Max och Maja - Godnattgrodan

Om det stora dramat att sova över när man är liten

Pip and Posy. The Bedtime FrogAxel Scheffler
Max och Maja - Godnattgrodan
Översättning: Barbro Lagergren
Alfabeta

Max och Maja är bästa kompisar. Max är en kanin. Maja är en mus. Maja ska sova över hos Max.

Det är spännande att packa sin resväska. Man ska inte glömma någonting!

Det är spännande att åka buss. Max blir så glad när Maja kommer på besök.“Hej Max!” “Hej Maja!” hälsar de båda vännerna glatt på varandra.

De leker med Max bilar och med den fina bondgården och de leker sjuka sjörövare. Piraten Max ser konfunderad ut när Maja, som är klädd som doktor, lindar in honom i toapapper, så att han ska bli frisk igen, men han finner sig i det, liksom den uppstoppade papegojan.
Tillsammans äter de spagetti, fortfarande klädda som doktor och pirat (fast minus toapapperet), de badar skumbad och borstar tänderna och läser en rolig bok (kanske något av Axel Scheffler, typ Flip Flap Farm?) och de skrattar högt tillsammans och har det så där övernattningsmysigt, precis som bästa kompisar ska ha. Men till sist så blir det dags att sova. Det heter ju trots allt “att sova över”. Även om det alltid är roligt att vara uppe, bara ett liiiitet tag till …

“God natt Maja!” säger Max och kryper ner i sängen med sin Nöffe gris. På påslakanet finns fina morötter, runtom sängen finns rester av dagens lekaktiviteter: en bil, en boll, en bok, en sjörövarpapegoja och en randig tröja. På väggen har Max satt upp sin teckning: en tjejkanin.

På Majas sida av rummet finns hennes teckning: en liten mus som solar sig. På påslakanet är det fina stjärnor och månar. På Majas sida av rummet finns också hennes väska med nyckelpigan på. Väskan som hon haft allt viktigt i….Men något saknas! Godnattgrodan! Utan Godnattgrodan kan inte Maja sova!

Maja snyftar: “Jag har glömt Grodis! Jag kan inte sova utan Grodis!” Hon snyftar med stora bokstäver. Max försöker förgäves att hitta något som kan ersätta Majas Godnattgroda. Nallen duger inte, för den är inte grön. Dinosaurien är grön, men den duger inte, för den är för stor och för läskig!

Till sist ger Max sin grodsparbössa till Maja. Den är ju grön, inte för stor och inte för läskig. Men Maja accepterar den inte i alla fall. För att det är FEL GRODA!

Maja gråter som en fontän. Max gör något väldigt, väldigt svårt. Han lånar ut sin egen Nöffe till henne. Då slutar Maja att gråta, för Nöffe är en alldeles extra fin gris.

Max kurar ihop sig med nallen och dinosaurien istället. Det är inte lätt att ersätta Nöffe! Men med två nya sängkompisar kanske det går att somna i alla fall?

Snart sover de båda två. Nästa dag kommer Maja hem igen och hittar sin groda precis där hon hade lagt den! Lyckan är total, och tack vare Max generositet och Nöffe så blev även sova-över-äventyret lyckat.

Max och Maja - Godnattgrodan är en alldeles lagom spännande och dramatisk godnattsaga för små barn. Den fångar på ett fint sätt det stora äventyr det är att sova över när man är liten. Det är lätt att leva sig in i Max och Majas känslor och de har alltid mycket uttrycksfulla ansikten och gester. Vänskapen är också fint skildrad - de båda är i grund och botten olika, men de kompletterar varandra på ett fint sätt, och lär sig själva att kompromissa för att komma överens och på så sätt blir de båda två lyckligare och deras vänskap djupnar i bok efter bok.

Axel Scheffler är en av Storbritanniens mest älskade och prisbelönta författare. Förutom sina egna böcker är han också känd för att ha illustrerat Julia Donaldsons populära böcker om Gruffalon - historier där en liten mus klarar av att visa stort mod. Kanske en ättling till Maja?

