Från en mörk och stormig natt i England, till en succéserie i Sverige

Lin Hallberg har skrivit om Sigge i tio år Foto Belinda GrahamDet var en mörk och stormig natt. På Dartmoorheden i England, där shetlandsponnyer vandrar vilt omkring, föds en svart, liten fölunge. Några enstaka vita hårstrån ovanför ögonen avslöjar att fölet kommer att växa upp till att bli en vit ponnyhäst. Han får namnet Silver shadow - men i Sverige kommer han att bli känd som Sigge. Lin Hallberg och hennes två små söner och elva ponnyhästar flyttar från landskapet Devon i England, till landskapet Skåne i Sverige. Det blir en stor omställning för både barn och hästar.
Lin Hallberg har nu skrivit Sigge-böcker i exakt tio år, något som har firats stort både på Sigges förlag, Bonnier Carlsen, och hemma i stallet med alla ponnyhästarna och alla som lärt sig rida på dem.

En verklig sagohäst

Sigge finns i verkligheten. Liksom Sigges bror Sam och alla de andra shetlandsponnyerna som Lin Hallberg skriver om, och en stallkatt och några andra större hästar och massor av hästtjejer och några hästkillar - däribland Lin Hallbergs egna två söner, som heter Eric och Simon i böckerna. Det var de som fick ponnyerna Sam och Sigge när de var små och de bodde i England. Sedan flyttade de till Sverige tillsammans med elva ponnyhästar.
Djurböcker är en speciell genre inom barnlitteraturen, ofta försummad av kritikerna, men desto mer älskad av läsarna.
I en värld där nästa stora dystopi, nästa bästsäljande fantasyserie, otaliga vampyrer och varulvar och massor av artificiella produkter ska marknadsföras är det intressant att se att något som är helt och hållet “på riktigt” har blivit så framgångsrikt.
Sigge är en av de mest älskade serierna för barn, och har en speciell ställning bland djurboksserierna.

Elina växer med Sigge

Vad som är typiskt för djurböcker, är att huvudpersonen ska växa i sin roll att ta hand om sitt älsklingsdjur.
Den första serien med böcker om Sigge följer denna berättarmall. Elina, en riktig hästtjej, går i lågstadiet och lever för torsdagarna med Sigge. Torsdagar innebär ridlektion tillsammans med älsklingsponnyn och tillsammans med sina tre bästa vänner. Elina tänker sig att de fyra tjejkompisarna alltid ska hålla ihop och rida tillsammans, så småningom ska de alla bli skötare på sina favoritponnys. Som tur är har alla fyra olika favoriter, men det är ändå klart att “alla älskar Sigge”. Precis som titeln på den första Sigge boken Alla älskar Sigge från 2004 slår fast!

Sigge föds en mörk och stormig natt på Dartmoorheden i EnglandHjältens vita springare

- Vad är det som lockar med Sigge?
- Jag har tänkt på det. Det är samma reaktion varje gång jag visar runt en ny grupp med nybörjare och man presenterar alla hästarna. Så kommer man fram till Sigge och alla säger “Åååhhh!”. Varenda gång! Det beror kanske på att han är en sådan där vit drömhäst, som en sagohäst?
- Hjältarna brukar rida vita hästar och Simon i böckerna kallar Sigge för en riddarhäst, för en riddare ska ha en vit häst. John Whitakers vita häst Milton var också väldigt populär…
- En stor del av Sigge-attraktionen är också Margareta Nordqvists bilder, hon ritar Sigge som en riktig drömhäst (vilket han ju också är! *skratt*) och man ser hur han blir till mer och mer av en drömhäst i bilderna, ju fler böcker det kommer om honom! Han får längre och längre man och svans och blir bara vitare och finare hela tiden.

Bröderna Bus i Broby

Även i verkligheten har Sigge blivit vitare, han är en avblekbar skimmel - de föds svarta, blir så småningom gråa, och efter åtta år är de helt vita.
Sigge och Sam brukar kallas för bröderna Bus, för de är busiga shettisbröder.
Den första serien om Sigge handlar om Elina och hennes kompisar, utspelar sig på ett stall i Broby i Sverige och har svartvita bilder. Den andra serien om Sigge och Sam handlar om ett par bröder och deras hästar och utspelar sig i England och har färgbilder.
Där får man reda på mycket som hände Sigge och Sam innan de kom till Sverige och bilderna är fulla av lockande, färgrika engelska landskap.

Riddarbröder räddar fölunge

I Natten då Sigge föddes spelar Dartmoorheden och vädret en stor roll.
“Medan pojkarna blundar och lyssnar målar mamma upp bilden av hur det såg ut där de bodde i England, innan de flyttade till gården i Sverige. De gröna kullarna, floden som skilde landskapet Devon från Cornwall. Dartmoorheden med alla vildhästar.”
Trots att man vet hur det ska gå lever man sig in i berättelsen (precis som Eric och Simon i boken!) och man vill verkligen att det lilla Sigge-fölet ska klara sig!
I Sam och Sigge och riddarbröderna får man följa med Eric och Simon och deras mamma på utflykt till Kung Arthurs borg. Idag är det en ruin, men pojkarna och deras mamma äter sin picnic där och går omkring i rummen som inte längre har något tak och fantiserade om hur riddarna haft det en gång i tiden.
Efter den utflykten vill Eric och Simon bara leka riddare och det är ju perfekt att de har var sin riddarhäst hemma: shetlandsponnyerna Sam och Sigge. Eric är äldst av bröderna och Sam är hans ponny medan Simon som är yngst har den yngsta hästbrodern: Sigge.
En dag när mamma är borta rymmer ett föl och då sätter Eric och Simon iväg på sina riddarhästar för att rädda fölet …
Förutom en spännande sann historia får man också med sig en massa fina tips hur man kan göra en egen riddarkostym, precis sådana som Eric och Simon har. Illustrationerna är fantastiska, från vyerna kring Kung Arthurs borg till fårhagarna hemma i Devon.

