Titel: Prometheus UHD
USA, 2017
Warner Bros.
En av de bästa sci-fi filmerna genom tiderna ser nu bättre ut än någonsin i UHD BD utgåva!
Det bästa sättet för att ladda upp inför det efterlängtade släppet av Alien covenant - där den obehagliga Fassbender-roboten David, en kombination av Pinocchio, Michelangelo-staty och Laurence of Arabia, gör comeback.
Prometheus var titanen i grekisk mytologi som stal gudarnas eld och gav den till människorna som han ansåg var det mest överlägsna djuret. Som straff fick han sin lever uppäten av en örn. Men det avskräcker inte huvudrollsinnehavarna i filmen. De vill ha svar på sina frågor och är beredda att riskera sina liv på köpet.
En av de bästa sci-fi filmerna genom tiderna ser nu bättre ut än någonsin i UHD BD utgåva!
Det bästa sättet för att ladda upp inför det efterlängtade släppet av Alien covenant - där den obehagliga Fassbender-roboten David, en kombination av Pinocchio, Michelangelo-staty och Laurence of Arabia, gör comeback.
Prometheus var titanen i grekisk mytologi som stal gudarnas eld och gav den till människorna som han ansåg var det mest överlägsna djuret. Som straff fick han sin lever uppäten av en örn. Men det avskräcker inte huvudrollsinnehavarna i filmen. De vill ha svar på sina frågor och är beredda att riskera sina liv på köpet.
Var kommer människorna ifrån?
Vad ska vi tro på, och hur mycket borde vi överhuvudtaget ifrågasätta?
Vad förväntar sig fansen av en franchise?
Det ser ut som en tanke att Alienserien gick samma öde till mötes som Star Wars-serien.Man går bakåt i den episka tidslinjen och berättar det som föregår den banbrytande första filmen. Om inte Star Wars (1977) hade blivit den succé den blev hade filmbolaget Fox troligen aldrig vågat satsa på science fiction-skräckisen Alien (1979), som på svenska fick tillägget Den åttonde passageraren. Och då menade man inte katten!
Alien från 1979 är en klassiker på så många sätt och diskuteras än idag. Bland annat i casting sammanhang - idag är det utmanat mer än någonsin, måste man ha en vit mellangammal (eller mellanung) man i huvudrollen?
Ripley var tänkt att spelas av en man, men rollen gick till Sigourney Weaver. The rest is history.
Nu känner man sig snarare snuvad på konfekten om det inte finns en final girl.
Som i den nya sci-fi filmen Life, en blek Alien kopia (in space no one can hear you copy?!) där tjejen ska räddas av en kille ... så klart att det går åt helvete!
Men tillbaka till ämnet. Aliens storhet och hur briljant och vacker Prometeus är.
Alien regisserades av Ridley Scott, en brittisk soldatson som älskade film (en av hans favoritfilmer, Lawrence av Arabien spelar en stor roll i Prometheus! Heja! Det är kul med filmnörderi!).
Manuset skrevs av två serie- och sciencefictionnördar, inspirerade av den schweiziske surrealistiska konstnären H.R. Giger, som blev filmens designer.
Där Star Wars är en fantasy och rymdsaga.
Alien är mörk skräck. Och inte barnvänlig!
Parallellt med att Alienserien rullade på gick Ridley Scott vidare med mästerverk efter mästerverk som Blade runner, Thelma & Louse och Gladiator.
När Scott nu återvänder till det universum han var med och skapade, är det för att besvara frågor som de tidigare filmerna lämnade obesvarade: Var kom det falukorvsliknande skeppet i Alien från, hur skapades det första monstret och vem var hjärnan bakom försöken att få den ståltandade besten till jorden?
Året är 2093, knappt trettio år innan Alien utspelar sig, och arkeologerna Elizabeth Shaw och Charlie Holloway har hittat indikationer på att det finns människoliknande liv i ett annat solsystem. På planeten hittar besättningen ett berg med ett virrvarr av gångar. I djupet lurar inte bara mänsklighetens ursprung utan i samma skepnad också dess undergång.
Filmens två huvudsakliga tankespår är välbekanta från science fictiongenren och skräckromantiken – dels vad som händer om man möter sin skapare och blir avvisad (tänk Frankensteins monster!) dels idén om den mänskliga fåfängan – strävan efter evigt liv eller att leka gud – som en säker väg till undergång (tänk Frankenstein själv!).
Visuellt har Prometheus allt man kan längta efter hos ett science fiction-äventyr. Ridley Scott målar som ofta med storslagen natur. Inledningens pampiga scenerier av vattenfall, berg och jord vittnar om att den här gången vill Scott inte bara göra ett snyggt kammarspel, han vill öppna upp mot oändligheten och vidare, för att citera en annan känd rymdfarare.
