Avengers: Age of Ultron - tävling

A new age begins.


Joss Whedon har gjort det igen. Ett fantastiskt Marvel Disney äventyr!


Marvel Studios presenterar Marvel’s Avengers: Age of Ultron. Tony Stark (Robert Downey Jr.) skapar av misstag Ultron (James Spader), ett fruktansvärt monster som vill utrota mänskligheten. Nu måste Iron Man, Captain America (Chris Evans), Thor (Chris Hemsworth) och The Hulk (Mark Ruffalo) – tillsammans med Black Widow (Scarlett Johansson), Hawkeye (Jeremy Renner) och Nick Fury (Samuel L. Jackson) – återförenas för att besegra Ultron och rädda mänskligheten...om de kan!


Filmen är rekommenderad för 11+!
Kan ses av yngre personer i vuxens sällskap.


Fråga: Vem har regisserat Marvel Avengers Age of Ultron?


Maila in svaret till bokpanda@gmail.com FÖRE den 1 oktober.


Priser:
1-3:e pris filmen på DVD samt en fin Avengers anteckningsbok.
1:a pris dessutom ett i-phone skal med Avengers motiv.


Filmen kommer ut på DVD och Blu ray den 21 september 2015. Missa inte detta datum!

FILM: Trash - "Femgänget" på en soptipp i Rio

Här ligger en hund begraven.

You never know what you might find.

När två skräpplockande pojkar från Rios slumkvarter hittar en plånbok bland avfallet på sin lokala soptipp så vet de inte att det kommer att förändra deras liv för alltid. Men när polisen kommer till platsen och utlovar en stor hittelön för plånboken inser de att de måste ha gjort en viktig upptäckt.

Filmen är baserad på Andy Mulligans bästsäljande roman och har Rooney Mara, Martin Sheen, Wagner Moura och Selton Mello i rollerna.

Det är ett riktigt rafflande äventyr i regi av Stephen Daldry och med manus av Richard Curtis.

På Något sätt påminner Trash om Enid Blytons böcker om Femgänget (The Famous Five) - förutom att vi här har med fyra ungar att göra, tre killar och en tjej (ingen hund). Annars är det samma upplägg: vuxna skummisar som behöver sättas på plats och smarta barn som inser att här ligger det en hund begraven, eller snarare tio miljoner --- allt för ett pengaregn över den fattigaste delen av Rio.

Barnen har två vuxna hjälpare, spelade av Martin Sheen (som har rollen som präst) och Rooney Mara (som har rollen som hjälparbetare). Trash utspelar sig i en värld där allt är korrupt och där polisen inte har något emot att se till att barn försvinner spårlöst, eller får ett skott i pannan.

Som en av huvudpersonerna säger: man ska inte lita på någon, men speciellt inte på polisen.

Hemligheten med den förlorade plånboken (vars ägare också avrättats av polisen) är en intressant deckare och spåren går tillbaka till en fräck och smart kupp: hur får man tio miljoner med sig?
Svar: i ett kylskåp! Detta ger uttrcket "tiotusen kalla" en ny innebörd.

Barnskådespelarna är ypperligare och känns hela tiden äkta, och man hoppas verkligen att de ska klara sig och inte hamna på sophögen för evigt.

Regi: Stephen Daldry / Christian Duurvoort
Medverkande: Rooney Mara, Martin Sheen, Wagner Moura, Selton Mello, Christiane Amanpour
Jesuíta Barbosa, André Ramiro, Rickson Tevez, Gabriel Weinstein, Eduardo Luis
Daniel Zettel, Maria Eduarda, Nelson Xavier, Stepan Nercessian, José Dumont m.fl.
USA, Brasilien, 2015
Universal Sony Pictures Home Entertainment

FILM: Chappie - om att finna sin identitet och sitt rätta jag

Humanity's last hope isn't human.

I en nära framtid kontrolleras brottsligheten av en mekaniserad polisstyrka. När en polisrobot, Chappie, blir stulen och omprogrammerad, blir han den första roboten med förmågan att tänka och känna som en människa – och därmed ett hot mot den rådande makten.

Chappie verkar vid första anblicken vara ännu en av dessa manliga robotar som blir hjälte --- men den innehåller även en historia om att växa upp. Chappies artificiella intilligens gör att han "föds" som liten unge och hans skapare, spelad av Dev Patel, vill att han ska kunna måla och skriva poesi och vara sig själv, medan de som kidnappat Chappie, med Ninja i spetsen, vill att Chappie ska bli en tuff "gangsta robot" som jobbar som en i gänget så att de ska kunna göra tidernas bästa heist.

Ninja uppmuntrar Chappie att bli en av grabbarna, lär honom att skjuta, och skäller på honom när han leker med dockor.

Chappie är ofta en väldigt rolig film, och även om Dev Patel och Hugh Jackman är filmens poster stjärnor gör Ninja och Yo-Landi störst intryck - som Chappies "pappa och mamma" --- gangsters som i grund och botten är snälla, men som måste skaffa fram pengar till en ännu större gangster, för att inte bli dödade ...

Ninja och Yo-Landi har även gjort större delen av filmens soundtrack.

Sevärd film, bara för soundtracket! Men även för ett roligt och eftertänksamt manus.

Det är också kul att höra "sydafrikanskt" uttal när det gäller språket och Chappie tar efter detta uttal och låter inte robotaktig utan mänsklig. Man känner mycket mer för Sharlto Copleys Chappie, trots att han ser ut som en skrothög med "reject" klistermärken på huvudet, en den perfekta robot-tjejen, femme fatale som låter som en robot, i Ex_Machina. Rösten gör allt.


Regi: Neill Blomkamp
Titel: Chappie
Medverkande: Sharlto Copley, Dev Patel, Ninja, Yo-Landi Visser, Jose Pablo Cantillo
Hugh Jackman, Sigourney Weaver m.fl.
Sydafrika, 2015
Universal Sony Pictures Home Entertainment

FILM: Ex_Machina - kvinnliga robotar blir aldrig superhjältar

Ex_Machina.

Riddar Blåskägg i sci-fi form

 

24-årige Caleb, begåvad dataprogrammerare, vinner första priset i en tävling på arbetsplatsen om att tillbringa en vecka i en avsides belägen lyxvilla. Villan ägs av företagets grundare, Nathan, som även bor och arbetar där. På plats möter han ett projekt som Nathan uppfunnit - en vacker kvinnlig robot - och inser att även han är del i ett experiment.

Caleb har inte alls vunnit en tävling, Nathan bara leker med Caleb. Det visar sig att Ava, roboten, också leker med Caleb. Både Nathan och Ava har sina egna planer.

Det här är som en sci-fi version av Fröken Julie - alltså ett kammarspel på liv och död, och Ava är smart nog att överlista både Nathan och Caleb.

Alicia Vikander lät alldeles för perfekt som Vera Brittain, som en robot som lärt sig prata perfekt istället för en riktig människa med egen dialekt, accent och historia, men här passar det sig för Ava har ingen historia. Hon är programerad att låta perfekt och personlig och har aldrig tagit sig till dialekter.

Sagan påminner också om Riddar Blåskägg --- en chockad Caleb hittar massor av döda exfruar, förlåt, exrobotar, i de olika garderoberna --- eller om The Stepford Wives. Bygg den perfekta kvinnan som aldrig säger emot, du kan till och med bygga en som inte pratar (den asiatiska passa-upp-kvinnan).

Det finns en hel del logiska luckor, meningen med projektet (är robotarna instängda vad gör de för nytta, i Big Hero 6 jobbade huvudpersonroboten tex som sjuksköterska) och hur Ava kan bygga upp sig själv genom att ta delar från en asiatisk robot, själv är hon ju vit, de har inte samma hudtyp.


