Illustratör: Maria Löfgren
Antal sidor: 100
Bröderna Tusse, Truls och Pär är tillbaka, tillsammans med sin syster Kajsa. Ja, Elsa Beskows berömda Tomtebobarnen har gjort comeback och Sveriges genom tidernas mest berömda flugsvampsimpersonatörer är redo att ta landet med storm. Gör er redo att ännu en gång Älska Beskow ... finkänsligt och naturromantiskt tolkad av ett riktigt fint författare-och-illustratörspar som förvaltar det välkända arvet på ett utomordentligt sätt.
Visst kan man invända lite mot inkörda könsroller - tomtemor ska ut med yxan och hugga ved medan tomtefar bakar skogens mest berömda blåbärspaj, och så brukar det vara. Män blir omtalade kockar och stjärnor, kvinnor sköter värmen och all mise-en-place, utan att få så mycket credd för det.
Man känner också igen mycken gammal sagostruktur i de olika sagorna. Den första handlar om en fejd om en koja, som löses fredligt med att alla delar på kojan. Den andra handlar om hur alla Kajsas bröder hamnar i livsfara (liksom så många andra varelser i skogen) och det är systerns uppgift att vara modig och orädd och att hitta ett botemedel mot evig förstening. Den tredje handlar om hur Kajsa själv hamnar i fara och hon får använda all sin list och sångkunnighet för att överleva. Att använda förslagenhet, besvärjelser, vänlighet, fiffighet, diplomati, berättarteknik och sövande sånger ... det är sådant som flickor har gjort i alla tider i sagans värld. Det är lite mer subtilt och mycket mindre blodigt än att dräpa draken/monstret/trollet med svärd eller yxa.
Det är sympatiskt med diplomatiska lösningar. Den kloka ugglan manar till fredlighet och att dela med sig redan i den första sagan. Ett genomgående tema är att ge folk en andra chans. Häxflickan Kråkrisa som retas med Kajsa och de andra Tomtebobarnen är kanske inte elak, utan bara ensam. Och rädd. Till exempel för att simma. Och rädd för att fråga om hon får vara med. Det är lättare att kasta alkottar omkring sig och låtsas trivas med ensamheten. Vänskapstråden mellan Tomteboflickan och häxflickan är en fin berättelse att följa.
Bilderna är genomgående av högsta klass. De är så naturtroget gjorda, samtidigt som man får se naturliga saker förvandlas till övernaturliga saker, som en liljekonvalj till en vacker, giftig häxa. Med jämna mellanrum kommer en rimmad sång - ofta mycket fyndig. Alla de giftiga blomsterhäxorna är till exempel giftiga i verkligheten. Så har man lärt sig vilka växter man ska akta sig för - på rimmad vers som är lätt att komma ihåg.
Det känns som om man skulle kunna klappa ekorrungarna och känna deras mjuka päls, det känns som om ugglans fluffiga fjädrar skulle kunna kittla din hand om du rör vid boksidan, det känns som om de mossbeklädda kullarna äroch redo för dig att studsa på ... Det känns verkligen som om man är inne i en gammaldags nordisk urskog när man läser den här boken. Bilderna är förunderligt verklighetstrogna och magiska, på helt rätt sätt, alldeles i Elsa Beskows anda.
Naturromantik och sagotradition möts och förtrollar. Modernt, klassiskt, tidlöst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.