SCEN: Nötter - Det är knäckande att se nötallergiker inlåst i skrubb

 

Nötter - Det gör ont ... att se bomben

Plats: Fredriksdal

Spelas: Sommaren 2024

Det gör ont, det gör ont, det gör ont ... att se någon köra huvudet i väggen gång på gång. Både bildligt och bokstavligt. Det gör också ont att se komiker bomba och att höra tystnaden från en publik som förväntas skratta, eller ännu värre, lite sympati he-he som inte känns äkta för att fylla ut tystnaden. Det gör ont för man vet hur mycket skådespelare sliter,  att spela komedi och musikal på en teaterscen är bland det slitsammaste man kan göra. Det gör ont, för man vill att folk ska ha roligt igen efter pandemin, det ska inte vara halvtomt på en premiär av en nyskriven pjäs och visst ska de små teatrarna också leva kvar...

Är Nötter en modernt folklustspel eller en gammaldags fars? Det ena utesluter inte det andra, men man har i detta fall lyckats ta det sämsta ur två världar.

Nötter är en gammaldags daterad spring-i-dörrarna fars som flyttats till en nutida ekologiskt profilerad  kursgård och det finns ingen logisk förklaring överhuvudtaget varför moderna människor skulle knuffa in en förmodad nötallergiker i en skrubb istället för att ringa en ambulans.

Hälsoresan möter Pang i bygget - utan de roliga karaktärerna

Vad är Nötter? Grundidén är ungefär som om Hälsoresan möter Pang i bygget. Utan Stig-Helmer, Ole Bramserud, Basil Fawlty, Manuel eller någon av de roliga karaktärerna. Eller någon av de roliga observationerna och skämten. Det hela påminner en hel del om några av de mindre underhållande matcherna i årets EM i fotboll i Tyskland. Där det passas och passas och passas ... men aldrig går det framåt och aldrig blir det mål. 

Skådespelarna passar och passar till varandra i hela första akten. Aldrig får de upp något tempo. Och aldrig blir det mål.

Ekologiskt ren profil en ren bluff

Handlingen utspelar sig på en kursgård där allting ska vara nyttigt och ekologiskt (men inte är det) och en stå-upp komiker och en professor som skrivit om framtidens mat (vi ska äta myror, som Mowgli i Djungelboken ... vilket är lite problematiskt för ett veganskt ställe, för är inte myror också djur?) och de två kommer att bli sammanblandade.

Det förstår vi under många långa dribblingar och inte så vältajmade passningar. Mycket exposition för lite utdelning.

Vilket konferens sällskap bokar en komiker och en professor som underhållning ... till samma kaffekopp?

Skämt om baljväxter, hjärtflimmer och hjärnskakning

Skämten handlar till stor del om nötallergi, baljväxter, utbrändhet, hjärtflimmer och hjärnskakning med minnesförlust. Det är lätt att hålla sig för skratt. Det är inte bara ämnesvalen som är bekymret och ballasten. Det går också alldeles för långsamt och tajmingen är off.

Daniel Träff blir smälld i huvudet gång på gång. Nu fungerar ju inte minnesförlust så att minnet försvinner och kommer tillbaka av olika smällar, den enda gången det fungerat är i 1930-tals slapstick. 

Den inhyrde komikern får lära sig hur en fast telefon fungerar av Babben Larsson. Komikern är ganska gammal, vet han inte det, fasta telefoner fanns för ett par år sedan.  Så antika är de inte.

Musikaliska avbrott

Sångnumren avbryter handlingen snarare än förhöjer den, och oftast tillför de ingenting. Som när en av cheferna sjunger karaoke för sig själv.

Det finns tre chefer i handlingen, en kock, en hovmästare, två personer som är bokade som underhållning ... och så en enda kursdeltagare. Babben Larsson i en försvinnande liten roll. Hon försvinner också under den stora peruken och sminket.

Babben är roligast - fast inte just nu

Vad tycker den picknickande publiken i pausen? Att Babben är bäst. Hon är den enda som är rolig. Fast inte just här,  och inte just nu. Men hon är bra i Bäst i test med David Sundin och i 1 mot Sverige. Och är inte han som får alla smällarna väldigt lik Ankan i Bäst i test?

Det passas vidare i andra halvlek, avslutningen får till en liten twist och de ekologiska tomaterna som planterades som intrig i början av akt ett kommer tillbaka. 

Vad står på spel?

Men vad står på spel? Det finns inget mysterium att lösa, ingen kärleksaffär att heja på, ingen konkurs att rätta sig undan, ingen skatt att gräva upp, inga affärer att gömma undan, inga hot som måste avvärjas ... Karaktärerna är luddigt tecknade och upprepar vad de andra på scenen heter gång på gång och vilka jobb de har, överdos av exposition, förmodligen för att de på scenen misstänker att vi redan glömt bort de intetsägande karaktärerna sedan sist vi såg dem för några minuter sedan.

Det dribblas och passas lite till. De snygga målen lyser med sin frånvaro.

Malmberg utan känd pang-gnista

Adde Malmberg brukar vara rolig, han var det tillsammans med Eva Rydberg i Pang i bygget. Men här är ska han klara sig utan Sybil, Polly och Manuel. Nu är det kanske dags för Malmberg att tänka på att skaffa en ny förbundskapten - för hans lag är inte samspelt, även  om denna publik  är för artig (till skillnad från EM-publiken) för att kasta tomma ölglas omkring sig när underhållningen inte lever upp till förväntan.

Edgy humor ...  eller tondöv humor?

Är det "edgy humor" att stänga in en medvetslös nötallergiker i en skrubb istället för att ringa 112? Det är både glest i publiken och glest mellan skratten ... Efter 35 minuter har ingen skrattat. Och svaret är nej. Det är varken edgy eller humor. 

Bra, nyskapande humor sparkar uppåt snarare än neråt. Och allergiker är redan vana vid att bli sparkade på och att inte tas på allvar sedan gammalt.

De flesta har eller känner någon med allvarliga astma- och allergibesvär. Kronprinsessan Victorias fond är en av dem som stöttar de som lider av detta. Att driva med allergiker är flera steg tillbaka i jakten på medvetenhet och att detta marknadsförs som "modern komedi" det är något som verkligen oroar snarare än roar.  

Det här är en påse nötter som du kan unna sig själv att missa.