Sune Jonsson fångar en avlägsen plats, som ligger helt nära
Sune Jonsson LivstyckenSune Jonsson
Livstycken
Förord av Val Williams
Max Ström
Sune Jonssons värld befolkas av människor och miljöer som verkar vara långt borta, människorna bor på en avlägsen plats i ett främmande land, men detta är i själva verket människor som bara befinner sig några decennier bort - i Sverige. Den geografiska platsen i bilderna är oftast Norrland.
“I samband med en utställning på Moderna museet 1962 sammanfattade jag mina avsikter. Skriver och fotograferar, tyckte jag då, gör jag ju för att ’berätta, berika och bevara’. Ju enklare, ju simplare: tre ord. De står sig än idag, och kommer nog inte heller att tappa i innebörd.
Åren har rusat förbi som telefonstolpar vid vägkanten.
Men bildarbetet har fryst den förbiilande tiden, förvandlat den till ett stort antal ytor i vilka människor lever vidare. Man kan betrakta dem, försjunka i deras miljöer, återuppleva sådant som man längesen åkt förbi. I bästa fall kanske de också förmedlar kunskap och förenar människor, både dåets, nuets och framtidens, stämmer till förståelse och samförstånd. Åtminstone har detta varit avsikten.”
Sune Jonsson 1986
Åren har rusat förbi som telefonstolpar vid vägkanten.
Men bildarbetet har fryst den förbiilande tiden, förvandlat den till ett stort antal ytor i vilka människor lever vidare. Man kan betrakta dem, försjunka i deras miljöer, återuppleva sådant som man längesen åkt förbi. I bästa fall kanske de också förmedlar kunskap och förenar människor, både dåets, nuets och framtidens, stämmer till förståelse och samförstånd. Åtminstone har detta varit avsikten.”
Sune Jonsson 1986
Sune Jonsson (1930-2009) är en dokumentärfotograf i världsklass, men även så mycket mer än en dokumentärfotograf. Han har en unik ställning i fotografins historia och hans arbete synliggjorde de okända liv som invånarna i Sveriges mest avlägsna trakter levde. Han skapade bilden av “det typiskt norrländska” och den lever kvar än idag.
Sune Jonssons verk åskådliggör en landsbygd, tillfälligt koloniserad av folk som levde utspridda på röjda ytor inne i de djupa skogarna, i sina egenhändigt byggda hus, med ett fåtal tamdjur och grödor. Detta var självhushåll och ekologiskt tänkande, långt innan det blev populärt som slagord, men det var på riktigt, inte som en ideologi, och det var ett hårt liv på en mark som egentligen var ganska ogästvänlig.
Sune Jonssons verk finns representerade i en serie med ett tjugotal fotoböcker som han producerade under sin långa yrkesverksamhet. Den inleddes med Byn med det blå huset 1959 och avslutades 2007 med Och tiden blir ett förunderligt ting.
Titeln Livstycken föreslog Sune Jonsson sent i livet, som en tänkt titel till en bok om människor han mött. Han hade med säkerhet varit mycket nöjd med denna version av Livstycken, för den bjuder på många intressanta möten med människor och miljöer, som bevarats i de svartvita bilderna, säkert, på en plats bortom tid och rum där ingenting förändras och förgås.
De svartvita bilderna i Livstycken har en bred spännvidd.
Här finns Inga Olofsson som flyttar, Aronsjö, Vilhelmina, 1961 - en liten flicka i gummistövlar bär en tavla, lika stor som hon själv, med en mustaschprydd man på.
Här finns en interiör från Vibergs varubuss från Storsele, Vilhelmina, 1961
Sune Jonssons verk finns representerade i en serie med ett tjugotal fotoböcker som han producerade under sin långa yrkesverksamhet. Den inleddes med Byn med det blå huset 1959 och avslutades 2007 med Och tiden blir ett förunderligt ting.
Titeln Livstycken föreslog Sune Jonsson sent i livet, som en tänkt titel till en bok om människor han mött. Han hade med säkerhet varit mycket nöjd med denna version av Livstycken, för den bjuder på många intressanta möten med människor och miljöer, som bevarats i de svartvita bilderna, säkert, på en plats bortom tid och rum där ingenting förändras och förgås.
De svartvita bilderna i Livstycken har en bred spännvidd.
Här finns Inga Olofsson som flyttar, Aronsjö, Vilhelmina, 1961 - en liten flicka i gummistövlar bär en tavla, lika stor som hon själv, med en mustaschprydd man på.
Här finns en interiör från Vibergs varubuss från Storsele, Vilhelmina, 1961
Här finns stora, vidsträckta vidder som bilden från Kronoparken Tallträskliden, Lycksele, 1962. Tre ensamma hus i en skog, och ett kalhygge, nej, förlåt, en föryngringsyta heter det ju idag, i förgrunden.