Det är en lång resa från England till SverigeDen långa resan hem

Sam och Sigge och den långa resan handlar om resan från England till Sverige --- där finns allt som ska finnas med i en lång spännande resa: dramatik, en stor båt, jättestora godispåsar, en godisskattkista och“fruit machines” som man spelar på för att få tre likadana frukter (eller som här: ekorrar) i rad. Riddarbrödernas förtjusning när de vunnit 130 kronor är odelad. Men Sam och Sigge har det inte lika roligt i lastbilen på bildäck. De andra nio hästarna tycks mest ta flytten till Sverige med ro. Men Eric gör vad som helst för att trösta sin Sam …

Huvudpersonerna gillar mest av allt havre

- Hur känns det då att vara huvudperson i en Sigge bok?
Lin visar upp ett foto där hon visar upp böckerna för Sam och Sigge i stallet, men ponnyhästarna säger inte så mycket. (Vet de ens om att de är kändisar?!) De är mer pratsamma om det vankas havre. Sam och Sigge är inga bokslukare.

Hennes hästtjejer och hästkillar säger desto mer.
- De tycker att det är jättekul att ha sin barndom i en bokserie! De säger: “Det är inte alla som har sin barndom i en bok!” Vi hade kalas för ”Sigge tio” år i stallet och alla generationer som lärt sig rida på shetlandsponnyerna kom.
Och alla som lärt sig sköta dem.
Lin är alltid noga med att presentera alla hästarna, och att man inte bara ska rida, man ska även sköta om hästarna, borsta dem, ta hand om utrustningen och göra fint i stallet.
- Det är viktigt att visa att hästar inte är några maskiner, att de är personligheter, att man måste jobba med dem. Det är inte bara att hoppa upp och rida iväg.
Lin Hallberg låter väldigt lik sitt alter ego i böckerna, Ingela, hon som har ridskolan och Brobyungarnas shettisar.
Sam och Sigge har egentligen kvar sina engelska namn: Duke och Silver (förkortning för Silver shadow, men nu har ju Silver hunnit bli helvit!). Men det kan ju vara bra för shetlandsponnyerna att ha sina alter egon, så de kan leva ett anonymt liv, bland alla andra ponnyhästar på gården.

Det blir fler böcker om Sigge!

Utvecklingen i den första serien om Sigge, den med mycket text och svartvita bilder, fortsätter, liksom utvecklingen i färgbildsserien om Sam och Sigge och deras riddarbröder.
I den svartvita serien har Elina gått från att vara nybörjartjej i Alla älskar Sigge och Torsdagarna med Sigge till att äntligen nå sitt mål och bli skötare på Sigge i För alltid Sigge. Men det är inte slut där! 2014 innebär två nya Sigge böcker: Sommaren med Sigge, som handlar om när Elina ska ta hand om sin älskade sköthäst på sommarlovet, och en fin julbok helt i färg, som handlar om Sam och Sigge och den första julen i Sverige : Sam och Sigge och den första julen.

Ett julfirande i hästväg

Detta är dock inte den första gången som Lin Hallberg skriver om Sigge och julfirande. I Kom igen Sigge (bok tre i serien) firar Elina sin första hästjul:
“Elina och hennes lillasyster Linnea vaknar tidigt på julaftonsmorgonen. Mamma och pappa har klätt granen medan de sovit. Nu står den i vardagsrummet och lyser vackert!
- Åh!
Elina och Linnea blir sittande, i skenet från alla de små ljusen i granen, på trappans nedersta steg.
- Jag tror inte att du får Sigge, säger Linnea efter det att hon skuttat fram för att undersöka paketen.”
Men Elina får en massa hästgrejer: flera borstar, en hovkrats, ett ridspö, ponnyböcker och ett par alldeles nya blå ridbyxor. Dessutom kommer mormor och morfar med en skyddsväst.

Ponnyböcker i julklapp

Det här fångar så exakt julkänslan förr i tiden. Man hade inte julpynt under hela december och granen kläddes natten till julafton. Man fick inte en massa prylar när som helst (som från dagens curlingföräldrar som köper nya aktivitetsprylar till sina barn hela tiden) utan man fick vänta till julafton för att få de nyttiga sakerna man behövde till sin aktivitet. Som borstar till hästen och en hovkrats och ett ridspö.
Det är också kul att konstatera att Elina får ponnyböcker. En metafiktiv tanke: tänk om hon får Siggeböckerna i present?!
Det skulle hon säkert älska! Spännande skönlitteratur, samtidigt som man lär sig väldigt mycket matnyttig fakta.

Att utvecklas och att ta ansvar

Det finns inte så gott om välskrivna djurböcker och det är intressant och engagerande att följa en “story ar
Eric och Simon gillar att leka riddare hemma i England
c” där Elina går från nybörjare till att klara fler och fler saker själv ---och till att slutligen själv ta hand om sitt eget älsklingsdjur (så som det ska vara i bra djurböcker!).
Men Sigge-böckerna är inte bara bra inom genren djurböcker, utan även som barnböcker i allmänhet, för de fångar på ett finkänsligt sätt känslan av att växa upp, en lek som blir mer och mer allvar, och en stark gruppdynamik. Rollerna är aldrig statiska. En nyinflyttad tjej som Elina först inte gillar, går från att vara ett hot i en bok, till att bli en vän i nästa bok och i en tredje bok är de två de allra bästa hästvänner. Tjejen som en gång var ett hot försvarar istället Elina mot äldre tjejer som gärna sätter småtjejer som Elina på plats. Men de stora tjejerna har en gång själva varit små, och när de går vidare till stora hästar är de plötsligt de själva som har blivit minst igen …

Vuxnas stöd i hästvärlden

Den svenska barnlitteraturen är full av vuxna som antingen är frånvarande på ett negativt sätt eller som sviker barnen, men här ställer de vuxna upp och är oftast förstående och stöttande: föräldrar, morfar, mormor, ridläraren Ingela, en snäll fröken som förstår att vissa dagar kan man bara tänka på sitt älsklingsdjur … men samtidigt lämnar de vuxna i Sigge-böckerna mycket utrymme till barnen själva för att lösa sina konflikter och att jobba på sina relationer. Man kan inte tvinga alla att vara vän med alla hela tiden.

