Berättelser från Engelsfors

Många ser nu fram emot Nyckeln. Sista delen efter Cirkeln och Eld. Engelsfors trilogin har hitintills rosats både i Sverige och utanför Sverige. Trilogin har anhängare både bland tonåringar och vuxna.

Men Berättelser från Engelsfors är något av en besvikelse som inte förmår fylla upp hålet i väntan på Nyckeln.
Det är ett seriealbum för de redan invigda - men de redan invigda kan så mycket mer och har fantiserat så mycket mer än vad som "avslöjas" i detta album. Många av äventyren är också vädigt klyschiga, som ett avsnitt i Bewitched eller någon annan paranormal amerikansk dussin-TV-serie.

Nästan alla tjejerna ser likadana ut, Miss Universium typer, oavsett hårfärg. Och speciellt blondinerna är svåra att skilja från varandra. Killarna ser ofta ut att ha rymt från en japansk manga serie. Intrycket blir mest konstigt.

De icke invigda får inte ut mycket av Berättelser från Engelsfors. Detta är inte en introduktionsserie. Som t.ex. Män som hatar kvinnor av Denise Mina som man kan uppskatta utan att ha läst Stig Larsson originalet.

Berättelser från Engelsfors har inte heller en massa perspektivskiften som i "de riktiga" böckerna. Läsaren är utesluten från Cirkeln-gänget och de andra. Man ser bara på, ungefär som på TV, och intrycket blir kallt och inte speciellt engagerande.