Här finns ett porträtt av en bygdemålare, Helge Backman, Lycksele, 1962, som sitter omgiven av sina verk. Bland annat en oinramad tavla av en kanin och en gigantisk tavla av en liten flicka och en tiger tillsammans, i ett slags variant på Lucy och Aslan i ett Narniamotiv.
Här finns kor och getter som är på skogsbete vid Slagavallens fäbod, Härjedalen 1966.
Här finns en vinterfångst - snarade ripor, Sorsele 1965 - en jaktfångst med fem fina vita ripor ligger prydligt upplagd, något som gör vintern lite lättare.
Djur, natur, människor i arbete, interiörer, porträtt … Sune Jonssons verk täcker alltså det mesta, allt med samma finess och djup. Personligt, såväl som allmängiltigt. Bilderna andas genuin intimitet såväl som professionell distans.
Fotona är intressanta både som konst, för den konstnärliga kvalitén är uppenbar, redan vid en snabb genombläddring av boken, och som ren dokumentation, ett viktigt tidsdokument av livsstilar, människor och miljöer som har förändrats eller försvunnit.
Sune Jonsson liknade tiden vid telefonstolpar som rusar förbi vid vägkanten. Idag finns inte ens telefonstolpar.
Texten i boken i förordet “Utan Nostalgi” tar bland annat upp den engelska bilden (och den utländska bilden i allmänhet) om svenskar som rika, och Sverige som ett rikt land - det vill säga allt annat än det man ser i Sune Jonssons bilder - och förvåningen är stor att fattigdom och slit fanns så länge och så utbrett i Sverige. Det är inte länge sedan det rurala Sverige med timmerhuggare, flottare, jordbrukare (och lite jakt och fiske) var vardagsmat för många, och blod svett och tårar krävdes för att få mat på bordet. Det är inte så länge sedan Sune Jonsson tog dessa bilder, det är värt att tänka på idag, speciellt när många rurala länder i tredje världen ses som långt efter sin tid. Saker kan ändra sig mycket snabbt. Det var inte länge sedan stora delar av den svenska befolkningen i Sverige befann sig på samma plats. Boken Livstycken är utgiven i samarbete med Sune Jonsson centrum för dokumentärfotografi, Västerbottens museum, Umeå.
Här finns ett porträtt av en bygdemålare, Helge Backman, Lycksele, 1962, som sitter omgiven av sina verk. Bland annat en oinramad tavla av en kanin och en gigantisk tavla av en liten flicka och en tiger tillsammans, i ett slags variant på Lucy och Aslan i ett Narniamotiv.
Här finns kor och getter som är på skogsbete vid Slagavallens fäbod, Härjedalen 1966.
Här finns en vinterfångst - snarade ripor, Sorsele 1965 - en jaktfångst med fem fina vita ripor ligger prydligt upplagd, något som gör vintern lite lättare.
Djur, natur, människor i arbete, interiörer, porträtt … Sune Jonssons verk täcker alltså det mesta, allt med samma finess och djup. Personligt, såväl som allmängiltigt. Bilderna andas genuin intimitet såväl som professionell distans.
Fotona är intressanta både som konst, för den konstnärliga kvalitén är uppenbar, redan vid en snabb genombläddring av boken, och som ren dokumentation, ett viktigt tidsdokument av livsstilar, människor och miljöer som har förändrats eller försvunnit.
Sune Jonsson liknade tiden vid telefonstolpar som rusar förbi vid vägkanten. Idag finns inte ens telefonstolpar.
Texten i boken i förordet “Utan Nostalgi” tar bland annat upp den engelska bilden (och den utländska bilden i allmänhet) om svenskar som rika, och Sverige som ett rikt land - det vill säga allt annat än det man ser i Sune Jonssons bilder - och förvåningen är stor att fattigdom och slit fanns så länge och så utbrett i Sverige. Det är inte länge sedan det rurala Sverige med timmerhuggare, flottare, jordbrukare (och lite jakt och fiske) var vardagsmat för många, och blod svett och tårar krävdes för att få mat på bordet. Det är inte så länge sedan Sune Jonsson tog dessa bilder, det är värt att tänka på idag, speciellt när många rurala länder i tredje världen ses som långt efter sin tid. Saker kan ändra sig mycket snabbt. Det var inte länge sedan stora delar av den svenska befolkningen i Sverige befann sig på samma plats. Boken Livstycken är utgiven i samarbete med Sune Jonsson centrum för dokumentärfotografi, Västerbottens museum, Umeå.
Utställningen Livstycken finns att beskåda hela sommaren, 18 maj – 24 augusti 2014, på Västerbottens Museum, Umeå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.