En bok om häxor utan en enda uggla eller några runda glasögon i sikte. Det nya Hunger Games misstänker jag …”

Det här ska alltså vara tuffare, för äldre läsare. Men det hindrar inte att boken har ett starkt Harry Potter komplex. Som till exempel märks tydligt när Nathan ska hitta den här världens motsvarighet till “Diagon Alley” ,den hemliga dolda gränden som vanliga mugglare inte ens kan se, och här ligger Rådet där magiska människor jobbar med dubiös magisk byråkrati (precis som i Harry Potter världen). Fast här heter inte gatan Diagon Alley och vanligt folk kallas inte mugglare och man saknar den satiriska humor som J.K. Rowling hade när hon beskrev vår världs företeelser som EU käbbel och fotbollshuliganism genom den magiska världens skrattspegel.

När det gäller jämförelserna med Hunger Games - den serien är inte fantasy utan sci-fi. I dystopier är det vetenskap som i framtiden ställer till det för, eller räddar, mänskligheten. Inte magi, som i fantasy. Det finns ingen magi alls i Hunger Games.

En inledning i Du-form

Inledningsvis får vi möta huvudpersonen Nathan i en bur. Narrativet går i andra person, alltså du-form, vilket är ett ovanligt grepp, och man blir positivt inställd direkt. Det är inte ofta ungdomsromaner vågar ta ut svängarna. Man vet inte var buren är, varför Nathan är där eller hur man kommit dit. Början är kort sagt som den i Mazerunner där Thomas är i en bur, har tappat minnet och vi vet inte var vi befinner oss eller vad vi ska göra för att överleva.

Sedan, efter inledningen, spolas det tillbaka, och Nathan berättar om hela sin barndom och allt som hänt innan han kom till buren, och det sker i vanlig första person, så där är det språkliga experimentet över. Historien är också ganska ordinär: Nathan är häften svart och hälften vit häxa. De svarta är de onda och de vita de goda.

Nathan - en ny Beautiful Creatures Lena

Nathan är med andra ord precis som häxan/besvärjaren Lena i Beautiful Creatures, när han blir vuxen (sjutton) kan han gå till antingen den ena eller den andra sidan. Eller så kan han likt Lena fortsätta att vara en blandning (Lena har ett öga i varje färg, Nathans ögon avslöjar också att han är annorlunda och han beskriver sig själv som olivfärgad alltså mellan svart och vit).

En snäll mormor stöttar Nathan

Beskrivningen av Nathans barndom är ganska ologisk. Hans mamma är död och hans pappa försvunnen, alltså ännu ett föräldralöst fantasybarn (big surprise!) och han växer upp med sin mormor och sina tre äldre halvsyskon (de har en annan pappa). Äldsta systern beskrivs som elak och att det ska vara konstigt, men med tanke på att de äldre syskonens pappa, en vit häxa, blivit dödad av Nathans pappa, en svart häxa, och därmed gjort dem helt föräldralösa, är det snarare konstigt att två av syskonen är så supersnälla och beskyddande mot Nathan hela tiden. Debbie och Arran gör hela tiden allt för att skydda Nathan. Debbie är mest en tråkig, snäll tjej som gifter sig lyckligt tidigt (precis som många av karaktärerna i Harry Potter böckerna) och Arran är en supersnäll kille som vill bli läkare. Det förklaras aldrig varför de hela tiden ställer upp för Nathan och skyddar honom, eftersom Nathan ska vara ett så starkt mörkt häxämne borde han kunna skydda sig själv, och dessutom är han så jobbig hela tiden att det är svårt att förstå varför Debbie och Arran ens skulle vilja vara tillsammans med honom.

En söt, vit häxa

I skolan blir Nathan också beskyddad av den söta vita häxan Annalise. Hon är bokstavligen vit, har ljus hy och vitblont hår och påminner om honung, både till utseende och sätt. Nathan blir blixtförälskad. Men ni kan glömma att de åker till något Hogwarts, i den här fantasy trilogin låtsas alla magiker vara vanliga människor (varför?) och ungarna går också i vanliga engelska skolor och anstränger sig med att låtsas vara vanliga barn, från fyra års ålder. Det är ganska konstig att ugnarna inte får någon utbildning i magi, som ska vara deras viktigaste överlevnadsredskap. Nathan lär sig i alla fall ingenting i de vanliga människornas skola, han blir mobbad och har inlärningssvårigheter och när han är sexton kan han fortfarande inte läsa.

