Sarah Dessen - Du är aldrig ensam

  

Klassisk coming-of-age story kombinerat med klassresa under "hösten då allting hände"

Sarah Dessens skriver så att man känner sig hemma direkt i de amerikanska miljöerna. Varför? Kanske för att Dessen är bra på att dra in läsaren, kanske för att detta är en miljö som man känner igen från otaliga amerikanska filmer. Man skulle kunna kalla genren för “sommaren då allting hände”. Eller ”hösten då allting hände”. En coming of age-historia där huvudpersonen står inför flera svåra val.

 

---



Snart upptäcker Ruby hur lätt det är att glömma och nya vänner ersätter de gamla. Men vilka vänner är egentligen bäst? Och vart har mamma tagit vägen?

Sarah Dessen
Du är aldrig ensam

ISBN: 9789129696448
Översättning: Ylva Kempe
Förlag: Raben & Sjögren

Varje köp via denna
länk stödjer TK.

Sarah Dessen. Foto: KPO

Valet av utbildning. Valet av framtid. Valet av vilka vuxna man ska lita på. Valet mellan vänskap och pojkvänner, valet mellan pojkvän och utbildning, valet mellan två helt olika pojkvänner.


Huvudpersonen i Du är aldrig ensam är den rödhåriga tonåringen Ruby Cooper. Ruby säger att hon alltid förväntar sig det värsta – för på så sätt slipper man att bli besviken. Men hon förväntar sig ändå inte att hennes mamma plötsligt ska sticka och Ruby är själv kvar i ett fallfärdigt hus fullt av obetalda räkningar och fler och fler saker stängs av. Men Ruby klarar sig. Tills någon skvallrar om att en minderårig bor ensam i ett hus utan ljus och värme, och då får hennes storasyster vårdnaden om henne. Ruby har inte sett henne på över tio år.


Storasyster är en främling, och som Ruby ser det, en klassförrädare. Ruby känner sig inte hemma i det lyxiga, varma huset med mjuka mattor. Systern har gift sig rikt, hon bor i ett välbärgat, flott område, typ "gated community", som är byggt för att hålla sådana som Ruby och hennes ursprungliga vänner borta. Systern skickar Ruby till privatskola. Men hur ska hon passa in?
Snart upptäcker Ruby hur lätt det är att glömma och nya vänner ersätter de gamla. Men vilka vänner är egentligen bäst? Och vart har mamma tagit vägen?


Sarah Dessen är en mästare på att fånga det amerikanska klassystemet och ingenting bagatelliseras i Rubys klassresa. Dessen kryssar också skickligt mellan klichéerna – egentligen borde Ruby och den vackra, blonda Heather (som dumpat Rubys kompis Nate) bli fiender, men de blir vänner istället.


Du är aldrig ensam är en engagerande uppväxtroman av Sarah Dessen och hon lyckas väva ihop alla trådar om utbildning, vänskap, kärlek och framtidsdrömmar.
Det är lätt att förstå varför Sarah Dessen är en av USA:s mest populära ungdomsboksförfattare.

FILM: Love & Mercy - En sagolik film om Beach Boys geni Brian Wilson

Brilliant musician or insane genius? God only knows.

God Vibrations. Bad Pills.

Love & Mercy presenterar en ovanlig bild av Brian Wilson, den snabbtänkte och livlige sångaren, låtskrivaren och ledaren för Beach Boys. Med en bakgrund mot Wilsons banbrytande låtrepertoar handlar filmen mycket om den personliga resa och slutliga räddning som denne ikon gjorde, och vars framgångar fick ett orimligt högt pris i privatlivet.

Paul Dano blir otrolikt lik Brian Wilson i den del av filmen som utspelar sig förr i tiden.

Han och hans två bröder och deras kusin och deras kompis är Beach Boys, alla iklädda rödrandiga skjortor. De är ett lag. De är bäst i Amerika. Snabbt förvandlas ränderna till blåsvart, mer blekta ränder. Skjortorna och ränderna börjar påminna om ett fängelse.




”I think I’m losing it”, säger Brian Wilson till sina bröder, inlindad i ett blött lakan på sin altan i Bel Air. ”I don’t blame you. There is so much to lose out there”, svarar hans broder Dennis, den där sportige killen som faktiskt var den ende i Beach Boys som surfade. Den snyggaste och starkaste av dem - och den som dog först. Han drunknade. Vilket bevisar att sport inte alls förlänger livet.


Skjortorna är nu individuella blommönster, de är inte ett lag längre och Brian Wilson når inte bra.

ANNONS:

Brian har hört röster i flera år , efter en panikattack med psykotiska inslag, som Paul Dano gestaltar med briljant trovärdighet.
Hittills har han vetat skillnaden mellan psykosen och de har­monier som hans hjärna alltid varit sprängfull av, uppdelade i ­exakta fragment inte bara ton för ton och instrument för instrument utan i så små delar att det närmar sig digital nivå.
Men Brian börjar experimentera med LSD. Han hör ännu mer musik, han bryter ner och kombinerar musiken på nya sätt - men hans psyke bryts också ner.




Den legendariska inspelningen av albumet ”Pet sounds” är minutiöst återskapad.
Brian Wilson  är i absolut kontroll av fragmenten.
Vad skulle hända om den försvann? Vem skulle han vara utan musiken? Han ställer själv frågan i ett snabbt klipp som öppnar filmen.


