Ibland krävs det nio liv för att rädda ännu ett liv
Film baserad på den internationellt bästsäljande boken skriven av James Bowen, om hur James, en f.d. hemlös drogmissbrukare och gatumusikant, möter en hemlös katt och i och med det mötet förändras hela hans liv.
Regi: Roger Spottiswoodes
Tidigare Bond-regissören Roger Spottiswoodes “A Street Cat Named Bob” berättar den sanna historien om James Bowen (som också skrev den storsäljande boken med samma namn). Det här är definitivt en shiroar som berör.
I likhet med I, Daniel Blake är detta en film som tar upp välfärdssystemet och att alla förtjänar en andra chans, till skillnad från I, Daniel Blake är detta en feel-good solskenshistoria. Med en katt i huvudrollen.
Kärlek på fyra tassar
Hemlöse och före detta heroinmissbrukande gatumusikern James Bowen (Luke Treadaway) gör allt vad han kan för att bli ren och börja om på nytt. Men utan tak över huvudet och med knappt någon mat är det en daglig kamp, och efter ett återfall erbjuds han en sista chans när han får hjälp och ett boende av socialtjänstarbetaren Val (Joanne Froggatt). Den riktiga räddningen kommer dock när gatukatten Bob dyker upp hos James en natt, och vägrar lämna honom. Det hela blir början på en klassisk feel-good berättelse om en andra chans och en okrossbar vänskap mellan människa och katt.
Det är svårt att inte bli påverkad av A Street Cat Named Bob. Även om vissa scener är något ytligt dramatiserade till huvudkaraktärens fördel, så känner man ändå klart för James. Detta tack vare att Luke Treadaway får en hel del utrymme i filmen att visa sin karaktärs stora hjärta och vilja att ändras (och han har en charmig australiensisk accent!) och det gör han bra. Allt annat runtomkring leder även det till att man sympatiserar med James. Framför allt den tuffa relationen med pappan och hans nya fru, samt samhällets negligering av hemlösa och missbrukare.
Karismatisk katt spinner och strålar
Med Bobs inträde i filmen vänder det hela dock till en solskenshistoria och ja… katten Bob han skiner. Det må vara en enkelt trick att falla för, men visst är katten supersöt och karismatisk. Jag skulle kunna gå så långt att jag vill påstå att Bob är filmens stora behållning. Då vill jag inte ta något från James fantastiska kamp och personliga triumfer i livet… men det finns en anledning till att filmen är döpt efter Bob.
Det finns en hel serie med bästsäljarböcker med Bob - och James har slutat sälja The Big Issue. Nu är han ju Bobs författare istället!
Medverkande: Luke Treadaway som James Bowen, Bob the Cat som sig själv, Ruta Gedmintas, Joanne Froggatt m.fl.
Manus: James Bowen och Garry Jenkins (romanförlagan), Tim John och Maria Nation.
Storbritannien, 2016
Manus: James Bowen och Garry Jenkins (romanförlagan), Tim John och Maria Nation.
Storbritannien, 2016
Universal Sony Home Entertainment
Söt katt skiner som solen i solskenshistoria!
Söt katt skiner som solen i solskenshistoria!
Så mcyket har blivit så rätt i denna historia. ZTack och lov - ingen har flyttat historien till New York. En hel del av charmen är ju att se Covent Garden och alla gatuartister! Ingaen har försökt göra Bob gulligare än han är. Ingen har klistrat på en obligatisk kärlekshistoriaa. INgen har förenklat saker. James kämpar för att inte falla tillbaka i missbruk och det blir Bob som räddar honom. Dessförinnan har James räddat Bob - han har gett sina sista 20 pund för att köpa medicin på en vetrinärklimnik som är gratis - men mediceinen är ine gratis. Men adlrig att han ska låta dem avliva katten eftersom det finns "för många hemlösa katter på gatorna". Man kan riktigt se vad James tänker. Att det finns de som tycker att det fins för många hemlösa mäniskor på gatorna också. Bara för du är hemlös och på gatan gör inte det att du förlorat ditt värde. Bob håller fortfarande svansen högt - och han lär James att göra detsamma. James gör en riktig klassresa, från att vara sedd ner på vill folk prata med honom ta selfies (pga katten) köpa The Big Issue (de hemlösas tidning) och folk kallar honom till och ed för Sir. Bara pga katten.
Katten gör vad katten vill göra!
Bob är en verklig katt och han är så bra på att spela sig själv! Som sagt: ingen säger åt en katt var hen ska göra. Katten gör vad katten vill göra - och så är det bara att hänga med!
Tidigare Bond-regissören Roger Spottiswoodes “A Street Cat Named Bob” berättar den sanna historien om James Bowen (som också skrev den storsäljande boken med samma namn). Det här är definitivt en shiroar som berör.
I likhet med I, Daniel Blake är detta en film som tar upp välfärdssystemet och att alla förtjänar en andra chans, till skillnad från I, Daniel Blake är detta en feel-good solskenshistoria. Med en katt i huvudrollen.
Kärlek på fyra tassar
Hemlöse och före detta heroinmissbrukande gatumusikern James Bowen (Luke Treadaway) gör allt vad han kan för att bli ren och börja om på nytt. Men utan tak över huvudet och med knappt någon mat är det en daglig kamp, och efter ett återfall erbjuds han en sista chans när han får hjälp och ett boende av socialtjänstarbetaren Val (Joanne Froggatt). Den riktiga räddningen kommer dock när gatukatten Bob dyker upp hos James en natt, och vägrar lämna honom. Det hela blir början på en klassisk feel-good berättelse om en andra chans och en okrossbar vänskap mellan människa och katt.
Det är svårt att inte bli påverkad av A Street Cat Named Bob. Även om vissa scener är något ytligt dramatiserade till huvudkaraktärens fördel, så känner man ändå klart för James. Detta tack vare att Luke Treadaway får en hel del utrymme i filmen att visa sin karaktärs stora hjärta och vilja att ändras (och han har en charmig australiensisk accent!) och det gör han bra. Allt annat runtomkring leder även det till att man sympatiserar med James. Framför allt den tuffa relationen med pappan och hans nya fru, samt samhällets negligering av hemlösa och missbrukare.
Karismatisk katt spinner och strålar
Med Bobs inträde i filmen vänder det hela dock till en solskenshistoria och ja… katten Bob han skiner. Det må vara en enkelt trick att falla för, men visst är katten supersöt och karismatisk. Jag skulle kunna gå så långt att jag vill påstå att Bob är filmens stora behållning. Då vill jag inte ta något från James fantastiska kamp och personliga triumfer i livet… men det finns en anledning till att filmen är döpt efter Bob.
Det finns en hel serie med bästsäljarböcker med Bob - och James har slutat sälja The Big Issue. Nu är han ju Bobs författare istället!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.