Sjutton år - en vattendelare

När häxungarna är sjutton får de sin magiska förmåga definierad. Precis som i den svenska fantasyboken Cirkeln eller serien X-men kan alla bara en sak: t.ex. flyga, bli osynlig eller läka.

Nathans goda, snälla mamma, hon som är död under den största tiden i boken, var specialist på helande. Likaså Nathans goda, snälla mormor. Debbie verkar mest vara specialist på att vara snäll och lyckligt gift med en oansenlig man (som inte figurerar direkt i berättelsen). Arran, Nathans gode, snälle äldre halvbror, ärver den läkande förmågan och han studerar till läkare i Cambridge. Nathans familj är med andra ord full av folk  som är supergoda och snälla och som verkligen älskar Nathan och gör det lätt för honom. Han har det inte lika  tufft som t.ex. föräldralösa J.K. Rowlings Harry Potter - eller Tess-karaktären i Thomas Hardy romanen och Casual Vacancy. Eller Charles Dickens Oliver Twist. Eller Tracy Beaker. Eller vilket övergivet fosterbarn som helst i en bästsäljande engelsk ungdomsbok av Jacqueline Wilson.

Häxor studerar till läkare i Cambridge

Arran kommer helt klart att göra succé som läkare, medhjälp av magin kan han förmodligen rädda livet på vem som helst. Även om det säkert är kul att läsa till läkare i Cambridge - många berömda naturvetare kommer därifrån - är det ingen speciellt spännande fantasymiljö. Alla häxorna verkar vara så upptagna med att knata runt i den vanliga välden och låtsas vara vanliga.

Nathan kommer inte att bli helare som sin mamma - fast han kan läka sig själv, precis som Wolverine gör i X-men - han kommer att likt sin far kunna förvandla sig till olika djur. Hamnskiftare är inte precis något nytt inom fantasylitteraturen, och det verkar inte vara någon speciellt spännande svart egenskap att ha. Nu har ju Nathans pappa lagt till bonusegenskaper till sin lista genom att döda andra häxor och ta deras egenskaper - precis som den onde, demonbesatta häxan i Cirkeln (han som vill döda våra hjältinnor på löpande band och ta deras krafter).

Beskrivningarna av Nathans pappa påminner om de om den onde pappan i Clary Fray serien The Mortal Instruments, alltså Valentine. Superond härskare, fast har skaffat barn med en supersnäll tjej. Och hans barn är seriens huvudpersoner.

Ett återkommande tema i modern framgångsrik fantasylitteratur för unga är “good girl möter bad boy“ (undantaget Harry Potter serien och Beautiful Creatures serien)- denna magiska formula gäller allt från TrueBlood serien till senaste Holly Black serien. Killarna har carte blanche att bete sig som skitstövlar eftersom de är övernaturliga varelser.

Här är det återigen samma sak.

En profetia om vem som ska döda vem

Enligt profetian ska den onde magikens barn kunna döda honom - hans barn och en speciell magisk kniv. Som Nathan råkar tappa när han är ute och springer i skogarna i Frankrike.

På det hela taget verkar magikerna inte ha så mycket nytta av sina magiska talanger. Det är inte så mycket superkrafter över det hela. Magneto hade åtminstone kunnat hitta kniven igen.

Det är också svårt att förstå varför  så många bokens karaktärer hela tiden ställer upp för Nathan, han är mest bara jobbig och självisk. Det går att förstå varför Nathan blir förtjust i Annalise, men varför blir Gabriel kär i Nathan? Nathan är sur och gnällig och grinig hela tiden de är tillsammans.  Det måste finnas coolare killar att slå följe med.

Starka kvinnliga karaktärer försvinner

Slutligen till jämförelsen med Hunger Games - Hunger Games hade många starka kvinnliga karaktärer, Half Bad har inte en enda. Annalise utmärker sig genom att vara söt, och att likt Törnrosa ligga i magisk koma och hon måste rädas av Nathan. De flesta kvinnliga karaktärerna är helare, alltså sjuksystrar, som Nathans döda helgonlika mamma och levande supersnälla omhändertagande mormor. De onda kvinnliga karaktärerna beskrivs som fula och jobbiga och de ser ut som… ja, häxor.