Det finns likheter med Vice där en snygg kvinnlig robot skulle bli räddad av en manlig programmerare som var kär i henne ... Ett slags Pygmalion sci-fi saga.

Egentligen är robotar "DET", könlösa. Men spelas de av kvinnor behöver de blir räddade, som prinsessan på glasberget (eller prinsessan i glaskuben, här), medan "manliga" robotar som Chappie, Robocop eller Baymax i Big Hero 6 är födda att bli superhjältar.

Sorgligt att jämställdhet inte ens finns bland robotarna.

Regi: Alex Garland
Titel: Ex_Machina
Medverkande: Domhnall Gleeson, Corey Johnson, Oscar Isaac, Alicia Vikander, Sonoya Mizuno
USA, 2014
Universal Sony Pictures Home Entertainment

FILM: Testament of Youth - pacifism och pojkvänner

Kit Harington har den största pojkvänsrollen.

Testament of Youth är baserad på boken med samma namn och är första delen av Vera Brittains minnen från första världskriget.

Vera Brittain är en av världens mest kända pacifister och hennes övertygelse grundlades under första världskriget.

Filmen har tyvärr lagt en hel del tonvikt på hennes kärleksaffärer, så en stark, känd kvinna har plötsligt blivit en flicksnärta som springer efter karlar hela tiden.

Först är hon tillsammans med killen som spelar Merlin i den framgångsrika TV serien. De badar tillsammans, i scener som påminner om scener från Ett Rum med Utsikt (fast här badar de påklädda).

Sedan följer scener där Vera stampar och skriker och kastar saker omkring sig (hon är arg för hon har fått ett dyrt piano i present) och säger att hon aldrig ska gifta sig. Då: entré för nästa pojkvän, kärlek vid första ögonkastet, de pratar om poesi mellan en massa vit tvätt (som taget från Stolthet och Fördom) och de ska gå på Oxford tillsammans. Dyrt, men föräldrarna hostar upp pengar, förmodligen för att den bortskämda dottern inte ska få fler utbrott, och i och med första världskriget försvann de flesta män i krig, alltså tog Oxford gärna in kvinnor. Någon måste ju fylla platserna.

Vera har knappt kommit till Oxford och familjen har betalat hennes avgifter, så försvinner pojkvännen ut i strid och Vera springer efter honom, tårfyllt farväl vid tåget, hon hoppar av skolan för att följa männen i strid som söt sjuksköterska.

Vera blir pacifist när hon vid fronten baddar pannan på en tysk soldat som sedan dör och Vera inser att alla unga killar är likadana. Det är synd att sjuksköterskejobbet reduceras till en sådan klyschig och sentimental scen.

Vera kommer hem efter kriget, hennes pojkvänner och lillebror är alla döda, så hon gifter sig med den senaste pojkvännens bäste vän, de får två barn tillsammans och predikar pacifismens budskap.

Det är fängslande med sanna historier, och detta är en oerhört tragisk sann historia - alla dessa unga män, tonåringar, eller i tidiga tjugoårsåldern, dog. Vilket innebär att för första gången blev det en generation unga kvinnor som inte inriktade sig på att gifta sig (det fanns inte många kvar att gifta sig med).

Men felet med Testament of Youth är att huvudpersonen tillbringar för mycket tid med pojkvänner och giftermålsprat, och hon framstår som oerhört bortskämd, får alltid vad hon vill och prat om att vara oberoende och inte gifta sig är bara "show" idéen håller inte ens en minut.

Sedan är Alicia Vikander  också ett problem, hon låter som en perfekt robot när hon pratar, alltså som någon som lärt in engelska för att det ska låta "perfekt" och vanliga människor låter inte perfekta, de har sina egna dialekter och accenter. Man pratar inte likadant t.ex. om man är från Norra England eller från London. Alla andra låter som riktiga människor utom huvudrollsinnehavaren, och det är mycket irriterande.

Jämför t.ex. med Felicity Jones i The Theory of Everything. Hon låter inte som sig själv, hon låter inte som tidigare roller hon spelat, hon har perfekt dialekt, accent, intonation för den roll som hon spelar (Jane Hawking) och i den tid hon lever (1960-tal). Det är klasskillnad det.

Det är synd om Vera Brittain att hennes liv till sist blev en mjäkig kärlekshistoria.

Men krigsscenerna är bra, och alla de unga männen och deras inställning. De ser allt som ett stort äventyr, ungefär som det skildras i andra säsongen av Mr Selfridge: har man aldrig varit utomlands förr verkar det som ett bra erbjudande att åka till Frankrike! Men det blev inte något stort äventyr, det hela var en stor illustion.

Förödelsen får en att undra hur det kunde bli ett nytt världskrig så snart när ingen som varit med om det första ville att det skulle hända igen.

Regi: James Kent
Titel: Testament of Youth
Medverkande: Alicia Vikander,  Kit Harington,  Taron Egerton,  Colin Morgan,  Dominic West, Emily Watson, Joanna Scanlan, Miranda Richardson m.fl.
UK, 2014
Nordisk Film

FILM: Johan Falk 16 & 17 : Lockdown & Slutet

Lockdown är den fjärde av fem nya filmer om Johan Falk.

En attack sker inne i det stora polishuset i Göteborg och polisledningen försätter omedelbart byggnaden i ”lockdown”, ingen får komma in eller ut. Nästan samtidigt startar en stor rättegång i byggnaden bredvid. Det är Seth Rydells ärkefiende Vijay Khan som begärt omprövning av sin dom då det framkommit att GSI använt sig av möjligtvis olagliga
metoder.

Slutet är den sista GSI-filmen någonsin.

Här ska alla trådar från tidigare filmer knytas samman.

Lockdown är ett slags kammarspel som påminner både om Perry Mason och om BBC-serien Spooks. Rättegångsscener varvas med en sluten arbetsplats där någon är en "mullvad".
Hitintills har vi bara sett en hand som håller på med en mobil eller en snusdosa --- i detta avsnitt avslöjas vem mullvaden är.

Men därmed är inte alla problem lösta, en i Johan Falks team dör, det blir känslosamma scener och tårfyllda farväl och samtidigt ifrågasätts hela teamet och vad de håller på med.

I Slutet ska man få veta vad som händer med den ryska maffian, med alla i Johan Falks team, med alla i hans familj, han ska få ett barnbarn osv. Det blir lite för mycket. Den ryss som laddats upp som extremt farligt hot blir väldigt lätt för poliserna att döda, och så klarar sig Seth och hans nya flickvän och hennes son ... och Seth behöver inte ens döda flickvännens ex. Seth får ändå ett uppdrag att döda som han inte kan säga nej till. Och Slutet innehåller en bra "fejka sin egen död" intrig som inte är helt lätt att genomskåda.

Ett värdigt slut på Johan Falk serien som hållit i sjutton filmer.
Det närmaste Sverige kommer James Bond (över tjugo filmer). Eller Morden i Midsommer.

Göteborgsscenerna är en hel del av charmen med Johan Falk serien - man behöver inte åka till exotiska platser och filma, man kan använda vad som finns på hemmaplan.

Regi: Richard Holm
Titel: Johan Falk - Lockdown, Johan Falk - Slutet
Medverkande: Jakob Eklund, Mikael Tornving, Alexander Lange, Jens Hultén, Marie Richardsson
Hanna Alsterlund, Johan Hedenberg, Sanna Ekman, Aliette Opheim m.fl.
Sverige, 2015
Nordisk Film

FILM: Still Alice - ett briljant porträtt av Julianne Moore

Vad gör man om man hela sitt liv jobbat med ord och så försvinner orden?