Nikkis dagbok # 2 - En humoristisk fullträff för unga

En humoristisk fullträff för unga

Tales From a Not-So-Popular Party Girl (Dork Diaries #2)Rachel Renée Russel
Nikkis dagbok #2 - Berättelser om en (inte så) populär partytjej
Serie: Nikkis dagbok (del 2)
Översättning: Ylva Stålmarck
Modernista

13 miljoner sålda exemplar bevisar att den inte så populära partytjejen visst är populär - över hela världen! Dessutom ska Nikkis dagbok bli film, det ska Twilight teamet se till.
Nikkis dagbok serien är en klockren succé, efter alla “Wimpy kids”,Greg, Sune, Bert, Adrian Mole och så vidare får vi äntligen en humoristisk, töntig tjej som huvudperson - som har problem med kompisar, skolan, irriterande småsyskon, kärleken, pinsamma föräldrar … kort sagt, alla de problem som en hjälte eller hjältinna i “middle school” ska ha!

Liksom Dagbok för alla mina fans utspelar sig Nikkis dagbok på “middle school” (amerikansk motsvarighet till slutet av mellanstadiet och sedan högstadiet) och även om huvudpersonen är 14 så rekommenderas böckerna från 9- 12 års ålder. Men bra serier brukar inte ha någon åldersgräns, så både yngre och äldre läsare kan gilla Nikkis dagböcker.

Nikki, huvudperson i Nikkis dagbok #2 - Berättelser om en (inte så) populär partytjej är en oemotståndlig romanhjältinna som ständigt fantiserar, tecknar, ritar roliga serier och skriver i sin dagbok. Hon är också på tio-i-topp listan över de mest populära i skolan. Om man räknar bakifrån.

3000 i vinstpengar - att investera i konsten

Nikki är duktig på att teckna. När Nikkis dagbok #1 - Berättelser från ett (inte så) fantastiskt liv avslutades så hade Nikki precis vunnit tretusen kronor i skolmästerskapet i avantgarde-konst. Tack vare bästa kompisarna Chloe och Zoey och Brandon. De lämnade in foton på tatueringsmönstren som Nikki hade ritat åt folk i skolan.
Men MacKenzie, skolans populäraste tjej, hade räknat med att vinna. Vilket innebär att hon kommer att göra livet surt för Nikki i dagbok #2 - ännu surare än i dagbok #1!
Nikki sparar sina pengar till konstlägret nästa sommar. Hon drömmer om en framtida seriös karriär som konstnär (då hon kan sitta hopkurad i sängen hela dagarna i sin älsklingspyjamas och skapa!) och lägger inte pengarna på märkeskläder eller en mobiltelefon.

Konsten att överleva ”middle school”

“Jag är inte hopplöst beroende av att betala två gånger bruttonationalprodukten i ett litet land i tredje världen för de senaste designerkläderna, designerskorna, designersmyckena och designerhandväskorna, bara för att sedan vägra använda dem en månad senare för att de är “typ helt ute! Totalt bara mer antikaän i går!!” Till skillnad från vissa jag känner …”
Men det är inte lätt att överleva“middle school” när man är en helt vanlig, icke-populär tonåring.

Fyra fester och en begravning

En alternativ titel till boken skulle kunnat vara Nikkis dagbok - Fyra fester och en begravning!För Nikki går på fyra fester i boken - och en begravning, där hon får så svår hicka att hon tror att hon ska väcka de döda.
En hel del av humorn i böckerna kommer från diskrepansen mellan text och bild. När Nikki skriver om hur hårt hon själv och kompisarna Chloe och Zoey arbetar i biblioteket tillsammans så ackompanjeras orden av bilder på när de sätter upp böcker genom att köra race med bokvagnen, de läser alla nya glossiga tidningar istället för att lägga dem på hyllorna och de driver gärna med folk på bibliotekets telefon … Kort sagt så har de tre impopulära tjejerna oftast väldigt kul tillsammans, så pass kul att de tre bestämmer sig för att vara varandras dejter på Halloweenfesten. Men när Brandon vill bjuda ut Nikki kan hon inte säga nej. Vare sig till honom eller till Chloe och Zoey. Eller till det barnkalas där hon ska vara utklädd till råtta… Nikki är plötsligt inte bara dubbelbokad utan trippelbokad!