Den äldre versionen av Wilson – tolkad av John Cusack – låser plötsligt in sig i en Cadillac tillsammans med en vilt främmande, vacker bilförsäljerska (Elizabeth Banks),  och stänger ute sina livvakter och sin maktgalna psykiatriker ute och skriver en liten lapp med ett förtvivlat rop på hjälp till den vackra försäljerskan Melinda. Sen slussas han ut av sitt obehagliga entourage. Melinda
har fått en uppgift från sagornas värld: rädda prins från draken, eller snarare ur en ondskefull trollkarls grepp. Och försöka få honom att avstå från "trollpillrena" som söver ner honom.


Dano är otroligt lik sin rollfigur,  Cusack är inte lik Wilson. Eller Dano heller för den delen.


Det  här är en underlig och vacker film om en någon som trots sitt absoluta popgeni aldrig kom ur familjens stämsång och blev instängd.


Melinda räddar honom, men en del hjälp från hushållerskan, och musiken kommer tillbaka igen.


Det här är en så sanslös historia att om den inte varit sann hade man ifrågasätt trovärdigheten hur någon kan hitta på något så långsökt.


Världens största popgeni blir kär i en bilhandlare som räddar honom från ond psykiater som försöker ärva allt som Brian Wilson äger och har (vilket är en hel del). Men vilken intrig!


Regi: Bill Pohlad
Titel: Love&Mercy
USA, 2015
Universal Sony Pictures Home Entertainment










OM:

Brian Wilson.

Född 1942 i Inglewood, Kalifornien. Sångare och galjonsfigur och det legendariska popbandet The Beach Boys. Äldre bror till två av de andra bandmedlemmarna, Dennis och Carl, som numera är avlidna.
Efter ett nervöst sammanbrott slutade Wilson att turnera med Beach Boys 1964, men fortsatte att skriva och producera låtar åt bandet, däribland albumet ”Pet sounds” som räknas till ett av pophistoriens största mästerverk.
Sedan slutet av 90-talet har ­Wilson varit soloartist, senaste skivan ”No pier pressure” släpptes i våras.

Tove Folkesson - Sund

                  

                

  

Det finns en annan värld på den andra sidan sundet.

Detta är den stilsäkra uppföljaren till den prisade debuten "Kalmars jägarinnor" av Tove Folkesson. Det här är en coming of age-story, kombinerad med klassresa och samhällsatir över det politiskt korrekta.

 

---



Titeln Sund kan tolkas på olika sätt. Den politiskt korrekta människan strävar efter att verka vara sund.

Tove Folkesson
Sund

ISBN: 9789175791418
Förlag: Pocketförlaget

Varje köp via denna
länk stödjer TK.

 Tove Folkesson. Foto: Gian-Luca Rossett

Folk som skryter över att de diskar alla sina sopor och sedan avverkar massor av flygmil till Thailand och andra exotiska resmål. Folk som blir upprörda över att finna ett politiskt inkorrekt bananskal av märket Chiquita i komposten. Folk som, för att använda ett gammalt ordspråk, silar mygg och sväljer kameler, medan de säger "hen" och komposterar och konsumerar och är allmänt självgoda och dubbelmoraliska.


Huvudpersonen är redan känd från Kalmars jägarinnor.
Och nu är hon - eller politiskt korrekt sagt "hen" - på jakt igen. Men hon vet inte vad hon jagar efter. Alla andra jagar också. Det är svårt att skjuta prick på lyckan.
Eva Zackrisson är en sökare, hon letar efter ett annat liv, en klassresa som hon tror ska göra henne lycklig. Hon vet inte vad hon söker efter. Hon vill hålla på med något konstnärligt och inser att arkitekturskolan inte var rätt val för henne. Alla är klädda i någon slags uniform, svarta kläder, polotröjor, och perfekta pagefrisyrer. Alla uttrycker sin individualitet genom att se likadana ut.
Eva inser att det hon söker finns någon annan stans. Hon måste jaga vidare. Det är måhända vägen som är mödan värd, men vägen är mödosam.


Kalmars jägarinnor är en ovanlig debut, skriven på poetisk prosa och romanen om de vilda festande unga kvinnorna från Kalmar gav Tove Folkesson en rad nomineringar till fina litterära priser. Det är svårt att upprepa en sådan succé, men Sund ligger bra nära.
Eva har så höga förväntningar på det nya livet i Stockholm, men huvudstadens gator är inte belagda med guld och hon känner sig inte hemma på festerna, inte på utbildningen och inte bland de nya människorna.


Det blir en lång, sökande väg för Eva, där hon letar efter konsten och skönheten och reser till Kuba och träffar nya människor ... och det finns folk som inte drar sig för att slå mynt av "ung människa i kris". Äkta människor är svåra att hitta, vänner som de i Kalmar verkar inte finnas i resten av världen. Men även de kan förändras och skaffa sig nya liv, flytta och bilda familj.
Eva blir inte en hel människa förrän hon inser att hon inte kan fly från sitt jag, sin historia, hon ska inte skämmas över sin Ölandsbakgrund.


Parallellt med Evas sökande löper också berättelsen om mormor och släkten på Öland med liv och jordbruk och en tillvaro som har en stillsam, strävsam ton.
Titeln Sund kan tolkas på olika sätt. Den politiskt korrekta människan strävar efter att verka vara sund. Eva hoppas på ett annat liv på andra sidan det sund som skiljer Öland från resten av Sverige. Det finns även osynliga klyftor mellan olika människor. Över dem går ingen Ölandsbro.

FILM: Infinitely Polar Bear - En briljant film utan isbjörnar!

Infinitely Polar Bear är Maya Forbes debutfilm. Hon har både skrivit och regisserat filmen och dottern Imogen spelar hennes själv som ung. Pappan spelas av Mark Ruffalo och mamman av Zoe Saldana.

