SHIRLEY VALENTINE, Lorensbergsteatern, Göteborg den 10 maj 2023 – ett mästerverk med en Maria Lundqvist som bemästrar alla tonlägena

Sex år med Shirley Valentine. Det här är Maria Lundqvists eget paradnummer som hon bara äger, liksom Sarah Bernardt en gång i tiden ägde Hamlet. Shirley Valentine är en storartad triumf för Maria Lundqvist, och även för regissören Edward af Sillén. De båda har tolkat Willy Russells kritikerrosade och prisbelönta pjäs, en modern klassiker, så att både humorn och svärtan kommer till sin rätt. Det här är samtidigt både det roligaste och det mest tragiska man kan se på en teaterscen. I den här uppsättningen är det också bland det allra bästa man kan se. Maria Lundqvist spelar på publiken som en violinvirtuos på en Stradivarius – hon får fram hela skalan av känslor i den här pjäsen, varje tonläge, varje liten halvnot. Som lera i hennes händer Maria Lundqvist kan vända som på en femöring från allvar till skämt och från skratt till tårar. Publiken är som lera i hennes professionella händer. Har du någon gång hört en publik skratta så mycket åt en enda person på scenen – alla ståuppkomiker som någonsin levat ligger i lä här – och har du någon gång hört en publik vara så andäktigt tyst, när skrattat väl klingat av? Att mästra de olika tonlägena kräver både finess och fingertoppskänsla. Att vara eller inte vara, det är frågan Vem är jag? frågar sig kvinnan som en gång var Shirley Valentine. Var blev livet av? och Hur ska jag hitta tillbaka till mig själv igen? Pjäsen tar upp alla de stora frågorna som stora teaterpjäser brukar ta upp, men utan att någonsin bli svulstig eller självmedveten. Det här är ingen grekisk tragedi (och inte heller någon tragedi av Shakespeare). Även om andra halvan av pjäsen faktiskt utspelar sig i Grekland. Så autentiskt som det kan bli Första halvan utspelar sig i ett kök i Manchester. Maria Lundqvist, i rollen som Shirley, river potatis och lök och knäcker ägg och lagar en hel måltid som doftar underbart … matosen letar sig ut över publikhavet. Allt är så autentiskt som det kan bli ett arbetarklasskök i Manchester, och snart kommer maken hem, och då ska maten stå på bordet. Det kan låta lite sparsmakat att det bara finns en roll och en skådespelare i en hel pjäs som varar i över två timmar. Men om ni tycker det, då har ni inte upplevt Shirley Valentine. Maria gör en hel rad roller – vi som publik spelar med Maria Lundqvist gör, genom Shirley Valentine, en hel rad roller. Vi som publik får också spela en roll: vi är hennes förtrogna, den hon pratar med – ja, förutom Väggen i köket. Maria är briljant när hon tolkar den bortskämda dottern, den strulige sonen (både nuförtiden och hur han lät som barn), alla rollerna i ett julspel hon minns från när barnen var små, alla rollerna i ett klassrum hon minns från när hon själv var liten … och givetvis imiterar hon sin make med komisk briljans, liksom bästa väninnan Jane och en skvallertant som bor mittemot, som plötsligt visar sig vara ovanligt sympatisk och trevlig. Och väl i Grekland är imitationen av Mary och Douglas, det gifta paret som tar med sig alla sina problem från Manchester på semestern, helt obetalbar. En modern roll för en modern tid Shirley Valentine är en av de få stora kvinnliga rollerna i modern tid. När det gäller “stora kvinnliga teaterroller” tänker man automatiskt på Nora i Ibsens Ett dockhem, men skillnaden i handlingen och i budskapet är markant. Här gäller det inte att lämna sin man, förtryckaren, han som inte förstår. Shirley Valentine gör det helt klart att män också är fångar, på sitt sätt. Lösningen är inte att lämna, utan att förhandla. Slutscenen på en strand, där Shirley Valentine väntar med ett par glas gott vin på en grekisk strand, är hoppfull. Shirley har hittat tillbaka till sig själv och blivit levande igen. Kanske kan hennes man göra samma sak. Shirley Valentine måste helt enkelt upplevas. Det här är inte bara bland det bästa på en svensk teaterscen just nu, det är en av de stora scenhändelserna genom tiderna. Så underbart, så skört, så tragikomiskt, så perfekt i alla sin operfekt-het … Shirley Valentine är helt enkelt ett mästerverk.

SCEN: Direkt från ESC i Liverpool - Edward af Sillén om passionsprojekt, Peter Pan går åt helvete ... och komedins förtrollade värld

 

Edward af Sillén och Peter Pan går åt helvete (inte Eurovision Song Contest)
Lifeline Entertainment

Direkt från Liverpool … Edward av Sillén är på plats och kommenterar Eurovision Song Contest för SVT:s räkning.  Han tog sig ändå tid att diskutera Peter Pan går åt helvete … årets stora succé på de svenska scenerna.