Alice Howland är lyckligt gift med tre vuxna barn och ett hus på the Cape. Hon är en hyllad Columbia-professor på höjden av sin karriär när hon plötsligt märker en glömska som sakta kryper sig på henne. I takt med att förvirringen börjar skymma hennes tänkande och hennes minne börjar svika får hon en förödande diagnos: tidigt stadium av Alzheimers sjukdom. Som den oberoende kvinna hon är kämpar Alice med att behålla sin livsstil och leva i nuet, trots att hennes personliga jag långsamt skalas bort.

I huvudrollen återfinns Julianne Moore, som belönats med en Oscar för Bästa kvinnliga huvudroll. Hon har tidigare belönats med en Golden Globe (Drama) för sin rollprestation i filmen.

Still Alice bygger på romanen Fortfarande Alice av Lisa Genova. Boken finns på svenska utgiven av Bokfabriken.

Både bok och film rekommenderas varmt!

Regi: Richard Glatzer / Wash Westmoreland
Titel: Still Alice
Medverkande: Julianne Moore, Kate Bosworth, Shane McRae, Hunter Parrish
Alec Baldwin, Seth Gilliam, Kristen Stewart m.fl.
USA, 2014
SF

FILM: The Wedding Ringer - wannabe-Hitch missar målet

Penny med nya nördar.

Doug Harris är blek, fet och otränad, har krulligt pubeshår över hela huvudet, har  oklädsamma glasögon, är nördig, tafatt och har inga kompisar. Så han hyr en kompis: en snabbpratad, snygg, svart kille, som ska vara hans best man på hans bröllop.

Det finns ett stort fel med The Wedding Ringer - förutom att det är en komedi som aldrig är rolig. En film där en hund ger oralsex till huvudpersonen Doug och under tiden dör av hjärtstillestånd.
Man tycks tro att det räcker med att en av huvudpersonerna är fet och att den andre skriker och pratar snabbt, men icke.

Den är inte det minsta logisk. Nördiga killar brukar hitta lika nördiga kompisar (se The Big Bang Theory) - problemet är att hitta en tjej. Trots detta har Doug tydligen fått ihop det med en snygg, välträmnad, blond och rik tjej - spelad av Kaley Cuoco-Sweeting, alias Penny från The Big Bang Theory. Och Doug har inga kompisar, trots att han äger ett multimationellt företag, han borde alltså kunna beordra en förman eller någon vice-VD att ställa upp, men så långt tänker han inte.

Det framgår att han köpt flickvännens kärlek och han lämnar henne för en rysk prostituerad som han träffade på svensexan (som tycker att det är okej att använda hundar till oralt tidelag) och sin nye snabbpratande kompis och hans kompisgäng MEN alla dessa har han ju köpt! Han har köpt deras tid, deras tjänster och bjudit dem på resan, gemensam svensexa/Honeymoon och ingen av dem skulle bry sig om Doug om han inte köpt dem --- och de flesta vet förmodligen inte ens vad Doug heter i efternamn.

Det verkar som om idén börjat med att göra en ny Hitch - charmig svart kille lär upp tjock klumpig vit kille - men The Wedding Ringer är gjord med usla skådespelare (som inte kommer i närheten av Will Smith) och ännu sämre manus.

Det rker inte att skrika och prata snabbt för att vara komiker. Det räcker definitivt inte att vara fet för att vara nästa Jonah Hill. Man måste ha en komisk talang och ingen av dessa två har lika mycket komisk talang sammanlagt i sina omfattande kroppar som Will Smith har i sitt lillfinger.

En film att missa. Se hellre Hitch. Will Smith i högform. Och ett roligt manus.

Regi: Jeremy Garelick
Titel: The Wedding Ringer
Medverkande: Kevin Hart, Josh Gad, Affion Crockett, Kaley Cuoco-Sweeting, Jorge Garcia  mfl.
USA, 2015
Universal Sony Pictures Home Entertainment

FILM: Fast & Furious 7 - sista filmen med Paul Walker!

One last ride.

Sista resan med gänget!

Vin Diesel och Paul Walker tar sitt team världen runt i det mest utmanande och känslofyllda äventyret hittills.

Som måltavlor för en kallblodig lönnmördare ute efter hämnd, är deras enda hopp att återigen sätta sig bakom ratten för att ta upp jakten på ett genialt spårningsprogram. De står inför sin största utmaning någonsin, och resan tar dem till långväga platser som Abu Dhabi men också hem till gatorna i Los Angeles. De måste än en gång samla gänget, som ett team och som en familj, för att skydda de sina.

The Fast & the Furious är ett fantastiskt framgångsrikt varumärke - nu när Paul Walker avlidit verkar det som om nummer 7 verkligen blir den sista filmen i serien.

Scenerna där en söt hacker fritas i Kazakstan är bland de bästa actionscenerna någonsin, och bilhoppen mellan tre skyskrapor i Abu Dhabi är både spektaktulära och faktiskt roliga.

Vad som inte fungerar i själva storyn är att man faktiskt hejar på Jason Statham som den coole ex-militären som ska göra allt för att hämnas sin lillebror. Han är en befriande brittisk motpol till allt amerikanskt svammel om känslor och familjevärderinar. Dessutom är han ensam medan Fast en Furios gänet är 7 personer, eller flera, uppbackade av Kurt Russel och hela den amerikanska militären OCH ett övervakningssystem.

Man hejar liksom på The Underdog och av Jason och "The Rock" är det ingen tvekan om vem som är bäst skådespelare, i en film där det finns gott om skalliga medelålders män som ska visa sina muskler. Fast de med störst muskler är tyvärr inte de man hejar på.

Statham röstades faktiskt fram av fansen som den som de helst ville se i en Fast & Furious film. Men Vin Diesel ser ännu sämre ut bredvid någon som faktiskt kan skådespela, vilket fansen och Diesel själv inte verkat ha tänkt på.

7 filmer med "Bromance" mellan Walker och Diesel är nu över och ja, man kommer att sakna serien.

Det här är som The Matrix med bilar --- på något sätt lyckas de alltid överträffa den tidigare filmen vilka stunts som bilar kan göra. Här flyger de och hoppar fallskärm. Det finns inte mycket kvar nu för bilarna att göra, utom att åka till månen!

En värdig final för ett fantastiskt framgångsrikt franchise. Walker skulle ha varit stolt över sitt arv.

Regi: James Wan
Originaltitel: Furious Seven
Medverkande: Vin Diesel, Paul Walker, Jason Statham, Michelle Rodriguez, Jordana Brewster,
Tyrese Gibson, Ludacris, Dwayne Johnson, Lucas Black, Kurt Russell, Nathalie Emmanuel,
Elsa Pataky, Gal Gadot, John Brotherton, Luke Evans m.fl.
USA, 2014
Universal Sony Pictures Home Entertainment

FILM: Insurgent - en lysande uppföljare!

 

Divergenter lever farligt.

One Choice Can Destroy You.

Tris söker efter allierade och svar i de dystopiska ruinerna av ett futuristiskt Chicago.

Tris och Four är nu på flykt från Jeanine, ledaren för den makthungriga falangen De Lärda. De måste försöka ta reda på vad det var som Tris familj offrade sina liv för att skydda och varför ledarna för De Lärda gör allt som står i deras makt för att stoppa dem.

Tris är plågad av sina tidigare beslut men gör allt som står i hennes makt för att skydda dem hon älskar. Samtidigt ställs hon inför den ena omöjliga utmaningen efter den andra när hon, tillsammans med Four, försöker få fram sanningen om det förflutna och slutligen framtiden för deras nya värld.