Allt utspelar sig på 1970-talet och på något sätt påminner filmen ibland om Kramer versus Kramer (Hoffman/Streep).

Hon sticker iväg för att utbilda sig och tjäna pengar. Han tar hand om barnen. Ombytta roller.

Men: Han är bipolär. Eller som yngsta dottern säger "totaly polar bear". Ändå är han en bra och kärleksfull pappa och många har sett denna film som en "komma ut film". Nu längre är det inte gay som är tabu (som killen som sitter och lyssnar på Guys and Dolls i en scen) utan psykisk sjukdom. Men pappan säger till döttrarna att det är okej att de berättar att han är manodepressiv eller bipolär eller "polar bear" - de ska inte avstå att ta hem kompisar för hans skull.

Maya Forbes har också blivit överöst med hyllningar och tack från alla som har någon bipolär släkting eller vän (och det verkar vara nästan alla i Amerika).

Ruffalos karaktär är baserad på hennes egen pappa.

Av syskonen verkar en flicka vara vit och en svart - trots att de ska ha samma föräldrar. Det baserade Maya Forbes på sin mamma och hennes tvillingbror - en blev vit och en blev svart och ingen trodde de var syskon.

Tekniken är också värd att nämna - delar är filmade med Super 8 film och Maya Forbes har även använt sin pappas egna Super 8 filmer. Och foton. De som Ruffalo organiserar på bordet och skriver sedan "rör ej, under arbete".

Pappan sparade på allt, och sedan sparade pappans syster på hans saker ... så hans machete, hans konstiga mekar-gläsögon, hans matlagnsingsklubba, hans filmer, hans foton ... allt kom med i filmen. Och hjälpte till att skapa den röra som Ruffalo och två barn agerar i.

Barnen tar förresten efter pappan. Bygger en koja och skriver en lapp "rör ej, vi ska leka mer sedan".

På det hela taget verkar det vara en Villa Villerkulla uppväxt med massor av lek, prylar, härlig upptäckarröra och massor av god mat.

Dessutom går inte filmen ut på att de två vuxna ska bli ihop igen.  De växer ifrån varandra, precis som i Kramer versus Kramer - först vill hon ha tillbaka barnen, men sedan inser hon att de har de bäst hos pappan.

Han tar hand om dem i Boston, och hon skickar hem pengar och försörjer dem i New York.

Som de två flickorna säger, underbart spelad av barnskådespelarna Imogene Wolodarsky (regissörens egen dotter) och Ashley Aufderheide, ”the thing about dad is that he’s always there”… Det är irriterande men också tryggt.

 Pappans excentricitet kommer också från hans familj, som är stenrik och högborgerlig (medan lilla familjen är hur fattig som helst). ”When white people live in squalor they’re eccentric” säger mamman ”When black people live in squalor, no one is charmed – believe me.” Pappan driver med henne för hennes borgerliga ambitioner, men det är dessa som håller familjen på rätt köl.

Det här är en underbar, välgjord film med massor av  själ. Som Ruffalo själv kommenterade: han har aldrig någonsin varit på en film där alla har brytt sig så mycket.

Och att han har på sig gröna kläder och ser ut som "a green bug" har med hans verkliga förebild, Forbes egen pappa, att göra. Det är inte en drift med honom som Hulken, en roll han fick långt senare.

Missa inte denna pärla till film! Rekommenderas varmt!


Regi: Maya Forbes
Titel: Infinitely Polar Bear
USA, 2015
Universal Sony Pictures Home Entertainment

 

FILM: Trainwreck - Ingen ny Bridesmaids

Amy röker på, dricker massor och
avverkar killar på löpande band.

Ända sedan hon var en liten har Amy fått höra från sin far att monogami inte är realistiskt. Som reporter på ett magasin lever hon nu efter det mottot – åtnjutandes i vad hon tror är total frihet, fjärran från långtråkiga romantiska förpliktelser. I verkligheten är hon dock allt annat än lycklig. När hon inser att hon börjar falla för huvudpersonen i en artikel hon skriver, den charmige och framgångsrike idrottsläkaren Aaron Conners, börjar Amy fundera på om det trots allt inte är alla andra vuxna som varit rätt ute hela tiden.

Judd Apatow är regissören, manusförfattaren, skådespelaren och producenten, som sägs vara grabbkomedins nestor – men ”tjejer-som-beter-sig-som-grabbar” verkar vara hans specialitet när det gäller framgångar. Särskilt sådant skrivet och spelat av kvinnliga ståuppkomiker. Som bygger materialet på sina egna liv. Som TV-serien "Girls" och supersuccén "Bridesmaids" (som han producerat) och nu – "Trainwreck" som han regisserat och producerat.

Komikern Amy Schumer har skrivit manus och spelar huvudrollen Amy, en ganska jobbig och osympatisk trettioplussare som fått lära sig av sin hopplösa skitstövel pappa att monogami är orealistiskt och därför ligger runt med korkade muskelpaket på löpande band. Amys mamma ser man inte röken av.


Men plötsligt faller hon för en snygg, lång och rik idrottsläkare. Som haft tre flickvänner i hela sitt liv. (Lika många som Amy alltså. Hur många pojkvänner hon haft sägs inte.)


Läkaren spelas av Bill Hader, en rolig och talangfull skådis. Kolla bara in honom i The Skeletton Twins. Eller hans röst som Rädslan i Insidan ut.


Tilda Swinton är redaktören från helvetet, en ny Djävulen i Prada, Ezra Miller som spelade hennes son i Vi måste prata om Kevin är praoeleven som avgudar henne (och gärna vill ligga med Amy) och basketstjärnan LeBron James spelar sig själv med mycket ironi.


