Författare: Marcus Gunnarsen, Martinus Gunnarsen
Utgivningsdatum: 2024-10-04
ISBN: 9789180025133
När är det dags att skriva sina memoarer? På Bokmässan lanseras flera spännande självbiografier. Folkkära OS-guldmedaljören Ludmila Engqvist är 60. Folkkäre LasseStefanz profilen Olle Jönsson är 68. Den populära och fortfarande mycket aktiva skådespelerskan Grynet Molvig fyller 82 dagen innan julafton. Idol-vinnaren Erik Grönwall är 36. Ungefär hälften så gammal som de andra folkkära självbiogafiförfattande kändisarna i Bokmässevimlet. Men. Priset för yngsta memoarförfattare går till Marcus och Martinus. De lanserar sin gemensamma självbiografi Två röster, en historia - bara 22 år gamla.
Är det hybris att skriva sin självbiografi innan man fyllt 30 ... ? För övrigt en ålder då Sir Kenneth Branagh lanserade sin självbiografi, och alla tyckte att det var för tidigt. Med facit i hand är det bara att hålla med --- hans mest spännande rollprestationer och regiuppdrag låg fortfarande i framtiden.
Kanske är det så att biografier är en färskvara och när det gäller populära grupper och artister så vet man inte hur länge de håller. One Direction böcker finns det gott om. Nu får de väl skrivas om och utökas när åtminstone en individuell saga har fått sitt grymma och allt för tidiga slut.
Tolv år i rampljuset räcker
Kanske är det så att ... tolv år i rampljuset räcker för att veta vad man pratar om. Så länge har Marcus och Martinus varit kändisar och turnerat över hela världen. Det är en lång tid på toppen i det moderna kändislandskapet när nya Idolvinnare, Mellovinnare och andra vinnare lanseras varje år.
"Marcus & Martinus slog igenom på den internationella musikscenen med sin debutsingel “To Dråper Vann” 2012 och har sedan dess fortsatt att erövra världen med sina melodier och karismatiska framträdanden. Med miljontals följare över hela världen och över 1 miljard strömningar har den norska duon sålt ut arenor över hela Skandinavien. 2024 vann de svenska Melodifestivalen."
Dubbla boksigneringar med rekordartade köer
Marcus och Martinus kö varar i två timmar på torsdagen. Och två timmar på fredagen. Man får inte slå ihop två köer för att få ett rekord.
Vad kan man jämföra Marcus och Martinus med? Deras framgångshistoria är egentligen ojämförlig. Om man ska hitta ett svenskt exempel på barnstjärna som slår igenom i lilla Mello och sedan blir stor artist som vuxen ... så får det bli Benjamin Ingrosso. Han hade en cool turné förra året, en ännu coolare turné detta år, han har vunnit Kristallen för bästa tv-program, han har redan gett ut en bok ... (på samma förlag som Marcus och Martinus) och han fick hålla ett bejublat medley när ESC sändes från Sverige. Varje land visar ju upp något de är stolta över när chansen finns och det strömmande in positiva kommentarer från hela världen. Tänk vad BRA Dance you off-killen har blivit! En vuxen fullfjädrad artist.
Benjamin och Marcus och Martinus har alla varit barnstjärnor. De har båda skrivit böcker som kommit ut på samma förlag. Men. Där slutar väl likheterna. Alla i Sverige tycks älska att Benjamin har blivit vuxen och att han utvecklats som artist. I Norge tycks ingen vilja att Marcus och Martinus är mer än små pågar. De insåg att de kört fast. De valde att nystarta sin karriär i Sverige efter pandemin. Vinst i Masked Singer. Tvåa i Melodifestivalen. Vinst i Melodifestivalen. Bejublade av alla svenska fans i ESC. Och samtidigt ... kallade förrädare av media i Norge. Som till och med nedlät sig till att använda Q-ordet. Som står för en nazistisk förbrytare som arbetar med fiendemakterna. När svenska låtskrivare, artister, koreografer och så vidare arbetar för andra länder är nöjes-Sverige och svenska media stolta som tuppar. De vill ha oss! De gillar oss! Vi är bäst! Hurra! Vad Marcus och Martinus utsattes för är inget mindre än personförföljelse av vuxna människor som borde veta bättre. Var finns pressetiken? De tveksamma och kränkande skriverierna började redan när de var minderåriga. Är det ens lagligt att säga att en femtonåring ska hamna i säng med prostituerade och ta droger? Skulle detta vara okej att säga och skriva om vilken annan femtonåring som helst, som inte arbetar i nöjesindustrin?
Samtidigt med att barnstjärnorna växer upp och vill bli tagna på allvar ... så växer de upp privat som helt olika personligheter. Ändå ser många dem som en enhet. Inte så konstigt, när de är en duo på scenen. Men även på tv, som under Melodifestivalen, så märks de hur olika de är som personer. Kanske mer olika än andra syskon. När de inte pratar och rör på sig, när det är en stillbild, som den svartvita omslagsbilden på boken, då är det svårare att se vem som är vem. Det kanske är det som är tanken bakom omslagsbilden. Att man kan tappa bort sig själv i bilden av en duo, en grupp, en enhet.
Är det där jag?
När en dokumentär gjordes om ishockeystjärnorna Henrik och Joel Lundqvist satt de och tittade i gamla fotoalbum och försökte se vem som var vem på de gamla korten. Det var inte alltid de lyckades. Friidrottsstjärnorna Susanna och Jenny Kallur började färga håret i olika färger för att de själva skulle kunna se vem som var vem på bilder.
När tiden har gått och man inte minns det förflutna ... hur känns det att se bilder och inte veta. Är det jag eller mitt syskon? Har jag varit med om detta eller någon annan?
En historia - tre röster
När det gäller Marcus och Martinus så har de ofta varit med om samma saker. Boken heter Två röster, en historia. Men fast de har varit med om samma saker så har de inte upplevt det på samma sätt. Det är egentligen två historier. Eller tre, om man räknar med att deras pappa också intervjuas och får ett eget kapitel. Han har upplevt saker som han aldrig berättat för sina söner och han har upplevt livet i nöjesvärlden med världturnéer och utlandslanseringar på ett helt annat sätt. Det blir tre historier.
Ibland låter Marcus och Martinus förbittrade på Norge och den norska Jantelagen. Men de vill inte bo någon annan stans. Där finns vännerna och familjen och pandemihunden och skogen och naturen och fotbollen ... allt de tycker om. Utom norsk media (som de helst inte talar med). Vilken tur att det är så nära till Sverige. Alla älskar dem.
Det märks på de långa tålmodiga köerna och alla kramarna. Sverige vill adoptera Marcus och Martinus. Och precis som Benjamin så får de gärna växa upp till fullfjädrade artister, dansmän och programledare. The Show Will Go On. Välkomna hem!
Det mest folkkära från Norge
Det är mycket möjligt att Marcus och Martinus mest spännande rollprestationer och framgångar och nöjesuppdrag ligger i framtiden. Men just nu är detta en intrikat och initierad bok som berättar historien hitintills. Hur två norska pågar blev de folkkäraste norska företeelser som Sverige någonsin har sett. Möjligen med undantag för Grynet Molvig ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.