Vi som publik får uppleva Pernilla Wahlgren, Ola Forssmed, David Batra ... och den roligaste pjäsen någonsin?! Peter Pan går åt helvete är en magnifik svensk skrattfest med många av landets bästa komiker i rollerna och vi fick chansen att samtala med regissören och manusförfattaren Edward af Sillén om detta passionsprojekt där det är helt rätt ... när allt går fel!

 -Grattis till framgångarna med Peter Pan går åt helvete! Allt har väl gått ”rätt” med den här pjäsen som går fel …? Eller har det någon gång hänt att något gått rätt som borde ha gått fel … och märker publiken något i sådana fall?

 

-Tack snälla, det här har varit ett passionsprojekt för mig och för de flesta i ensemblen, det var därför de tackade ja. Så vi är extra glada att publiken också har haft så roligt. Det är en galen föreställning - men extremt krävande fysiskt, så jag ska erkänna att det ganska ofta har gått fel, när det borde ha gått rätt. Men som tur är tror jag inte att publiken märker det... Föreställningen är tacksam på det sättet. 

 

-Det är ju ett stort projekt att hitta en pjäs, eller skapa en pjäs, och översätta och hänge sig åt … Vad var attraktionen med att satsa på The Play That Goes Wrong – Peter Pan går åt helvete? Är det speciellt fint att den firar tio år i år? Såg du många uppsättningar? Jag såg originalet The Play That Goes Wrong – pusseldeckaren – och skrattade så jag fick ont i magen!

-Attraktionen i detta projekt är att det är en komedi som hyllar den fysiska komiken, och jag är hälsosamt besatt av den. Eller hälsosamt vet jag kanske inte. Haha. Det är mycket blåmärken på skådespelarna, och även jag slog mig under repetitionerna när jag skulle visa en idé på scenen. Men som sagt, det är ovanligt att hitta nyskrivna pjäser som är så roliga som denna och som just placerar fysisk komedi i centrum. Har drömt i många år om att få regissera den i Sverige, och att bearbeta den för vår publik. 

 

-Vad är utmaningen med att översätta och ”svenskifiera” Peter Pan Goes Wrong? Ordvitsar? Eller förkunskaper som kan skilja sig åt när det gäller Peter Pan och amatörteatervärlden?

 

-Det var absolut en utmaning. Originalet var enormt brittiskt. Utmaningen blev att få det att kännas som att detta kunde ske i Sverige, och sedan såklart att få till en översättning där replikerna, och ordvitsarna, var svenska och roliga för vår publik. Men det är en härlig utmaning. Översättningen tog många veckor. 

 

-Vad har varit speciellt kul, eller speciellt lyckat, med just den här gruppen komiker och skådespelare som du satt ihop? 

 

-Jag är väldigt noggrann när jag sätter ihop en cast. Stämningen i gruppen är superviktig för mig - att vänlighet och positivitet får regera i repsalen. Inte egon. Det är ett kollektivt grupparbete, inte minst när man gör komedi som är bland det svåraste man kan göra.  Komedi är så känsligt. Så jag castade med tanke på detta, och alla skådisar har tagit det till hjärtat. Vi har skrattat och stöttat varandra sedan dag ett. Vi har blivit som en familj. 

 

-Hur mycket improviserar Per Andersson?  Och ... Har du någon gång upplevt honom tyst? 

 

-Den här komedin är så tekniskt utmanade, att vi kan inte improvisera så mycket. Om någon avviker från tänkt plan så kan någon skada sig. Men det finns ett par tillfällen där Per kan gå loss. Och det finns ingen som är bättre på just det än Per. 

 

-Finns det några speciella utmaningar med att spela dubbla roller och att regissera dubbla roller --- alltså alla spelar ju amatörskådespelare som dessutom spelar roller i Peter Pan … ?

 

-Ja, det är extremt utmanade för skådisarna, att hela tiden hålla koll på vem de är i varje ögonblick. Spelar de karaktären, eller spelar de skådisen som spelar karaktären? När behåller man kontroll, och när ska vi bryta kontrollen och visa skådisen som har panik. Det är en balansgång. 

 

-När jag först såg Peter Pan spelades Peter Pan av en tjej --- som sig bör, i Christmas Pantomimes brukar ”the boy” spelas av en tjej (och ”the dame” av en man) vilket gjorde att jag uppfattade historien som en oerhört fin kärlekshistoria mellan två tjejer, och deras omöjliga kärlek tog dem till Neverland … I Sverige spelas Peter Pan oftast av killar. Undantaget som jag kan komma ihåg är Birgitta Rydberg som Peter Pan på Helsingborgs Stadsteater julen 2022. Skulle svensk teater kunna ta ut svängarna mer och byta och bryta med svenska förväntningar på vem som passar som vad i teaterns värld?

 

-Det låter väl underbart! Det är magin med teater. Att man kan ta ut svängarna! Salongsljuset går ner och publiken är redo för vilken resa du än vill ta med dem på. 

