A Tree Grows in Brooklyn (1945). |
Det växte ett träd i Brooklyn av Betty Smith
- Gripande familjedrama och uppväxtskildring, om jakten på den amerikanska drömmen
Det växte ett träd i Brooklyn är en av de stora amerikanska klassikerna. När amerikanska soldater önskade böcker hemifrån låg Det växte ett träd i Brooklyn på topplistan - två upplagor trycktes upp för att skeppas "overseas" under andra världskriget och idag är exemplaren samlarrariteter (de få som överlevt). Svenska läsare behöver dock inte leta länge för att lägga vantarna på nya, fina exemplar av Det växte ett träd i Brooklyn - Bookmark förlag ger ut klassikern i nyöversättning.
Författaren Betty Smith (Elizabeth Wehner) |
Främmande land och stora drömmar
Det här är ett familjedrama om hur det är att överleva som invandrare i ett främmande land, om att försöka anpassa sig och få sin beskärda del av den amerikanska drömmen - och all strävan symboliseras av trädet i Brooklyn som växer där träd egentligen inte kan växa - precis som de fattiga människorna försöker det överleva mot alla odds.
Den amerikanska originalromanen är uppdelad i fem "böcker" och var och en av böckerna täcker olika delar av huvudpersonernas liv och leverne. Den svenska utgåvan är uppdelad i två volymer.
Oscarsbelönad filmklassiker
Även den amerikanska filmversionen av Det växte ett träd i Brooklyn (1945) räknas som en klassiker och är kulturmärkt för bevarande för eftervärlden. Elia Kazans kritikerrosade regidebut belönades med flera priser och ett par Oscarsstatyetter - en av dem gick till barnskådespelerskan Peggy Ann Garner som hade rollen som Francie.
Världen i Det växte ett träd i Brooklyn skildras genom den unga Francie Nolans ögon - året är 1912 och hon är 11 år när berättelsen börjar. Hon gillar att fantisera, hon drömmer om att ta vägen över bron in till New York, hon drömmer om att få en utbildning och mest av allt drömmer hon om att bli författare.
Francies favoritsysselsättning är att sitta på brandtrappan, och det stora trädet som ramar in trappan gör att det blir som att sitta i en lövkoja eller i ett litet Wendy-hus. Där iakttar Francie världen, så där lite från ovan, tittar på alla människor som gör sina bestyr eller gör sig i ordning för att träffa någon, hon äter sina karameller och läser en bok från biblioteket - hennes största skräck är att favoritboken av Francois Villon inte ska finnas där nästa gång hon kommer dit.
Även den amerikanska filmversionen av Det växte ett träd i Brooklyn (1945) räknas som en klassiker och är kulturmärkt för bevarande för eftervärlden. Elia Kazans kritikerrosade regidebut belönades med flera priser och ett par Oscarsstatyetter - en av dem gick till barnskådespelerskan Peggy Ann Garner som hade rollen som Francie.
Världen i Det växte ett träd i Brooklyn skildras genom den unga Francie Nolans ögon - året är 1912 och hon är 11 år när berättelsen börjar. Hon gillar att fantisera, hon drömmer om att ta vägen över bron in till New York, hon drömmer om att få en utbildning och mest av allt drömmer hon om att bli författare.
Francies favoritsysselsättning är att sitta på brandtrappan, och det stora trädet som ramar in trappan gör att det blir som att sitta i en lövkoja eller i ett litet Wendy-hus. Där iakttar Francie världen, så där lite från ovan, tittar på alla människor som gör sina bestyr eller gör sig i ordning för att träffa någon, hon äter sina karameller och läser en bok från biblioteket - hennes största skräck är att favoritboken av Francois Villon inte ska finnas där nästa gång hon kommer dit.
Nyckeln till ett bättre liv är utbildning
Francie har en ett år yngre lillebror, Neely, och familjen är irländsk på pappa Johnnys sida och österrikisk på mamma Katies sida. Det är Katie som arbetar och försörjer familjen - Johnny är en drömmare som oftast inte arbetar. När han någon gång har ett jobb (som sjungande kypare) super han upp pengarna innan han kommer hem.