Dynamiska roller i barnens värld

Rollerna mellan barnen förändras hela tiden. Och en person som en gång var en bästa vän kan helt enkelt bestämma sig för att sluta med hästar. Hur ska vänskapen då hålla, när man aldrig ses?
Lin Hallberg tar sig an viktiga frågor om hur det är att vara barn idag. Det finns en tydlig hackordning bland ponnyhästarna i böckerna, men den mellan barnen är ännu mer komplicerad och dynamisk. Lin hänger sig aldrig åt klichéer, alla barnen känns verkliga och vem man än är finns det de som är mindre, större, duktigare, mer osäkra, mer utanför … Det finns inga karaktärer i Sigge-böckerna som alltid är snälla eller alltid är dumma mot alla andra. De är helt enkelt som barn är mest.

Unna dig en eftertänksam Sigge-stund!

Alla som har med barn att göra borde unna sig att läsa Sigge böckerna; de har bland de bästa porträtten av livs levande verklighetstrogna barn som man kan tänka sig i den svenska barnlitteraturen.
Dessutom borde alla barn som gillar djurböcker unnas Siggeböckerna. Man behöver inte kunna läsa mycket för att klara Sam och Sigge böckerna, och man behöver inte kunna läsa alls för att kunna njuta av bilderna av Sam och Sigge som galopperar genom det engelska landskapet i solnedgången.

Firnbarnen

Ryslig spänning i en frusen tid

En ruskig spökhistoria för kulna kvällarLena Ollmark
Firnbarnen 1 - Inmurade
B. Wahlströms

“Det skulle bli bättre den här gången. Det hade han bestämt. Han hade lovat mamma och pappa att allt skulle bli annorlunda. …. Det var hans första dag i skolan i Firnby. Det hisnade lite i magen när han tänkte på det. Det var idag han skulle träffa sina nya klasskamrater - sina nya vänner - för första gången. Leo var rätt spänd. Han hade ingen riktig koll på vad han kunde vänta sig. Men att flytta från stan ut på landsbygden hade varit skönt. Här var det ingen som visste något om vem han var och vad som hänt.
Han tänkte se till att det förblev så. Han skulle bli någon annan här.”
En underlig ramsa
Lugnet i Firnby är bedrägligt. När Leo kommer till skolan första dagen möts han av små barn som leker en ringlek och sjunger en ramsa som Leo aldrig hört förut.
Firnbarn trygga, firnbarn trygga
Varför har ni varit stygga?
Firnbarn små, firnbarn små
Döden tar er nog ändå.
Perspektivbyten, gång på gång
Redan i kapitel två byter man perspektiv och får istället för Leo följa Natta, en av Leos nya klasskompisar. Hon är en populär och omtänksam tjej, en schysst kompis som alla i skolan gillar, med ett undantag. Teddy. Han tycker att Natta är inställsam och han misstänker att hon visar runt Leo i skolan bara för att ställa in sig hos deras lärare Anders och få högre betyg. Teddy själv försöker aldrig ställa in sig hos Anders. Det är nämligen hans egen pappa som är deras lärare. Och medan Anders säger att han behandlar alla lika, är Teddy säker på att han blir hårdare behandlad än alla andra, medan Natta är favoriten. Teddy har däremot bäst betyg, är överlägset bäst på att rita och bryr sig inte om att ha några vänner i klassen. Hans vänner finns på nätet istället och hans stora passion är dataspel.
Varför kom Leo till Firnby?
Leos nya klasskompisar spekulerar om varför Leo plötsligt flyttat till Firnby. Den allmänna meningen verkar vara att han säkert blev mobbad i sin gamla skola. Man får följa hur de andra ser på Leo. Natta tycker synd om honom. “Killen såg lite hjälplös ut. Ja, han hade säkert blivit mobbad. Det var som om han inte ville synas alls.” Teddy däremot känner förakt - den nye killen ser ju ut att vara en mes!

Men sedan uppdagas det att Leo är bäst i klassen på att teckna, bättre än Teddy, och att Leo inte alls varit offer utan förövare i en situation där den andre killen hamnat i koma på sjukhus … och folk börjar se på Leo på ett nytt sätt. Men vad är sant när det gäller Leo, och vad är rykten?
Att växa ifrån hästar och kompisar
Natta tycker att hon har vuxit ifrån sina gamla kompisar, hon är inte längre intresserad av att prata om hästar hela tiden, men det går inte bra att få nya kompisar heller. De visar sig vara svikare.
Leo, Natta och Teddy är inte vänner. Långt ifrån. Natta och Teddy pratar helst inte med varandra, men båda pratar med Leo. Ändå måste de alla tre hålla ihop eftersom de är de enda som kan lösa mysteriet med de spökande Firnbarnen. De som enligt sägnen frös ihjäl år 1919 … Men tänk om de istället dog i skolan, på ett långt mer fasansfullt sätt?
När det händer en olycka i den nyrenoverade slöjdsalen inser Natta, Leo och Teddy att spökena finns kvar och att de är förbannade.
En ny start innebär inte lugn och ro
Leo inser att han inte kommer att få lugn och ro i Firnby. Tvärtom, återigen händer olyckor och katastrofer runt honom. Och han vill stoppa det. Och få Natta och Teddy att hålla sams och hjälpa till. Vilket inte är det lättaste …
I avdelningen mysterieläsning för unga läsare är det ofta ett gäng kompisar, à la femgänget, som håller ihop och löser mysteriet. I Firnbarnen är det istället en trio som inte alls gillar varandra. Det sociala spelet mellan de tre ungdomarna, och perspektivbytena i boken, där berättandet helt skiftar ton beroende på vem av de tre som berättar, gör att man når upp till en helt annan spänning än om de tre hade varit kompisar --- eller om författaren hade valt ett allvetande perspektiv eller berättat i tredjeperson.
Spänningen finns på olika plan, dels mellan de olika ungdomarna, dels i skildringen och avslöjandena om vad som hänt i det förflutna. Både Leos förflutna och det förflutna i Firnby.
Firnbarnen är en ruskig rysare som man inte kan kalla “mysrysare”. Det är en rysare, rakt av, och det är ett fruktansvärt mysterium som ska lösas. Samtidigt är konflikterna mellan de tre huvudpersonerna och deras personutveckling djupt engagerande och detta gör Firnbarnen till en riktigt spännande bladvändare. Man vill helst inte sluta läsa förrän man kommit till den sista sidan --- och då vill man gärna att äventyret ska fortsätta lite till!
Det här är en idealisk bok för kulna höstkvällar eller för ett vinterlov då snöflingorna börjat falla … Bara vintern inte blir så obarmhärtig som i Firnby!