Bill och Amy är roliga ihop. Bill är även rolig utan Amy. Men filmen tyngs ner av en massa långtråkiga scener mellan Amy och hennes syster och Amy och hennes långtråkiga pappa och Amy och hennes systers långtråkiga kärnfamilj.


Till sist blir filmen en långtråkig reklamsnutt för kärnfamiljen. Ingen ny Bridesmaids.




Regi: Judd Apatow
Titel: Trainwreck
USA, 2015
Universal Sony Pictures Home Entertainment

Andrea de La Barre de Nanteuil - Mademoiselle Oiseau kommer tillbaka

   

               

En svensk-fransk Mary Poppins flyger iklädd parisisk haute couture

Mademoiselle Oiseau är som en blandning av Mary Poppins, Pippi Långstrump, Miss Havisham och Amelie från Montmartre – men är ständigt oklanderligt klädd i tidlöst parisiskt mode. Och hon lever i en oemotståndlig värld av magisk realism. Hennes Paris är magiskt och magin sprider sig.

 

---



Mademoiselle Oiseau är en tidlös saga som marknadsförs för åldersgruppen 6-9 år, men som egentligen inte har någon åldersgräns alls – precis som Mademoiselle Oiseau själv!

Andrea de La Barre de Nanteuil
Mademoiselle Oiseau kommer tillbaka

ISBN: 9789129694369
Illustrationer: Lovisa Burfitt
Förlag: Rabén & Sjögren

Varje köp via denna
länk stödjer TK.

Andrea de La Barre de Nanteuil. Foto: Louise Enhörning

"Det har blivit november. På avenue des Temps Perdus är hösten så formidable som den bara kan vara just där, mitt i Paris. Framför det gamla huset på nummer 109 står en gänglig ung man och spelar tvärflöjt. Tonerna dansar runt på trottoaren, spritter till, tar ett språng upp på Mademoiselle Oiseaus balkong och vidare upp mot den ljusröda himlen. På vägen möter de de sista dalande löven. Nu är de grönprickiga träden nästintill nakna."

Rödhårig och romantisk

Mademoiselle Oiseau är rödhårig, har sotiga ögon, och har en obestämbar ålder. Hon kan vara både flicka och tant. Hon har massor av rum där det inte borde finnas några rum och massor av små lådor som är en guldgruva för sakletare. Hon är stark och romantisk, söt och sårbar, barnslig och otroligt mogen, motsägelsefull och gåtfull.
Eftersom Mademoiselle Oiseau är fransyska har hon givetvis alltid stil. Både yttre och inre stil. För livet är vad man gör det till.
En dag flyger Mademoiselle Oiseau iväg till Venedig. Kvar finns nioåriga Isabelle, den en gång så ensamma flickan som Mademoiselle Oiseau lockat till att blomma upp.
Mademoiselle Oiseau har varit borta i 59 dagar när Isabelle inser att det är upp till henne att få Mademoiselle att komma tillbaka. Hon flög ju helt enkelt iväg. Inte med Poppins-paraply utan på en matta, buren av små parisiskt eleganta fåglar. Hur ska hon locka sin vän tillbaka till Paris?

Att existera utanför tiden

På något sätt är det som om tiden stått still i Mademoiselle Oiseau våning - eller så existerar den helt enkelt utanför tiden. Liksom den excentriska Miss Havisham i Great Expectations tycker Mademoiselle Oiseau inte om att gå ut – en av katterna får gå ut och hämta hennes lunch – och någonstans i det förflutna finns en kärlekshistoria som doftar tragisk höst från länge sedan, en kärlekshistoria vars brev begravts under en lös golvbräda.
Men tack vare Mademoiselle Oiseau fick Isabelle för första gången uppleva en förtrollad sommar.
Mademoiselle är så klart en excentrisk vän. En vän som kommunicerar via drömmar. En vän som plötsligt bestämmer sig för att de ska ut och campa, och packar med sig åtta romaner och två franska lexikon "vi kan drabbas av insomna" och tre långklänningar, massor av pärlor och en rävboa. Det skadar aldrig att se snygg ut. Med Mademoiselle Oiseau är livet som ett enda långt äventyr – det är fest och kalas och efterrätt och massor av husdjur hela tiden. Men Mademoiselle Oiseau förblir ett mysterium.

En moderiktig kalastårta för alla åldrar

Men Isabelle funderar inte så mycket på mysteriet, för hennes liv har gått från att vara som ett tomt mörkt rum som skaver inombords till att bli ett varmt mysigt och ombonat rum. Allt tack vara den fantasifulla excentriska vännen som är alla åldrar och ingen ålder samtidigt. Men man blir ju aldrig för gammal för att leka, för att vilja ha tårta som medicin eller för att vilja ha massor av husdjur...
Teckningarna i boken är som tagna ur Vogue. De har stil. Kort sagt. Mademoiselle Oiseau hade blivit nöjd, oh là là, vad hon hade blivit nöjd! Illustratören Lovisa Burfitt är en världskändis och har bland annat designat porslin för Rörstrand och modemedvetna frimärken till Posten, med tillhörande snygga vykort.
Författaren Andrea de La Barre de Nanteuil är PR-ansvarig på ett stort modehus och skriver gärna i köket, med utsikt över Paris gråa hustak. Hennes inspiration är 1930-talets haute couture och les années folles.
Mademoiselle Oiseau är en tidlös saga som marknadsförs för åldersgruppen 6-9 år, men som egentligen inte har någon åldersgräns alls – precis som Mademoiselle Oiseau själv!

