Harry Whittaker har likt den fiktive, mytomspunne Atlas fått ett helt universum att bära på sina unga axlar. De sju systrarna är ett massivt fenomen, en omåttlig succé som fångat miljontals läsare över hela vår värld. Efter sju böcker sa Lucinda Riley hej då till vår värld ... och den åttonde boken i serien har skrivits klart av hennes son Harry Whittaker. En uppgift som skulle ha kunnat få vem som helst att baxna. Men inte Harry. Han känner till Lucinda Rileys värld och sin egen kapacitet - och dessutom hade de skrivit en serie barnböcker tillsammans tidigare. Att göra en världsturné för att marknadsföra den sista (?) och avslutande delen i en enormt populär serie kan dock vara en Atlas-uppgift i sig ... Fyrtio förläggare runtom i världen väntade ivrigt på att får se hur sagan om De sju systrarna slutar i den åttonde boken. Och alla fyrtio var nöjda med Harry Whittakers val ...
- Hur har världsturnén varit? Och Sverige?
- Många flygresor, många hotell ... och när det gäller Sverige så sa de att Bokmässan skulle vara på själva hotellet. Jaha, tänkte jag, det är väl en liten, pytteliten Bokmässa ... och så var det typ den största av dem alla! Frankfurt är väl större? Och jag behövde inte ens lämna hotellet! Och det fanns ett nöjesfält utanför! Jag tänker aldrig någonsin mer säga "ja" till resor och Bokmässor om inte allt är på hotellet (skratt) och om det inte finns en nöjespark utanför!
- Jag vet att du är väldigt förtjust i nöjesparker ...
- Verkligen! Det enda dåliga med mitt besök i Sverige var att schemat var så packat, jag hann inte besöka den där nöjesparken Liseberg. Men den kanske var stängd ... ?!
- Nej, den är öppen för Halloweenfirande under stora delar av hösten, och sedan julfirande.
- Verkligen! Toppen! Jag måste tillbaka och gå på Liseberg! De verkade ha grymt roliga rides ... vad jag kunde spana in från hotellet i alla fall. Jag har alltid älskat nöjesparker. Men på sistone har det varit en lite annorlunda upplevelse att besöka dem. Min flickvän har tre små barn. Istället för att stå i kö till alla coola rides för vuxna, de som jag brukar vilja åka, står man plötsligt i kö till gungor och tekoppar hela tiden ... Nej förresten. Stryk det. Man står i kö till toaletterna hela tiden!
- De skulle säkert älska Liseberg och de gröna kaninerna ... Det finns tekoppar! Och barnteater. Det finns lite halvfarliga grejor du skulle gilla också om du kan komma loss ...
- Härligt!
- Nu tillbaka till De sju systrarna ... Har du kanske en favoritsyster i serien, någon du identifierar dig med eller skulle vilja ha som kompis, det kanske är en banal fråga ...
- Nej inte alls, jag tycker inte alls att det är en banal fråga ... Jag har en favorit och det är Tiggy. Hon är den som mest påminner mig om min mamma. Hon är den mest spirituella av alla systrarna.
- Hur kom Lucinda Riley på idén med sju adopterade systrar ... ?
- Den här historien har blivit som vår egen kanon i familjen. Hon säger att hon smet ut i trädgården för att ha ett ögonblick för sig själv under en hektisk familje-och-julmiddag och det var så vackert och så stjärnklart och hon kände en samhörighet med stjärnorna och såg upp mot Plejaderna, sjustjärnorna, och fick en vision av sju systrar som alla kom från olika delar av världen och som alla hörde samman i samma konstellation ... Det låter väldigt andligt och spirituellt och typiskt min mamma. Jag och mina syskon har i alla fall alltid misstänkt att hon egentligen smet ut i trädgården för att ta en cigg ... Det brukade hon göra! Men så föddes i alla fall idén om de sju systrarna.
- Hur gick det till när du fick ta dig an bok åtta i serien ...?!
