Boken Frost är baserad på Disneys Oscars- belönade succéfilm med samma namn. |
H.C. Andersen, Jennifer Lee, Karolina Sahlin
Frost
Egmont Kids Media Nordic
Vem är egentligen författare till en saga? När det gäller
folksagor är svaret oftast: det är ingen som vet. Någon har skrivit ner dem,
men i själva verket var de muntlig tradition som bevarats genom berättande och
förmodligen förändrats lite genom tiderna. När det gäller konstsagor finns det
en författare som ligger bakom dem. H.C. Andersen ligger t.ex. bakom Snödrottningen,
hans längsta saga (sju böcker) men även i denna saga finns det muntlig
tradition, för “bestemor” (farmor) i själva berättelsen berättar sagan om
Snödrottningen. Sedan får de båda barnen möta henne “på riktigt” alltså utanför
ramberättelsen. Snödrottningen går alltså vidare från folksaga och muntlig
tradition till konstsaga och skriven tradition.
Nu har Snödrottningen blivitFrost. Och vem
är författare? H.C. Andersens Snödrottningen ligger som grund, Jennifer
Lee har skrivit manuset och regisserat filmen och sedan har Karolina Sahlin
tolkat sagan tillbaka till bokform, till boken Frost.
Många sagoberättare genom tiderna har varit kvinnliga.
Kvinnlig berättare gav sådan credd att Charles Perrault valde att kalla sin
sagosamling Gåsmors sagor. Ändå är Disneyfilm 52 i ordningen den första
någonsin som har en kvinnlig regissör, Jennifer Lee. Värt att tänka på. Om nu
filmberättarna är de nya sagoberättarna, borde det väl finnas plats för den nya
kvinnliga berättar -traditionen?
Jennifer Lee har tidigare skrivit sagan Röjar-Ralf (Disneys
förra klassiker) och det gör att man förväntar sig en extra twist på slutet av
hennes Snödrottning i Frost. För Röjar-Ralf handlar ju om en
“bad guy” som vill bli hjälte och innerst inne är han god. Snödrottningen är en
ishäxa, en vacker ond fe, som egentligen innerst inne är god. Hon behöver bara
bli älskad. Sedan uppnår hon hjältinnestatus och kan smälta hela vintern. Men
huvudpersonen här är ovanlig eftersom hon är så vanlig. Den helt vanliga
lillasystern.
Alla fans av folksagor vet att det är den yngsta som ska
vara speciell, den trettonde brodern, den sjunde systern … den som är minst,
sötast, smartast och räddar dagen. Här är den yngsta systern Anna den som inte
är speciell. Hon är inte den som är söt, inte den som är smart, inte den som
har superförmågor eller speciella talanger. Raka motsatsen till Ariel, nummer
sju i syskonskaran, som är den sötaste och den med finast sångröst --- och den
blivande hjältinnan. Men liksom Den lilla sjöjungfrun (som i originalet dör och
sedan gör “comeback“) får Anna uppoffra sig själv. Anna uppoffrar sig för att
rädda sin syster, sitt eget liv och hela sagolandet Arendal (som ser ut som
Norge).
Vad hände med prinsen som ska rädda prinsessan med “true
love’s kiss”? Detta finns med som sidospår, men den trettonde prinsen visar sig
vara en opålitlig otursprins och kyssen var inte alls nyckeln till något
uppvaknande.
Var kommer förresten idén om “true love’s kiss” ifrån?
Från folksagorna? Från Snövit som blir förgiftad av ett äpple och väckt med en
kyss? Egentligen inte. Snövit vaknar när en av bärarna snubblar till och tappar
kistan. Då hostar hon upp den förgiftade äppelbiten. Snövit blir alltså väckt
av ren klumpighet från en anonym birollsinnehavare. “True love’s kiss” kommer i
Disney versionen av Snövit från 1937 och sedan dess har den varit en
sådan ikonisk scen att det är modigt av Jennifer Lee att utmana den och driva
med den. För den nya prinsessan måste rädda sig själv. Hon kan inte ens förlita
sig på någons klumpighet.
Rent visuellt står varma sommarfärger mot kalla
vinterfärger och prinsessorna Anna och Elsa är också uppdelade i sommarfärger
och vinterfärger. Effektivt.
Det är inte bara Snödrottningen som likt Röjar-Ralf
plötsligt blir “the good one” utan även trollen har blivit goda, liksom
bortbytingen, som i gamla folksagor kan vara ganska opålitlig. Roligast i sagan
är ändå en snögubbe som drömmer om sommar. Då ska han ligga under ett parasoll
på stranden och smutta på en drink. Magi kan ibland ställa till det. Men det
kan också fungera som livräddare. I alla fall för en snögubbe som vill uppleva
sommaren utan att smälta bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.