Konsten att bejaka sin inre tönt!

Nikkis dagbok serien är en fullträff för unga humor fans!
Det är inte bara Nikki som är oemotståndligt rolig, för vem kan egentligen motstå Nikkis lillasyster Brianna, som lider av tandfé-fobi, hatar balett, älskar karate och har en hemlig kompis, miss Penelope som är hennes egen hand? Och Brianna är aldrig rädd för att någon ska se henne som töntig eller annorlunda. Hon sätter sin egen standard!
Rachel Renée Russel som skapat Nikkis dagbok hävdar att hon själv, liksom Nikki, är en obotlig tönt. Hon älskar att odla lila blommor, att ägna sig åt onyttigt hantverk och att skriva, medan hennes yorkshireterrier bombarderar henne med mjukisdjur. Rachel hävdar att alla borde släppa fram sin inre tönt. Originalets titel är The Dork Diaries, ungefär En tönts dagbok. “Nerd” eller “nörd” var ett liknande “töntigt” mobbing-ord som blev uppgraderat från att vara negativt till att bli positivt (albeit på ett nördigt sätt) --- nu, med Nikkis älskvärt töntiga dagböcker, kan ordet “dork” eller “tönt”gå samma väg --- från att vara ett skällsord, till att bli ett ord som beskriver någon som är riktigt coolt annorlunda. Med den fördelen att till skillnad från att bli betraktad som fullblodsnörd så behövs här inga speciella förkunskaper. Var och en får helt enkelt vara annorlunda --- och töntig --- på sitt eget sätt!

Tecken i skyn

Svensk fantasy med vingslag av världsklass

en vacker saga om modPeter Bergting
Tecken i skyn
Kartago

Skogsrået Lin söker efterkrigaren Milo i de dödas rike. Han är försvunnen. Lin har problem att ta sig tillbaka till de levande människornas värld igen. När hon väl kommer tillbaka har det gått tio år och ingenting är som förut … Häxan Kaspara, som tränade upp Lin, har en ny, kavat liten flicka som hon håller på att träna upp. Var kommer hon ifrån?

Samtidigt söker Milo efter sin älskade Lin och han är på väg genom demonernas dal, när han kommer till en nästan helt övergiven stad bland klipporna. Han gav sitt liv en gång för att rädda henne och har här återvänt till de levandes värld som en ond ande. Kommer Milo att kunna rädda sin själ innan det är för sent? Kommer han att kunna återförenas med Lin?

Tecken i skyn bjuder på en blandning av svensk mytologi och koreansk. Ibland när man ser de vackra scenerna på ökenlandskap och de ensamma gestalterna som vandrar genom dem tänker man på Akira Kurosawa filmer - eller den första Star Wars filmen, som i sig gav homage till Kurosawa. Högt beröm!

Triangeldramat mellan den gamla mästaren och de unga adepterna påminner också om Star Wars, med den intressanta skillnaden att här är Obi-Wan-Kenobi en kvinna, en häxa, och hennes adept, hennes Luke Skywalker, eller Anakin Skywalker, om man så vill, är en tjej. Och en ännu yngre tjej. Som också är Lin, hämtad i en yngre ålder ur en annan dimension.

För Lin är det ingen lätt uppgift att rädda världen, sig själv, Milo och sitt yngre jag. Lite svinn får man räkna med och det finns inga enkla lösningar.