Baka och Fixa

Barnens behov i fokus

Annakarin och Clara är aktuella med böckerna Baka och Fixa Foto Belinda GrahamClara Lidström och Annakarin Nyberg
Baka och FixaFoto: Clara Lidström
Rabén & Sjögren

”Varför finns det inte fler faktaböcker som barn kan använda utan inblandning från föräldrar?”. Det frågade sig Clara Lidström. Clara Lidström är megakänd i Sverige under sitt bloggnamn Underbara Clara. Underbara Clara har blivit ett starkt varumärke. Underbara Clara har en av Sveriges mest lästa bloggar och hon föreläser och skriver böcker och fotograferar … Men i de två nya barnböckerna hävdar Clara att ”barnen ska komma främst” och på alla fotona finns barn med och pysslar tillsammans med Clara. ”Det handlar inte om mig”, säger hon bestämt. Men … Underbara Clara har ändå blivit något av ett kvalitetsvarumärke när det gäller att fixa och pyssla och göra om, med miljövänligt tänk och återanvändning som ledstjärnor. Det är ungefär samma grundidé som finns i de två barnböckerna som heter Baka och Fixa.
Baka är en bakbok för barn. Den innehåller tio recept (vissa känns igen från Underbara Claras blogg, t.ex. den underbara cheesecaken) och boken har fördelen att mycket i den kan göras utan ugn --- inklusive cheesecaken! Smulpajen behöver man ugn till, men den har fördelen att man får göra något nyttigare än vanligt --- man fyller med favoritfrukt och favoritbär och denna paj kan varieras i det oändliga.

Fixa är den andra boken som släpps i serien. Det är en pysselbok, men ”fixa” låter kanske mer neutralt än ”pyssla”. Liksom att ”pyssel” låter mindre pretentiöst än ”hantverk”. Fast det kan vara samma sak.
Fixa innehåller beskrivningar på tio projekt att pyssla med. Till exempel hur man återanvänder knappar, gamla leksaker och annat och gör kylskåpsmagneter. Hur man gör en tavelram av pinnar och annat användbart som man hittar i naturen. Det roligaste är att göra en väska av en gammal T-shirt (och av resterna blir det fina skosnören). Enkelt, och det ser ändå avancerat ut. Det är också kul att vika ett eget monsterbokmärke --- och detta är ett perfekt pyssel till Halloween! Det är svårare att pyssla med konservburkar, och att borra hål i dem för att göra egna styltor är svårt även för en vuxen.
Clara Lidström har i tidigare böcker samarbetat mycket med sin storasyster Anna Lidström, som är fotograf och modedesigner. I Baka och Fixa har Clara en ny samarbetspartner, Annakarin Nyberg. Annakarin är disputerad internetforskare, författare och föreläsare. Steg för steg illustrationerna är av Katy Kimbell och Li Söderberg.

Belinda Graham

Tio år med Sigge:

Lin Hallberg har skrivit om Sigge i tio år nu!

--- Från en mörk och stormig natt i England, till en succéserie i Sverige

Det var en mörk och stormig natt. På Dartmoorheden i England, där shetlandsponnyer vandrar vilt omkring, föds en svart, liten fölunge. Några enstaka vita hårstrån ovanför ögonen avslöjar att fölet kommer att växa upp till att bli en vit ponnyhäst. Han får namnetSilver shadow - men i Sverige kommer han att bli känd som Sigge. Lin Hallberg och hennes två små söner och elva ponnyhästar flyttar från landskapet Devon i England, till landskapet Skåne i Sverige. Det blir en stor omställning för både barn och hästar.

Lin Hallberg har nu skrivit Sigge-böcker i exakt tio år, något som har firats stort både på Sigges förlag, Bonnier Carlsen, och hemma i stallet med alla ponnyhästarna och alla som lärt sig rida på dem.

 

Sigge föds på Dartmoorheden i England.
(Ja, Sigge var svart som fölunge!)

 

En verklig sagohäst

Sigge finns i verkligheten. Liksom Sigges bror Sam och alla de andra shetlandsponnyerna som Lin Hallberg skriver om, och en stallkatt och några andra större hästar och massor av hästtjejer och några hästkillar - däribland Lin Hallbergs egna två söner, som heter Eric och Simon i böckerna. Det var de som fick ponnyerna Sam och Sigge när de var små och de bodde i England. Sedan flyttade de till Sverige tillsammans med elva ponnyhästar.

Djurböcker är en speciell genre inom barnlitteraturen, ofta försummad av kritikerna, men desto mer älskad av läsarna.