När det slutligen kommer in en kvinnlig karaktär som verkar vara tuff, snygg och INTE helare (tack och lov!) dör hon direkt och hennes död slarvas bort ganska omgående. Det är inte som i Harry Potter böckerna eller Hunger Games trilogin där man får stanna upp och tänka till över de människor som offras under tidens gång, för man ska bara vidare hela tiden. Det hinner inte bli sorgligt eller spännande.

Half Bad hypen fortsätter

Det är för tidigt att bedöma om Half Bad förtjänar hypen. Boken slutar mitt i handlingen. Törnrosa sover fortfarande och Nathan ska rädda henne. En ful häxa håller honom på halster. Och i skogen springer många olika djur och den magiska kniven är fortfarande försvunnen någonstans i Frankrike och han har dessutom blivit av med sin nye bästis.

Nathan har alltså en komplett sagolista med grejer-att-göra:

Hitta vapendragare/bäste vän (Gabriel)

Väcka blonda prinsessan (Annalise)

Slåss mot häxan

Hitta magiskt föremål (kniven)

Inte bli dödad av svarta eller vita häxor

Rädda världen står inte med på listan, men det kanske blir dags för det i nästa volym.

Snyggt omslag

Omslaget är för övrigt bland det snyggaste som gjorts i år. Det gör att man vill veta mer om skärvorna och den magiska goth tjejen i viktorianskinspirerad svart långklänning - fast hitintills har jag inte träffat på henne. Hon kanske kommer fram i framtida volymer.

En blandning av befintlig fantasy och folksagor

Hitintills har Half bad varit som en blandning av en massa historier som man nyligen har läst. Det varit lite Beautiful Creatures (svart/vit huvudperson), lite The Mortal Instruments (eller väldigt mycket: hade Clarys bror Sebastian varit berättare i The Mortal Instruments, hade han låtit precis som Nathan), lite Star Wars (förutspått fadermord), lite folksaga (smäll mormor, elak häxa i skogens pepparkakshus - fast huset är inte gjort av pepparkaksdeg), lite Törnrosa (Annalise), lite Mazerunner (buren och den oförklarliga början varför berättaren är i buren) och lite Harry Potter (fast utan att vara föräldralös), lite Cirkeln (begränsade egenskaper, men man kan döda för bonusegenskaper), mycket hamnskiftningssnack och inga coola tjejer --- än så länge. Half Bad är hitintills - som bäst - halvbra.

Förhoppningsvis kommer fortsättningen att vara lite mer originell. Och leva upp till det coola omslaget.

 

PAX – Mylingen och Bjäran- Skräck och diskbänksfantasy i Mariefred!

Skräck och diskbänksfantasy i Mariefred!
 

Sömlösa nätter med PAX

Åsa Larsson, Ingela Korsell
PAX – Mylingen och Bjäran
Illustrationer: Henrik Jonasson
Bonnier Carlsen

PAX är snabb, lättläst fantasy, rekommenderad för mellanstadieåldern, med stora, serieliknande helsidor med illustrationer. Men vuxna Åsa Larsson fans kan gotta sig åt att känna igen de gamla deckargreppen som finns även här, en rad misstänkta presenteras och VEM är det egentligen som är den farliga svarthäxan? PAX har egentligen ingen åldersgräns, om man gillar fantasy och svensk folklore och snyggt tecknade serier så har man julafton med PAX serien.

Snabbt tempo, många faror

“Viggo springer mellan träden i mörkret. Det finns något i skogen. En varelse med klor som knivar. De har sett spåren och vet att den är i närheten. Rädslan slingrar sig som en orm i magen. Hans storebror Alrik springer tätt bakom.”

PAX-serien är pinfärsk, svensk fantasy, baserad på gammal svensk folklore och nordisk mytologi, men allt är uppdaterat till vår egen nutid.

En känd myling.

Nidstången och Grimmen följs upp med Mylingen och Bjäran. En myling har nog de flesta hört talas om, mylingar omnämns i Emil i Lönneberga böckerna och en myling var också huvudperson i Amanda Hellbergs somriga barnbok Jag väntar under mossan. Men en bjära är förmodligen mer okänd för moderna läsare. En bjära är en skapelse av en svarthäxa och bjäran ska göra vad han/hon beordrar den att göra. I detta fall ett antal stölder som Alrik får skulden för.