 

-Slutligen … vi sågs sist på Shirley Valentine. Den går fortfarande! Det är min favoritversion av Shirley Valentine, all time, karaktären har blivit äldre, vassare och roligare. Har du några nya teaterprojekt på gång och hur mycket tittar du till pågående turnéer som Shirley Valentine och Peter Pan?

 

-Jag blir otroligt glad av att höra det, tack! Shirley Valentine var också ett passionsprojekt för mig, och att den fortfarande spelas - 6 år senare - är overkligt. Jag besöker den då och då och njuter av Maria Lundqvist som äger på scenen. Peter Pan går åt helvete, som är nyare, besöker jag varannan vecka för att hålla koll på skådisarna och ge notes och glädje och kärlek. Just nu förbereder jag Änglagård som jag regisserar på Oscarsteatern i höst med bl.a. Helen Sjöholm och Tommy Körberg, och klipper färdigt min nya långfilm Ett Sista Race - en komedi som har biopremiär i jul. Det är spännande. Och lite läskigt. Men det här jobbet är ofta läskigt.

 

-Det låter härligt, båda två går upp på min lista. Och givetvis hejar jag på dig i SVT:s frågeprogram Muren. Du har det mest imponerande området - underhållning är så omfattande.

 

-Tack snälla! Vad kul att du gillar Muren också. Vi ses!

FAKTA:

Aktuellt av och med Edward af Sillén:

Peter Pan går åt helvete - intar snart Scandinavium i Göteborg

Shirley Valentine - firar 6 år på scen, turnerar med Maria Lundqvist i huvudrollen

Änglagård - snart på Oscarsteatern som musikal med Tommy Körberg och Helene Sjöholm

Ett sista race - biofilm med David Hellenius och Malin Åkerman som går upp på bio julen 2023

Muren - frågesportprogram på lördagar i SVT där Edward svarar på frågor om underhållning

Eurovision Song Contest - tisdag, torsdag, lördag denna vecka, där Edward är expertkommentator.

SCEN: Peter Pan går åt helvete – Den roligaste pjäsen någonsin?!

 

SCEN: Peter Pan går åt helvete - denna magnifika turné går mot sitt slut ... sista chansen!

5 - 7 Malmö Arena (fyra föreställningar), 12-14 Scandinavium, Göteborg (fyra föreställningar)

Betyg: 5+

Det ska vara Peter Pan i år! Vilken är den roligaste Peter Pan genom tiderna? Edward af Sillén levererar svaret i Peter Pan går åt helvete! Det här är komedi på (bokstavligen) högtflygande nivå och denna internationella megasuccé har nu blivit en svensk fullträff med många duktiga komediveteraner och några purfärska tillskott i ensemblen. Från Pernilla Wahlgren och David Batra till Clara Henry och Hampus Nessvold … här är en startelva som levererar på toppnivå. Redan innan ridån går upp.

Ola Forssmed och Per Andersson värmer upp publiken, kollar deras språkkunskaper och får halva parketten att engagera sig och hjälpa till  med att dra sladdar. Det här är en pjäs som det är väl värt att komma i god tid till. Det finns en föreställning innan själva föreställningen drar igång … Och uppsättningen är interaktiv och engagerande. Med inövad spontanitet.

Edward af Silléns gyllene touch

Edward af Sillén står för regin och manusbearbetningen av det engelskspråkiga originalet och han har samlat en lysande laguppställning. Man misstänker att detta är en uppsättning som kan mäta sig med och även överträffa originalet. Edward af Silléns tolkning av Shirley Valentine (som nu turnerar med Maria Lundqvist i huvudrollen) överträffar originalet – som råkar vara en av mina personliga favoriter. Blir allt af Sillén rör vid till guld? The man with the theatrical Midas’ touch!

Komik som lagsport briljerar hela vägen in i mål

Visst är teater också en lagsport. Alla ska framhävas. Alla ska göra sitt jobb. Alla ska hålla sina markeringar och göra hjälpande assists och skruvade passningar. Alla ska någon gång få sätta den klockrent i krysset. Och alla gör jobbet i den här laguppställningen. Det här glittrar hela vägen in i mål.

Glittrar och tar smällar för laget

Apropå glitter. Visst är det några forwards som briljerar och glänser lite extra. Främst Pernilla Wahlgren som Tingeling, Fru Darling, husan och Tigerlilja. Här går det raskt mellan kostymbyten, dialektbyten och tonartsbyten.

Uppsättningens Peter Pan, alias Anton Lundqvist, kan verkligen konsten att ”ta en för laget”. Det smäller till rejält när flygscenerna går åt helvete. Märker publiken om han kraschar en gång för mycket eller en gång för lite? Det är tveksamt. De flesta har fullt upp med att gapskratta.

Vem blir matchens MVP?

Priset för ”most valuable player”, bästa ordduellant och bästa amatörmeteorolog, går till David Batra. Han får till och med sina medspelare (eller motspelare) att falla ihop i skrattsalvor. ”Breaking character” är ett faktum. I plural. Det är roligt när något extra går ”fel” i en pjäs som handlar om att allt går fel. Peter Pan och Wendy gömmer sig bakom scenerierna för att få skratta ut i lugn och ro medan självaste Per Andersson glömmer sina egna repliker för han har fullt upp med att skratta … Och David Batra? Han är deadpan. Så klart.