I en värld där nästa stora dystopi, nästa bästsäljande fantasyserie, otaliga vampyrer och varulvar och massor av artificiella produkter ska marknadsföras är det intressant att se att något som är helt och hållet “på riktigt” har blivit så framgångsrikt.

Sigge är en av de mest älskade serierna för barn, och har en speciell ställning bland djurboksserierna.

Elina växer med Sigge

Vad som är typiskt för djurböcker, är att huvudpersonen ska växa i sin roll att ta hand om sitt älsklingsdjur.

Alla älskar Sigge - den första boken
kom ut 2004!

Den första serien med böcker om Sigge följer denna berättarmall. Elina, en riktig hästtjej, går i lågstadiet och lever för torsdagarna med Sigge. Torsdagar innebär ridlektion tillsammans med älsklingsponnyn och tillsammans med sina tre bästa vänner. Elina tänker sig att de fyra tjejkompisarna alltid ska hålla ihop och rida tillsammans, så småningom ska de alla bli skötare på sina favoritponnys. Som tur är har alla fyra olika favoriter, men det är ändå klart att “alla älskar Sigge”. Precis som titeln på den första Sigge boken Alla älskar Sigge från 2004 slår fast!

Hjältens vita springare

- Vad är det som lockar med Sigge?

- Jag har tänkt på det. Det är samma reaktion varje gång jag visar runt en ny grupp med nybörjare och man presenterar alla hästarna. Så kommer man fram till Sigge och alla säger “Åååhhh!”. Varenda gång! Det beror kanske på att han är en sådan där vit drömhäst, som en sagohäst?

- Hjältarna brukar rida vita hästar och Simon i böckerna kallar Sigge för en riddarhäst, för en riddare ska ha en vit häst. John Whitakers vita häst Milton var också väldigt populär…

Riktiga riddarbröder leker i England!

 

- En stor del av Sigge-attraktionen är också Margareta Nordqvists bilder, hon ritar Sigge som en riktig drömhäst (vilket han ju också är! *skratt*) och man ser hur han blir till mer och mer av en drömhäst i bilderna, ju fler böcker det kommer om honom! Han får längre och längre man och svans och blir bara vitare och finare hela tiden.

Bröderna Bus i Broby

Även i verkligheten har Sigge blivit vitare, han är en avblekbar skimmel - de föds svarta, blir så småningom gråa, och efter åtta år är de helt vita.

Sigge och Sam brukar kallas för bröderna Bus, för de är busiga shettisbröder.

Den första serien om Sigge handlar om Elina och hennes kompisar, utspelar sig på ett stall i Broby i Sverige och har svartvita bilder. Den andra serien om Sigge och Sam handlar om ett par bröder och deras hästar och utspelar sig i England och har färgbilder.

Där får man reda på mycket som hände Sigge och Sam innan de kom till Sverige och bilderna är fulla av lockande, färgrika engelska landskap.

Riddarbröder räddar fölunge

Det var en lång resa från England till Sverige!

I Natten då Sigge föddes spelar Dartmoorheden och vädret en stor roll.

“Medan pojkarna blundar och lyssnar målar mamma upp bilden av hur det såg ut där de bodde i England, innan de flyttade till gården i Sverige. De gröna kullarna, floden som skilde landskapet Devon från Cornwall. Dartmoorheden med alla vildhästar.”

Trots att man vet hur det ska gå lever man sig in i berättelsen (precis som Eric och Simon i boken!) och man vill verkligen att det lilla Sigge-fölet ska klara sig!

I Sam och Sigge och riddarbröderna får man följa med Eric och Simon och deras mamma på utflykt till Kung Arthurs borg. Idag är det en ruin, men pojkarna och deras mamma äter sin picnic där och går omkring i rummen som inte längre har något tak och fantiserade om hur riddarna haft det en gång i tiden.

Efter den utflykten vill Eric och Simon bara leka riddare och det är ju perfekt att de har var sin riddarhäst hemma: shetlandsponnyerna Sam och Sigge. Eric är äldst av bröderna och Sam är hans ponny medan Simon som är yngst har den yngsta hästbrodern: Sigge.

En dag när mamma är borta rymmer ett föl och då sätter Eric och Simon iväg på sina riddarhästar för att rädda fölet …

Förutom en spännande sann historia får man också med sig en massa fina tips hur man kan göra en egen riddarkostym, precis sådana som Eric och Simon har. Illustrationerna är fantastiska, från vyerna kring Kung Arthurs borg till fårhagarna hemma i Devon.

Den första julen i Sverige!

Den långa resan hem

Sam och Sigge och den långa resan handlar om resan från England till Sverige --- där finns allt som ska finnas med i en lång spännande resa: dramatik, en stor båt, jättestora godispåsar, en godisskattkista och“fruit machines” som man spelar på för att få tre likadana frukter (eller som här: ekorrar) i rad. Riddarbrödernas förtjusning när de vunnit 130 kronor är odelad. Men Sam och Sigge har det inte lika roligt i lastbilen på bildäck. De andra nio hästarna tycks mest ta flytten till Sverige med ro. Men Eric gör vad som helst för att trösta sin Sam …

Huvudpersonerna gillar mest av allt havre

- Hur känns det då att vara huvudperson i en Sigge bok?

Lin visar upp ett foto där hon visar upp böckerna för Sam och Sigge i stallet, men ponnyhästarna säger inte så mycket. (Vet de ens om att de är kändisar?!) De är mer pratsamma om det vankas havre. Sam och Sigge är inga bokslukare.

Elina rider på torsdagar!

Hennes hästtjejer och hästkillar säger desto mer.

- De tycker att det är jättekul att ha sin barndom i en bokserie! De säger: “Det är inte alla som har sin barndom i en bok!” Vi hade kalas för ”Sigge tio” år i stallet och alla generationer som lärt sig rida på shetlandsponnyerna kom.

Och alla som lärt sig sköta dem.

Lin är alltid noga med att presentera alla hästarna, och att man inte bara ska rida, man ska även sköta om hästarna, borsta dem, ta hand om utrustningen och göra fint i stallet.