Mylingen är på många sätt den bästa delen i PAX serien hitintills. Viggo och Alrik är båda två fosterbarn. Och mylingen är princip ett utackorderat fosterbarn som blivit dödat efter att fostermamman tagit emot pengar för det. Mylingen innehåller en hel del tankar om barns utsatthet, både då och nu, utan att för den skull göra avkall på det halsbrytande tempot.

Gastkramande spänning

PAX böckerna slutar alltid med cliffhanger slut. Böckerna har ingen början (alltså ingen lång introduktion) och inget slut, de är kort sagt upplagda som framgångsrika amerikanska serier.

Författarna och illustratören har lyckats förvandla Mariefred till ett skräckfyllt Harry-Potter-liknande landskap. För att överleva får

Viggo och Alrik göra noggranna efterforskningar i det magiska hemliga biblioteket som Magnar och Estrid är väktare för. Vänskapen mellan Viggo och Alrik och Magnar och Estrid är fint skildrad --- de är från olika generationer, men de har mycket gemensamt. Viggo och Alrik är ett syskonpar, som går i mellanstadiet till vardags, men deras viktigaste uppgift är att vara de utvalda korpbröderna, krigarna som ska skydda det hemliga biblioteket, Mariefred och hela världen från undergång. Magnar och Estrid är det andra syskonparet, i morfar-och -farmors ålder, ur barnens synvinkel sett, och de är smarta och respektingivande, kan massor om magi och stridskonst …. Och precis som Viggo och Alrik har de vuxit upp i fosterhem. Vilket inte var någon dans på rosor förr i tiden. Viggo och Alrik har haft turen att få ett bra fosterhem i Mariefred, och de vill inte ge upp sitt nya hem lättvindigt. Det ska till mer än monster i skogen och mobbare i skolan för att de båda bröderna ska ge upp.

Bjäran är svartkonst och garnpyssel.

 

Karaktärer som väcker känslor

Hej-Henry är bror till Magnar och Estrid, men de har träffats först igen när de blev vuxna eftersom Henry var “besvärlig” och inte fick följa med Magnar och Estrid till samma fosterhem.

Viggo och Alrik kan lätt identifiera sig med hur hemskt det måste vara att bli skild från sina syskon och de vill göra allt de kan själva för att hålla ihop. Speciellt Viggo kommer efterhand bra överens med Henry --- Viggo anses vara “den besvärlige” av Viggo och Alrik, så det kanske inte är så konstigt.

Böckerna är hela tiden spännande, håller hela tiden läsaren på halster, bjuder ständigt på nya överraskningar … men det viktigaste är att man investerar känslomässigt i karaktärerna, både de äldre och de yngre.

Alriks besvikelse, både för sin egen och för lillebrorsans skull, när mamma inte kommer på födelsedagen är fint skildrad med små nyanser, liksom Alriks nya vänskap med en strykarhund.

Viggo blir vän med Henry, de är båda smarta förhandlare, medan Alrik tar till sig Damirs råd. Ibland ska man slåss, men ibland ska man låta bli. Välj dina strider. Man kan vinna mark genom att vara smart och bida sin tid. Som läsare åker man en känslomässig berg-och-dalbana, samtigit som man får påminna sig själv att andas ibland.

Författare på plats i Mariefred

PAX-serien är skriven av Åsa Larsson och Ingela Korsell, som båda bor i Mariefred, där serien utspelar sig, och de har gjort all noggrann forskning på plats. Du kan alltså åka till Mariefred och se alla platser som beskrivs i Grimmen(och de finns utritade på en karta i boken). Åsa Larsson är redan känd som en av Sveriges bästa deckarförfattare och det här är hennes första barnboksprojekt.

Illustratören Henrik Jonsson var tidigare mest känd för att ha tecknat Batman i New York, men nu kommer han, i alla fall i Sverige, förmodligen att bli mest känd för att ha ritat PAX-serien i Mariefred. Man känner igen hans tecknarstil från Batman och Suicide Squad - det är samma stil, rå och lite skitig, i PAX, och illustrationerna är inte det minsta tillrättalagda för att de är publicerade i en barnbok. Men “tillrättalagt” är inte något som Åsa och Ingela heller sysslar med.

PAX talar inte ner till läsaren, den är på samma nivå, och det är precis så en bra barnbok ska vara. När det är farligt är det på riktigt. Och det är omöjligt att sluta läsa!

PAX är årets mest efterlängtade barnboksdebut, och det är en debut som håller vad den lovar och mer därtill och man vill bara ha mer!