Jo Salmson - Stjärnstenen

 

               

Originell svensk fantasy värld presenteras i Drakarnas Öde.

Att läsa Jo Salmson är som att avnjuta en perfekt sammansmältning av Astrid Lindgren, Eragon, Avatar, Trollkarlens lärling och Visbys medeltidsvecka. Här är en fantasyvärld som man skulle vilja åka på semester till! Snälla drakar, komplexa skurkar och en alldeles oemotståndlig hjältinna är kronan på verket. 

---



Det här är lättläst fantasy som rekommenderas för 9-12 års ålder, men även yngre, läsvana fantasyälskare kommer säkert att sluka Stjärnstenen

Jo Salmson
Stjärnstenen

ISBN: 9789163879432
Förlag: Bonnier Carlsen

Varje köp via denna
länk stödjer TK.

Har man en gång läst Jo Salmson och fastnat för hennes vackra drakar och idylliska fantasymiljöer så blir man absolut inte besviken på Stjärnstenen. Stjärnstenen är Jo Salmsons bästa bok hittills: magiskt vacker, komplex, mystisk, spännande och inte helt lätt att tolka.
Fantasyböcker idag är ofta av modellen "pang på rödbetan" - det lånas flitigt från skräckgenren och det råder oftast inget tvivel om vilka som är de goda och de onda, vilka som ska vinna och vilka som ska utrotas och blodet flyter friskt i strida floder.
Jo Salmson har i Stjärnstenen fått in välbehövlig komplexitet - och andrum - i den svenska fantasygenen.

Kommer Nea att få drömjobbet som stjärntolkare?

Vi befinner oss i den nordliga staden Hammar där folket genomlevt en lång vinter. Huvudpersonen, den 14-åriga Nea, ska testas för att se om hon håller måttet för att få en av de ytterst eftertraktade lärlingsplatserna som finns för att utbilda stjärntolkare.
Genom stjärnstenarna kan stjärntolkarna se och varna för annalkande faror. Nea vet mycket väl om att hon har gåvan, som hon ärvt efter sin far, hon oroar sig bara för om hon ska befinnas vara tillräckligt bra för den mycket kräsne mäster Fenel.

Den klassiska mallen bryts

Så här långt följer Stjärnstenen den vanliga mallen för mycken fantasy för unga konsumenter av idag. Jaha, vi har alltså en hjälte (eller hjältinna) som är den utvalde och denne kommer att få gå i lära hos en Merlin-aktig figur och lära sig att kontrollera och utforska sina förmågor, få kompisar och flickvän/pojkvän och strida mot mörkrets makter.
Men här händer något redan under fasen "få gå i lära hos en Merlin-aktig figur".
För när mäster Fenel får höra vad Nea sett i stjärnstenarna fördömer han henne och säger att hon och hennes gåva är en förbannelse. Hela staden vänder sig mot Nea och hon får fly för sitt liv. Historien omvärderas och skrivs om.
Under berättelsens gång inser Nea att hon måste omvärdera allt vad hon en gång trodde var sant. Vad hände egentligen en gång i det förslutna när Fenel enligt egen utsago ensam besegrade Häxmästaren?
Nea bestämmer sig för att ta sig till den andre stjärntolkaren, långt uppe i norr, högt uppe i bergen. plötsliga attacker kommer från klanernas rike i norr, attacker som inga stjärntolkare kan se eller förvarna om.
Det här är lättläst fantasy som rekommenderas för 9-12 års ålder, men även yngre, läsvana fantasyälskare kommer säkert att sluka Stjärnstenen.

En returbiljett till en älskad fantasyvärld

Jo Salmson har tidigare skrivit fyra populära och lättlästa fantasterier för 6-9-åringar och nu återkommer hon till Tam tiggarpojkens värld från Drakriddarserien, fast i och med Stjärnstenen startar hon en serie för lite äldre läsare.
Böckerna är något tjockare, mycket mer komplexa och minst lika bra som de tidigare. Jo Salmson har också ett helt eget sätt att beskriva miljöer på, vilket är mycket sympatiskt, och som inte lider av Tolkien/Harry Potter-komplex. De nordiska vidderna är som gjorda för en typ av fantasy där en ensam hjältinna kämpar inte bara mot elementen utan även mot ödet och historien.
Det här är lite som att sjunka ner i en snödriva efter en lång tur och njuta av en termos hemlagad varm choklad. Man har kontrasterna: idyllen, värmen, kylan, sötman, syrligheten och en hemlig magisk ingrediens i botten.

Elin Cullhed - Gudarna

  

               

Elin Cullheds debut.

”Vi är Bita, Lilly och Jane. Den här boken handlar inte om att någons mamma dör. Den handlar inte om kärlek mellan två ungdomar som har cancer. Den handlar inte om another kille som är kär. Den här boken handlar om oss.”  

 

---



De tre tjejerna som bildar en pakt ska revoltera mot patriarkatet, men det är en tonårsrevolt som också vänder sig mot hemorten. Denna gång Tierp.

Elin Cullhed
Gudarna

ISBN: 9789127143906
Förlag: Natur & Kultur

Varje köp via denna
länk stödjer TK.