Det här är en vacker saga om mod, uppoffringar, existentiella frågor och allt är inte “svart eller vitt”(fast de svartvita teckningarna är extra effektfulla) och det är ett stort plus att slutet - om det nu är ett slut - inte är helt lyckligt, utan snarare katharsisktoch bitterljuvt. Lin får kämpa vidare ensam, i nya äventyr och förhoppningsvis har hon den goda smaken att även i fortsättningen kontakta Peter Bergting som sin berättare och livstecknare.

Peter Bergting har på kort tid blivit en av Sveriges mest internationellt kända serietecknare inom fantasy genren och slog igenom 2007 med The Portent - De dödas rike.
Den helt fristående fortsättningen är Tecken i skyn.

Den som gillar skogsrået Lin och vill läsa mer om henne kan fortsätta med bokserien De dödas rike som finns på Bonnier Carlsen.

Sista brevet från din älskade

Jojo-Moyes-genren tar sig an 1960-talet

Bortom tiden Jojo Moyes
Sista brevet från din älskade
Översättning: Emö Malmberg
Printz Publishin

“Mina böcker passade inte in”.Detta citat inleder bokmagasinet Books&Dreams hemma-hos-intervju med Jojo Moyes. Det är svårt att tänka sig det idag, för Livet efter dig (Me Before You) blev en kanonsuccé och framröstad till årets bästa bok i England av Richard and Judy Bookclub (det är stort!). Då gör det väl inte något att de första tre böckerna blev refuserade? För att de inte passade in i någon genre?

Numera känner man igen Jojo Moyes böcker, för de följer sin egen speciella Jojo-formel. Ofta åker man också fram och tillbaka i tiden som en liten jojo i en tidsmaskin.
Sophies historia (The Girl You Left Behind) handlar om första världskriget och våra dagar, den utspelar sig år 1916 och år 2006. En tavla förändrar de båda världarna.
Sista brevet från din älskade utspelar sig på 1960-talet och våra dagar.

London, år 1960. Jennifer Sterling vaknar upp på sjukhuset. Hon har tappat minnet. Hon minns inte att hon varit i en bilolycka. Hon har ingen aning om vem mannen i bilen var, han bredvid henne, som dog. Hon minns inte sin man. Men ett brev som hon hittar från älskaren Boot, gör att hon börjar minnas.

2003 hittar Ellie samma gåtfulla brev i en artikel på tidningen där hon jobbar. Hon blir besatt av att hitta fler brev, av att få veta “hur det går”, om de båda får varandra … och hon börjar också ifrågasätta sitt eget liv och inser att hon själv inte är älskad, eller ens någon speciellt trevlig person.
London 2003 är ett ställe för folk med vassa armbågar, egotrippade varelser som gärna snackar skit och hugger varandra i ryggen. Ellie festar på nätterna med sina så kallade kompisar (som hon inte gillar och som inte gillar henne) och på dagarna försover hon sig och låtsas inte vara bakfull och låtsas hålla på med en viktig historia (detta är en lögn) medan hon letar fler brev i arkivet. Ellie är som en Bridget Jones utan humor eller kul kompisar.

På 1960-talet fortsätter den spännande historien på två plan. Läsaren får fortsätta följa Jennifer Sterling både före och efter olyckan. Hur hon träffar sitt livs kärlek, kallad Boot, och hur hon sakta börjar minnas honom och sitt tidigare liv igen.

Det sägs i blurben (baksidestexten) att “Sista brevet från din älskade ställer 1960-talets snäva kvinnoroll mot vår relativa frihet idag.” Det där är en tveksam analys. För allt man gillar i boken är 1960-tal. En cool tid, full med coola människor. Jennifer Stirling är smart, sval och vacker - som en Hitchcocks isprinsessa. Hon kan konsten att förhandla och att ställa krav på sin man --- och på sin älskare medan Ellie låter sig behandlas som en disktrasa eller dörrmatta. Jennifer är dessutom den perfekta värdinnan, och värdinnejobbet är ett heltidsjobb, men hon börjar också jobba med att hjälpa asbest offer. En sidointrig som man gärna sett mer av. Man förstår direkt att Boot faller för henne och kärleksparet Jennifer och Boot är som tagna ur en vacker Evelyn Waugh roman (Boot är förresten ett namn från en Evelyn Waugh roman). Kvinnorna från 1960-talet är snygga, coola och starka. Alla har de sin egen stil och de kompromissar inte. Både Jennifer och hennes vänner är intressanta.