Det är på många sätt en hänförande upplevelse. De ödsliga scenerna från skeppet Prometheus, där roboten David (Fassbender) traskar omkring i väntan på att få väcka upp den kryosovande besättningen, är härligt olycksbådande.
Vill man ha en konsekvent, tydlig och ren film, som Alien, är Prometheus inte rätt kopp te. en besvikelse. Här blandar man in lite fantasy med science fiction och slänger in lite new age för att leka vara djupsinnig, men Prometheus fungerar i alla fall. Visst besvarar manuset frågorna med dubbelt så många frågor, men det gör inget. Ridley Scott kommer ju att åka ut i rymden igen. Och så kan inte allt redan vara klappat och klart.
Det ser ut som en tanke att Alienserien gick samma öde till mötes som Star Wars-serien.Man går bakåt i den episka tidslinjen och berättar det som föregår den banbrytande första filmen. Om inte Star Wars (1977) hade blivit den succé den blev hade filmbolaget Fox troligen aldrig vågat satsa på science fiction-skräckisen Alien (1979), som på svenska fick tillägget Den åttonde passageraren. Och då menade man inte katten!
Alien från 1979 är en klassiker på så många sätt och diskuteras än idag. Bland annat i casting sammanhang - idag är det utmanat mer än någonsin, måste man ha en vit mellangammal (eller mellanung) man i huvudrollen?
Ripley var tänkt att spelas av en man, men rollen gick till Sigourney Weaver. The rest is history.
Nu känner man sig snarare snuvad på konfekten om det inte finns en final girl.
Som i den nya sci-fi filmen Life, en blek Alien kopia (in space no one can hear you copy?!) där tjejen ska räddas av en kille ... så klart att det går åt helvete!
Men tillbaka till ämnet. Aliens storhet och hur briljant och vacker Prometeus är.
Alien regisserades av Ridley Scott, en brittisk soldatson som älskade film (en av hans favoritfilmer, Lawrence av Arabien spelar en stor roll i Prometheus! Heja! Det är kul med filmnörderi!).
Manuset skrevs av två serie- och sciencefictionnördar, inspirerade av den schweiziske surrealistiska konstnären H.R. Giger, som blev filmens designer.
Där Star Wars är en fantasy och rymdsaga.
Alien är mörk skräck. Och inte barnvänlig!
Parallellt med att Alienserien rullade på gick Ridley Scott vidare med mästerverk efter mästerverk som Blade runner, Thelma & Louse och Gladiator.
När Scott nu återvänder till det universum han var med och skapade, är det för att besvara frågor som de tidigare filmerna lämnade obesvarade: Var kom det falukorvsliknande skeppet i Alien från, hur skapades det första monstret och vem var hjärnan bakom försöken att få den ståltandade besten till jorden?
Året är 2093, knappt trettio år innan Alien utspelar sig, och arkeologerna Elizabeth Shaw och Charlie Holloway har hittat indikationer på att det finns människoliknande liv i ett annat solsystem. På planeten hittar besättningen ett berg med ett virrvarr av gångar. I djupet lurar inte bara mänsklighetens ursprung utan i samma skepnad också dess undergång.
Filmens två huvudsakliga tankespår är välbekanta från science fictiongenren och skräckromantiken – dels vad som händer om man möter sin skapare och blir avvisad (tänk Frankensteins monster!) dels idén om den mänskliga fåfängan – strävan efter evigt liv eller att leka gud – som en säker väg till undergång (tänk Frankenstein själv!).
Visuellt har Prometheus allt man kan längta efter hos ett science fiction-äventyr. Ridley Scott målar som ofta med storslagen natur. Inledningens pampiga scenerier av vattenfall, berg och jord vittnar om att den här gången vill Scott inte bara göra ett snyggt kammarspel, han vill öppna upp mot oändligheten och vidare, för att citera en annan känd rymdfarare.
Det är på många sätt en hänförande upplevelse. De ödsliga scenerna från skeppet Prometheus, där roboten David (Fassbender) traskar omkring i väntan på att få väcka upp den kryosovande besättningen, är härligt olycksbådande.
Vill man ha en konsekvent, tydlig och ren film, som Alien, är Prometheus inte rätt kopp te. en besvikelse. Här blandar man in lite fantasy med science fiction och slänger in lite new age för att leka vara djupsinnig, men Prometheus fungerar i alla fall. Visst besvarar manuset frågorna med dubbelt så många frågor, men det gör inget. Ridley Scott kommer ju att åka ut i rymden igen. Och så kan inte allt redan vara klappat och klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.