Bedragen och betagen -
Daniel Kehlmann levererar en humoristisk tragedi i familjekrönikan F
Vi befinner oss i Mexico
City. Daniel Kehlmann är på ett tåg och träffar en man, som han känner själslig
släktskap med, när de börjar prata om litteratur. Främlingen kan massor om
litteratur. Och han verkar vara född berättare. Som en riktig författare. De
två finner verkligen varandra. Efter ett tag uppdagas det att främlingen
tidigare under dagen blivit rånad på allt han äger och har. Daniel vill så
gärna hjälpa till. Mannen vill inte ha någon hjälp. Daniel insisterar. De är ju
kompisar nu! Daniel trugar. Motvilligt tar mannen emot alla Daniels pengar,
bara han ger sina kontaktuppgifter så han kan betala igen.
Pengarna på spåret
Dagarna går, inga pengar
kommer åter.
- Och sedan fick jag veta att
den där mannen jobbade på den sträckan, han var en professionell bedragare, och
körde samma trick varenda dag! säger Daniel och skakar på huvudet.
Daniel kände sig grundlurad.
-Jag hade varit så imponerad
av hans charm och hans kunskaper om litteratur och hans sätt att berätta en historia! Jag kunde inte tänka mig
att han var en simpel bedragare.
Inspiration för nästa
romanhjälte
Men Daniel är i första hand
författare, inte ett lurat offer. Han kom snabbt över nesan av att ha blivit
bedragen, och hans författarhjärna satte igång att mala, snabbt, snabbt.
- Jag tänkte: min nästa romanhjälte ska bli en
professionell bedragare! För en bedragare är ju som en historieberättare, en
romanförfattare! Jag tyckte jag hade
allt klart för mig!
Men snart blev Daniel
Kehlmann varse att alla bedragare inte är som mannen han träffade i Mexico
City.
Tre typer av bedragare
-Det finns tydligen olika
typer av bedragare, alla är inte
historieberättare, som den jag träffade, så min första idé gick om intet. Men
det var då jag fick idén till den här historien om tre bröder. ALLA skulle vara
bedragare och alla skulle vara olika bedragartyper, och INGEN av dem vet om att
de andra två också är bedragare!
Dessutom inspirerades Daniel
av gamla, tyska familjeromaner, typ Buddenbrooks, en familjs uppgång och
fall. Fast Daniel tänkte inte inrikta sig på respektabel medelklass och moderna
köpmän. Författaren Arthur Friedland och hans tre söner skulle alla vara
moderna original.
Prästen, finansvalpen och
konstnären
Resultatet blev romanen F
(som även heter F i original, den svenska översättningen är utgiven på
Albert Bonniers förlag).
Den äldste, bestämde Daniel,
skulle vara präst. En präst som inte tror på gud. Nästa bror skulle vara en
finanskille, som hela tiden drar in nya investerare för att betala de gamla
investerarna, i en evig kedjereaktion.
Den tredje brodern fick bli
konstförfalskare.
Den första bedragaren i
historien
-Först var jag lite osäker på
valet av yrket präst som bedragare, men så var det någon i en publik där jag
uppträdde som sa “a priest is the original conman” - dvs. en präst är den
ultimata bedragaren, ur-formen för en bedragare, för han säljer något som inte
syns och som förmodligen inte finns.
Ett annorlunda
bokföringsproblem
Prästen har några av bokens
roligaste scener, som en biktscen där en förskingrare (se där, ännu en
bedragare!) vill bli förlåten för sina synder. Hur mycket som förskingrats ökar
hela tiden, ju längre vi kommer in i bekännelsen. Det är ju bara fråga om tusen
euro. En kompis gav honom tipset hur man lätt kunde lägga undan tretusen euro …
Prästen föreslår att pengarna
ska läggas tillbaka i företagskassan, som absolution.
-Men hur ska jag bokföra det?
undrar förskingraren. Tolvtusen euro kan inte komma från ingenstans!
Prästen har inget bra svar på
bokföringsproblemet. Skatteåterbäring, kanske?
En negativ kedjereaktion
Broder nummer två är vad vi
vanligtvis tänker på som en bedragare - han tar folks pengar och svindlar bort
dem. Skapar finansiella bubblor, som han vet ska spricka, men han måste helt
enkelt fortsätta, annars kommer hans respektabla medelklassfasad att rämna.
Den tredje brodern är mest
sympatisk av de tre, och även Daniels favorit att skriva om av de tre bröderna.
-Jag gillade honom verkligen
och jag fastnade för hans sätt att arbeta.
Den tredje brodern är konstförfalskare.
Men han är inte den vanliga typen av konstförfalskare som snor ihop en Van Gogh
eller en Picasso och signerar med mästarens namn.
Konstverk av fiktiva
konstnärer
Daniels konstförfalskare
skapar verken, hittar på personerna som gjort dem, deras bakgrund, karriärer, allt.
Det hela påminner lite om Siri Hustvedts
senaste bok Den osynliga världen, där en osedd kvinnlig konstnär hittade
på flera manliga alter egon för att slå igenom.
Frågan är om det egentligen
är fråga om förfalskning eller bara ett ännu större konstverk?! Man skapar inte
bara konstverket utan även fiktionen bakom det.
En parodi på
familjekrönikan
Daniel var också ute efter
att parodiera tyska klassiker.
-Det hela är som en parodi på
de tyska familjeromanerna och släktkrönikorna som var så populära på 1800-talet
och början av 1900- talet (tänk: Mann).
Kapitlet med släkthistorien
blev både det roligaste och sorgligaste Daniel någonsin skrivit.
Det roligaste blev det
sorgligaste
-Jag tänkte på det som en
parodi jag skulle göra, jag skulle skriva något riktigt kul. Men sedan blev det
bara sorgligt. Person efter person föds, lider och avlider.
Daniel gör en paus, och
fortsätter sedan:
-Det finns något vackert och
fint och roligt med varje människas liv, men det går inte att fånga, när man
ska summera livet med bara ett par meningar. Det hela blev mycket tragiskt,
inte alls kul som jag hade tänkt mig. Jag hade faktiskt tänkt slänga det
kapitlet!
En briljant parodi
Daniels författarvänner
tyckte däremot att det var ett lysande kapitel, oj, vilken briljant parodi på
gamla tyska släktromaner!
- Folk som inte är författare
däremot, de tycker det är ett värdelöst kapitel som man lika gärna kan hoppa
över, säger Daniel.
Hoppa däremot inte över hela F.
Lysande tragisk tysk humor - eller humoristisk tragedi - när den är som bäst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.