FILM: Passengers - Vilse i pannkaksrymden med Pratt och Lawrence

Chris Pratt och Jennifer Lawrence, vilse i rymden, med ett manus som också går vilse.

Stockholmssyndrom på evighetslång rymdresa

Regi: Morten Tyldum
Titel: Passengers (2016)
Medverkande: Jennifer Lawrence, Chris Pratt, Michael Sheen, Laurence Fishburne m.fl.
USA, 2016
Universal Sony Home Entertainment

Om du kunde önska dig vem som helst som partner på en öde ö - vem skulle du då välja? De flesta killar skulle kanske önska sig Jennifer Lawrence - snygg, smart och sexig och tänk om hon är lika bra på att skaffa fram mat som Katniss i Hungerspelen!

Chris Pratts karaktär i Passengers, en ensam mekaniker, önskar sig också Jennifer Lawrence som sällskap, eller i alla fall hennes karaktär i filmen - en supersnygg, smart, sexig och rolig journalist och författare som är med för att skriva om det stora rymdäventyret.

Twilight-vibrationer

Rymdskeppet Avalon färdas genom universums mörker med 5 000 passagerare och en besättning på ytterligare 258 personer. Destination:”Homestead II” - en koloniplanet som kan erbjuda ett helt nytt liv, långt från den överbefolkade jorden. Och det är ingen dagstripp direkt, 120 år tar färden och för att inte samtliga ombord ska hinna kola vippen innan man kommit fram ligger alla nedsövda i åldersbevarande kapslar.

Något går snett med Jims sovkapsel och han vaknar för tidigt. 90 år för tidigt. Under det kommande året försöker han med sina tekniska kunskaper fixa så att han åter kan somna in - utan resultat. Och det är nu det som är tänkt som en romantisk komedi i rymden tar sin början, men som i själva verket innebär att Jim är, som en amerikansk recensent påpekade, "en riktigt sjuk jävel". Och eftersom att det inte räckte med att Twilight-Edward bröt sig in och tittade på Twilight-Bella när hon sov, används samma mossiga stalking teknik (maskerad som "uppvaktning") i den här filmen.

Social media stalking i rymden

Efter att under en längre tid spanat in den unga New York-journalisten Aurora Lane i dennes kapsel, läst in sig på henne och trånande kollat videoklipp tar Jim beslutet att väcka henne. Han har alltså först stalkat henne i ett år för att därefter ta livet av henne… Och detta ska marknadsföras som romantisk komedi? Lägg till detta ett otal missade möjligheter från norske regissören Morten Tyldum med tanke på premissen, ett fruktansvärt slarvigt hopslängt crescendo och Thomas Newman som fortsätter göra exakt samma filmmusik som han gjort sedan American Beauty och Passengers hamnar på listan över årets mest umbärliga film.

Passengers har fått blandad kritik, både i hemlandet USA och i Sverige.

En lovsång till manipulation 

Rebecca Hawkes, The Telegraph, beskriver filmen som inte en "romance" men istället "a creepy ode to manipulation", handlingen som en "central act of violence", "softened and justified". Andrew Pulver The Guardian beskriver filmen som "interstellar version of social-media stalking".
Alissa Wilkinson, Vox slog huvudet på spiken: "a fantasy of Stockholm syndrome, in which the captured eventually identifies and even loves the captor" och "a really disturbing wish fulfillment fantasy."

Betygen i USA ligger under medel, medan de i Sverige går över hela skalan. Från näst högsta betyg fyra) till lägsta (några ettor). (Bland annat DN delade ut ett etta i Sverige). Det här låter som en schizofren film och det är det också. Ytan är toppbetyg och säkert ännu mer imponerande i 3D. Innehållet är bottenbetyg.

En halvtimme Robinson, en halvtimme romance,
en halvtimme action

Det börjar med en halvtimmes Robinson Crusoe i rymden. Chris Pratt som vaknat 90 år för tidigt går runt och känner sig ensam och anlägger ett stort skägg.

Pratt har berättat i intervjuer hur orolig han var över att bära en hel storfilm så länge - ensam. Nu är han ju inte ensam, han har Michael Sheen på plats, Sheen spelar en bartender robot.(undras om Pratt tänkte på honom som riktig robot eftersom han pratar om att vara ensam i halva filmen?) Sheen är riktigt bra och rolig. ROlig brukar ju vara Pratts gebit, men inte i den här filmen. Pratt är mest långtråkig.

Sedan bestämmer sig Adam för att skaffa en Eva, så han väcker Aurora (Jennifer Lawrence karaktär) och de blir kära i varandra och det hela ska nu vara romantiskt komedi i rymden, förutom att det varken är romantiskt eller roligt - det är mest totalt sjukt och långtråkigt.

Filmen toppas med att coole killen från Matrix vaknar, Laurence Fishburn, säger att de måste rädda skeppet och alla de 5000 människorna i det, sedan dör han.

How the west was won

Killen och tjejen ska rädda mänskligheten på rymdskeppet - men mest killen. Han går ut och gör det farliga medan tjejen står inne i rymdskeppet drar i en massa spakar och gråter av längtan. Det här är som en mossig gammal Western i ett rymdskepp - karlarna rider ut på äventyr, kvinnorna sköter stugan där hemma.

Sedan får hon ju göra en liten hjälteinsats och hala in hjälten.

Men varför väljer hon inte att somna om och skriva om den nya planeten som hon hade planerat? Att vara ensam med den här jobbige killen måste ju gå henne på nerverna!

Varför analyseras det bara varför hon valt att somna ifrån alla sina kompisar och släktingar - han måste ju ha gjort samma sak? Liksom över 5000 personer till på rymdskeppet? En del av dem till och med har sina kompisar med sig? Det vet man inte, och det får man inte veta. När en ny planet ska koloniseras kanske man tar med sig sin familj. Det var så de gjorde i vilda västern i alla fall, How the west was won.

Fast i historieskildringarna står det bara att männen var modiga. Kvinnor och barn följde tydligen bara med.