Men 2003 är det tvärtom. Varken Ellie eller hennes så kallade vänner (eller fiender) är intressanta. Ingen av kvinnorna är snygga, coola eller starka, de har väldigt tomma liv, delade mellan att supa på puben och att försova sig och ha huvudvärk på jobbet, och jobbet verkar också ganska ytligt och meningslöst, i alla fall om man jämför med att hjälpa asbest offer.

Så sensmoralen blir att det var bättre förr och att kvinnorna var coolare och starkare förr. Och hade snyggare kläder och det fanns ett coolare mode. Och dessutom arbetade de hårdare- på sitt sätt - och var mer effektiva. Bridget-Jones-Ellie hade inte överlevt en sekund.

Man läser vidare för man vill veta hur det går för Jennifer och Boot (och för att 1960-tals skildringarna är smått oemotståndliga) men personerna i nutiden hoppar man helst över. Men ljuva 1960-tal, du är värd en egen romanintrig av Jojo Moyes. Helst utan att jojo-hoppa till en tråkig nutid emellan varven i arkiven.

FILM: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann - en hjälte att ta till sitt hjärta!

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

- Vi älskar hjältar som bara reser sig upp och går!

 

Vi älskar hjältar som bara reser sig upp och går. Eller som beger sig ut på pilgrimsfärd. Kristen i Kristens resa. Werner Herzog i verkliga livet (och i boken Att gå i kylan). Delia Grinstead iUtan bagage. Tessa Björk i Till Isola. Mundus Gregorius i Nattåg till Lissabon.

Pensionären Harold Fry i Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd. Han skulle bara till kvartersbutiken och slutade sedan inte att gå i sina seglarskor.

Men mest av allt älskar vi Allan Karlsson, Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, som kliver ut genom fönstret, landar i en rabatt med svenskt gula och blåa penséer med sina tofflor, som är märkta Allan, och bara fortsätter att gå.

Boken av Jonas Jonsson, filmen av Felix Herngren, rollprestationen av Robert Gustafsson. Just när man trodde att gubben inte kunde bli folkkärare, vrids det hela upp ett snäpp till. En av de mest lästa och omtalade böckerna blev den mest sedda svenska filmen och den största biopremiären någonsin i Sverige.

Pettson och Findus eller Forrest Gump? Gubben som sitter hemma på gården och pratar med katten och sedan ger sig ut på rävjakt, beväpnad med nya uppfinningar eller dynamit, får definitivt tankarna att gå till Pettson och Findus.

Men sedan utvecklas berättelsen till en svensk Forrest Gumphistoria. En naiv huvudperson blir indragen i alla möjliga förvecklingar. I nutid jagad av ett mc-gäng och innehavare av en väska full med 50 miljoner kronor, och längs vägen får han några osannolika vänner med sig, bland annat en f.d. cirkuselefant, en tuff Annie-get-your-gun tjej, en blyg kille som har 920 högskolepoäng och är nästan allt, men också inget, och en pigg gubbe som är trött på att sitta vid ett övergivet järnvägsspår.

I tillbakablickarna får vi uppleva några av 1900-talets världshändelser, för Allan Karlsson har liksom Forrest Gump varit på plats överallt. Allan Karlsson har byggt skyskraporna på Manhattan, räddat livet på diktatorn Franco, tagit kål på diktatorn Stalin, hjälpt Oppenheimer att uppfinna atombomben och fått en cigarettändare i present av Harry S. Truman. Så småningom blev Allan Karlsson spion i kalla kriget och langade information åt alla sidor samtidigt. Jonas Jonasson har beskrivit sin skapelse som ”en politisk idiot” --- men man kan lika gärna säga att Jonasson skapat en hjälte som helt enkelt inte bryr sig, än om det han själv är intresserad av. Som sin katt (han tar en gruvlig hämnd på räven!), sprängämnen och en sup eller två. Eller tre eller fyra.