- Det är viktigt att visa att hästar inte är några maskiner, att de är personligheter, att man måste jobba med dem. Det är inte bara att hoppa upp och rida iväg.

Lin Hallberg låter väldigt lik sitt alter ego i böckerna, Ingela, hon som har ridskolan och Brobyungarnas shettisar.

Sam och Sigge har egentligen kvar sina engelska namn: Duke och Silver (förkortning för Silver shadow, men nu har ju Silver hunnit bli helvit!). Men det kan ju vara bra för shetlandsponnyerna att ha sina alter egon, så de kan leva ett anonymt liv, bland alla andra ponnyhästar på gården.

Det blir fler böcker om Sigge!

Utvecklingen i den första serien om Sigge, den med mycket text och svartvita bilder, fortsätter, liksom utvecklingen i färgbildsserien om Sam och Sigge och deras riddarbröder.

En vit drömhäst med lång man och pannlugg!

I den svartvita serien har Elina gått från att vara nybörjartjej i Alla älskar Sigge och Torsdagarna med Sigge till att äntligen nå sitt mål och bli skötare på Sigge i För alltid Sigge. Men det är inte slut där! 2014 innebär två nya Sigge böcker: Sommaren med Sigge, som handlar om när Elina ska ta hand om sin älskade sköthäst på sommarlovet, och en fin julbok helt i färg, som handlar om Sam och Sigge och deras julfirande i England: Sam och Sigge och den första julen.

Ett julfirande i hästväg

Detta är dock inte den första gången som Lin Hallberg skriver om Sigge och julfirande. I Kom igen Sigge (bok tre i serien) firar Elina sin första hästjul:

“Elina och hennes lillasyster Linnea vaknar tidigt på julaftonsmorgonen. Mamma och pappa har klätt granen medan de sovit. Nu står den i vardagsrummet och lyser vackert!

- Åh!

Elina och Linnea blir sittande, i skenet från alla de små ljusen i granen, på trappans nedersta steg.

- Jag tror inte att du får Sigge, säger Linnea efter det att hon skuttat fram för att undersöka paketen.”

Men Elina får en massa hästgrejer: flera borstar, en hovkrats, ett ridspö, ponnyböcker och ett par alldels nya blå ridbyxor. Dessutom kommer mormor och morfar med en skyddsväst.

Ponnyböcker i julklapp

En riktig ponnyjul blir det för Elina i
Kom igen Sigge!

Det här fångar så exakt julkänslan förr i tiden. Man hade inte julpynt under hela december och granen kläddes natten till julafton. Man fick inte en massa prylar när som helst (som från dagens curlingföräldrar som köper nya aktivitetsprylar till sina barn hela tiden) utan man fick vänta till julafton för att få de nyttiga sakerna man behövde till sin aktivitet. Som borstar till hästen och en hovkrats och ett ridspö.

Det är också kul att konstatera att Elina får ponnyböcker. En metafiktiv tanke: tänk om hon får Siggeböckerna i present?!

Det skulle hon säkert älska! Spännande skönlitteratur, samtidigt som man lär sig väldigt mycket matnyttig fakta.

Att utvecklas och att ta ansvar

Det finns inte så gott om välskrivna djurböcker och det är intressant och engagerande att följa en “story arc” där Elina går från nybörjare till att klara fler och fler saker själv ---och till att slutligen själv ta hand om sitt eget älsklingsdjur (så som det ska vara i bra djurböcker!).

Men Sigge-böckerna är inte bara bra inom genren djurböcker, utan även som barnböcker i allmänhet, för de fångar på ett finkänsligt sätt känslan av att växa upp, en lek som blir mer och mer allvar, och en stark gruppdynamik. Rollerna är aldrig statiska. En nyinflyttad tjej som Elina först inte gillar, går från att vara ett hot i en bok, till att bli en vän i nästa bok och i en tredje bok är de två de allra bästa hästvänner. Tjejen som en gång var ett hot försvarar istället Elina mot äldre tjejer som gärna sätter småtjejer som Elina på plats. Men de stora tjejerna har en gång själva varit små, och när de går vidare till stora hästar är de plötsligt de själva som har blivit minst igen …

Vuxnas stöd i hästvärlden

Den svenska barnlitteraturen är full av vuxna som antingen är frånvarande på ett negativt sätt eller som sviker barnen, men här ställer de vuxna upp och är oftast förstående och stöttande: föräldrar, morfar, mormor, ridläraren Ingela, en snäll fröken som förstår att vissa dagar kan man bara tänka på sitt älsklingsdjur … men samtidigt lämnar de vuxna i Sigge-böckerna mycket utrymme till barnen själva för att lösa sina konflikter och att jobba på sina relationer. Man kan inte tvinga alla att vara vän med alla hela tiden.

Dynamiska roller i barnens värld

Rollerna mellan barnen förändras hela tiden. Och en person som en gång var en bästa vän kan helt enkelt bestämma sig för att sluta med hästar. Hur ska vänskapen då hålla, när man aldrig ses?

Lin Hallberg tar sig an viktiga frågor om hur det är att vara barn idag. Det finns en tydlig hackordning bland ponnyhästarna i böckerna, men den mellan barnen är ännu mer komplicerad och dynamisk. Lin hänger sig aldrig åt klichéer, alla barnen känns verkliga och vem man än är finns det de som är mindre, större, duktigare, mer osäkra, mer utanför … Det finns inga karaktärer i Sigge-böckerna som alltid är snälla eller alltid är dumma mot alla andra. De är helt enkelt som barn är mest.

Unna dig en eftertänksam Sigge-stund!

Alla som har med barn att göra borde unna sig att läsa Sigge böckerna; de har bland de bästa porträtten av livs levande verklighetstrogna barn som man kan tänka sig i den svenska barnlitteraturen.