Elin Cullhed (beskuren). Foto: Förlaget där fotografens namn inte anges

Bästsäljarsuccéer som Förr eller senare exploderar jag av John Green sågas och drivs med. Fifty Shades-serien och konsekvenserna av att skriva på ett bdsm-kontrakt blir en av huvudintrigerna i Gudarna. Gudarna är en ungdomsroman som är fast förankrad i vår populärkulturella samtid.
Bita, Lilly och Jane är alla är sexton år och bor i Tierp. De bestämmer sig för att bli "gudar, starka och utåtagerande och slå tillbaka mot patriarkatet".
Lilly har sällskap med killen som alla vill vara ihop med. Men vinstlotten är en nitlott, han misshandlar henne. (Att han har fått henne att skriva på ett kontrakt avslöjas senare). Bita och Jane bestämmer sig för att hämnas. Men det räcker inte. Problem sprider sig som ringar på vattnet, "mister man ett står det en tusen åter". De tre inser att de måste tänka större.
Elin Cullheds debut visar en värld där tonårstjejerna i allmänhet mår skit, och läget är extra akut för jaget i berättelsen, Jane.
De tre tjejerna som bildar en pakt ska revoltera mot patriarkatet, men det är en tonårsrevolt som också vänder sig mot hemorten. Denna gång Tierp.
Men det kunde lika gärna ha varit den lilla småstaden i Engelsforstrilogin, där en cirkel med häxor sluter sig samman. Det kunde lika gärna ha varit Fucking Åmål. Det kunde lika gärna varit Kalmar i Kalmars jägarinnor.
Gudarna har mycket gemensamt med tidigare framgångsrika tonårsrevolter och skildringar av frustrerade unga tjejer, som Glappet eller Tusen gånger starkare, men mest av allt påminner huvudpersonerna om tjejerna i Kalmars jägarinnor. Förmodligen är det olyckligt att ha läst Tove Folkessons Kalmars jägarinnor och Sund just innan Gudarna, det blir för likt, för mycket samma historia en gång till, och prosan i Gudarna är inte alls lika stilsäker som den Folkesson briljerar med i sina böcker. Det blir för många upprepningar. Tonåringarna i John Greens böcker, som Förr eller senare exploderar jag, låter faktiskt mer äkta.
För alla som ligger nära sin egen tonårstid, minns den som igår och/eller jobbar med ungdomar verkar det också lite konstigt med förförståelsen och överenskommelsen att killarna är "hundar" (och hundar används här som skällsord). Det finns otroligt många tonårskillar som också blir överkörda, för att de anses vara "fel", är för nördiga, är intresserade av fel saker eller helt enkelt inte passar in på den fyrkantiga plats där de växer upp. Alla killar blir inte curlade. Alla är inte sportiga och framgångsrika och kan välja flickvän efter behag att misshandla.
Boken pendlar mellan högmod och förtvivlan, mellan offer och förövare. Linjerna är suddigare än i ungdomsklassikern Kort kjol. Där övergreppet är solklart och straffbart. I Gudarna är man inte lika säker på slutet, eller vart historien är på väg, eller om det finns något slut. Om tjugo år kommer det säkert att finnas nya Fucking Åmål-revolter i böcker, film och TV-serier och nya arga tjejer som vill ha mer frihet och jämställdhet. Christina Wahldén som skrev Kort kjol hoppades att den skulle vara inaktuell inom tio år. Hon hoppas fortfarande. Det skulle vara intressant att se en ny Gudarna om tio eller tjugo år.

Frida Andersson Johansson - Dränkt

  

                   

Näcken kommer tillbaka i en modern, svensk skräckroman.

Du ska möta en lång, mörk, främling. Frida Andersson Johanssons skräckdebut är ett exempel på den diskbänksfantasy som svenska författare gör så bra. Svensk folklore bjuder på en hel del obehagliga obehagliga figurer, medan den amerikanska brukar hålla sig till säljande vampyrer och zombies. Men precis som den internationella skräckgenren handlar det här till syvende och sist om samhällskritik.

 

---



Dränkt är som en Cirkeln för vuxna – eller snarare som barnboksserien PAX.

Frida Andersson Johansson
Dränkt

ISBN: 9789198169447
Förlag: Stimpla Publishing

Varje köp via denna
länk stödjer TK.

Frida Andersson Johansson. Foto: Förlaget

Dränkt är som en Cirkeln för vuxna – eller snarare som barnboksserien PAX. Samma grepp, men inte längre en ungdomsroman eller en barnbok, men här har vi åter igen skräckgenren uppdaterad med gammal svensk folklore och här lurar Näcken sina offer med vackert fiolspel.


Mytologin om Näcken och Bäckahästen är en viktig hörnsten i denna roman, med en ganska långdragen, händelselös upptakt, där huvudpersonen Unn dras in i allt konstigare händelseförlopp.

Unn ser sin granne tillsammans med en kvinna som samma natt rapporteras som saknad hos Missing People. Hon dras till honom, eftersom han spelar vacker musik och har både attraktiva och skrämmande drag.


Kort sagt: Unn är en av alla dessa romankaraktärer som möter en lång mörk främling. En mystisk "bad boy" som kommer in i en trevlig tjejs liv och ställer allt på ända. Kalla honom Edward, kalla honom Christian, han tycks muta sig in i alla fantasyberättelser (och några icke-fantasyberättelser) som finns på bästsäljarlistorna.
Unn är ganska vanlig romankaraktär, singel, bor själv, har en bästa tjejkompis, Jessika, och är mest av allt upptagen med att ta sig fram i karriären och få hand om ett stort projekt på jobbet. Men Unn förändras under romanens gång, hon visar sig vara lyhörd för övernaturliga fenomen, och istället för att bli glad över detta (som de utvalda i PAX eller Cirkeln) oroar hon sig för att inte vara normal. Hon vill inte bli galen och hon försöker ta reda på vad som orsakar hallucinationerna – på rationellt sätt.


Civilisationen med en upplyst och rationell nutid ställs mot naturens icke-rationella och obändiga vara, på samma sätt som i romantikens litteratur. Vi må tro att vi är civiliserade och står över allt det där andra – men det är bara en tunn fernissa.


