 |
| Emily Blunt som Rachel Watson - åker tåg i New York. |
Regi: Tate Taylor
Titel: Kvinnan på tågetManus: Erin Cressida Wilson baserat på Kvinnan på tåget av Paula Hawkins
Medverkande: Emily Blunt, Rebecca Ferguson, Haley Bennett, Justin Theroux, Luke Evans, Édgar Ramírez, Allison Janney, Lisa Kudrow m.fl.
USA, 2017
Nordisk Film
Paula Hawkins thriller Kvinnan på tåget är en klockren och bedrägligt enkel fullträff. Fönstret mot gården kombinerat med 4:50 mot Paddington. En kvinna på ett tåg blir besatt av "det perfekta paret" so hon tittar på varje dag - och så en dag blir kvinnan mördad. Vem gjorde det och varför? var den perfekta relationen verkligen så perfekt? Kvinnan på tåget ger sig ut på jakt efter en mördare, men vem i hela den här härvan kan hon egentligen lita på? Och kan hon egentligen lita på sig själv?
De flesta deckare brukar vara superskärpta (Sherlock Holmes, Hercule Poirtot, Miss Marple, Saga i Bron, Beck i Beck-serien ...) skillnaden mot den gängse deckaren är att huvudpersonen här sedan länge har problem med black-outs (bland annat på grund av alkoholmissbruk) och en av ledtrådarna som hon hittar på sin telefon är ett meddelande där hon själv uttalar mordhot mot den mördade kvinnan ... Varför?
Liksom boken så byter filmen perspektiv. Den huvudsakliga huvudpersonen är ju Rachel, hon är kvinnan på tåget, och Emily Blunt är helt lysande i huvudrollen. Det är hon som gör filmen, för Rachel är ju den bärande stommen. De andra två, Anna och Megan, är förvillande lika varandra, båda två ser ut som blonda amerikanska helylledrömmar - men det visar sig att det är en poäng med att de är så lika varandra (först är man bara irriterad på att man inte kan skilja dem åt!)
Suverän film av en suverän bok! Lite synd (eller mycket synd) att London blivit utbytt mot New York, miljön är en hel del av charmen med boken och de gamla viktorianska husen ... Men boken finns ju kvar och bilderna man fick i huvudet finns kvar. Och Emily Blunt är en helt lysande Rachel!
Det finns många fina biroller i filmen - bland annat Allison Janney som gör väldigt mycket med en väldigt liten roll - hon Oscarbelönades nyligen för en annan biroll, den i filmen I, Tonya.
Emily Blunt är snart aktuell som den nya Mary Poppins. En helt annan typ av bok-blir-film ...
Rachel i Kvinnan på tåget är en ovanlig typ av amatördeckare, en o-skarpsinnig person som inte ens kan lita på sig själv och sina egna sinnen, det kanske inte är någon slump att hon heter Watson i efternamn ...
Ett annat avsteg från den traditionella deckaren eller thrillern är att här finns det ingen hjälte, ingen "knight in shining armour" - männen i filmen har en sak gemensam: de är ingenting att ha. Fast det tar en stund för hjältinnan att inse att hon ska vara glad att hon är singel, att hon ska skatta sig lycklig att ha blivit av med en giftig ballast.
Paula Hawkins thriller Kvinnan på tåget är en klockren och bedrägligt enkel fullträff. Fönstret mot gården kombinerat med 4:50 mot Paddington. En kvinna på ett tåg blir besatt av "det perfekta paret" so hon tittar på varje dag - och så en dag blir kvinnan mördad. Vem gjorde det och varför? var den perfekta relationen verkligen så perfekt? Kvinnan på tåget ger sig ut på jakt efter en mördare, men vem i hela den här härvan kan hon egentligen lita på? Och kan hon egentligen lita på sig själv?
De flesta deckare brukar vara superskärpta (Sherlock Holmes, Hercule Poirtot, Miss Marple, Saga i Bron, Beck i Beck-serien ...) skillnaden mot den gängse deckaren är att huvudpersonen här sedan länge har problem med black-outs (bland annat på grund av alkoholmissbruk) och en av ledtrådarna som hon hittar på sin telefon är ett meddelande där hon själv uttalar mordhot mot den mördade kvinnan ... Varför?
Liksom boken så byter filmen perspektiv. Den huvudsakliga huvudpersonen är ju Rachel, hon är kvinnan på tåget, och Emily Blunt är helt lysande i huvudrollen. Det är hon som gör filmen, för Rachel är ju den bärande stommen. De andra två, Anna och Megan, är förvillande lika varandra, båda två ser ut som blonda amerikanska helylledrömmar - men det visar sig att det är en poäng med att de är så lika varandra (först är man bara irriterad på att man inte kan skilja dem åt!)
Suverän film av en suverän bok! Lite synd (eller mycket synd) att London blivit utbytt mot New York, miljön är en hel del av charmen med boken och de gamla viktorianska husen ... Men boken finns ju kvar och bilderna man fick i huvudet finns kvar. Och Emily Blunt är en helt lysande Rachel!
Det finns många fina biroller i filmen - bland annat Allison Janney som gör väldigt mycket med en väldigt liten roll - hon Oscarbelönades nyligen för en annan biroll, den i filmen I, Tonya.
Emily Blunt är snart aktuell som den nya Mary Poppins. En helt annan typ av bok-blir-film ...
Rachel i Kvinnan på tåget är en ovanlig typ av amatördeckare, en o-skarpsinnig person som inte ens kan lita på sig själv och sina egna sinnen, det kanske inte är någon slump att hon heter Watson i efternamn ...
Ett annat avsteg från den traditionella deckaren eller thrillern är att här finns det ingen hjälte, ingen "knight in shining armour" - männen i filmen har en sak gemensam: de är ingenting att ha. Fast det tar en stund för hjältinnan att inse att hon ska vara glad att hon är singel, att hon ska skatta sig lycklig att ha blivit av med en giftig ballast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.