Dessutom borde alla barn som gillar djurböcker unnas Siggeböckerna. Man behöver inte kunna läsa mycket för att klara Sam och Sigge böckerna, och man behöver inte kunna läsa alls för att kunna njuta av bilderna av Sam och Sigge som galopperar genom det engelska landskapet i solnedgången.

Belinda Graham

Alva på klassresa

Världen vore mycket bättre om alla frågade Alva om lov först

Alla tar sina beslut utan AlvaPernilla Gesén
Alva på klassresa
Illustrationer: Christina Alvner
B. Wahlströms

När Alva vill något riktigt mycket vet hon precis hur hon ska göra.
Det är tur att hon är så påhittig!
Alva är inte alls nöjd med sina föräldrar. Pappa och hans nya familj flyttar från Alvas barndomshem utan att fråga Alva om lov först. (Alva hade sagt nej till flytten.) Mamma gör slut med Roberto utan att fråga Alva om lov först. (Alva hade sagt nej till uppbrottet.) Varför tar vuxna alla beslut utan att fråga sina barn om lov först? Alva är sur och kan inte alls blidkas med ett större rum och löfte om nya Ikea-grejor från pappa. Och mamma och Alva är båda lika envisa. Mamma försöker inte ens med mutor när det gäller Alva. Hon vet förmodligen att det är lönlöst.
Dessutom har Alvas pojkvän Charlie alldeles för roligt med Julia --- utan att fråga Alva om lov. Allt vore mycket bättre om alla frågade Alva om lov först!

Två olika liv, med olika syskon och olika bästisar

Det här är den elfte boken om Alva. De som följt Alva i de tio tidigare böckerna har kunnat följa allt det drama som alltid följer i Alvas spår.
I den första Alva boken ska Alvas mamma och pappa skiljas. Alva rymmer och hittar sin hund, Alf, som följt med i alla böckerna och finns på omslaget även på denna elfte Alva bok.
Först är Alva mot att föräldrarna hittar nya partners, och sedan vänjer hon sig. Hon gillar sin lille halvbror Beppe och hon börjar till och med tycka om sin plastsyster Nicole, och Nicoles pappa Roberto.
Dessutom: hos mamma finns grannen Fabian och bästisen Esmeralda, som Alva är tillsammans med när Alva går i skolan. Hos pappa finns den gamla bästisen och grannen Tora! Som Alva nu inte får bo granne med längre. Alva är så arg!
Överallt följer hunden Alf med. Alva har hunnit bli rätt nöjd med sina två hem och alla sina kompisar. Hon har till och med en pojkvän i skolan: Charlie.
Men …. Säg den frid och fröjd som varar.

Boken börjar med ett slut

I början av Alva på klassresa gör Alvas mamma Elena slut med Roberto. Alva blir förtvivlad.
Hon springer rakt in i göra-slut-dramat och skriker:
- Nej!
Alva blir själv förvånad.
Alva konfronterar sin mamma och förklarar att “Du kan inte först tvinga mig att lära känna Roberto och Nicole och sen ska jag inte få träffa dem!”
Där sätter Alva fokus på ett viktigt problem vid separationer. Vanligtvis, som i Alva böckerna, klarar pappa och mamma av att dela på barnen, på ett eller annat sätt. Alva träffar fortfarande både pappa och mamma och har fina rum på två ställen, bästisar på två ställen osv. MEN: Vad händer med dem som man inte är släkt med? Om man fått fin kontakt med en bonus-mormor, en bonus-syster, en bonus-mamma eller en annan bonus-familjemedlem? Man är inte släkt med dem och de kan inte kräva att träffa barnet och barnet kan inte kräva att träffa dem. Ska de bara försvinna ur barnets liv?

Ska bonus-systern bara försvinna?

Det är det här problemet som den senaste Alva boken tar upp. Alva (som först inte ens gillade Nicole) vill väldigt gärna ha kvar Nicole som sin syster. Hon vill gärna ha kvar Roberto i sitt liv också (fast hon inte gillade honom heller till en början).
Nicole och Alva bestämmer i alla fall per telefon att de ALLTID kommer att vara systrar.
Även om deras föräldrar inte är ihop. Och Nicole är tillräckligt gammal för att själv ta sig hem till Alva och ge henne bra råd om killar … och det behövs. För nu har det kört ihop sig med Charlie igen!

Vilse i skogen och i världen

Det verkar som om det håller på att ta slut mellan Charlie och Alva. Och Alva som bara ville visa hur duktig hon var på att simma! Charlie är däremot rädd för vatten.
Klassresan, som är full av vattenaktiviteter, blir en bokstavlig vattendelare för Alva och Charlie. Plötsligt så har hon ingen pojkvän längre. Plötsligt är Alva ensam och vilse i skogen. Varför sprang hon iväg egentligen?
Pernilla Gesén tar sig an nog så allvarliga problem med en stor dos humor --- vilket också återspeglas i Christina Alvners träffsäkra illustrationer. Numera är det omöjligt att tänka sig Alva och hennes vänner utan Alvners humoristiska, kompletterande bilder. Det är helt enkelt sådan Alva är. Stora känslor, stort drama, stort allvar men även stora skratt!
Alva är en härlig, kavat liten hjältinna som man gärna läser mer om!