Divergent serien är en trilogi utmärkta dystopiska böcker av Veronica Roth (utgivna på Modernista i Sverige) och filmerna har samma anda, även om de inte alltid förjer samma handling.

I filmens Insurgent är det helt klart att Tris är Den Utvalda, denna världs svar på Keanu Reeves i The Matrix, den enda som kan klara fem livsfarliga simuleringar på raken och överleva.

Men detta gör att handlingen blir rakare och mer filmisk och man har inte kompromissat med hjältinnan - hon är stark, smart och mänsklig, hon lider av saker hon gjort i det förflutna och hon fasar för framtiden. Hon är svårt att förlåta sig själv. Nu, i kortklippt version, ser hon faktiskt ut som författarinnan Veronica Roth själv, speciellt när hon är hos De Fridfulla.

Ledaren för De Fridfulla är en av mina favoritkaraktärer i böckerna och hon görs utmärkt av Octavia Spencer. Man förstår att här är en kvinna som upplevt våld och som har jobbat med att förlåta sig själv och andra --- för att uppnå inre frid. Falangen heter De Fridfulla, inte De Mesiga.

Min andra favorit i böckerna - och den som gör den bästa rollprestationen - är Peter Hayes (Miles Teller från Whiplash). Alla andra pratar ett slags Shakespeare språk, vi måste döda, vi måste förlåta, vi måste alliera oss, vi måste slå till först osv. Men Peter Hayes är en överlevare, som pratar helt vanligt och ofta vanvördigt, han retas med alla, mest med Tris, och han väljer sida lite hipp som happ --- vilken sida som nu kan tänkas vinna. Han är en osannolik allierad till Tris, men det fungerar. Om alla vore nobla Shakespearehjältar, redo att offra sig, skulle Insurgent bli en dödligt tråkig film.

Det finns två helt olika mamma-porträtt i Insurgent. Ashley Judd är tillbaka som Tris mamma (visst, hon dog i Divergent, men Tris tänker på henne hela tiden) och deras scener tillsammans är några av de bästa mor-dotter-skildringar på film som finns. Det gäller även scenerna i Divergent.

Naomi Watts ska föreställa mamma till Four, Tris hunkige pojkvän (som är lite för gammal för rollen som sjuttonårige Four) och det fungerar inte. Hon ser inte ut som hans mamma, hon ser ut som hans flickvän, eller yngre syster.

Men Naomi Watts är stencool, och den motpol som behövs mot Kate Winslets isdrottning.

Tillsammans ser de ut som eld och is, båda är helt säkra på att de har rätt. De borde helt enkelt ha haft fler scener tillsammans!

I Allegiant får vi reda på vem som hade rätt. Och vi får även reda på vad som finns utanför Chicagos murar.

En uppföljare väl värd att vänta på!

Regi: Robert Schwentke
Titel: Insurgent
Medverkande: Kate Winslet, Naomi Watts, Jai Courtney, Mekhi Phifer, Shailene Woodley, Theo James, Ansel Elgort, Miles Teller, Cynthia Barrett, Justice Leak, Lyndsi LaRose, Charlie Bodin, Octavia Spencer, Ben Lloyd-Hughes, Tony Goldwyn, Ashley Judd, m.fl.
USA, 2015
Nordisk Film

FILM: Into the Woods - en underbar "feel-bad" musikal!

Se upp för skogen!

Be careful what you wish for!

En modern tvist på de klassiska Bröderna Grimm-sagorna.
Denna humoristiska musikal flätar samman Askungen, Rödluvan, Jack och Bönstjälken samt Rapunzel och handlar om en bagare och hans fru, deras önskan om att starta familj och häxan som lagt en förbannelse över dem.

I en tid när alla ska göra nya versioner av de gamla sagorna, där skurken egentligen är god och de snygga är elaka och  Törnrosas elaka fe blir våldtagen och Rödluvan är kär i en varulv och Snövit jagar droglangare i Finland och Rapunzel bor ute i rymden och försörjer sig som hackare ... ja, ni vet. Sagorna har ynglat av sig.

I en tid när alla ska göra nya versioner är det superhärligt med Into the Woods som i grund och botten är en tillbaka-till-rötterna skildring av sagorna.

Skog. Rötter. Ni fattar.

Och det var så länge sedan man hade de "ursprungliga", grymma sagorna, med blod, ondska och en uppsprättad varg att nu känns de gamla nya igen, dessa Bröderna Grimm sagor.

Och Wow, vad bra de är! Ytterligare subversivt: alla sjunger. Fast de är inte på väg mot de lyckliga musikalslutet.

Kul att notera: Nyss kom den franska versionen av Askungen ut, med Lily James som Askungen. Här har vi Broder Grim varianten (man kan inte säga den tyska eftersom Tyskland inte fanns då, men låt gå.) och Anna Kendrick är precis lika bra som Askungen, som springer ifrån prinsen inte en utan tre gånger. Tredje  gången fastnar skon i tjäran som prinsen hällt ut på trapporna. (Ja, i de nordiska sagorna händer saker ofta tre gånger, för att dra ut på saken, i de franska händer det bara en gång, tempo, tempo, tempo!)

En av de roligaste sångerna är när de båda prinsarna, han som är kär i Askungen och han som är kär i Rapunzel, duellerar om i Agony om vem som lider mest av sin kompicerade kärlek.

"Vi skulle kunna vara tillsammans, om hennes rum bara hade en dörr!" ylar Rapunzels prins passionerat.

Mitt i alltihop finns en häxa (Meryl Streep) och ett bagarpar som vill ha barn och häxan vill hjälpa dem. Men priset är högt.

Yngst i gardet är Jack (han med bönstjälken) och Rödluvan.

Johnny Depp är perfekt som vargen, för första gången blir det begripligt varför Rödluvan låter sig förledas av vargen och inte bara knatar hem till mormor. (Och man begriper också varför mormor öppnar dörren för en varg.)

James Corden och Emily Blunt är roliga, rörande och sjönsjungande huvudpersoner som bagarparet.

Här går vi förbi det lyckliga slutet, Into the Woods är en "feel-bad" musikal, men den är riktigt, riktigt, rolig hela tiden, och även om den ofta är ironisk driver den aldrig med sina huvudpersoner.

Man känner för den vilsne bagaren och man gläds faktiskt när alla överblivna karaktärer ska flytta in hos honom.

Han har uppenbarligen dörrar som fungerar - och ett stort hjärta.

Det är inte alltid som bra scenuppsättningar blir bra filmer. Men man kan gärna se Into the Woods både på scen och på film - det här är en av de bästa musikalfilmer som gjorts, någonsin!


Regi: Rob Marshall
Titel: Into the Woods
Medverkande: Anna Kendrick, Daniel Huttlestone, James Corden, Emily Blunt, Chris Pine,
Christine Baranski, Tammy Blanchard, Lucy Punch, Tracey Ullman, Lilla Crawford, Meryl Streep,
Simon Russell Beale, Joanna Riding, Johnny Depp, Billy Magnussen, Mackenzie Mauzy m.fl.
USA, 2014
Walt Disney Studios Home Entertainment

FILM: The Gunman - Sean Penn som actionhjälte

Armed with the truth.

The Gunman är en explosiv action-thriller från regissören av Taken med Sean Penn i huvudrollen, i övriga roller ser vi Javier Bardem, Idris Elba och Jasmine Trinca.

Jim Terrier, en före detta yrkesmördare jagas av sitt förflutna när hans före detta arbetsgivare sätter en dödsdom på hans huvud. Han inser snabbt att han inte är den enda som de vill döda. De är även ute efter Anne, den vackra kvinna han lämnade för flera år sedan. Medan de flyr tillsammans och försöker ligga ett steg före sina lönnmördare väcks deras kärlek till liv igen. Terrier inser att det bara finns ett sätt att rädda Anne och sig själv - han måste avslöja och krossa världens mäktigaste organisation och möta fienderna från sitt förflutna, i en kamp där bara en man kan överleva.