- Mamma blev bättre och sämre och bättre igen ... Hon kom tillbaka från cancern så många gånger att vi hade vant oss vid det och vi tänkte att hon kommer att klara sig vår mamma, hon ger aldrig upp ... och det gör hon inte, hon ger aldrig upp. Men en dag i köket, efter en middag, pratade vi, ett långt samtal, om serien och vart den skulle ta vägen i bok åtta ... och jag förstod att hon inte skulle klara sig. Men vi hade bara det där enda samtalet. Vi fick sagt allt. Sedan får jag tillägga att jag har ju växt upp med min mamma som författare och hon pratade om de sju systrarna hela tiden, så jag hade ledtrådar till vad som skulle hända och hur allt hängde ihop.
- Hur lång tid tog det för dig att komma in i rollen som författare ...
- Mamma och jag har ju skrivit barnböcker tillsammans förr. Grace and the Christmas Angel, Rosie and the Friendship Angel, Bill and the Dream Angel, Alfie and the Angel of Lost Things ... Så rollen som författare kände jag mig redan hemma i, och även hur det är att vara co-author till ett verk. Sedan kan man ju säga att det är en helt annan press att ta över en serie som redan är ett världsfenomen mot att skapa en serie tillsammans från scratch eller att skriva texter till bilderböcker som någon annan illustrerar. När det gäller rollen som författare till bok åtta av De sju systrarna serien ... oj. Det tog kanske hundra sidor, så kände jag mig hemma. Då tänkte jag inte på att det finns över femtio miljoner människor som väntar på den här boken, det var bara jag och karaktärerna och storyn. Som det alltid är.
- Du blev väldigt väl emottagen som författare.
- Ja, jag hade väntat mig större motstånd, typ, ska någon annan komma och ta över Lucinda Rileys systrar .... hur vågar han .. ?! Men alla verkade så glada och nöjda och positiva och förväntansfulla. Jag har känt mig enormt välkommen och uppmuntrad.
- Hur har kritiken varit nu när boken kommit ut?
- Överväldigande bra. Det är mest beröm. Det kanske är två procent som klagar, men oftast är det de mailen och de kommentarerna som man minns bäst. Någon skrev att "det här är inte realistiskt". Nehej, tänkte jag, en gammal gubbe som adopterar sju bebisar från överallt i världen, det är handlingen hitintills, och NU väntar du dig att det ska bli realistiskt... ? De sju systrarna är liksom inte en serie för realism!
- Man kanske kan säga att det är eskapismen som varit nyckeln till i alla fall en del av försäljningssuccén ... ?
- Precis. Det tror jag också. Böckerna blev ett veritabelt fenomen under pandemin, och under lockdown behövde vi verkligen eskapism och verklighetsflykt och drömmar och resor ... och man fick resa över hela världen med de här sju böckerna. Det betydde mycket för läsarna och fansen.
- Lucinda Riley har ju skrivit deckare också ...
- Man skulle kunna säga att även böckerna i serien De sju systrarna är som ett slags deckare, det har i alla fall varit ett väldigt pusslande för mig med alla ledtrådar hit och dit och att få ihop det. Och läsare ska absolut inte avslöja twisten på slutet för andra, precis som med deckare, för då förstör man det roliga för andra läsare som ser fram emot upplevelsen och som måste få chansen själva att pussla med ledtrådarna.
- Jag tänkte på mordet på en internatskola ... Morden i Fleat House, som utspelar sig i Norfolk.
- Ja, den ja, jag och mina syskon gick på den skolan, men det var inga mord där när vi gick där, inte så vitt jag minns i alla fall!
- Kanske blir det mer böcker med Lucinda Riley karaktärer från dig ... Jag skulle inte säga nej till en fristående fortsättning på Morden i Fleet House.
- Tackar för tipset, man vet aldrig, jag får gräva fram mina gamla klasskataloger och se vad jag kan komma på ... Förresten, om du gillar deckare så kommer du att älska Hidden Girl ... som jag fick som uppgift att arbeta om och göra mer modern. Det finns ett äldre originalmanus som mamma skrivit, och där finns det mord och hämnd och en rejäl twist på slutet. Du kommer garanterat att gilla den boken! Boken utspelar sig i och för sig inte i Norfolk utan i Yorkshire, och även på den europeiska kontinenten och i USA.
- Härmed är den uppskriven i min ska-läsa-kalender. Det ska bli mysigt att göra ännu en litterär tripp till Yorkshire.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.