Ivo & Vera går och fiskar

Att sitta på en sten i en skog vid en sjö

Antropomorfiska insekter i Kitty Crowthers fransktalande världKitty Crowther
Ivo & Vera går och fiskar
Originaltitel: Poka et Mine: À la pêche
Översättning: Moa Brunnberg
Rabén & Sjögren

När böcker översätts till svenska toppar inte det franska språkområdet. Det gäller både skönlitteratur för barn och för vuxna. När det nu kommer en kvalitetsbarnbok från det franska språkområdet är det ironiskt att den ser så supernordisk ut --- de båda huvudpersonerna sitter på var sin sten i en skog vid en sjö, som om de vore med i en låttext av Per Gessle. Eller som om de vore med i en serie av Tove Janssons bror.
Ivo och Vera ska ut och fiska. De hittar ett bra ställe. De tar av sig sina röda små skor. Vera är otålig. Hon vill ha napp. Ivo är sömnig. Ivo somnar. Vera fiskar. Det nappar. En stor fisk, som heter Épinoche drar med sig Vera till en grotta. Där träffar Vera Madame Mothicusbryonophagus. Men hon kallas för Olga. Hon skickar fisken att hämta Ivo och sedan dricker de alla mosste tillsammans och äter grön mosskaka. Vera, Olga och Ivo gör en undervattenstur tillsammans på tre skalbaggar. Och sedan är det dags för alla att gå hem till sig. Vera vill fiska i morgon också. Men det vill inte Ivo. Inte i övermorgon heller.

Kitty Crowther bor i Belgien och hennes böcker är huvudsakligen utgivna på belgiska och franska förlag. Hon föddes i Bryssel och hennes pappa är från England och hennes mamma är från Sverige. Kitty Crowther har belönats med det prestigefulla-ALMA priset, Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, barnböckernas Nobelpris som är på fem miljoner kronor.
Men när man läser Kitty Crowther är det inte i första hand Astrid Lindgren man tänker på utan Tove Jansson --- eller Lars Jansson. Ivo och Vera skulle mycket väl platsa bland Mumins små kompisar, Vera har samma profil som Samu. Ivo och Vera har likadana nosar, fötter och skor som några av Muminkaraktärerna. Man kan se skillnad på Ivo och Vera för Ivo är lite större och har inga öron medan Vera är mindre och har öron. Ivo är pappan och Vera är dottern. Det hade i och för sig varit roligare om de hade varit kompisar, Vera verkar alltid så behövande och gör inget själv, inte alls som Alfons som gärna smiter iväg från pappa och busar med Milla, Mållgan eller Viktor.
Till skillnad från Tove Janssons bilder ser Kitty Crowthers bilder inte färdiga ut - man ser alla pennstreck från färgpennorna och ingenting är tillsuddat eller tilljämnat i efterhand (idag är det många illustratörer som jämnar till alla färgfält i datorn) och ibland har Olga två armar, ibland fyra, ibland har Ivo två armar, ibland fyra --- det är inte så noga. Ibland har de röda skorna svarta konturlinjer, ibland inte. Det viktiga är att man ritar, inte att det blir likadant eller konsekvent hela tiden.
Det finns hitintills tre böcker om Ivo och Vera. När Kitty Crowther var på besök i Sverige, efter att ha belönats med ALMA-priset, berättade hon att hennes son var duktig på att inspirera henne och hans inställning till ett biobesök blev grunden till Ivo & Vera på bio. Men som ni märker är rollerna ombytta i böckerna --- det handlar inte om mamma och son utan om far och dotter som gör saker tillsammans. Över huvud taget är pappor oftast den som får ta med barnen på äventyr i barnböckernas värld, det är typ standardmodellen --- det kanske är dags för en äventyrlig mamma som fixar utflykter? Muminmamman regerar hitintills supreme.

Belinda Graham