Det här är gastkramande spänning i ordets rätta bemärkelse!

Nikkis dagbok #4- Berättelser om en (inte så graciös) isprinsessa

Nikki är ute på hal is!

Oemotståndliga Nikki gör det coolt att vara töntig!

Rachel Renée Russel
Nikkis dagbok #4- Berättelser om en (inte så) graciös isprinsessa
Översättning: Ylva Stålmarck
Modernista

 15 miljoner sålda exemplar bevisar att den inte så populära tönt-tjejen visst är populär - över hela världen! Dessutom ska Nikkis dagbok bli film, det ska Twilight teamet se till.

Nikkis dagbok är en klockren succé, efter alla “Wimpy kids”,Greg, Sune, Bert, Adrian Mole och så vidare får man  äntligen en humoristisk, töntig tjej som huvudperson - som har problem med kompisar, skolan, irriterande småsyskon, kärleken, pinsamma föräldrar … kort sagt, alla de problem som en hjälte eller hjältinna i “middle school” ska ha!

Konsten att filma Moby Dick i det egna badkaret

Liksom Dagbok för alla mina fans utspelar sig Nikkis dagbok på “middle school” (amerikansk motsvarighet till slutet av mellanstadiet och sedan högstadiet) och även om huvudpersonen är 14 så rekommenderas böckerna från 9- 12 års ålder. Men bra barnböcker brukar inte ha någon åldersgräns, så både yngre och äldre läsare kan gilla Nikkis dagböcker.

Nikki är en oemotståndlig romanhjältinna som ständigt fantiserar, tecknar, ritar roliga serier och skriver i sin dagbok. Man måste helt enkelt gilla någon som recenserar Moby Dick genom att spela in en film – där lillasystern Brianna helt enkelt spelar valen.

 Kakbak med förhinder

Nikki är duktig på att teckna. Men mindre duktig på att baka kakor. Humorn är aldrig överdriven eller långsökt, saker är ofta ungefär som de brukar vara. Nikki lämnar kakorna i ugnen för att titta på TV. Brianna är genast på plats och vrider upp ugnen till max – för hon är hungrig och tror att kakorna ska bli klara snabbare. Sedan skyller Brianna på sin låtsaskompis Miss Penelope. Brianna beter sig helt enkelt så som små ungar brukar göra. Det är också lätt att känna igen sig i Nikki. Vem har inte fantiserat om den perfekta julklappen och sedan försökt se glad ut när paketet innehåller något helt annat? I Nikkis drömvärld öppnar hon det stora paketet och där finns tecknargrejor. Och i det lilla paketet finns en mobiltelefon. I verkligheten innehåller det stora paketet en hemsk prinsessklänning med spetsar på (absolut inte tillrådigt att ha på kalas i skolan!) och det lilla paketet innehåller biljetter till baletten Nötknäpparen. Ett besök som inte alls går smärtfritt för Nikki och Brianna ställer till det direkt. 

Konstnärsdrömmar och hemlösa hundar

Nikki drömmer om en framtida seriös karriär som konstnär (då hon kan sitta hopkurad i sängen hela dagarna i sin älsklingspyjamas och skapa!) men först ska hon överleva skolan.

Det är inte helt lätt att överleva “middle school” när man är en helt vanlig, icke-populär tonåring.

En hel del av humorn i böckerna kommer från diskrepansen mellan text och bild. När Nikki skriver om hur hårt hon själv och kompisarna Chloe och Zoey arbetar i biblioteket tillsammans så ackompanjeras orden av bilder på när de sätter upp böcker genom att köra race med bokvagnen, de läser alla nya glossiga tidningar istället för att lägga dem på hyllorna och de driver gärna med folk på bibliotekets telefon … Kort sagt så har de tre impopulära tjejerna oftast väldigt kul tillsammans.

Nikki, Chloe och Zoey bestämmer sig för att åka skridskor tillsammans för Holiday on Ice, för att samla in pengar till välgörenhet så att ett hem för herrelösa hundar och katter inte behöver stänga. Det finns bara en liten hake. Nikki kan inte åka skridskor …

Konsten att bejaka sin inre tönt!

Nikkis dagbok serien är en fullträff för unga humor fans!