Tillbakablickarna ger inte bara en bild av hela 1900-talets historia, sedd genom en ironisk skrattspegel, utan de ger även en nostalgisk tillbakablick på ett svunnet Sverige.

Volvobilarna var snyggare (och man visste hur man kunde meka med dem själv) och tågen gick och tågstationerna var tågstationer och folk odlade landet och det växte saker överallt. I nutiden är allt nedlagt, ingenting går och ingenting odlas och nutidsmänniskorna är vilsna varelser med 920 högskolepoäng eller aggressiva varelser med skjutvapen.

Det är de två yngre birollsinnehavarna i historien som får stå för det trevande romantiska inslaget --- för sådant är inget för Allan Karlsson. Författaren Jonas Jonasson påpekar att hans hjälte aldrig har upplevt en kärlekshistoria. Alla som sett inledningen med gubben med katten vet att detta inte stämmer. Det är äkta kärlek det, en gubbe och hans katt. Gubben Pettson och Katten Findus skulle hålla med.

 

 

Regi: Felix Herngren

Medverkande: Robert Gustafsson, Ivar Wiklander, Mia Skäringer m.fl.

Sverige, 2013

Walt Disney Home Entertainment

FILM: Escape Plan

"No one breaks out alone"

På 1980-talet började diskussionerna om att göra en film där Sylvester Stallone och Arnold Schwarzenegger båda är med. Nu har det blivit av. Det här är en klassisk ”prison break” historia där Stallone och Scwarzenegger först inte kommer överens och sedan måste samarbeta och slutligen, motvilligt, utvecklar ett slags vänskap.

Stallones karaktär är Ray Breslin och en man som testar säkerheten på fängelser. Vilket han gör genom att låta sig låsas in för att kunna lära sig design, vakternas vanor, med mera, och därefter bryta sig ut. Men något går fel i ett av hans jobb, och hans nödkod fungerar inte. Han är alltså inlåst på gott. Att bli vän med Emil (Arnold) är hans enda möjlighet att överleva.

Men vem vill bli av med  Ray Breslin och varför? Och vem är Emil egentligen?

Escape Plan är klassisk, gammeldags rå action uppdaterad med nya effekter. Historien och de två karaktärerna får tid att utvecklas.

Sam Neill är med i en liten, bra roll, som snäll läkare som hjälper de båda vännerna.

Escape Plan är regisserad av svensken Mikael Håfström som gjorde Ondskan. Det här är i grund och botten en liknande historia – stängt område, stark hierarki, den starkares överlevnad.

 

Det här är gedigen, traditionell action och fans till Stallone och Schwarzenegger kommer inte att bli besvikna. Arnold har till och med en scen där han låtsas bryta ihop på tyska.

 

 

Regi: Mikael Håfström

Titel: Escape Plan

Medverkande: Sylverster Stallone, Arnold Scwarzenegger m.fl.

USA, 2013, Nordisk Film

Prodigy - En uppföljare som överträffar Legend!

 

En uppföljare som överträffar Legend!

Vem är ond, vem är god?Marie Lu
Prodigy Serie: Legend (del 2)
Översättning: Katarina Falk
Modernista

Legend trilogin består av delarna Legend, Prodigy och Champion. Champion kommer ut på Modernista i oktober 2014. Redan nu har man något att se fram emot! Det måste påpekas att medan trilogier förr i tiden hade en stark början och förhoppningsvis ett starkt slut var tvåan oftast en “mellanbok”, bara en brygga utan början och utan slut. Det gällde både bok-och filmtrilogier.