Båda föräldrarna drömmer om ett bättre liv för barnen och nyckeln till ett bättre liv är utbildning.
Speciellt när det gäller Katies historia kan man se hur långt familjen har kommit - hennes föräldrar talar bara tyska och har inte lyckats integrera sig i det nya amerikanska samhället. Katies storasyster Sissy är analfabet, hon har aldrig lärt sig läsa och skriva. Katie är tydlig när det gäller barnen Francies och Neelys framtid: de ska bli riktiga amerikaner. De ska tala amerikansk engelska. De ska gå i skolan. De ska ha en fin utbildning. Så ser nyckeln till den amerikanska drömmen ut. Katie uppoffrar sin egen lycka och arbetar hårt för att barnen ska få det bättre.
Francie har en ett år yngre lillebror, Neely, och familjen är irländsk på pappa Johnnys sida och österrikisk på mamma Katies sida. Det är Katie som arbetar och försörjer familjen - Johnny är en drömmare som oftast inte arbetar. När han någon gång har ett jobb (som sjungande kypare) super han upp pengarna innan han kommer hem.
Båda föräldrarna drömmer om ett bättre liv för barnen och nyckeln till ett bättre liv är utbildning.
Speciellt när det gäller Katies historia kan man se hur långt familjen har kommit - hennes föräldrar talar bara tyska och har inte lyckats integrera sig i det nya amerikanska samhället. Katies storasyster Sissy är analfabet, hon har aldrig lärt sig läsa och skriva. Katie är tydlig när det gäller barnen Francies och Neelys framtid: de ska bli riktiga amerikaner. De ska tala amerikansk engelska. De ska gå i skolan. De ska ha en fin utbildning. Så ser nyckeln till den amerikanska drömmen ut. Katie uppoffrar sin egen lycka och arbetar hårt för att barnen ska få det bättre.
Betty Smith inspirerades av sin egen uppväxt
Det växte ett träd i Brooklyn publicerades för första gången 1943 och blev en otrolig framgång. Den hyllade filmversionen kom redan 1945 och boken har också blivit en omtyckt TV-serie i USA. I dokumentärer från andra världskriget kan man se amerikanska soldater sitta med ett exemplar av boken och drömma sig bort till Francies värld i Brooklyn.
Betty Smith hade mycket gemensamt med karaktären Francie i romanen - de har samma födelsedag och de är båda barn till invandrare. Betty Smith (född Elizabeth Lillian Wehner) hade tyskt och irländskt påbrå. Det tyska är utbytt mot Österrike i romanen - förmodligen för att man inte var så vänligt inställd mot tyskar och tyska invandrare vid den här tiden, och Betty Smith ville inte påminna om att hon var en av dem. Boken marknadsförs också som historien om en irländsk-amerikansk familj. Betty Smith är inte bara en känd romanförfattare inom den amerikanska litteraturhistorien, hon blev också en framstående dramatiker.
Det växte ett träd i Brooklyn publicerades för första gången 1943 och blev en otrolig framgång. Den hyllade filmversionen kom redan 1945 och boken har också blivit en omtyckt TV-serie i USA. I dokumentärer från andra världskriget kan man se amerikanska soldater sitta med ett exemplar av boken och drömma sig bort till Francies värld i Brooklyn.
Betty Smith hade mycket gemensamt med karaktären Francie i romanen - de har samma födelsedag och de är båda barn till invandrare. Betty Smith (född Elizabeth Lillian Wehner) hade tyskt och irländskt påbrå. Det tyska är utbytt mot Österrike i romanen - förmodligen för att man inte var så vänligt inställd mot tyskar och tyska invandrare vid den här tiden, och Betty Smith ville inte påminna om att hon var en av dem. Boken marknadsförs också som historien om en irländsk-amerikansk familj. Betty Smith är inte bara en känd romanförfattare inom den amerikanska litteraturhistorien, hon blev också en framstående dramatiker.
Betty-Smith-feber och Gudfadern
När den första boken i serien Det växte ett träd i Brooklyn kom ut i Sverige liknades den något anakronistiskt vid Elena Ferrantes framgångsrika serie - och visst vore det roligt med en ny Betty- Smith-feber, av det slag som gjorde att alla, både folk hemma i Amerika och soldater "overseas" ville läsa hennes böcker.