Komisk musikal blandar slapstick och ordekvilibrism

Peter Pan går åt helvete har fördelen att blanda många olika typer av komik och komisk musikal. Visst finns det gott om tillfällen för fysisk komik och ren slapstick. Visst är det kul att proppa in Hampus Nessvold i en krokodilkostym. Visst är det festligt när en allt mer desperat Tingeling hatar sin fula och livsfarliga klänning och blir allt argare. Men det finns också gott om plats för ordekvilibrism (något som göteborgaren Per Andersson i rollen som Peter Pans skugga utnyttjar till max) och karaktärsstudier.

Alla dubblerar sina roller

Betänk att alla i ensemblen spelar dubbla roller. Minst. Dels spelar de rollerna av välvilliga och ofta smått klantiga amatörskådespelare i gruppen Thalia. Dels spelar alla minst en roll i själva uppsättningen av Peter Pan, pjäsen i pjäsen.

Ola Forssmed innehar rollen av regissör (och Per Andersson är hans skuggande regiassistent). En regissör som till skillnad från Edward af Sillén lider av omvänd Midas’ touch (det vill säga: allt han rör vid går käpprätt åt helvete).

Visst går det fel för Kapten Krok

Ola Forssmed är alltså förutom en hårt prövad amatörteaterregissör även en frustrerad Kapten Krok (det är aldrig lätt att regissera sig själv!) och en minst lika frustrerad Herr Darling. Och visst går det ”fel” på riktigt för Ola Forssmed när han munhuggs med en man i publiken och slänger ut förolämpningen ”Är du från Staffanstorp?”. Ja, det visar sig att den slumpvis utvalde mannen är från just Staffanstorp. Ola kommer av sig. Publiken har enormt roligt. Anonym man från publiken stjäl  showen en liten stund. Heja Staffanstorp!

Rivaliteter och romantiska trianglar

Hampus Nessvold  spelar en klassisk ”nepo baby” som uppsättningen fick på köpet tillsammans med den svindyra roterande scenen, en inställsam amatörskådespelare som bara vill att alla ska älska honom … och så är han krokodil, sjöjungfru, lillebror Darling och Peter Pans understudy.

Rivaliteten om vem som ska spela Peter Pan (vi hinner med tre stycken under kvällen) och åtskilliga kärlekstrianglar ger extra krydda till anrättningen. Visst är Wendy och Tingeling rivaler om Peter Pan. Men Peter Pan och krokodil-lillebror Darling är rivaler om skådespelerskan som spelar Wendy.  Det är förresten ett genidrag att casta David Batra, Clara Henry och Hampus Nessvold som syskon.

Världens roligaste pjäs

Aldrig har det varit så roligt att se saker gå åt helvete.

Ja, förutom i The Play That Goes Wrong. Som är lika rolig. Speciellt för deckarfans.  Peter Pan går åt helvete har en originaltitel som mycket riktigt lyder Peter Pan Goes Wrong och är gjord av samma team.

Från Agatha Christie till Sven Melander

The Play That Goes Wrong har korats till världens roligaste pjäs. Humorns motsvarighet till Agatha Christies The Mousetrap – världens mest framgångsrika deckardrama på teaterns tiljor. The Play That Goes Wrong har fått otaliga priser och gjorde stor succé i England, där den fortfarande spelas på Londons West End. Den brittiska succén följdes upp med en ännu större succé på Broadway – alla skådespelarna från originaluppsättningen var med, och filmregissören J. J. Abrams debuterade som teaterproducent. Ännu fler priser håvades in och sedan följde otaliga uppsättningar överallt i resten av världen. Den svenska uppsättningen – manus och regi – gjordes av Sven Melander.

Skrattfest med värdig utmanare

Nu har äntligen The Play That Goes Wrong fått en värdig utmanare om titeln Världens roligaste pjäs.

Det här är en skrattfest. Inga förkunskaper krävs om Neverland eller originalpjäsen av J.M. Barrie eller olika Peter Pan teorier. Inga förkunskaper krävs om hur det är att vara med i amatörteatersällskap. Det här är bara så genuint bra. En humoristisk fullträff.

Och jag vill ha med mig Tingeling hem. Vem älskar inte en arg älva? Nu väntar vi bara på spin-offen. Dokusåpan Tingelings värld går åt helvete.

Foto: Jonas Persson Lifeline Entertainment

SOFIERO - Vårflor, ätbara blommor, spirande rhododendron och dahliadrömmar ...

 

Tulpaner, tulpaner, tulpaner i långa banor. Hela fält av olika sorters narcisser, konstnärligt samplanterade mellan låga buxbomsformationer. Snöklockor som speglar sig i vattnet. Klungor av vitsippor som samsas med bollvivor och backsippor under höga azaleor … och några rhododendron som har börjat att slå ut. I alla fall de allra tidigaste. Den stora rhododendronprakten brukar inträffa i slutet av maj och i början av juni. Det är lätt att förstå att Sofiero utsetts inte bara till Sveriges utan till hela Europas vackraste trädgård.