Belinda Graham

Gevär säljes p.g.a. dödsfall

David Batra med sin förläggare från Forum. Foto Belinda GrahamEn skånsk indier som blev en annorlunda typ av läkare (och som samlar på andra lappar än recept)

David BatraGevär säljes p.g.a. dödsfallForum

David Batra konstaterar att han är en skånsk indier. Folk skrattar, fast det uppenbarligen är alldeles sant. Det hörs ju att han är från Skåne. Och på så sätt är han en minoritetsgrupp. Det finns inte så många skåningar i världen. Inte så många som indier i alla fall. Men om man kollar in gruppen komiker … då finns det fler roliga skåningar där än i någon annan minoritetsgrupp. Men det innebär ändå inte att komikern alltid är stolt över sitt yrkesval.
David Batras pappa är indier och läkare och det var tänkt att sonen också i första hand skulle bli hjärnkirurg. I andra hand kunde vanlig läkare duga och i tredje hand kunde det gå an att ha en ingenjör i familjen. Något fint att skriva hem om. David Batras sjukhuskarriär sträckte sig så långt som till att blanda saft till blivande mammor en sommar när han som sjuttonåring hade ett sommarjobb inom vården. Under tiden på Lunds universitet började han med “stand up comedy” --- och hittade sitt kall i livet. Stackars pappa. Han undrade vad han skulle skriva hem till folk i Indien. Vad skulle folk tycka?!
“Folk kommer att skratta åt dig!” förutspådde pappan. Javisst, men det var liksom det som var meningen!
Under ett tjugo minuters uppträdande på Bokmässan i Göteborg är det bara att konstatera att man aldrig har hört folk skratta så mycket. Detta “folk” inkluderar David Batras förläggare från Forum förlag, och han måste väl kunna allt i boken utantill vid det här laget?!

Gevär säljes på grund av dödsfall är en bok som är full av vansinniga (men helt sanna) annonser, men det är Batras behandling av dem som förvandlar dem till komikerguld.
Liksom alla ”lappar” som han samlat på genom åren.
Det är bara att konstatera att David Batra ändå på sitt sätt blev läkare, precis som hans far ville. Den bästa medicinen är ju ett gott skratt som förlänger livet och den medicinen delar ju David Batra ut med en hastighet som skulle göra det besparingsbenägna landstinget grön av avund. “Läkare i skratt” behövs också, inte bara läkare i kirurgi eller läkare i neurologi.
Det kan pappa Batra ta och skriva till släkten i Indien. Med stolthet i pennan!
Förresten, det är väl också fint att vara författare?! Fast David Batra får verkligen jobba på sin autograf. Den är på tok för läslig för en framgångsrik läkare i skratt!

Belinda Graham

Kaffe med rån: Låna är silver - Råna är guld!

En internationell humorsuccé med stort patos

Författarna Romàin och Catharina konstaterar att svenska rån gör succé i Frankrike Foto Belinda GrahamCatharina Ingelman-Sundberg
Kaffe med rån: Låna är silver --- Råna är guld!
Forum

Vad skrattar fransmannen åt? är titeln på en programpunkt på Bokmässan i Göteborg 2014. Det visar sig att fransmannen i fråga helst av allt skrattar åt svenska pensionärer som begår bankrån med hjälp av sina löständer. Alltså Kaffe med rån och Låna är silver --- Råna är guld!
Romain Puértolas, gränspolis och författare till den humoristiska succén Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett IKEA-skåp, plockade upp ett exemplar av den franska översättningen i storpocket på Monoprix (en stormarknad där man också säljer kaffe och rån … eller i alla fall kaffe och franska galettes). Puértolas läste öppningen och var fast direkt. Pensionärer som begår halsbrytande kupper med hjälp av bland annat sina löständer --- detta är komik på hög nivå!
Klassisk slapstick möter Oceans eleven … men detta är humor med ett mycket stort patos.

Ett äkta samhällsengagemang

Precis som bra deckare, har även humor med hög kvalitet ett samhällsengagemang och en aktualitet. Och detta går som en röd tråd genom böckerna om pensionärerna som bildat ett modernt Robin Hood gäng.
Kaffe med rån var den första boken i rån-serien, uppföljaren har det vitsiga namnet Låna är silver - Råna är guld!
Märtha, Snillet, Krattan, Stina och Anna-Greta befinner sig i Las Vegas. Märtha har planerat den perfekta kuppen. Tajmat och klart in i minsta detalj!
Behövs: ett par löständer, trimmade rullstolar, bag in box i silverförklädnad. De fem pensionärerna ska överlista säkerhetssystemet på Casinot – där de redan vunnit storkovan på roulette spel.
Men innan stöten mot Casinot råkar de fem pensionärerna komma över två hundhalsband fullproppade med diamanter och andra ädelstenar … Redan färdigt stöldgods serverat som på fat.

Pensionärerna har storartade planer: de stulna pengarna ska mångdubblas genom rätt placeringar, placeras i stöldfonden Grindslanten och rädda den svenska välfärden. Både äldrevården och kulturlivet.
Det gäller bara att få hem stöldgodset till Sverige igen och inte åka fast i tullen … Där Märtha bara råkar glömma alla diamanterna i en golfbag full med käppar.
Och inte blir det lättare sedan för de fem pensionärerna: det kriminella MC-gänget Bandangels får upp ögonen för pensionärerna när de väl återvänt till sitt kära hemland och köpt en grosshandlarvilla på Värmdö där de sitter och finputsar sin senaste plan. Men Märtha lägger helt enkelt till Bandangels på listan över saker som kan användas när de ska genomföra den perfekta kuppen … De ska bara lockas med lite hjortronlikör och kakor först!

Namnkunniga föregångare

Pensionärsligan har sina föregångare – som Robin Hood legenden, Tage Danielssons Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton, Martin Widmarks pensionärsgäng, Jönsson-ligan (när det gäller de fåniga men briljanta detaljerna) och Tomas Arvidssons Enkelstöten och Dubbelstöten, där en studierektor blir inblandad i allehanda kupper och försöker undvika att åka fast.
Det finns nämligen de som är Pensionärsligan på spåret. Ska pensionärerna lyckas med sina sista stötar för att rädda den svenska välfärden, äldrevården och kulturlivet eller ska allt gå om intet?
Märtha oroar sig aldrig i alla fall. Det finns ju alltid tid till en kopp kaffe med chokladrån – innan det är dags för nästa rån!
Pensionärsligan har nu blivit en internationell succé --- både i böckerna och i verkligheten!

Belinda Graham