Det är inte bara Nikki som är oemotståndligt rolig, för vem kan egentligen motstå Nikkis lillasyster Brianna, som lider av tandfé-fobi, hatar balett, älskar karate och har en hemlig kompis, miss Penelope (som egentligen är hennes egen hand)? Och Brianna är aldrig rädd för att någon ska se henne som töntig eller annorlunda. Hon sätter sin egen standard!

Rachel Renée Russel som skapat Nikkis dagbok hävdar att hon själv, liksom Nikki, är en obotlig tönt. Hon älskar att odla lila blommor, att ägna sig åt onyttigt hantverk och att skriva, medan hennes yorkshireterrier bombarderar henne med mjukisdjur. Rachel hävdar att alla borde släppa fram sin inre tönt. Originalets titel är The Dork Diaries, ungefär En tönts dagbok. “Nerd” eller “nörd” var ett liknande “töntigt” mobbing-ord som blev uppgraderat från att vara negativt till att bli positivt (albeit på ett nördigt sätt) --- nu, med Nikkis älskvärt töntiga dagböcker, kan ordet “dork” eller “tönt” gå samma väg --- från att vara ett skällsord, till att bli ett ord som beskriver någon som är riktigt coolt annorlunda. Med den fördelen att till skillnad från att bli betraktad som fullblodsnörd så behövs här inga speciella förkunskaper. Var och en får helt enkelt vara annorlunda --- och töntig --- på sitt eget sätt!

Dränkt - som PAX för vuxna läsare

Dränkt

Näcken kommer tillbaka i en modern, svensk skräckroman

Dränkt - en Stockholmsroman

 

Frida Andersson Johansson

Dränkt

Stimpla Publishing

Du ska möta en lång, mörk, främling. Frida Andersson Johanssons skräckdebut är ett exempel på den diskbänksfantasy som svenska författare gör så bra. Svensk folklore bjuder på en hel del obehagliga obehagliga figurer, medan den amerikanska brukar hålla sig till säljande vampyrer och zombies. Men precis som den internationella skräckgenren handlar det här till syvende och sist om samhällkritik.

Dränkt är som en Cirkeln för vuxna – eller snarare som barnboksserien PAX. Samma grepp, men inte längre en ungdomsroman eller en barnbok, men här har vi åter igen skräckgenren uppdaterad med gammal svensk folklore och här lurar Näcken sina offer med vackert fiolspel.

Mytologin om Näcken och Bäckahästen är en viktig hörnsten i denna roman, med en ganska långdragen, händelselös upptakt, där huvudpersonen Unn dras in i allt konstigare händelseförlopp.

Unn ser sin granne tillsammans med en kvinna som samma natt rapporteras som saknad hos Missing People. Hon dras till honom, eftersom han spelar vacker musik och har både attraktiva och skrämmande drag.

Kort sagt: Unn är en av alla dessa romankaraktärer som möter en lång mörk främling. En mystisk ”bad boy” som kommer in i en trevlig tjejs liv och ställer allt på ända. Kalla honom Edward, kalla honom Christian, han tycks muta sig in i alla fantasyberättelser (och några icke-fantasy berättelser) som finns på bästsäljarlistorna.

Unn är ganska vanlig romankaraktär, singel, pratar mycket med tjejkompisen Jessika, och är mest av allt upptagen med att ta sig fram i karriären och få hand om ett stort projekt på jobbet. Men Unn förändras under romanens gång, hon visar sig vara lyhörd för övernaturliga fenomen, och istället för att bli glad över detta (som de utvalda i PAX eller Cirkeln) oroar hon sig för att inte vara normal. Hon vill inte bli galen och hon försöker ta reda på vad som orsakar hallucinationerna – på rationellt sätt.

Civilisationen med en upplyst och rationell nutid ställs mot naturens icke-rationella och obändiga vara, på samma sätt som i romantikens litteratur. Vi må tro att vi är civiliserade och står över allt det där andra – men det är bara en tunn fernissa.

På traditionellt vis använder också Frida Andersson Johansson skräckgenren för att kommentera och kritisera samtiden. Dränkt är en effektiv kritik mot samtidens hets efter det perfekta livet. Allt ska visas upp på Facebook att vi har full poäng i karriär, kärlek och självförverkligande. Den snygga bilden på ytan. Snygg är också svensk folktros återkomst till skräckgenren, och omformandet av gamla kända motiv så att de blir författarens egna.

Katten som försvann - Ett stort krigsdrama ur ett litet barns perspektiv

Katt med nio liv!