På traditionellt vis använder också Frida Andersson Johansson skräckgenren för att kommentera och kritisera samtiden. Dränkt är en effektiv kritik mot samtidens hets efter det perfekta livet. Allt ska visas upp på Facebook att vi har full poäng i karriär, kärlek och självförverkligande. Den snygga bilden på ytan. Snygg är också svensk folktros återkomst till skräckgenren, och omformandet av gamla kända motiv så att de blir författarens egna.

FILM: The Man From U.N.C.L.E. - En roligare hjälte!

A higher class of hero.

The Man From U.N.C.L.E. är baserad på en TV-serie som sändes i USA mellan 1964-1968. En av upphovsmännen var ingen mindre än Ian Fleming. Detta märks. Hans tanke var att Napoleon Solo skulle vara en amerikansk James Bond och Robert Vaughn axlade huvudrollen med den äran.

Den brittiske Henry Cavill visade sig nu vara ett alldeles utmärkt val som den amerikanske motsvarigheten till Bond. Och han är mycket, mycket roligare än Bond. Och Bourne. Och alla de andra gravallvarliga gubbarna. Han är också mycket yngre och den busiga bromance relationen med ryssen Illya Kuryakin (spelad av amerikanen Armie Hammer) är kul och full av rivalitet.

Filmen är en origin story så här får vi följa uppkomsten av U.N.C.L.E. (United Network Command for Law and Enforcement). Det är för övrigt Hugh Grant som grundar U.N.C.L.E. i denna historia.

Storyn inleds i Östberlin (uppbuggt i CGI) där Napoleon ska föra ut bilmekanikern Gaby så att hon kan leda honom till den försvunna tyska vetenskapsman som händelsevis även är Gabys pappa. I samband med flykten blir de jagade av KGB-agenten Illya Kuryakin. Dessa tre blir sedan motvilligt sammanförda för att rädda världen från en kärnvapenkatastrof.


Guy Richie har lyckats göra en rolig och färgglad spionfilm där det verkar som om både skådespelarna och publiken tillåts ha kul - men han gör aldrig avkall på spänningen. Eller den snygga designen. Det här är Mad Men som spioner.
Glamourösa miljöer, coola kläder, avväpnande humor, briljant soundtrack och glimten i ögat.


Alla lurar alla, det finns massor av spion-gadgets och splitscreen-montage. Wow.


Det här är en spionfilm från ett parallellt universum, där spionfilmer tillåts vara roliga och charmiga.
Det här verkar vara början på att starta upp ett nytt franchaise - om det inte går hela vägen borde Bond-gänget ta en titt på Cavill och släppa sitt eget gravallvar.


Guy Richie hittar på sensationella stunts, har vackra bilder och detta är hans bästa sedan "Lock, Stock..." En av de absolut roligaste och kitchigaste filmerna från året 2015!


Regi: Guy Richie
Titel: The Man from U.N.C.L.E. - A Higher Class of Hero
Medverkande: Henry Cavill, Armie Hammer, Alicia Vikander, Elizabeth Debicki, Luca Calvani, Sylvester Groth, Hugh Grant, Jared Harris, Christian Berkel, Misha Kuznetsov, Guy Williams
Marianna Di Martino, Julian Michael Deuster, Andrea Cagliesi, Riccardo Calvanese
USA, Storbritannien 2015
Warner. Bros

FILM: Insidan ut - En av 2015 års bästa filmer



En stor film om alla små känslor!

Att växa upp kan vara knepigt, och för den unga flickan Jenny är det just så. Hennes pappa får ett nytt jobb och familjen flyttar från det trygga livet i en småstad till storstaden San Francisco. Precis som alla andra så styrs Jenny av sina känslor; Glädje, Rädsla, Ilska, Avsky och Vemod. Känslorna bor i Huvudkontoret, ett kontrollcentrum inuti Jennys hjärna där de hjälper henne genom det dagliga livet. Jenny och hennes känslor kämpar med att anpassa sig till en ny stad, ett nytt hus och en ny skola – det blir lite mycket på en gång och det utbryter tumult i Huvudkontoret.

Det är inte helt oväntat att 2015 års bästa film är en tecknad historia. Nu tävlar ju inte tecknade filmer och spelfilmer i samma kategori längre (som på Skönheten och Odjurets tid) men den här filmen är mycket mer vuxen och komplex än de filmer som säger sig vända sig till vuxna.


Enda felet (om fel nu är rätt ord) är att filmen inte verkar vara speciellt rolig för barn. Det blir inte alls samma respons som på Bilar, Flygplan eller Monsters University. De väntar bara på det roliga som inte kommer, att bilen/flygplanet/monstret ska vinna en tävling mot alla odds och att alla ska hurra och vara glada. Eller så väntar de på skämt som de kan förstå. Bonusfilmen med vulkaner som sjunger en mesig kärlekssång går inte heller hem. Gammelvulkanen ser för gammal ut för den unga tjejvulkanen, ungefär som en pedofilvulkan. Det är inte alls lika roligt som den lilla hundvalpen i Mums.


Men för en äldre publik så är Insidan ut en tänkvärd film och det finns ingen regel att tecknad film måste vara för barn. Varför kan man inte få använda hela färglådan (och datorlådan) och göra en tänkvärd film för äldre? Typ 12+ kan man ta till sig alla teman i filmen, om att det inte alltid är positivt att växa upp, inte positivt att flytta, man vinner inte alla matcher, personligheten förändras och alla personlighetsöar rasar samman ... Detta INNAN pubertetsknappen går i bruk!