Legend trilogin är ett exempel på att de nya framgångsrika trilogierna levererar en bra tvåa, en utvecklad berättelse som höjer sig ytterligare över en stark inledning.

 

Huvudpersonerna är introducerade, konflikterna är presenterade - nu är det dags att fördjupa sig och att ta in fler intressanta bipersoner och att vända på steken - mer än en gång!

 

I Legend verkade det uppenbart att Republiken var ond och att rätt väg att gå för huvudpersonerna June Iparis och Day Wing var att ansluta sig till rebellrörelsen. I inledningen av Prodigy ansluter de sig till rebellrörelsen Patrioterna - och den är inte alls vad den ger sig ut för att vara, i själva verket är den lurigare och mer opålitlig än Republiken.

Kanske även mer ondskefull? Rebellrörelsen bryr sig inte alls om folket. De har rika sponsorer som väntar på att resultat ska levereras, rättvisa och jämlikhet är bara att glömma.

June och Day försöker även fly till Kolonierna, som Days pappa beskrivit som det förlovade landet som glittrar så vackert, och allt där är möjligt. Det låter ungefär som när den amerikanska drömmen beskrivs idag. Men även Kolonierna är en besvikelse. Allt ägs av privata företag och har man inte betalat till sin sponsor kan man glömma att få skydd, sjukvård eller vad man nu skulle behöva. En satir över dagens Amerika?

 

Det enda alternativ som återstår för June och Day är att återvända till Republiken, den Republik som de först hade tänkt störta, och förändra den inifrån. Republiken är dålig och korrupt – men av tre onda ting … är den faktiskt den minst onda.

Titlarna i Legend trilogin är intressanta och Modernista har valt att behålla de engelska titlarna. Legend syftar på Day, Prodigy (underbarn) syftar på June … och nu återstår det att se vem som blir Champion.

 

Legend trilogin har med rätta hyllats i sitt hemland USA, men oftast liknas den vid och jämförs med Hungerspelen. Likheterna är att båda serierna är dystopier och ungdomsromaner som blivit “crossover”(alltså folk i alla åldrar läser dem), men det finns klara skillnader.

 

En stor del av Hungerspelen utspelar sig i lantlig miljö, överlevnadsproven sker i skogen eller i djungeln. Legend utspelar sig i städer. Hungerspelen har drag av romarriket med “bröd och skådespel”, provinser som levererar till Rom och gladiatorspel som hottats upp. Legend baserar sig löst på Victor Hugos Les misérables. Hungerspelen berättas i förstaperson av Katniss, Legend serien alternerar mellan att ha Day och June som berättare. Hungerspelen har en motvillig hjälte som huvudperson, Katniss vill egentligen inte bli indragen i alla politiska intriger. Hjältarna i Legend serien, Day och June, är mycket medvetna, de tänker och resonerar och försöker välja vilken sida de ska stötta och varför. Att inte göra något är otänkbart, det är inte ens ett val. Vid femton års ålder är Day redan en legend och June är ett underbarn, den yngste befälhavaren i det militära någonsin. Ingen av dem skulle någonsin drömma om att vandra omkring i skogen en hel dag med pil och båge och njuta av solnedgången. De är alldeles för upptagna.

 

Day och June är ovanliga romanhjältar på så sätt att de båda är supersmarta, snabba, starka, snygga och socialt kompetenta. De har alltså allt! Nyss var det ju tönten, nörden och outsidern, den motvillige hjälten, det hetaste som fanns! I Prodigy vill alla ha Day och June som “poster boy” och “poster girl” för sin sida och ett par så pass lyckade människor borde egentligen bli frånstötande, de har inga riktiga svagheter (något som varje framgångsrik romankaraktär måste ha, enligt alla skrivarkurser), men på något sätt fungerar berättelsen ändå, och man hejar på Day och June. Man vill att de ska överleva och få varandra till sist. För i likhet med Hungerspelen finns även här romantiska intriger. Dystopier för unga skulle inte överleva utan dem?!