Ett stort krigsdrama ur ett litet barns perspektiv

Michael Morpurgo

Illustrationer: Michael Foreman

Översättning: Lina Erkelius

B Wahlströms förlag

Andra världskrigets grymma slut i södra England möter en klassisk “coming of age story”.

Agatha Christie beskrev sin barndom i Torquay som lycklig och idyllisk. Mina barndomsminnen från Torquay är också idylliska, vad annat kan man vänta sig från ett paradis med palmer på Englands Riviera? Långa vackra sandstränder. Landskapet Devon är i sig naturskönt, och landskapet har gett namn åt en av de förhistoriska perioderna -för att man hittat fossil och dinosaurielämningar i landskapet. Deckardrottning och dinosaurier, kan man vara mer stolt över sitt landskaps historia? En del av Devons historia låg däremot länge i det fördolda, hemligstämplad. South Hams (som ligger en bit söderut från Torquay) konfiskerades av militären för man behövde öva landstigning där inför D-day. Stränderna såg precis ut som de i Normandie. Förutsättningarna var perfekta. Mindre perfekt var det faktum att alla lantbrukare i området fick evakueras, och sedan kom de tillbaka till sönderskjutna, sprängda och fallfärdiga gårdar. Mindre perfekt var också att under en övning dog allierade soldater --- torpederade av tyskar. Övningen blev verklighet och ingen var beredd. Detta var länge hemligstämplat, eftersom man inte skulle skada krigsmoralen.

En oväntad vänskap

Katten som försvann utspelar sig i South Hams i Devon och huvudpersonen Lily är en av de många som blir tvångsevakuerad. Hon blir vän med två amerikanska soldater Adie och Harry och Harry dör under den ödesdigra övningen som blev verklighet. Adie är fast besluten att slåss, för han och Harry hade lovat att de aldrig skulle bli slavar igen. Tyskarna får helt enkelt inte vinna.

Katten som försvann syftar på Lilys katt Tips --- hon gör allt för att hitta henne igen, men katter gillar inte att bli evakuerade. De smiter gärna tillbaka till sitt riktiga hem. Adie och Harry räddar henne första gången, men hon rymmer igen, när Barry, en evakuerad pojke från London, av misstag lämnar bakdörren öppen.

Hur hittar man hem när inget hem finns kvar?

Kommer Lily någonsin få tillbaka sin katt igen? Kommer de båda att ha något hem att komma hem till? De bor inhysta hos en morbror och saknar sitt riktiga hem. Lily oroar sig också för pappa som är ute i kriget, och Barry vet att hans pappa har dött och han kommer aldrig hem igen. Barry själv vill gärna bo på landet nu, han längtar inte tillbaka till London.

Stora och små frågor blandas i Katten som försvann, att vinna kriget är lika viktigt som att hitta katten och vice versa, allt helt logiskt från ett barns synvinkel. Men Lily inser att hon är på väg att bli vuxen och medan Barry förälskar sig i Lily förälskar sig Lily i Adie …

Allt detta har en ramberättelse i nutid, Lily har lämnat ett brev till sitt barnbarn, som verkar vara den enda som förstår henne. Familjetycket har hoppat en generation. Alla andra tycker att Lily gör skandal. Vad har Lily egentligen gjort? Det kan väl inte handla om katten igen efter så många år?

Ett konsekvent barnperspektiv på tillvaron

Michael Morpurgo är en av de mest älskade engelska barnboksförfattarna och han håller konsekvent ett barnperspektiv genom hela berättelsen och stora och små frågor blir lika viktiga. Bestraffningar i skolan, bristen på polkagrisar, dränkta kattungar, soldater som kommer från USA, kriget, evakuerade barn, döda föräldrar, allt är lika intressant, hotfullt, spännande eller otäckt. Allt är lika mycket värt att skriva om ur ett barns synvinkel.

Historian blir inte sämre av att allt har verklighetsbakgrund. Huvudpersonen och hennes katt är fiktiva, men händelserna och platserna är alla verkliga. Är man intresserad av Slapton kan man också läsa The Land Changed its Face av Grace Bradbeer.

Katten som försvann är en underbar historia för alla åldrar, där värme och tolerans till slut segrar, och där det rättviseälskande och passionerade barnet i Lily alltid lever kvar --- även när hon blivit farmor.

En mycket läsvärd bok!