Rosor, min kära, bara rosor

Mark Levengood: Rosor, min kära, bara rosor

 

Pojken med guldbyxor och guldkavaj

Mark Levengood. Foto Belinda GrahamMark Levengood
Rosor, min kära, bara rosor
Illustratör: Ilon Wikland
Piratförlaget

De flesta är vana att se Mark Levengood som en trevlig intervjuare, en media-person och en stor svensk ”kändis”. Men Mark är dessutom en duktig författare och när han minglade på Bokmässan tillsammans med sin illustratör Ilon Wikland hävdade hon bestämt att uppdraget hon haft att illustera Marks senaste bok var den bästa hon någonsin haft.

För hon fick vara sig själv istället för att bli sammakopplad med Astrid Lindgren. Men efter X antal böcker tillsammans med Mark Levengood kanske Ilon och Mark också kommer att bli kända som radarpar?
Allt Mark rör vid verkar bli till guld och försäljningssuccéer. För att understryka att han har ”the Midas Touch” har han guldbyxor, guldkavaj, guldslips och guldskor och på sig. Hans nyaste bok ”Rosor min kära, bara rosor” säljer snabbt slut.
Nyckeln till framgång är delvis att folk kan känna igen sig i Marks texter, delvis att han utmanar. Lagom mycket.

 

”Den maniske kocken”

Igenkänningen är total när Mark läser för publik sin text om ”den maniske kocken”. Det är ju alltid kockar på minst en TV kanal idag. Igenkänningen är total när Mark berättar om hur det är att jobba med en kunglig TV-sändning. Victoria och Daniels bröllop. Att inte känna igen någon annan kunglighet än de svenska (som TV-tittare förmodligen kan känna igen själva) under 3 evighetslånga minuter var pinsamt. Men med rätt dialekt är det bara charmigt, inte alls inkompetent.

Vem är kändast? Egentligen?

Bästa historien är den om Meryl Streep. Mark skickar in ett foto med sig och Meryl på för att ha på sitt personliga kreditkort. Han träffade henne på Mamma Mia premiären, då alla skådespelare kom till Sverige ”… till och med den där snygge skådespelaren som är Mr Darcy!” berättar Mark förnöjt. Men det var Meryl och Mark som fastnade på bild.
Tyvärr underkänns fotot av banken som skriver ett beklagande brev.
Man får inte ha kändisar på det personliga kreditkortet: ”… och Mark Levengood är en känd person!" påpekar bankmannen.

Vilken kulturkrock!
Men: svenska kändisar ÄR ju störst i Sverige. Därmed är Mark större än Meryl.
Dessutom kanske inte banktjänstemän är lika bra på att känna igen musikalartister som t.ex. någon inom underhållningsbranschen. (?!)

En rosad fullträff!

"Rosor, min kära, bara rosor" är en fullträff för
Mark Levengood och illustratören Ilon Wikland. Deras fjärde samarbete. Förmodligen deras bästa samarbete hitintills, för Ilon Wikland tar ut svängarna i illustrationerna och håller sig inte i "söta Astrid barn" kategorin (förutsägbart) och Mark håller sig inte till det vanliga myspyset (förutsägbart) utan har lite mer bett i sig.
Faktum är att om någon annan sagt/skrivit sådana saker som Mark ibland säger/skriver skulle han blivit skälld för landsförrädare. Men säger man allt med sjungande finlandssvenska (dvs. man är inte riktigt en utlänning och man är inte riktigt en svensk) så låter ju allting så myspysigt och småroligt även när det är lite bitskt.

bokomslag rosorSött och surt blandas

Som när han skriver hur knepiga svenskar EGENTLIGEN är (och att Mark hatar Jantelagen är knappast någon överraskning)
Eller som när han skriver:
-att svenskar ersatt Gud med Astrid Lindgren (fast Gud får kritiseras men inte Astrid Lindgren)
-att sommarkatter borde bytas ut mot sommarkaniner, för dem kan man koka stuvning på när ungarna tröttnat efter tre dagars nyhetens behag (och ungarna lär sig att så går det när man inte är älskad längre)-att nyexaminerade från kulturutbildningen står och steker hamburgare med andra kulturarbetare (till skillnad från sommarkaninen klarar de sig inte ens tre dagar!)-att vintern bara är till för frikyrkliga fanatiker (Mark hatar vintern)och-att Dalai Lama ser ut som en gammal golftant från Kalifornien.Men allt är så OTROLIGT kul!
Och Mark är ju så mysigt älskad och underbar enligt alla så han kan få skriva vad som helst och med Guds illustratörs egna illustrationer och med Marks mumindalsdialekt så är detta ju en fullträff.
Går man efter kriterierna humor, värme och skönhet så är detta årets bok.Vill man ha blod, mord, spänning bombdåd och djupt allvarlig samhällskritik får man leta efter en annan bok.Detta är rosor, bara rosor.Inte mycket taggar, egentligen.

Belinda Graham