I år renoveras slottet, och är stängt till och med 2024, men de flesta kommer väl för trädgårdens skull? De som ändå vill tillgodogöra sig lite kunglig glans under besöket blir inte besvikna. 50 år har gått sedan den älskade monarken Gustav VI Adolf gick ur tiden. Till hans minne har det skapats en guidad resa genom hans liv med utgångspunkt i Sofiero. 

Nya blomsterguidningar med tallriksmodell

Det finns många nya blomsterguidningar i år. Det finns också en ny, ätbar trädgård som utvecklats mycket under det senaste året. Spännande samarbeten med kockar och matbloggare ligger i framtiden, liksom planer för nya växter som ska planteras och avsmakas. Just nu är strandkålen godast i trädgården, liksom röd grönkål, medan mjölkörten redan börjar bli lite väl syrlig. Går du på en guidad tur senare under året kanske du får uppleva lyxen att knapra på de olika dagliljornas knoppar? De är som godis.

Se på växter på nytt sätt

När du kommer hem till den egna täppan eller balkongodlingen kanske du inte kommer att se på maskrosor som ogräs längre, utan som gratis sallad? ”Vanliga” maskrosor som finns överallt visade sig vara godare än de tjusiga, vitmelerade, specialsådda varianterna som planterades in i den ätbara trädgården. Observera att det inte rekommenderas att gå och småäta ur alla Sofieros rabatter. Man ska vänta på guidning och tillstånd … för att få veta vad som är i säsong just nu, vad som är gott och vad som inte är giftigt. Oavsett vad en del växtentusiaster säger --- allt är inte ätbart. Och allt är definitivt inte gott året runt.

Förväntningar och drömmar

Trädgårdar byggs till stor del runt förväntningar och drömmar. I framtiden utlovas stora snittblomsodlingar och tips på hur man skapar egna kreationer med hållbarhet som ledstjärna. I framtiden kommer det att finnas ett överflöd av dahlior. Man fantiserar om dem när man går förbi de bubbliga, runda rabatterna som påminner om stora molekylformationer i gräsmattan. Just idag är det utförsäljning på dahliaknölar. Jag ber om experthjälp för att hitta de allra största. Och sedan har jag plötsligt en prasslande liten papperspåse fylld med skatter och drömmar. För i min fantasi bär jag inte på bruna små jordiga knölar utan tallriksstora blommor i olika nyanser. Minst en hel bukett full.

Sofiero inte värt ett besök --- det är värt flera!

 

Fotnot:

Sofieros högsäsong pågår den 20 april till den 23 september.

Flera specialevenemang och konserter är inplanerade under sommaren.

BLUE PERIOD – skildring av konstvärlden som övernaturligt vacker anime

 

FAKTA
Baserad på mangan med samma namn av Tsubasa Yamaguchi
Regi: (episod 1-12): Katsuya Asano och Koji Masunari,
Engelska röster: Johnny Yong Bosch, Amber Lee Connors, Griffin Burns, Chris Tergliafeera, Chris Smith, Marcy Edwards, Hiromu Mineta, Daman Mills, Jenny Yokobori, Adin Rudd
Land: Japan
År: 2021
Genre: Animation, Drama
Originaltitel:
Längd: Tolv avsnitt
Visas på Netflix
Betyg: 5

Mangan är skriven och illustrerad av Tsubasa Yamaguchi och finns samlad i tretton  tankōbon volymer sedan november 2022. Och animeversionen har gjorts som Netflix serie. 

I tolv avsnitt får vi följa Yatora Yaguchi. Från fotbollsälskande partykille som super, röker och käkar ramen med polarna, till seriös och ambitiös konststudent. Som lider för konsten. Den heliga graalen är att komma in på TUA –  Tokyo University of the Arts – efter att ha gått ut gymnasiet. Det är den enda toppskolan som inte är privat och därför gratis för de lyckliga få som blir antagna. Det är det enda alternativ som Yaguchi har råd med. 0,5 procent av de ansökande kommer in. 

En blå målning av en morgon i Shibuya 

Yaguchi konkurrerar med unga konstnärstalanger som hållit på med konst sedan barnsben. Folk som har konstnärer i släkten, i generationer tillbaka. Yaguchis föräldrar kan inte ens förstå varför han, som har bra betyg, ska hålla på med en hobby och tro att det är arbete? Studievägledaren på gymnasiet har samma inställning. Men Yaguchi är fast. En blå målning av en morgon i Shibuya, och han är fast. Det är konsten – eller inget. 

Är Picasso bra? 

Under konststudierna blir en del vänner och andra blir rivaler, men det går att lära sig om konst av alla. Både av vänner och rivaler. Det är inte helt lätt att komma fram till vad man själv tycker om. Är Picasso bra? För att andra tycker att Picasso är bra? Yatora Yaguchi går på konstmuseum tillsammans med en av sina nyfunna konstnärsvänner … som erkänner att han inte heller gillar Picasso.  

