1492 - Sarah Jessica Parker look-a-like med original-assassin - de måste alltid ha huvtröjor på sig. |
Titel: Assassin's Creed
Manus: Michael Lesslie, Adam Cooper, Bill Collage
Medverkande: Michael Fassbender (även producent), Marion Cotillard, Jeremy Irons, Brendan Gleeson, Charlotte Rampling, Michael K. Williams
USA, 2016
Fox-Paramount
Eller snarare: i filmatiseringen av succéspelet.
Dan Brown med parkour
Den här tolkningen av Assasins Creed är som en Dan Brown bok med parkour och med mycket, mycket sämre manus. Filmen kan mycket väl ta död på en ny regissörs begynnande karriär. Marion Cotillard - Oscarsvinnare och stor filmstjärneskönhet - har en karriär som inget kan förstöra, inte ens det här magplasket, men alla andra inblandade i filmen kan bara välja att ta fram skämskudden.
För tio år sedan lanserade franska Ubisoft världssuccén Assassin’s Creed, ett datorspel som utspelar sig på 1100-talet och kretsar kring strider mellan Tempelherreorden och Assassinerna i bland annat Jerusalem och Damaskus. I filmen som baserats på spelet har handlingen förflyttats både tidsmässigt och geografiskt - dels till 1492 års Andalusien, dels i nutid på mystiska vetenskapscentret/rehabinstitutionen Abstergo i Madrid.
Ännu en "origin story" med öppet slut
Jeremy Irons spelar en ond typ som vill radera människors fria vilja. Marion Cotillard spelar hans dotter, men är god. Typ. Fassbender spelar assassin både 1492 och idag, men påminner mest av allt om Magneto i sin cell och det här blir inte till en upplevelse av ett fantastiskt spel i filmform, det här blir till en ännu en ganska långtråkig superhjältehistoria, typ "origin of". Det behövs inte en sån film till.
Till alla manusförfattare: Prova med början, mitt och slut. Det må verka gammaldags, men alla filmer som bara är en början ... vi i publiken börjar bli rejält trötta på dem. Vill vi bara se en början kan vi lika gärna se ett pilotavsnitt av en TV-serie.
Det finns så mycket som är ologiskt med Assassin's Creed att det är svårt att veta var man ska börja.
- Med fri vilja?
Poängen med dataspel är att man har vissa val.
I den här filmen är alla val gjorda och du kan inte göra ett smack. Utom att välja att inte titta alls. (Vilket i och för sig vore ett smart val).
- Med skurkens planer?
Superskurken, spelad av Jeremy Irons, skulle ha så lätt att ta hem spelet. Allt han hade behövt göra var att låta assassinen Callum bli avrättad i elektriska stolen, så som det var bestämt i början av filmen.
Hade skurkarna inte kommit och räddat honom hade de inte haft någon motståndare i hela filmen och därmed tagit hem spelet. Eftersom alla andra assassiner är döda och alla blodslinjer utplånade.
- Med att filmen säger sig handla om fri vilja, men samtidigt är allt förutbestämt?
- Och nedärvt?
Du väljer inte att bli assassin, det är i din blodslinje. Alltså har huvudpersonen som slåss för "fri vilja" paradoxalt nog ingenting att säga till om, för han är redan förutbestämd och förprogrammerad.
Huvaligen!
Det här måste vara det mest ologiska manuset någonsin!
Australiensiske regissören Justin Kurzel blev med Macbeth (2015) ett stort framtidshopp. Nu har hoppet landat i ett magplask med datorspelfilmatiseringen Assassin’s Creed, och i fallet drar han med sig en stjärnspäckad rollista.
Alla jagar efter en magisk pryl. Igen.
För här blir allt, inklusive samtliga roller, till strunt i en Dan Brown-flängd story om jakten på Edens äpple (= Bibelns förbjudna frukt) mellan Tempelriddarna och Assassinerna åren 1492 och 2016. Ägaren till frukten sägs kontrollera människans fria vilja. Hur det där går till förblir dock oklart.
Det är alltid en gammal pryl som folk jagar efter. Ringen som hobbitarna bär på eller spegeln i The Huntsman filmerna eller den heliga gralen i Da Vinci Koden ... De där prylarna kanske fungerar i fantasy och sagor, men de fungerar inte i en värld som ska vara vår vetenskapliga "riktiga" värld. Och varför ser äpplet ut som ett bowlingklot? Inget av filmens 130 miljoner dollar tycks ha gått till att skapa trovärdig rekvisita.
Det ligger i blodet. Igen.
Samtidigt påstås dagens ättlingar till assassinerna ha mordet i blodet genom sina genetiska minnen av förfäderna. Detta flummiga uppkok som återanvänder ovetenskaplig kriminalbiologi från 1800-talet kontrar just tanken på en fri vilja eftersom den stipulerar att människan är förprogrammerad av sitt arv.
Men även för den som låter action gå före förnuft bjuder filmen inte på några större upplevelser. Inte ens actionscenerna fungerar. Kurzel har svårt att få såväl parkourinslagen som närstriderna att lyfta. Mycket går förlorat i oskickligt kameraarbete och desorienterade klipp. Förvirringen har smittat av sig på skådespelarna, som ofta ser ut att vilja instämma i huvudpersonens utbrott: ”What the fuck is going on?”
Game Over
Det undrar man som publik också. Och hur ett så framgångsrikt spel kan förstöras så totalt i fel händer. Den här filmen har nått "Game Over" innan den är ens halvvägs.
Utöva din fria vilja: Välj bort den här filmen, se Allied med Marion Cotillard två gånger istället. En modern hyllning till klassikern Casablanca där Cotillard är helt underbar.
Eller titta på Monty Python. NO-body expects the Spanish Inquisition!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.