FILM/TV: Divorce - Sarah Jessica Parkers återkomst till HBO

Sarah Jessica Parker som Frances - En kvinna i New York som ligger i skilsmässa i en ny dramakomedi: Divorce (HBO).

Manusförfattare: Sharon Horgan m.fl.
Titel: Divorce

It's a train wreck.

Medverkande: Sarah Jessica Parker, Thomas Haden Church, Molly Shannon, Tracy Letts, Talia Balsam, Jemaine Clement m.fl

USA, 2016
DVD, Fox-Paramount

Sarah Jessica Parker och Thomas Haden Church  är stjärnorna i HBOs nya serie om ett äktenskap på fallrepet.

Vad HBOs nya serie Divorce har på pluskontot är ganska uppenbart. Sarah Jessica Parker hjälpte till att grundlägga kanalens goda rykte som ett ställe med bra, originella TV-serier som är så mycket bättre än vad TV brukar vara. Och bättre än film. (Tänk: It's not TV - it's HBO!)

Förhoppningsvis kommer hon att locka tillbaka många av de fans som hon en gång hjälpte till att locka till kanalen med SATC.

I Divorce spelar SJP Frances, en kvinna i upstate New York med man, två barn och ett äktenskap på fallrepet.

Men Frances är inte en äldre Carrie Bradshaw. Hon är inte snyggt klädd (hon har mest oformliga toppar och långa kjolar), hon är inte levnadsglad, hon är inte rolig, hon har inga roliga vänner och hon verkar aldrig säga ifrån på skarpen.

Visst ska man kunna se skådespelare i olika roller - det går till exempel utmärkt att se Hugh Laurie som House (populär amerikansk TV-serie) och i The Night Manager (framgångsrik brittisk mini-serie).

Men HBO serie, New York, komedi ... SJP har Carrie bagaget med sig och hon har också samma sätt att skådespela, samma manér. Det går inte att bortse från Carrie allusionerna och HBO spelar ju på dem och använder dem ju för att locka tittare.

Divorce är inte något roligt ämne för en komedi eller ett drama och det här blir inte heller roligt. Om det någon gång kommer upp några roliga repliker är det mannen som säger dem, och hur kul är det i en serie som marknadsförs till stor del för en kvinnlig publik? Mannen får vara rolig, bitsk och kul, som det brukar vara i mainsttream filmer, kvinnan får vara emotionell och finna sig utan bra repliker. Thomas Hayden Church och SJP agerar som om de är med i olika serier, han som om han var med i en fars, hon som om hon var med i ett känslomässigt drama.

Sedan kan man fråga sig hur länge de två ungarna bara kan spela bortskämda brats. Det skulle inte skada med lite känsla hos dem. Pappa tänker ju använda dem som slagträ och få dem att hata mamma - det säger han i pilotavsnittet.

Det här är 50+ människor, kan man inte tänka sig att de beter sig lite mer moget när de skiljer sig?

Eller att serien kan tillåtas vara rolig och komma att handla om att hitta sig själv igen, som varannanveckas förälder, och få ha kul igen istället för att bara vara nedtryckt av en äldre cynisk man?

Snabbt gör man allt till "hennes fel" eftersom hon träffat någon annan och haft en kort affär, men manuset glömmer direkt bort varför, att det var för att hon var djupt olycklig till en början.

Och en ojämställd skilsmässa där allt är hennes fel är inte speciellt bra komedimaterial. Eller dramamaterial.

"I want to save my life while I still care about it." Vad blev det av den tesen? Glömde hon bort den? Glömde manusförfattarna bort den?

Ett förslag: "A better show might be Parker embracing life's changes and taking back her happiness — and Divorce might eventually get around to that." (Hollywood reporter).

Det ligger något i det.

En flyktig tanke: Thomas Hayden Church och Paul Giamatti blev båda megakända i och med Sideways.

Nu är båda två i TV-serier. Har en känsla av att Giamatti drog vinstlotten med sin utmärkta roll i Millions, där han har Damien Lewis (känd från Homeland) som antagonist.

Men Divorce har i alla fall fått ett förnyat kontrakt - det blir en säsong två.