Konsten i blodet 

Att upptäcka konstens kall i gymnasiet är relativt sent. Yaguchis vän  Ryuji har vetat att hon ska bli konstnär som mormor ända sedan hon var liten … Men Ryuji har sina egna problem och hjärtesorger att brottas med.  Ryuji föddes som pojke, men känner sig som, och klär sig som, en söt flicka. Bland flickorna är hon populärast i plugget.

Bland pojkarna … är det svårt att hitta en pojkvän. Och Ryuji vill gärna vara en flicka som har en pojkvän. Tror hon. Om hon inte hellre vill vara tillsammans med den söta tjejen med blått hår … ? Kärlek är inte lätt. Inte vänskap heller. Vänskapen med Yaguchi  har sina upp-och-nergångar, och trots att Yaguchi behöver koncentrera sig på sina prov så släpper han allt när Ryuji behöver honom. 

Massor av ”art hacks” 

Det finns många olika konststilar – och många olika konstnärssjälar – som skildras under seriens gång. Hela serien är förresten som en crash course i konsthistoria. Och det är svårt att inte vilja prova på alla dessa ”art hacks” (varianter på ”life hacks” inom konsten) som presenteras under seriens gång, och ännu svårare att inte känna sig entusiastisk inför att rita och måla och skapa och pyssla i olika material när man ser serien. Den andas en sådan skaparglädje. Både i handlingen och i själva utformningen. Serien är utsökt snyggt gjord. 

Tidig introduktion av komplexa identitetsfrågor 

Serien är rekommenderas från sju år och uppåt … och går att se på Netflix barn. Vilket visar hur långt ner i åldrarna som HBTQ+ frågor kan introduceras i Japan. Ryuji är inte en sådan där minimal liten HBTQ+ biroll som Marvel presenterar för att klappa sig själv på axel – hon har en av de två huvudrollerna i hela serien. 
I Japan marknadsförs serien som manga för killar – men den passar för tjejer också. Och alla mittemellan.  

Hur män kommunicerar – eller inte 

Det är intressant hur serien förutom konst även fokuserar på temat kommunikation mellan män, eller snarare bristen på kommunikation. Det är först i och med att han upptäcker konsten och målar ett blått landskap som Yaguchi börjar kunna prata med sina tre partypolare som han alltid hängt med (och som bara verkar vara intresserad av öl och fotboll – inte konst.

Vågar gå sin egen väg

Men sedan visar det sig att den allra tuffaste av dem, Koigakubo, alltid varit intresserad av att bli konditor och göra pyttesmå gulliga bakverk … och fasaden rämnar. Koigakubo blir inspirerad och vågar satsa på sin dröm när Yaguchi går sin egen väg och går med i konstklubben. Mansrollen kanske inte behöver vara så förutsägbar och kringskuren som gänget alltid trott tidigare? Man kanske kan prata om annat än hur Japan klarar sig i fotbollsturneringen och vilken bar man ska gå till härnäst, man kanske kan göra annat tillsammans än att supa, spy och röka …? 

Konstnärligt uppvaknande och komplexa relationer 

Blue Period är en extremt bra serie som håller hög klass från start till mål. En konstnärlig serie om konst och konstnärligt uppvaknande och om vänskapsrelationer. Som skildras komplext och med eftertanke. 

Det finns inte ett enda övernaturligt objekt i sikte. Serien  är bara övernaturligt vacker – och upptäcker det vackra, det exceptionella och det sensationella i vardagen. Från en skål ramen till en blå morgon i Shibuya.

FROM ME TO YOU: KIMI NI TODOKE – rörande vacker coming of age story som serie

 

FAKTA
Regi: (episod 1-8): Takehiko Shinjo
Skådespelare: Sara Minami, Oji Suzuka, Rinka Kumada, Jin Suzuki, Riho Nakamura, Shohei Miura, Kaito Sakurai, Atsuhiro Inukai, Kanon, Naho Toda
Land: Japan
År: 2023
Genre: Komedi, Drama, Romantik
Originaltitel: Kimi ni Todoke
Längd: Åtta episoder
Visas på Netflix
Betyg: 4

En bästsäljande mangaserie, en lyckad anime, en succéartad biofilm som låg på biotoppen i Japan … och nu en splitterny tv-serie. Gjord direkt för Netflix. Gör dig redo för en rörande vacker coming of age story … serverad med en unik japansk twist. 

From Me To You: Kimi Ni Todoke är ett av de stora mangaverken inom modern mangahistoria. Det följer fem tonåringar under hela gymnasietiden, deras vänskapsrelationer och deras drömmar för framtiden. Vi får följa med på julfirande med karaoke och bowling, Valentine’s Day med chokladutdelning, japanskt nyårsfirande, födelsedagskalas, basebollträning, examensfeber, dejter, hårt arbete och yrkesvägledning. Fest och vardag.