The Gunman är baserad på boken "The Prone Gunman" av Jean-Patrick Manchette.

I The Gunman bevisar Sean Penn åter igen att han är en av sin generations allra bästa skådespelare. Men alla gör fenomenala insatser, det här är "Taken" 2.0, en actionfilm där alla, inte bara Liam Neeson, är lysande hela tiden.

Boken har en kompicerad intrig, men man har ändå lyckats få ner det hela till en lagom lång och logisk film.

Action blir inte bättre än så här!


Regi: Pierre Morel
Titel: The Gunman
Medverkande: Sean Penn, Jasmine Trinca, Javier Bardem, Ray Winstone, Mark Rylance
Idris Elba, Peter Franzén, Billy Billingham, Daniel Adegboyega, Ade Oyefeso
Alejandro Talavante, Florian Barisey, Ismael Tunkara, Amara Tunkara, Rachel Lascar m.fl.
USA, 2014
Noble Entertainment

FILM: The Second Best Exotic Marigold Hotel - färgstark uppföljare med stora namn

Everything will be all right in the end... if it's not all right then it's not the end.

Juvelen i kronan.

Några av Storbritanniens mest älskade skådespelare sammanstrålar i denna varma komedi om Marigold Hotel i Jaipur i Indien. Dit kommer en grupp människor, alla av olika anledningar; för att uppleva äventyr, för att få en ny höftkula, för att återfinna en gammal kärlek eller bara för att få en nystart.

Omställningen från det kalla gråa England till det kaotiska färgsprakande Indien är för vissa lika svårsmält som den indiska maten men ibland är en kulturkrock just det som behövs för att inse att det aldrig är för sent för att börja leva.
  
I rollerna ser vi bl.a. Dame Judi Dench (”Stolthet och Fördom”, Bond-filmerna), Bill Nighy (”Love Actually”), Dame Maggie Smith (TVs ”Downton Abbey”, ”Harry Potter”-filmerna) och Dev Pattel (”Slumdog Millionaire”). Hotell Marigold regisseras av John Madden som även regisserat flerfaldigt Oscarsbelönade ”Shakespeare in Love”.


The Second Best Exotic Marigold Hotel har i mångt och mycket samma karaktärer som den första filmen, The Best Marigold Hotel, som är baserad på boken med samma namn, och även uppföljaren doftar succé och indiska kryddor.

Dev Patel är charmig som den virrige unge hotellägaren och han och Maggie Smith är ett gudabenådat komedipar. Hela filmen börjar faktiskt i USA med Dev och Maggie på Route 66 ...

Ny i gänget denna gång är Richard Gere, ett amerikanskt blåbär i den urbrittiska pajen, som får ihop det med hotellägarens bitska mamma. Trots upprepade varningar "don't talk to the guests Mummyji!"
Därmot har man konstigt nog inte lyckats skaka fram några snygga brittiska män.

Vad man kan invända mot filmen är att för mycket kretsar kring Dev och hans bröllop och hans hotellplaner, och de äldre personerna blir bara reducerade till hjälpare, istället för huvudpersoner, ungefär som mössen i Askungen. Det är inte deras bal, de ska bara hjälpa till.

Men Dev Patel är mycket mycket rolig och en begåvad ung skådespelare - här levererar han de roligaste hotellscenerna sedan Fawlty Towers - smörar alternativt är oförskämd mot nya gäster allt under tiden som han är på jakt efter "hotellinspektören".

Feel-good film med hög klass!

Regi: John Madden
Titel: The Second Best Exotic Marigol Hotel
Medverkande: Maggie Smith, Richard Gere,  Danny Mahoney,  David Strathairn,  Judi Dench
Bill Nighy,  Celia Imrie,  Ronald Pickup,  Dev Patel,  Diana Hardcastle,  Subhrajyoti Barat
Fiona Mollison , Zachary Coffin,  Jayesh V. Kardak,  Tina Desai,  Shazad Latif m.fl.
USA/Indien/England, 2015
FOX-Paramount

FILM: Johan Falk 14 & 15: Tyst Diplomati & Blodsdiamanter

Tyst Diplomati - Den andra av fem nya filmer om Johan Falk.

Johan Falks kollega från säkerhetsbranschen Pernilla Vasquez, dyker oväntat upp när Göteborgspolisens specialenhet GSI är på spaning uppe i Stockholm. Det egendomliga är att Pernilla verkar hjälpa några misstänkta terrorister och förser dem med vapen för att de skall kunna mörda en diplomat. Men väldigt lite är vad det ser ut att vara när händelserna sätts i rullning.

Samtidigt ökar spänningarna i Seths Rydells gäng när hans ungdomsvän och gängets andreman sen urminnes tider, Jack Rolander, mer och mer misstänker att Seth samarbetar med polisen.

Seth, och GSI, får också problem med en ny kriminell gruppering, kavkazmaffian, som etablerat ett MMA-gym i Kortedala. GSI inser plötsligt att händelserna de varit med om de senaste åren, allt hänger ihop. Men hur? Och för Johan Falk blir allt ännu mer personligt när hans familj hotas.



Det här är helt klart den bästa Johan Falk filmen, någonsin, i hela serien! Visst, det går trådar bakåt och framåt i handlingen, men Tyst Diplomati fungerar för sig själv som en fristående film, men avslut, vilket gör att den står ut från övriga Johan Falk filmer --- dessutom är Alexandra Rapaport i sitt esse som Pernilla Vasquez, Falks gamla kompis från filmen Livvakterna (2001). I hennes ansikte kan man läsa ett helt mänsligt drama, vilket är mycket mer spännande än alla de kulor och knivar och knytnävsslag som med jämna mellanrum flyger genom luften.

Ska man invända något om Tyst Diplomati så är det att filmen varken är tyst eller diplomatisk och att båda sidorna i huvudkonflikten kidnappar och mördar, även svenska medborgare, för att få igenom "sin sak". Vem ska man då lita på och heja på när alla tror att ändamålen helgar medlen och ingen skyr lite "collateral damage" både bland de egna och bland oskyldiga bystanders.


Då är intrigen mellan Seth och Jack lättare - man ska heja på Seths sida så klart. Eller? Det blir allt mer oklart när Seth och Jack båda tar till allt smutsigare metoder ...




Blodsdiamanter - Maxad action Johan Falk & co !

GSI följer upp ett vapenspår som leder rakt in kavkazmaffians högkvarter på västkusten.

GSI-medlemmen Niklas Saxlid är den i gruppen som är specialist på undercover-verksamhet och han har nästlat sig in i kavkazernas verksamhet. Men plötsligt händer något och Niklas försvinner!

Samtidigt så krackelerar det fullständigt i Rydellgänget som delas upp i två falanger när de skall genomföra gängets största kupp någonsin. För att få arbetsro lierar sig Seth Rydell med kavkazmaffian, och den andra falangen ledd av Jack Rolander knyter ännu hårdare band till Vijay Khans pakistanska liga.


Här escalerar konflikten mellan Seth och Jack --- men egentligen är de båda bara brickor i ett spel som andra "maffior" spelar. De borde vara på samma sida.

Kul att notera: slutstriden på Scandic Rubinen Göteborg. Det är det som gör Johan Falk filmerna så enastående: lokalfärg, lokalfärg, lokalfärg ...

Du måste inte filma i New York, Los Angeles, Chicago, Paris eller Stockholm ... Göteborg fungerar precis lika bra!

