Hämnden bär Prada

Konsten att konsumera hela kakan, och att ändå ha den kvar

en säljsuccé Lauren Weisberger
Hämnden bär Prada – Djävulen återvänder
Översättning: Katarina Jansson
Norstedts

Djävulen bär Prada blev en säljsuccé över hela välden. Romanen blev film med Meryl Streep som den djävulska chefen och en-prinsessas-dagbok-skådespelaren Anne Hathaway axlade huvudrollen Andy Sachs, praktikanten som sliter ont, medan Emily Blunt spelade rivalen Emily, som konkurrerade om samma åtråvärda anställning på Runway.
Boken och filmen porträtterade modevärlden som full av mördande konkurrens. Och den djävulska chefen Miranda Priestley var bara ett lätt förklätt porträtt av Vogue-chefen Anna Wintour. Men Vogue heter här Runway. Vilket är något förvirrande eftersom det finns ett framgångsrikt modeprogram, som ska hjälpa fram unga designers, som heter Projekt Runway … Men nu är alltså den djävulska chefen tillbaka i Hämnden bär Prada.

Tio år har gått sedan händelserna i Djävulen bär Prada. Huvudpersonen Andy Sachs drömmer fortfarande mardrömmar om Miranda Priestley. Men annars ser hennes liv till det yttre bra ut. Andy är numera bästa vän med - och affärspartner till - sin forna rival Emily. Tillsammans har de startat en otroligt framgångsrik bröllopstidskrift och fått tag i en stenrik, snygg ung investerare som dessutom gifter sig med Andy. Andy har drömprinsen, drömjobbet och den bästa bästa väninnan man kan ha--- tillika den bästa garderoben och de dyraste skorna. Huvudpersonerna frossar även i den bästa maten på de dyraste restaurangerna och kommer ändå i alla minimala modekreationer. Vilket man kan se som en metafor för hela boken: den hänger sig åt ohämmat frosseri, lyxliv med osannolikt dyra designerkläder, väskor, skor, mat, fester, semesterar, hus i Hamptons och allt vad detta innebär. Men samtidigt vill den kritisera detta. Det blir ett slags ”äta kakan och ändå ha hela kakan kvar” scenario.

Andy har allt och är ändå inte lycklig. Som barn drömde hon att hennes bröllop skulle vara med i en stor New York tidning. Nu är hon överst, med bild och allt (hon har ju en känd, rik man) och hon kan bara tänka på att hon fantiserat om att hon skulle vara där med sin käresta Alex - numera f.d. pojkvän. Men han trodde ju inte på hennes vision om ett modemagasin, han ville att hon skulle ha ett osjälviskt jobb, typ vara lärare, istället för att tjäna storkovan och en sådan pojkvän kan ju inte vara den rätte, eller … ? För läsaren är det inte så svårt att räkna ut hur det ska gå. Men för Andy tar det en lång tid att lära sin läxa, där hon trippar fram i skyhöga, svindyra klackar. Titeln till trots – hämnden bär Prada - är det mesta modet inte alls Prada och Andy mår pyton redan innan hennes djävulska ex-chef kommer tillbaka i hennes liv. Så egentligen behöver inte Miranda Priestley hämnas alls --- Andy har redan blivit bäst på att förstöra för sig själv och att förlora fokus på vad som egentligen är viktigt i livet.