Vilka vägar ska de fem välja i framtiden? De har alla olika högtflygande drömmar, från basebollproffs till lärare (!). Ja lärare är ett högstatusjobb i Japan och ett yrkesval som kräver höga betyg. En av vännerna drömmer bara om ramen. Karriärval 1, 2 och 3 lyder: ramen, ramen, ramen.  Och visst finns det blommande körsbärsträd. Vi befinner oss på landet, på den nordliga japanska ön Hokkaido, och scenerna är magiskt vackra. 

Meet cute under körsbärsträd 

Scen ett. Vi befinner oss under ett körsbärsträd. Det är dags för ”meet cute”. En udda flicka som inte har några vänner och en populär pojke som alltid haft alla som vänner … möts. Utan att de vet om att det finns någon skillnad i deras sociala status. Eller i deras historia. Flickan hoppas att nu, i en ny skola, i första året i gymnasiet, kommer det att bli en nystart. Sawako Kuronuma (Sara Minami) är vacker som en dag, men hon har aldrig varit populär. Hon har alltid varit duktig och tyst och blyg … och hon ses som “konstig” av klasskompisarna.

Rykten florerar om förbannelser

I fyran i mellanstadiet fick hon namnet  “Sadako” eftersom hon påminner om flickan i den japanska skräckfilmen The Ring. Det florerar rykten om att olyckor följer i Sawakos väg och att hon bär förbannelser med sig. När Sawako försöker vara snäll och plocka upp en näsduk och ge till en annan elev vill hon inte ha den — nu är den ju förbannad! Ögonkontakt i tre sekunder eller mer … och du är garanterat förbannad. Sawako försöker undvika ögonkontakt till varje pris, för hon är en snäll själ och hon vill ju inte orsaka någon annan  person smärta och oro.  

Går det att börja om på nytt …?
 
Förhoppningen om en nystart kommer på skam. Det finns alltid de från hennes gamla skola som skvallrar, och skvallret gör att Sawako aldrig får ”a clean slate” att jobba med.  Sawako  märker också att det gamla skräckfilmsnamnet hänger med. Tyvärr. Liksom rädslan att umgås med henne och att se in i hennes ögon, för då kan man bli förbannad. Ett lång tid av utfrysning följer. (Vilket tar mindre än en halvtimme att skildra i tv-serien.)  

Tester för att bevisa modet

När terminen går mot sitt slut är det dags för festligheter och utmaningar, upptåg och partystämning, innan sommarlovet. Några elever har organiserat en klassisk challenge där man ska promenera runt på natten, bland annat nära en kyrkogård, och samla in flaggor och klara av olika tester för att bevisa sitt mod. Sawako anmäler sig som frivillig för att spela rollen som spöke. Ayane och Chizuru, de två tjejerna som planerade att värva ett spöke till utmaningen, blir mycket tacksamma. De kommer att bli Sawakos nya bästa vänner. 

Sawako klär ut sig till flickan i The Ring. Så klart. På så sätt utnyttjar hon sitt rykte, och hon vänder på steken och gör något bra av det. Alla tycker att hon är fantastisk. Och hon lyckas skrämma slag på precis alla tävlande … utom kärleksintresset. Han stannar kvar hos henne, och missar på så sätt chansen att vinna tävlingen. (Vinsten är smaskiga japanska mellanmål.) 

Hänsynsfull – och basebollstjärna 

Shōta Kazehaya (Oji Suzuka) är skolans mest populära person. Han är snäll och vänlig mot alla. (Här ser man en klar skillnad mot amerikanska high school filmer och serier där det oftast är fåfänga och högljudda killar som festar och spelar fotboll som anses som populära). Det här är Japan. Det är fint att vara trevlig och artig och hänsynsfull.

Också störtkär under körsbärsträdet

Ja, Kazehaya är också bra på sport. Baseboll. Japans nationalsport nu för tiden. (Några av världens största basebollarenor finns i Japan.) Men det faktum att Kazehaya är så snäll och vänlig mot alla gör att det tar extra lång tid för Sawako att förstå att han gillar henne. Han blev också störtkär under det där körsbärsträdet. Men hon tror att han pratar med henne bara för att vara artig. Och han är ju vänlig mot alla … och kan man vara ihop när det är så stor skillnad i social status och i allmän social kompetens? 

Tragisk, komisk, ljuvlig

Det sägs aldrig att Sawako har blivit mobbad. Men eftersom ingen har pratat med henne sedan mellanstadiet har hon inte haft en chans att utveckla några sociala färdigheter. Hon tar saker mycket bokstavligt och serien pendlar mellan att vara komisk och tragisk och, för att använda Sawakos eget favoritord, ljuvlig. 

Sawakos två nya tjejkompisarAyane och Chizuru  är härliga. Rye, den andre killen i gänget,  gillar  också baseboll och jobbar på en nudelbar. Han säger mycket utan att yttra många repliker. Rye och den tuffa pojkflickan Chizuru är helt klart som gjorda i varandra … men de är båda två för upptagna med att vara tuffa och oberoende för att någon ska ta det första steget. Den enda som vet om hemligheten är Sawako. Det är bra att ha en kompis i gänget som inte är van vid att skvallra … och som inte har någon att skvallra för. 
 
