Världsstjärnan Googoosh på Liseberg
- Den största divan förtjänar den djupaste kärleken!
Scen: Lisebergshallen, Göteborg
Arrangör: Atish
Sällan har det upplevts en sådan feststämning på en konsert som när Googoosh intar Lisebergshallen i Göteborg!
Googoosh är en världsartist, en oslagbar diva av episka proportioner, och nu är hon ute på världsturné. Hennes förra spelning var i Canada, hennes nästa spelning kommer att vara i Tyskland, sist hon besökte Sverige fyllde hon Globen. Publiken älskar Googoosh och feststämningen är påtaglig redan innan Googoosh kommer upp på scenen. Publiken är klädd, sminkad och parfymerad som till en galapremiär och alla är på sitt bästa humör. Ett bildspel berättar Googooshs historia och när Googoosh intar scenen är det som om taket vill lyfta.
Alla hurrar, stampar och applåderar. Googoosh spelar på publiken som på ett finstämt instrument hela tiden. Hon är en virtuos på det instrumentet. Hon vet när det är dags att skoja och lätta upp med ett humoristiskt mellansnack, hon vet när det är dags för allsång, hon vet när publiken vill bli lite extra nostalgisk, hon vet när de vill komma tillbaka till nuet och höra hennes senaste hits.
Googoosh dirigerar publiken. |
Allsång med extas
Googoosh dirigerar publiken som gungar fram och tillbaka, viftar med armarna och kan alla de klassiska låttexterna utantill. Hon vet när det är dags att dansa, när publiken vill dansa, när det är dags att lägga på en riktig rockrökare och när det är tid att lugna ner sig lite, för finstämd reflektion och eftertanke. En lugn stund att riktigt njuta av.
En extra fin julklapp till publiken är att då kommer den kände iranske poeten Ardalan Sarfaraz upp på scenen. Googoosh leder honom fram till en hög pall och ett mikrofonstativ, de två delar ett varmt ögonblick, publiken pendlar mellan vördnadsvärd tystnad och jublande extas. Känslan är helt elektrisk. Han reciterar sångtexten Man o Gonjishka som han skrev till Googoosh för många år sedan.
Ögonblicket att minnas
Många av Googooshs texter är så vackra, så romantiska, så poetiska. De är alla små mästerverk i sig, redan innan man lägger till tonerna. Sedan sjunger Googoosh samma sångtext som vi just hört reciteras. Man o Gonjishka. Smärtan i sångrösten ger en extra tendresse, en extra dimension till sången. Sångtexter och sånger och deras mening kan förändras och fördjupas med åren. Åldras med värdighet och bli ännu bättre. Gitarrkompet är nedtonat och det behövs inte mer. Det här är Ögonblicket. Det som man alltid kommer att minnas från den här konserten. Den Stora Höjdpunken.
Poeten Ardalan Sarfaraz och Googoosh framförde båda två Man o Gonjishka. |
Men man ska också komma ihåg att Googoosh har en hög lägstanivå, hon är på topp hela tiden och utstrålar energi, kämpaglöd och livfullhet.
Upp-och-nedvänd stjärnhimmel sänder kärlek
Publiken är också på topp hela tiden, som i ett konstant tillstånd av extas för att de befinner sig i samma rum som Googoosh. Har man någon gång känt sådan kärlek mellan publik och artist? Det känns om man skulle kunna ta på den känslan, de starka kärleksbanden som går fram och tillbaka mellan Googoosh och publiken. Hon älskar sin publik och hennes publik älskar henne.
Överallt, hela tiden, från början till slut blixtrar och lyser mobiltelefoner. Folk tar bilder, spelar in videosnuttar eller bara lyser med mobilerna, precis som forna tiders tändare. Publikhavet liknar en upp-och-nedvänd stjärnhimmel. En stjärnhimmel som sänder kärleksfulla hälsningar vidare ut i rymden. Folk delar och skickar bilder och filmer till de som inte kunde vara här ikväll. En tjej säger att hennes mor- och farföräldrar hemma i Iran kommer att bli så avundsjuka över att hon sett Googoosh. De älskar henne. Alla älskar henne. Alla generationer finns representerade i Lisebergshallen. Musiken går över alla genrer och alla tider och når fram till alla. För de som minns är det nostalgi, och för de som inte minns, nostalgi kan läras in. Man måste inte ha varit där, man måste inte ha varit med, man förstår ändå.
Googoosh är persisk pops stora ikon. Hon är också ett levande kulturarv, något som de som minns 1970-talet gärna vill föra vidare till nästa generation, samtidigt som Googoosh själv hela tiden förnyar sig.
Vad ska man jämföra med? Konserter i Sverige når sällan upp till denna extas.
Googooshs fans visste inte om hon någonsin skulle göra comeback. Inte Googoosh heller. Det gör att alla sånger om hjärta och smärta, om längtan och förlust får en extra dimension. Googoosh har upplevt allt det hon sjunger om --- och det har även en stor del av hennes publik.
Publiken är också på topp hela tiden, som i ett konstant tillstånd av extas för att de befinner sig i samma rum som Googoosh. Har man någon gång känt sådan kärlek mellan publik och artist? Det känns om man skulle kunna ta på den känslan, de starka kärleksbanden som går fram och tillbaka mellan Googoosh och publiken. Hon älskar sin publik och hennes publik älskar henne.
Överallt, hela tiden, från början till slut blixtrar och lyser mobiltelefoner. Folk tar bilder, spelar in videosnuttar eller bara lyser med mobilerna, precis som forna tiders tändare. Publikhavet liknar en upp-och-nedvänd stjärnhimmel. En stjärnhimmel som sänder kärleksfulla hälsningar vidare ut i rymden. Folk delar och skickar bilder och filmer till de som inte kunde vara här ikväll. En tjej säger att hennes mor- och farföräldrar hemma i Iran kommer att bli så avundsjuka över att hon sett Googoosh. De älskar henne. Alla älskar henne. Alla generationer finns representerade i Lisebergshallen. Musiken går över alla genrer och alla tider och når fram till alla. För de som minns är det nostalgi, och för de som inte minns, nostalgi kan läras in. Man måste inte ha varit där, man måste inte ha varit med, man förstår ändå.
Känslosam comeback efter 21 år
Googoosh är persisk pops stora ikon. Hon är också ett levande kulturarv, något som de som minns 1970-talet gärna vill föra vidare till nästa generation, samtidigt som Googoosh själv hela tiden förnyar sig.
Vad ska man jämföra med? Konserter i Sverige når sällan upp till denna extas.
Håkan Hellströms publikrekord på Ullevi? Nej, inte ens detta. För Håkan Hellström försvann inte i 21 år. Hans fans har inte fått vänta i 21 år på att han ska komma tillbaka. Svenska artister erbjuder en jämn ström av hits, och är de borta i sex månader kallas det en time out.
Googooshs fans visste inte om hon någonsin skulle göra comeback. Inte Googoosh heller. Det gör att alla sånger om hjärta och smärta, om längtan och förlust får en extra dimension. Googoosh har upplevt allt det hon sjunger om --- och det har även en stor del av hennes publik.
BG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.