Jenny är inte någon tjejig tjej, hon spelar hockey, gillar inte rosa, och är kul och livlig och busig. Men allt förändras när hon flyttar och Glädje försöker rädda Jenny --- men till sist inser Glädje att Jenny behöver Vemod. Hon behöver visa att hon behöver tröst och inte är den där glada käcka tjejen hon var förr. Det är ett positivt anti-Pollyanna-budskap i en amerikansk film. Det går inte alltid att leka vara-glad-leken och barns känslor är komplexa.


Regi:Pete Docter / Ronaldo Del Carmen
Titel: Insidan ut
Extra: Biovisad kortfilm: Lava, Kortfilm: Jennys första dejt, kommentarspår med regissören Pete Docter, medregissören Ronnie Del Carmen och producenten Jonas Rivera
USA, 2015
Walt Disney Studios Home Entertainment

FILM: Ant-Man - Stor Hjälte i liten förpackning!

Heroes don't come any bigger.

Mannen som pratar med myror !

Biokemisten Dr. Hank Pym använder sin senaste upptäckt, en grupp subatomära partiklar, för att skapa en storleksförändrande formel. Han uppfinner en hjälm som gör att han kan kommunicera med myror – och kontrollera dem. Nu behöver han bara en hjälte som kan bli ... Ant-Man.


Det finns så många seriehjältar i high school åldern. Som ska finna sig själva och få ihop det med sin första flickvän. Och hitta sin första grabb-bästis. Och även de seriehjältar som var äldre från böjran har plötsligt krympt och blivit yngre, som de i X-men eller de i Fantastic Four. Karaktärerna har blivit mer endimensionella.


Undantaget är huvudpersonen i Ant-Man, spelad av Paul Rudd. Han är vuxen, frånskild, har en liten dotter, har konkurrensen av att dottern fått en styvpappa... Han har redan sina polare, men han är arbetslös och det hjälper inte att han suttit i fängelse tidigare. Visserligen för att ge från de rika till de fattiga, men ändå. Han är en hjälte som inte får något jobb. Tills han blir Ant-Man.


Dr. Hank Pym behöver någon som är expert på att bryta sig in och sno saker ... för den goda sakens skull.


Det finns naturligtvis en gräns för hur många Marvel Comics-baserade superhjältefilmer publiken mäktar med,
men Ant-Man är en av de allra bästa och dessutom den allra roligaste hitintills.


Filmen är regisserad med glimten i ögat av Peyton Reed, är mycket roligare och fånigare än de andra Marvelfilmerna, och den mest underhållande Marvel-barnfilmen.


På pluskontot finns kul dialog, en Jönssonligan liknande backup, Michael Douglas och en glimt av The Wasp, Lisbet Salanders favoritseriekaraktär, och Thomas the Tankengine.


Samt att pappa inte får tillbaka sin familj, men han blir kompis med styvpappa istället, och får en ny flickvän ...


För första gången har Marvel gjort en trevlig familjefilm och det är en kul omväxling!


Slutstriden på ett leksakståg är redan en klassiker.


Regi: Peyton Reed
Titel: Ant-Man
USA, 2015
Walt Disney Studios Home Entertainment

FILM: Mr. Holmes - Den bäste Holmes och "Watson" någonsin!

Den bäste Holmes någonsin!

Mr. Holmes är en ny tolkning av berättelsen om världens mest berömda detektiv. En åldrande Sherlock Holmes ägnar livet åt att sköta om sin biodling. Han brottas med hur hans en gång så skarpa sinne börjar svika honom. Till sällskap har han endast sin hushållerska och hennes charmerande unge pojk.


Det här är en mycket bättre och roligare tolkning av Sherlock Holmes än den nya BBC serien Sherlock där bromancen mellan Cumberbatch och Freeman går på tomgång och där alla släktingar och vänner oavsett talang eller bristan av talang (främst Freemans sambo) ska ha roller och en massa speltid.
Här slipper man Freemans nollställda ansikte. Mr. Holmes spelas av den bästa Holmes någonsin Ian McKellen och hans "Watson", alltså hans samtalspartner, är en liten pojke som är mycket smartare än Watson. Han har dessutom förmågan att visa olika ansiktsuttryck. Och det finns en klass skillnad mellan Holmes och pojken - Holmes är överklass, pojken är arbetarklass. Pojkens mamma plannerar för en karriär som skoputsarpojke på ett hotell (hon kan knappt läsa själv), Mr. Holmes inser att pojken är smart, helt i klass med honom själv, och att förtjänar ett bättre öde än att ligga på knä framför folk och putsa skor. Tillsammans löser de "Holmes sista fall" (man vet inte om det blir fler efter det här, det är ju möjligt) - med fara för sina egna liv.


Milo Parker är helt fantastisk som hushållerskans smarte pojke, alla är perfekta i sina roller, miljön är underbar, vacker och farlig. Så här ska Mr. Holmes se ut!


Det är också helt fantastiskt (och ett mysterium i klass med de som Holmes löser) att  Bill Condon, som skapade Twilight röran i Breaking Dawn 1 och 2 har regisserat denna smakfulla film. Men man kan förmodligen inte gå fel när man har så många bra brittiska skådespelare att visa vägen!




Regi: Bill Condon
Titel: Mr. Holmes
Medverkande: Ian McKellen, Laura Linney, Milo Parker, Hiroyuki Sanada, Hattie Morahan,
Patrick Kennedy, Roger Allam, Philip Davis, Frances de la Tour, Charles Maddox, Takako Akashi
Zak Shukor, John Sessions, Michael Culkin, David Foxxe
Storbritannien, 2015
Universal Sony Pictures Home Entertainment