Jens Hultén går från klarhet till klarhet när det gäller skurkroller - nu senast i nya Mission Impossible filmen mot Tom Cruise. Men han är ännu bättre i Blodsdiamanter!

Oturligt nog finns det en film med Leonardo di Caprio med liknande titel, men glöm den och njut av icke så goa gubbar i Göteborg.




Medverkande: Jakob Eklund  Mikael Tornving  Alexander Karim  Jens Hultén
Aliette Opheim  Björn Bengtsson
Sverige, 2015
Nordisk Film

Du är ett geni - En genialisk, realistisk ungdomsroman med skarp udd

 

- En genialisk, realistisk ungdomsroman med skarp udd

 

Vi är alla gjorda av molekyler

 

 

Susin Nilsen

Du är ett geni

Originalets titel: We Are All Made of Molecules

Översättning: Helena Stedman

Rabén & Sjögren

 

 

 

Du är ett geni utspelar sig i Vancouver, Kanada, och är en ungdomsroman som höljer sig flera mil över konkurrensen. Man slipper high school klichéerna, berättarperspektivet ändras hela tiden och personerna utvecklas och förändrar sig.

 

Två olika röster

 

Stewart och Ashley är berättelsens jag-berättare och de berättar vartannat kapitel och de har helt olika röster, tonfall och vokabulär.

 

Stewart och hans pappa ska flytta ihop med pappas nya flickvän och hennes dotter, en tjej som är ett år äldre än Stewart. Stewart är nöjd över att få en syster, något han alltid önskas sig (men hans mamma dog istället) men han är mindre nöjd över att behöva flytta från de hus han och hans pappa alltid bott i. Han är inte heller nöjd med att de ska magasinera sina saker. Pappas nya flickvän och hennes dotter får ju ha lala sina saker uppe

 

Stewart får nöja sig med två afghanfiltar som mamma har stickat, en målning hon har målat och den gröna och lila fåtöljen som de läste alla Harry Potter böckerna i och hennes samling med porslinsfigurer.

 

Ett nytt, tomt hem

 

Det nya hemmet är beige och vitt och tomt. Stewart piffar snabbt upp vardagsrummet med en färgglad filt och fåtöljen och prislinsfigurerna. Han är övertygad om att han gör den nya familjen en tjänst, de kan inte vilja ha det då där färglöst och tråkigt.

 

Ashleys perspektiv är det omvända. Hon snubblar över den hemskt färgglada fåtöljen och tycker inte om porlinsfigurer. Hon har aldrig önskat sig en bror. Hon vill att hennes föräldrar ska bli ihop igen --- och hon struntar i att hennes pappa kommit ut som homosexuell och träffat en pojkvän.

 

Stewart accepterar däremot Ashleys pappa och pojkvännen direkt. Och påpekar att de har tur som inte lever på Alan Turings tid. Alla i familjen gillar Stewart. Utom Ashley. Det blir ännu värre för Ashley när hon inser att Stewart ska lämna Little Genius Academy (och inte pendla flera timmar per dag) och istället promenera till skolan, hennes skola, och gå i hennes klass. Trots att han är yngre.

 

Tönten och den populära tjejen

 

Som läsare förstår man snabbt att Stewart är vad som brukar betecknas som en nörd, tönt, lätt autistiskt kille, men själv ser han sig som normal och han jobbar på att få vänner i den nya skolan.

 

Ashley är vad som brukar definieras som den snyggaste och mest populära tjejen - alfa-girl. Vilket innebär att alla henens vänner egentligen är potentiella rivaler, alla vill åt hennes alfa-plats. Så hon kan inte berätta för vännerna att pappa är homosexuell … I hennes image ingår att få ihop det med killen alla vill ha - skolans sporthjälte, en snygg rik, kille, som dessutom är homofob.

 

Att vända på klichéerna

 

Det intressanta här är att Du är ett geni utnyttjar och vänder på klichéerna. I vanliga böcker skulle Ashley antingen varit tjejen som ska erövras, för killen är kär i henne, eller birollen som den elaka populära tjejen som mobbar alla och som vår hjältinna måste stå upp emot.

 

Stewart är definitivt inte kär i Ashley, han blir kär i en tjej i mattegruppen, och Ashley är faktiskt en sådan tjej som mobbar andra (det ingår i henens egen överlevnads strategi) men när Ashley berättar i jag-form förstår man henne istället för att bara hata henne. När Ashley var tolv blev hon skitsnygg och kurvig - och hon hatade hur alla, inte bara killar i hennes egen ålder kollade henne, utan även gubbar i samma ålder som och äldre än hennes pappa (japp, det känner man igen) och Ashleys överlevnadsteknik blev att spela sexig och självsäker och använda sitt utseende till att få makt över andra istället för att bara vara obekväm.

 

För sent inser hon att “den perfekta killen” inte är något att ha, han har misshandlat en homosexuell kille så han hamnat på intensiven och han har tillsammans med sin bästa kompis tagit avklädda bilder av Ashley som han tänker lägga ut på nätet … och sedan tänker han gå vidare till hennes “bästa vän“ - en bästa vän som mer än gärna vill hugga Ashley i ryggen och bli mest populär.

 

Det komplexa sociala spelet

 

I en vanlig roman skulle det vara Stewart som skulle få lära sig det sociala spelet av Ashley (ungefär som Sheldon ska lära sig av Penny i den populära TV-serien The Big Bang Theory) men här blir det istället Ashley som utvecklas. Hon blir chockad när hon inser att på ett par månader har Stewart fått bättre vänner på henens skola än vad hon fått under hela sitt liv på skolan. Det blir Stewarts vänner som räddar Ashley från förödmjukelse och social utfrysning och sedan i sin tur räddar Ashley Stewart från att misshandlas av hennes osympatiske ex-pojkvän.

 

Susin Nielson har hittat helt rätt röster för både Stewart och Ashley, man känner med båda karaktärerna, ja, man känner till och med med Ashley när hon är som allra vidrigast (för man förstår varför hon   gör som hon gör) och det är befriande med en bok om en smart töntig kille som inte är intresserad av skolans snyggaste populäraste tjej och en snygg populär mobbar tjej som gör helt om och istället kommer på det bästa anti-mobbing systemet i hela skolans historia.

 

Det är inte bara de snälla, goda karaktärerna som förtjänar att vara huvudpersoner i ungdomsböcker (som det brukar vara, speciellt i de amerikanska) Nilsen gör mycket genom att ta ut svängarna, bryta klichéer och förklarar varför folk gör som de gör, istället för att fastna i hur de borde göra.

 

Susin Nilsen är helt enkelt ett geni. Du är ett geni är dessutom väldigt rolig, utan att någonsin bli lättsam eller orealistisk, den tar upp allvarliga problem som en närståendes död, sorgearbete, saknad, homofobi, både fysisk och psykisk mobbing samt den sexuella utpressning och den typ av sexualiserade mobil-och internet hämndaktioner som unga tjejer ofta utsätts för idag. Ingenting är gulligt, klichéartat eller tillrättalagt. Ändå har man som bäst en feel-good känsla, just eftersom det svarta har varit så verkligt och realistiskt.

 

Bra realistiska romaner för ungdomar verkar idag vara satta på undantag, det är bara att varmt rekommendera Du är ett geni som undantaget från regeln om klyschiga tonårsromaner. För alla som är gjorda av molekyler.

Pappersstäder - Det finns bara finns på kartan

 

De finns bara på kartan.

 

John Green

Papperstäder

Bonnier Carlsen

 

“Det finns bara inte på kartan” har blivit ett svenskt sägessätt. Det amerikanska fenomenet paper towns är det motsatta. Något som bara finns på kartan.

 

Paper towns är aktuell både som översatt bok och som film på bio just nu.

