Prinsessan som svalde ett glaspiano - Högklassig, verklighetsbaserad saga med surrealistiska undertoner

Prinsessan Alexandra och katten Preussen!

Nina Hampusson
Prinsessan som svalde ett glaspiano
Illustrationer: Joanna Grubbström
ISBN: 9789174691757
Ordalaget Bokförlag

Det vimlar av prinsessor idag, speciellt kring juletid. Vill man lägga vantarna på en kvalitetsprinsessa bör man välja Prinsessan som svalde ett glaspiano från det lilla förlaget Ordalaget Bokförlag. Både historien och illustrationerna är något alldeles extra. Liksom den sanna historien bakom.

Barn äter det mesta

Boken är rekommenderad för 3-6 års åldern, men som det brukar vara i bilderböcker av hög kvalitet är det här egentligen en allåldersbok som kan läsas och uppfattas på många olika sätt.

Läser du Prinsessan som svalde ett glaspiano  för ett barn i den angivna målgruppen tycker de inte alls att det är konstigt att Prinsessan har svalt ett glaspiano. Barn äter som bekant det mesta (bara det inte ligger på tallriken och kallas grönsaker) och förbjudna saker slinker ner extra lätt. En bekant berättade att hon åt tapetklister i skolan bara för att fröken gång på gång sa att man absolut INTE skulle äta det farliga klistret under pysseldagen i lågstadiet. Hon hade inte ens kommit på tanken att äta klister om det inte varit för frökens förmaning !

Det förbjudna smakar bäst

På samma sätt är det vackra glaspianot i boken "off limits" - Alexandra får inte spela på det, hon får inte ens röra vid det. Pianot är förbjuden mark. Så en dag har Alexandra ätit upp pianot. Vad hade de vuxna i berättelsen egentligen förväntat sig? De hade förmanat henne att INTE röra pianot, så då är det ju självklart att det blev alldeles för frestande att äta upp det!

Alexandras bäste vän i boken är katten Preussen, en antropomorfiserad katt i brokadväst och med monokel, och han kommenterar hela tiden skeendet med träffande tvåstaviga små ord.

Pianot får inte gå sönder

Alexandra försöker att inte gå sönder och hon försöker att vara försiktig så att inte pianot som hon svalt och har inom sig går sönder ... Hon går på tvären genom korridorerna för att inte slå emot någon gammal rustning av misstag.

Men man kan inte ha roligt om man är försiktig jämt, och en dag ramlar Alexandra ner för trappan utan att gå sönder ... och då kommer hon på att hon inte alls ätit upp pianot, möjligen slickat lite på det, som ett smakprov.

Allt är frid och fröjd, Alexandra mår bra OCH hon får spela på pianot, hur högt och hur hårt hon vill!

När Alexandra blivit frisk igen förvandlas också Preussen från monokelprydd antropomorfiserad katt som går på två ben och pratar till en vanlig katt som går på alla fyra (utan monokel) och spinner prrrrr  ...

Hela sagan kan ses som absurd eller surrealistisk eller alldeles sann.

Inspirerad av en sann historia

Boken bygger verkliga händelser. Prinsessan Alexandra av Bayern trodde på fullt allvar att hon hade
svalt ett glaspiano, som när som helst kunde gå sönder och hon med det. Men när man tänker på saken så är det en träffande liknelse, ibland när saker inte går som man vill att de ska gå, kan det kännas som om man svalt ett glaspiano. Det är en liknelse som inte går över huvudet på barnen. Precis som att andra dagar, när man tycker att allt går bra, känns det som om man är full av glada, pirriga bubblor. Och inte för inte kallas det "att ha fjärilar i magen" när man är nervös. (Är man väldigt nervös känns det snarare som om dinosaurier ätit upp de små fjärilarna).

En finurlig berättelse

Det är en rolig och finurlig berättelse som är uppfinningsrikt och påhittigt illustrerad. Bilderna i sig är konstverk uppbyggda av olikartade fragment och påminner om collage. Vissa delar är tecknade medan andra är tagna från fotografiska bilder.  Det påminner på något sätt om Slottet Godmorgonsol där Lilla Spöket Laban huserar, och där vad som helst kan hända, och man får samma känsla här. Vem vet om porträtten pratar och rustningarna rasslar omkring, när ingen är där och kollar?

Alexandras klänning är otroligt snyggt gjord i lila taft, så att det känns som riktigt tyg. Verkliga statyer är också inklippta i bilderna, liksom intressanta porträtt ... På ett par ställen i boken finns bilder av den verkliga Alexandra och alla personerna på målningarna är kvinnor (och de är t.o.m. påklädda! ta det, Louvren!), läkaren som ger Alexandra råd är en kvinna (och färgad) och suffragettledaren Emily Pankhurst skymtar förbi - hennes ansikte finns på kungafamiljens medalj.

Pianoinspirerade golv och charmig katt

Något som är snyggt och tematiskt smart är de svart- och vitrandiga golven som påminner om pianotangenter och som ger extra perspektiv in i bilden. Schackrutiga golv som går bort mot oändligheten var faktiskt mode förr i tiden, med rutor som blev mindre och mindre,och tekniken med rutorna gjorde att rummen såg extra stora ut. De pianorandiga golven ger också något alldeles extra till bilderna.  

Man har väldigt kul när man läser Prinsessan som svalde ett glaspiano. Och är man kattälskare faller man pladask för katten Preussen, som är som en korsning mellan den kavata Mästerkatten och den luriga Cheshire katten.