FILM: Predator: Badlands - Firma robot och rovdjur är en duo vi är redo att heja på en gång till ...

Film: Predator: Badlands

Regi: Dan Trachtenberg

Medverkande: Elle Fanning, Dimitrius Schuster-Koloamatangi, Mike Homik med flera ...

Betyg: 4

Aktuell: på 4K UHD och BD etc.

Predator: Badlands sneglar lite lagom på Alien franchisen, kommer med lagom mycket fanservice och är samtidigt lagom fristående och gör lagom mycket sin egen grej, samtidigt  som man känner igen så mycket från annan fantasy/sci-fi/skräck. "The bad guy" som ska få sin egen story line, "the villain" som ska recastas och bli "the hero". Det har funkat för alla, från Terminator Schwarzenegger till den före detta onda fen Maleficent. Och så har man toppat allt med en trendkänslig ligger-i-tiden debatt om toxisk maskulinitet.

Något som trendar på kultursidorna (och inte bara där) är allt snack om toxisk maskulinitet, och huvudkaraktären i Predator: Badlands lär sig sakta men säkert att ta avstånd från toxisk maskulinitet, att inte bli som sin far, att värdesätta att vara en "alfa" på sitt eget sätt, som en alfavarg som tar hand om sin flock ... Fast sonens uppror mot fadern och hans värderingar är i och för sig inte något nytt inom populärkultur och finkultur - från antikens dramer till Carl Jungs psykoanalys, "patricide" (där sonen gör slut på fadern, mentorn eller fadersfiguren, intellektuellt och/eller fysiskt) är stapelvaror inom dramatiken och sedermera inom filmhistorien.

Nu ska man inte bli avskräckt och tro att Predator: Badlands är för intellektuell, här rullar huvuden snabbare än i Frans G. Bengtssons Röde orm och ett zombiespel kombinerat. Och i centrum står en omaka vänskap, i stil med den i The Mandalorian, där en gullig robot (spelad av Elle Fanning) blir vän med predatorvarelsen (spelad av Dimitrius Schuster-Koloamatangi) och denna duo knatar vidare sida vid sida genom hela äventyret.

En stapelvara i gammal klassisk skräck,  speciellt under den viktorianska eran, är den onda tvillingen, och Elle Fanning får njuta av att spela ond tvilling också --- eller snarare: ond tvillingrobot. 

Predatorn var  en gång i tiden förresten Arnold Schwarzeneggers gamle nemesis, och nu har hen gjort samma resa som Terminatorgubben själv - från skurk till motvillig hjälte, genom sina val och genom att strunta i den nedärvda "förhandsprogrammering" som familjen och hans kultur pådyvlat honom. Även robotarna verkar ha valmöjligheter och kan ignorera programmeringen från det där ondskefulla företaget som alltid  dyker upp i Alien filmerna.

Det är mer humor än vanligt och mer gulligheter än vanligt och mer moralkakor än vanligt nu när Predator är inne på sin nionde film ... och att döma av slutet så är tian redan planerad, klappad och klar.

Och visst är vi redo att heja på firma robot och rovdjur en gång till ...

Massor av extramaterial och för alla som alltid älskat denna franchise och även Alien och Aliens ... så är detta så klart måste-ha i sci-fi/fantasyhyllan. En av de bästa filmerna i denna serie av alla de  som kommit på senare år.