 

 

En stad på pappret

 

Originaltiteln “paper towns” anknyter till ett märkligt men verkligt fenomen där kartmakare ritar in städer som inte finns i verkligheten på kartan. Författaren försöker skapa en existentiell koppling mellan begreppet “paper towns” och ett slags ungdomlig känsla av alienering. Moderna förorter i sig ser “oäkta ut”. Men viktigast av allt, titeln symboliserar Quentins ursprungliga blick på Margo, att hon bara är sin coola och snygga yta. Quentin lär sig efter hand förstå att Margo har fler dimensioner än så. Kort sagt: en sedelärande historia i modern tappning, typ döm inte en bok efter omslaget.  Fast om omslaget till Pappersstäder ser ut som att detta är en bok fylld av klyschor och stereotyper så kan man i detta fall döma boken efter pappersomslaget.

 

Nörden och “the girl next door”

 

Quentin är den klassiska high school nörden. Han har lika nördiga kompisar att hänga med.  Han är kär i “the girl next door” som givetvis är fotomodellssnygg. Den impopuläre killen och den populära tjejen, hur många gånger har man inte hört, sett, läst den historien? Och det är alltid hopplöst nördiga och töntiga killar som ska få ihop det med den fotomodellsnygga tjejen, som de gillar, just för att hon är snygg. Inget mer.

 

Det börjar hända saker när Margo dyker upp vid Quentins fönster och hon har upptäckt att det inte är så lyckat att vara en “cool girl” (detta resonemang påminner om Amys “cool girl” resonemang i Gone Girl) och vad har lett till denna uppenbarelse? Svar: Pojkvännen har bedragit henne. Margo bestämmer sig för att hämnas (men det är en mycket snäll hämnd, helt utan våld och sexualitet, och långt från de verkliga dramer som mängder av verkliga tonårstjejer utsätts för där mobilinnehåll eller datorinnehåll används för att trasha någons liv) och hon tar hjälp av Quentin. Sedan försvinner hon igen.

 

Inte mycket på spel

 

Det är inte mycket som står på spel i huvudintrigen, Quentin och hans vänner är på väg att missa “the prom” som förmodligen är viktig i Amerika, men inte så mycket i Europa, men det är allt. Quentin och hans kompisar är på “road trip” (återigen en kliché man hört, sett, läst många gånger innan) för att hitta Margo, och under resan hittar de även sig själva och Quentin inser att Margo är mer än sin pappersfina yta.

 

Det går egentligen inte att förstå varför Margo är så viktig, hon är mest en trofé som ska erövras, varför det är så viktigt att Quentin får sitt lyckliga slut (hur många får det i high school), varför alla Quentins kompisar lojalt springer omkring som mössen i Askungen utan att ha några egna åsikter, egna liv, egna kärleksintressen eller egna storylines. (Och varför hamnar färgade och homosexuella så ofta i ”the best friends” fällan?)

 

Samma historia en gång till

 

Hur många gånger kan man skriva samma historia, om tönten som får den snygga trofétjejen för att bevisa sitt värde?

(Både av John Green och av andra tonårsförfattare).

Skulle tjejen inte tycka det var roligare att vara tillsammans med någon som är sportig eller äventyrlig av sig, istället för någon som sitter framför en dator hela tiden? Snygga killar kan också vara trevliga och folk är inte trevliga automatiskt eftersom de ser ”töntiga” ut.

 

Pappersstäder är helt enkelt en papperstunn intrig och en ännu tunnare kärlekshistoria. Ettårsjubileet kallas för övrigt pappersjubileum, men man betvivlar att romankaraktärerna kommer att nå så långt.

För mycket av det goda är alldeles lagom - höstens godaste nyheter!

 

Redan nu sipprar nyheterna ut om kommande böcker. Nästa säsong, höstsäsongen, är redan planerad.

Varför nöja sig med en trilogi
när man kan få mer?

På deckarfronten ser man fram emot David Lagercrantz millennium. Hemlighetsfullhet är bara förnamnet, världssläpp sker den 27 augusti. Alla, författare, förläggare, översättare, har jobbat på ouppkopplade datorer. Så ingen Lisbeth Salander har kunnat hacka sig in på boken och läsa den i förväg. (vad gjorde hackare förr när folk skrev på skrivmaskin).

På kokboksfronten kommer det så många goda nyheter att man knappt vet var man ska börja.

Vad ser man mest fram emot?

Förmodligen: För mycket av det goda är alldeles lagom med Edward Blom och Gunilla Kinn Blom. Kokkonst för livsnjutare lovar runt - och efter den förra boken Allting gott och alldeles för mycket vet man att här blir det kulturhistoria, personliga anekdoter och härliga recept i en skön mix.

Det här är kokbokslitetarur som gott kan läsas istället för en spännande roman - man blir helt uppslukad av handlingen! Förr eller senare måste recepten också provas --- och slukas.

 

En god bok till goda vänner

En god bok av författaren till
Allting gott och alldeles för mycket!

Allting gott och alldeles för mycket var min favoritbok att ge till goda vänner. Och ja, de har provat recepten och tycker att de är jättegoda.

Annat att se fram emot i koksboksfär: Allt om mats Stora kokboken i nyutgåva, med 700 recept, allt om mats bok Sås --- en hel bok tillägnat det som jägaren som missat haren säger är godast (Spring du bara, det är i alla fall såsen som är godast!)

Mästerkocken Mannerström är tillbaka med Mannerströms helg - en kokbok som verkar utmana det mesta när det gäller det där lilla extra till helgen. Laga mat som en Michelinstjärna du med!

Hannus magiska jul

Blev totalfrälst på Hannus trädgårdsböcker, såg honom på Sofieros slått (trädgårdsdagar) har alla hans trädgårdsböcker …. Och har troget följt honom även in på hans nya område. Mat och hemmafix.

Hannus magiska jul verkar vara något att sätta upp på julklappsönskelistan --- men den kommer redan i september! Kanske kan man lägga rabarber på ett exemplar redan under Bokmässan i Göteborg och få det signerat? Och börja förbereda julen i tid?

Det gäller även paret Bloms nya läckra kokbok. September.

Jan Hedh väntar tills oktober innan han förärar världen sin nya Julens söta. Alla Jan Heds böcker om bröd och kakor har varit otroligt bra. Julens söta verkar bli precis lika suverän!

Vego och husman

Sara Begner gör ALLTID
goda böcker!

Den nya husmanskosten --- har läst Paul Svenssons böcker förr, han kör med ett trevligt miljötänk, tillvaratar allt, och låter billiga, nyttiga ingredienser tala för sig själv. Husmanskosten har hållit länge. Och visst är det synd att var femte matkasse hamnar i soporna. Vore det inte bättre att laga mat av den?

I Veckans Vego lovar Sara Begner en grön middag på en halvtimme. Har läst henens tidigare böcker. Favorit: Glöd med recept från hela världen (som även blivit uppskattad presentbok) och vår kokbok, En klassiker i hyllan.

Favorit i repris: Hälsokick! Av Marita Karlson med goda smoothies, färska juicer och annat nyttigt kommer ut igen och Sött utan vitt socker av Emilie Holm. Båda de här böckerna är rena rama godisböckerna och allt i dem är NYTTIGT.

Det kommer att bli en supergod höst. Mums!

Det sista rotavdraget - stort och smått med Sveriges roligaste sköldpaddor!

Sköldpaddan vinner över haren. Och över modern mytbildning.

 

Sköldpaddor med spade.