Bokserierna av Smith och Ferrante har det gemensamt att de båda är "coming of age storys". Men när man läser Det växte ett träd i Brooklyn är den första sentida "klassikern" man tänker på Gudfadern-trilogin - även här handlar det om familj och familjesammanhållning, även här börjar vi i "nutid" och gör sedan en flashback till när föräldrarna var unga och hur de träffades. Även här är den moraliska gränsen flexibel - något som är mycket ovanligt i amerikanska romaner (och filmer), speciellt vid den här tiden.
När den första boken i serien Det växte ett träd i Brooklyn kom ut i Sverige liknades den något anakronistiskt vid Elena Ferrantes framgångsrika serie - och visst vore det roligt med en ny Betty- Smith-feber, av det slag som gjorde att alla, både folk hemma i Amerika och soldater "overseas" ville läsa hennes böcker.
Bokserierna av Smith och Ferrante har det gemensamt att de båda är "coming of age storys". Men när man läser Det växte ett träd i Brooklyn är den första sentida "klassikern" man tänker på Gudfadern-trilogin - även här handlar det om familj och familjesammanhållning, även här börjar vi i "nutid" och gör sedan en flashback till när föräldrarna var unga och hur de träffades. Även här är den moraliska gränsen flexibel - något som är mycket ovanligt i amerikanska romaner (och filmer), speciellt vid den här tiden.
Förlåtande och förstående berättarton
Det växte ett liv i Brooklyn är givetvis inget gangsterdrama. Men bokens ton är förlåtande och förstående - aldrig att man moraliserar över personerna i boken. Johnny gör en hel del saker som är fel, men det skildras aldrig som felsteg, och när han ljuger om familjens adress för att Francie ska få gå i en annan, bättre skola i ett annat område (vilket är olagligt) får detta bara goda konsekvenser - Francie kommer in i den bättre skolan och hon frodas och utvecklas.
Moster Sissy skildras ur barnens beundrande synvinkel - Francie och Neely älskar sin snälla, generösa och roliga moster. Sissy har en rad av äkta män och älskare och hon kallar dem alla "John" och hon bryr sig inte om att skilja sig innan hon gifter om sig. I en "vanlig" amerikansk roman eller film hade en karaktär som Sissy fördömts eller fått sitt straff på slutet - men inte här. Sissy fördöms aldrig och hon får sitt lyckliga slut till sist.
Det växte ett liv i Brooklyn är givetvis inget gangsterdrama. Men bokens ton är förlåtande och förstående - aldrig att man moraliserar över personerna i boken. Johnny gör en hel del saker som är fel, men det skildras aldrig som felsteg, och när han ljuger om familjens adress för att Francie ska få gå i en annan, bättre skola i ett annat område (vilket är olagligt) får detta bara goda konsekvenser - Francie kommer in i den bättre skolan och hon frodas och utvecklas.
Moster Sissy skildras ur barnens beundrande synvinkel - Francie och Neely älskar sin snälla, generösa och roliga moster. Sissy har en rad av äkta män och älskare och hon kallar dem alla "John" och hon bryr sig inte om att skilja sig innan hon gifter om sig. I en "vanlig" amerikansk roman eller film hade en karaktär som Sissy fördömts eller fått sitt straff på slutet - men inte här. Sissy fördöms aldrig och hon får sitt lyckliga slut till sist.
Trädet skjuter ständigt nya skott
Det är som om romanen vill säga att gängse föreställningar om lag och moral gäller inte bland fattiga människor, de får göra precis vad som krävs för att överleva - precis som trädet som skärs tillbaka, men som sätter nya skott och kommer tillbaka igen.
Under samma träd sitter det i framtiden en ny Francie och iakttar människor och dagdrömmer. Livet går vidare.
Det växte ett träd i Brooklyn är en finstämd läsupplevelse, som inte förlorat sin aktualitet - och det är roligt att se att boken nu skjuter nya, livskraftiga skott i den här svenska nyutgåvan.
BG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.