Självbilden ändras i japansk Askungesaga 

Will-they-won’t-they? Du får inget pris – inte ens ett japansk mellanmål – om du gissar vilka som kommer att bli par innan serien är slut. Men den stora behållningen är att titta på hur ömtåligt och försiktigt vänskapsförhållanden utvecklar sig under gymnasietidens gång. Och hur Sawakos självbild ändras. Hon förstår att hon är värd något. Hon må se ut som något från en japansk skräckfilm, men hon är otroligt snäll och osjälvisk och gör minst en god gärning om dagen.

Är bara snäll och hjälpsam

Hon är faktiskt lite som Askungen, ni minns hon i den tecknade filmen som pratade och dansade med små tecknade möss. Hur elaka styvsystrarna än är, så är hon själv bara snäll och hjälpsam och hon gör allt för sina små vänner. Sawako försöker till och med bli vän med en flicka som ser sig själv som hennes rival. Och Sawako ger sig inte förrän de verkligen blir vänner. (En amerikansk serie hade bara låtit dem vara rivaler om samma kille). 

En fin adaptation som gör karaktärerna rättvisa 

From Me To You: Kimi nii Todoke är en mycket fin filmatisering av ett älskat mangaverk och man har verkligen följt serien volym för volym och gjort historien rättvisa. Tidvis följer seriens bilder och point-of-view mangans rutor till hundra procent.

En tv-serie är som att läsa en bokserie med många kapitel. Det får plats mer här än i bioversionen, även om den också är bra. 

Det faktum att serien utspelar sig på Hokkaido, Japans nordligaste ö, gör att vi får se helt andra (och mer rurala) miljöer än vad vi är vana vid i alla Tokyo produktioner. Bara en sådan liten sak som alla fiskebåtar som Kazehaya cyklar förbi i en scen är en fin detalj.  

TV-serien är en samproduktion mellan TV Tokyo och Netflix, och är regisserad av Takehiko Shinjo och Takeo Kikuchi, med Hayato Miyamoto som kompositionsansvarig.

M3GAN, MUCKLORNA och MÄSTERKATTEN 2 bland maj månads DVD- och Blu-ray releaser

 

Det våras i filmhyllan. Mästerkatten i stövlar är tillbaka. Liksom Magic Mike. Och Pettson och Findus. Två av dessa filmer är familjefilmer. Den tredje handlar om en manlig strippa som försöker uppleva fornstora glansdagar innan hans karriär är över för gott. Gissa tre gånger vilken film som är vilken …

Dags för återbesök till Dreamworks sagomashup. Mästerkatten är här en fluffig, spinnande rödtottversion av Zorro med Antonio Banderas röst i original.

Det är alltid lika kul att hälsa på hos Pettson och Findus. Sven Nordqvist har skapat en unik värld på den svenska landsbygden, där tiden tycks stå stilla. Och Findus kan ge Mästerkatten en rejäl match om charmigaste katt genom tiderna! (Findus vinner så klart. Han är nyfiken i en strut OCH har ärtgröna hängselbyxor. En vinnande kombination.)

Dags för Mucklorna att göra en Minioner

Den här gången är det Mucklorna som står i centrum. Är de fantasifoster som Findus leker med när Pettson inte har tid eller … Ju längre tiden har gått, ju mer utrymme har de fått i böcker och filmer. Nu är det dags för Mucklorna att göra en Minioner – och att själva få titelrollerna.

Prisbelönad svensk seriemördarfilm

Barnförbjudet blir det i Missing, en fristående uppföljare till Searching där vår digitala värld står i fokus. Ännu mer barnförbjudet blir det i svenskfinansierade seriemördarfilmen Holy Spider, som kammade hem priset för bästa kvinnliga huvudroll i Cannes.

Biopic av Lasse Hallström

Och så blir det barnförbjuden dockfilm. Megan är en av årets bästa filmskurkar. I alla fall enligt MTV movie awards. Om du tidigare oroat dig för AI kommer du inte att känna sig lugnare efter denna skräckfilm.

Men givetvis … ingen vår utan en tripp till Paris och lite feelgoodmys. Fransk feelgood i bibliofil miljö blir det i En liten bokhandel i Paris.

Sist men inte minst:  Lasse Hallström är tillbaka, och han har resten av familjen med sig när det är dags att presentera en maffig biopic om den banbrytande konstnären Hilma af Klint.

Allt detta och lite till under maj månad.

7
Hilma

8
En dag kommer allt det här bli ditt
The Estate
Mästerkatten 2

11
Magic Mike’s Last Dance

15
Aftersun
En liten bokhandel i Paris
Mumier på äventyr
Wansee 1942

22
Mona Lisa and the Blood
Mucklorna
Creed III

26
A Nice Girl Like You

29
Asterix & Obelix: i drakens rike
Holy Spider
M3gan
Missing