Jan och Maria Berglin

Det sista rotavdraget

Wahlström & Widstrand

 

Borde man inte få göra rotavdrag hos tandläkaren? I alla fall om man behöver rotfyllning.  Jan och Maria Berglin senaste bok heter just Det sista rotavdraget. Deras sköldpaddsliknande skapelser fortsätter att filosofera över stort och smått i tillvaron. Allt från Multiuniversum till väluppfostrade fyraåringen Stella. Ingenting är för sort eller för litet föra att förtjäna en serie.

 

Många av serierna tar upp aktuella samhällsproblem, eller är ett inlägg i debatten. Som att alla ska debattera Knausgård. Det har blivit en hel näringskedja för kultureliten. Eller varför årets bokmässa tema är Brasilien.

 

Men de allra bästa serierna är tidlösa, handlar om små vardagsproblem som dryftas vid den eviga kaffetåren.

Som allt det där vi skulle hinna med på semestern.

 

“Upp och hoppa Rönnerdahl! Idag ska vi rensa källaren”

 

Efter en debatt (som får Kanusgårddebatten att verka fjäderlätt) kommer de båda sköldpaddorna fram till att dt är bättre att stranda i att göra listan och istället dricka kaffe på altanen. Och sedan en ny att göra lista. Inför hösten. Första september! Då smäller det!

 

Den bästa serien med dessa härliga sköldpadds-look-a-likes handlar just om sköldpaddor.

 

Har vetenskapen egentligen gått framåt när det gäller att förklara universums uppkomst? Förr vilade världen på en sköldpaddas rugg. Och det fanns sköldpaddor hela världen ner. Idag talare “de smartaste” om ett oändligt antal universum. Hela vägen ner. Lanserar de egentligen inte bara sköldpaddsiden en gång till? Men mot mycket högre lön?!

 

Skalman i Bamse tidningarna hade inte kunnat uttrycka det klarare.

 

Det är inte lätt att berätta en hel historia med några få bilder och pratbubblor, men varje sida är som en novell som säger mer om den svenska samtiden än de flesta romaner idag. Berglings kan konsten att ladda, ladda om och slutligen avfyra en effektiv punchline.

 

I deras speciella universum vilar säkert Sverige på en sköldpaddas rygg. Och det är sköldpaddor staplade på varandra, hela vägen ner. Sakta men säkert går vi mot mörkare tider, men ett gott skratt förlänger i alla fall ljuset.

Bombmakaren och hans kvinna - Leif GW Persson tillbaka med ny pangsuccé!

- Leif GW Persson tillbaka med ny pangsuccé!

Leig GQ ger sig på spion-genren.

 

Leif GW Persson

Bombmakaren och hans kvinna

Albert Bonniers Förlag

 

Pinocchios näsa dominerades av humorn. Bombmakaren och hans kvinna är nedtyngd av allvar. En manlig, politiskt inkorrekt huvudperson är ersatt med en kvinnlig, politiskt superkorrekt huvudperson. När Leif GW Persson är som bäst påminner han om Sjövall Wahlöö under deras glansdagar. Nu har Persson tagit sig an spiongenren. Ett terrorhot ska avstyras och nationaldagsfirandet på Skansen ska räddas!

 

Mysdagen blir inställd

 

Den elfte maj ska bli en mysdag för femåriga Ella och hennes mamma Lisa Mattei. De ska ha sovmorron, äta specialfrukost och gå till Skansen och titta på björnungarna. Men så ringer telefonen och Ella förstår att mysdagen är inställd. Mamma har ett viktigt jobb. Mamma jobbar för Säpo och det har “uppstått en situation”. Någon planerar ett terrordåd på självaste nationaldagen. På Skansen. Kungligheter, regeringsmedlemmar, barnfamiljer, björnungar, ingen går säker.

 

Tjugosex dagar för att förhindra en katastrof

 

Lisa Mattei och hennes noga utvalda spaningsteam, Linda Martines, Dan Andersson och Jan Wiklander har fått varningen från MI6 och ett samarbete inleds på Royal Air Force Brize Norton.

 

På kvällen är Lisa Mattei hemma igen, tittar till sin sovande dotter och inser att hon har tjugosex dagar på sig att förhindra en katastrof. Dessutom verkar det som om det finns en “mullvad” i de egna leden, någon ger “bombmakaren” information …

 

Bland de bästa svenska deckarförfattarna

 

Leif GW Persson är bland de bästa svenska deckarförfattarna genom tiderna, när han är som bäst påminner han om Sjövall Wahlöö under deras storhetstid. Den senaste försäljningssuccén från Leif GW Persson var Den sanna historien om Pinocchios näsa,  en glad skröna, med drag av Dan Browns konstmysterier, och med den ständigt lika politiskt inkorrekte  Bäckström i huvudrollen. Det börjar med att en advokat som Bäckström inte gillar, blir mördad, och sedan rullar det bara på. Värdefull konst är värd att gå över lik för, tydligen.

 

Bombmakaren och hans kvinna är raka motsatsen till Pinocchos näsa thrillern. Utläggningar om konst har ersatts med utläggningar om spioner.

Den politiskt inkorrekte Bäckström har ersatts med den politiskt korrekta Lisa Mattei. Ett mord i början har ersatts av --- ja, ingenting. Och det är det som är problemet med Bombmakaren och hans kvinna. Det händer ingenting.

 

Bakvänd dramaturgi

 

Bombmakaren och hans kvinna har ett bakvänt upplägg - brott ska förhindras istället för ett mysterium ska lösas. Det är lagom rolig dramaturgi att läsa om ett gäng snutar som sitter och glor på en presumtiv brottsling i tron - eller förhoppningen - att han kommer att göra något (för om han inte gör något, sitter de då och glor på fel person?) Jobbet består av väntan, väntan och mer väntan. Och som läsare … ja, som läsare väntar man. Fast till skillnad från karaktärerna i boken har man inte lön för det.

 

Deckare brukar börja med ett lik, eller flera, och sedan kanske ännu flera, man får ledtrådar och villospår och den skyldige --- eller de skyldiga --- ska hittas. Här har inget hänt. Än. Något kanske kommer att hända. Något ska förhindras. Ungefär som i Homeland och 24. Visst kan det bli spänning av ett sådant upplägg, men det blir det inte i detta fall. Skansen kommer inte att gå upp i ett rökmoln.

 

Bäckström som birollsinnehavare

 

Bäckström har en mycket liten biroll i den här boken, men han livar onekligen upp saker. Som huvudrollsinnehavare kan han bli påfrestande, han klämpar ständigt runt som en elefant i en porslinsbutik, utan någon som helst hänsyn till sin omgivningen. Men på något sätt blir även hans motsats  Lisa Mattei ännu mer påfrestande. Hon är så perfekt och politiskt korrekt hela tiden. Snäll och duktig mamma, klok, eftertänksam, ibland lite artigt irriterad, och väldigt, väldigt präktig. Kort sagt en Duktiga Annika.

 

Mycket föreläsningar, lite action

 

Det brukar vara kul att läsa deckare och spänningsromaner, när de är som bäst får man ett riktigt saftigt mysterium att lösa. Bättre än korsord, pussel, sudoku och  kuben sammanlagt! Men här blir man helt enkelt snuvad på konfekten. Leif GW har gått i samma fälla som många andra svenska deckarförfattare - för mycket snack och för lite verkstad. Väldigt mycket familjeliv och hämta och lämna på dagis och väldigt lite mysterium, mord oh action.

 

Spänningen framför allt

 

Slutet på en deckare ska vara så spännande att man tappar andan. Här ska det förklaras och föreläsas i det oändliga. Det finns så mycket förklaringar och utvikningar och miniföreläsningar om terror och spioner att gestaltningen och berättelsen kommer i skymundan.

 

En deckares valspråk bör vara “spänningen framför allt“. Och framför allt: det ska vara spännande redan i början!