FILM: All inclusive - Sällskapsresa efter dansk förlaga

Produktplacering av tidningen Amelia som faktiskt gett All inclusive en fyra i betyg. Tara och M-magasin instämmer och ger också fyror (de tillhör samma tidningsgrupp). Payback för produktplaceringen? Filmen är faktiskt inte så kul och dessutom är den sjukt stereotyp. På bilden syns Jennie Silfverhjelm och Liv Mjönes och Suzanne Reuter - förutom Amelia. Bild: Nordisk film.

Regi: Karin Fahlén

Titel: All inclusive

Manus: Mette Heeno, Daniel Karlsson

Medverkande: Suzanne Reuter, Liv Mjönes, Jennie Silfverhjelm, Göran Bogdan, Jonas Karlsson m. fl.

Sverige, 2017

Nordisk Film

Synopsis av handlingen: En resa till Kroatien med familjen för att fira Ingers 60-årsdag lät som en bra idé ända tills Inger kom på sin man med att vara otrogen. När charterplanet lyfter finns bara en olycklig Inger och hennes två vuxna döttrar med på resan, ordentliga Malin och struliga Tove. Det tar inte lång tid innan systrarnas rivalitet om mamman utvecklar sig till en tävling om vem som bäst kan trösta henne.

Karin Fahléns All inclusive är en nyinspelning av en dansk komedi (från 2014) med samma namn. Detta föranleder två frågor: Finns det inga nya svenska filmmanus? Klarar biopubliken i Sverige inte av att se en film med dialog på danska?

Annars ser svenska All inclusive inte så dum ut på papperet. Fahléns debutlångfilm Stockholm stories (2013) höll måttet med råge. Huvudrollen görs av Suzanne Reuter, som brukar vara riktigt bra när hon får leverera giftiga repliker, som i tv-serien Vår tid är nu.

Anmärkningsvärt nog så har Reuter inte fått en enda rolig replik i All inclusive. Filmen är en identitetslös genremix av drama, feelgood och Sällskapsresan. Trots att filmen kretsar kring tre kvinnor finns här inte ens ett uns av feminism.

All inclusive, en svensk semesterkomedi om en äldre kvinna spelad av Suzanne Reuter och hennes två döttrar, lät som en bra idé på pappret. Reuter som är så bra, äntligen skulle hon få en huvudroll igen och i en komedi dessutom. Och finns här möjligen en välbehövd feministisk touch bland alla grabbiga buskiskomedier Sverige producerar? Sedan ser man filmen och blir grundligt besviken och lessen.

För här har vi Reuter, en av Sveriges bästa och roligaste skådespelare, förpassad till en otacksam roll som sköra, 60-åriga Inger. Reuter, som är perfekt när hon är sådär sylvass och kaxig, får här beklaga sig över allt hela tiden och tycker det är hennes fel så fort något går åt pipan. Det är svårt att veta vem det är mest synd om - Inger eller Reuter.

De rivaliserande systrarna får under filmens gång gräla med varandra, supa skallen av sig, ta droger inför en tioårig unge som ser ut som Sune (som förresten haft en egen All inclusive film) och ramla omkull och slåss med badleksak.

Nej, det är inte roligt.

Jonas Karlsson spelar sin psykolog som om han vore med i en helt annan, seriös, dramatisk film. Kanske hade det blivit en bättre film. En film där man tagit systerrivalitet på allvar och där tjejerna fått göra annat än att supa och ta droger och ragga på killar. Det är lite synd att när det blir en komedi med tre kvinnliga huvudroller så är det så totalt antifeministisk - för allt kretsar kring att få en karl, att vara mest attraktiv för det motsatta könet, vare sig det gäller ett förhållande eller ett one-night-stand.

Finns det inte något annat att göra i Kroatien? Eller på en semester över huvud taget?

Om man gjort en komedi om män, hade allt då handlat om att hitta en flickvän "annars är jag värdelös som person"? Nej, det finns så många komedier med män i huvudrollerna som handlar om allt möjöigt annat. 

Så när kvinnorna får huvudrollen så är den enda intrig de kan få den gamla "få en karl på kroken för att bevisa ditt eget människovärde". Urk.

Riktigt stereotypa biroller hela vägen igenom. Och ingen hittar till Peppes bodega.