Titel: Kompisbråk och rekordåk
Serie: Ella & Biggan (del 2)
Rekommenderad för: Slukaråldern (och alla som vill ha en charmig feelgood bok).
Antal sidor: 118
Utgivningsdatum2024-10-18
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 9789129745962
Biggan tävlar i seniorklassen och andra "seniorer" är typ trettio-fyrtio år yngre än Biggan.
Feelgood för vuxna är den allra största genren i hela världen - feelgood för barn är en knappt utvecklad genre över huvud taget. Men Kompisbråk och rekordåk är i alla fall ett av de bästa svenska bidragen i genren, så här långt. I centrum står Ella, en ganska vanlig och lite blyg mellanstadietjej som ska börja årskurs sex efter sommarlovet, och hennes härliga tantbästis Biggan som är 73 och har rosa hår och börjar alla dagar med en gedigen frukost bestående av hembakade hallongrottor och kaffe. Biggans målsättningar i livet är att vara med i SM i vattenrutschkana, åka till Spanien och spela fiol. Fast kanske inte just i den ordningen ...
Ella tycker att en mysig utlandsresa eller en fiolkurs låter betydligt mindre farligt än att åka vattenrutschkana jättefort, speciellt eftersom Biggan inte kan simma ... än.
Fart och fläkt och full fräs
Ella har ett nytt kompisgäng (som hon träffade i den förra boken) och Ronja tänker lära Biggan simma. Biggan tycker att simning är tråkigt. Hon vill ha fart och fläkt, åka skateboard och vattenrutschkana.
Eftersom Ella börjat hänga så mycket med sitt nya kompisgäng så skär det sig med hennes gamla skolkompis Millan ... som plötsligt börjar dyka upp på äventyrsbadet tillsammans med två odrägligt populära och överlägsna tjejer som tidigare retat Ella i skolan. Samtidigt händer en massa konstiga saker i simhallen ... och Ella inser att hon och Biggan fått ett nytt deckarfall att ta itu med. Alla litar på dem. Och efter otaliga timmar med konsumtion av tv-deckare är väl inga mer lämpade än Ella och Biggan ...?
Lättläst lättlöst fall
Det är ganska lätt att lösa fallet (läsaren ligger förmodligen före Ella och Biggan i det avseendet) det intressanta är vad de gör sedan ... De kommer fram till att det räcker för förövaren att säga förlåt och att inte göra om det. Hen var olycklig och desperat och Ella och Biggan har inte blivit deckare för att sätta dit folk, utan för att hjälpa folk. På alla sidor. Det är lite samma sensmoral som i den mycket sympatiska serien Damernas detektivbyrå ...
Sympatiskt radarpar
Ella och Biggan är ett sympatiskt radarpar. Redan på sida ett faller man för dem och deras okonventionella förhållande ... okonventionellt i litteraturen i alla fall. Det är Ella som oroar sig för kosten och onyttigheter, det är Biggan som lever på hallongrottor, wienerbröd, mazariner, chokladbollar och kaffe ... och är smal som en sticka. (Hon provar en gång en halv skiva grovt bröd och bestämmer sig för att det inte är för henne.) Det är Ella som låter "mer vuxen". Men vem har egentligen bestämt hur vuxna ska låta? Biggan är sprallig och lekfull och de gånger som Ella - mot bättre vetande - tror att hon har att göra med "vis äldre person som à la Gandalf kan ge råd ..." ungefär så som äldre personer lite klichéartat brukar göra i böcker och filmer ... då hugger hon i sten. Rejält.
Tolka tecken
Ella vill veta hur man vet om någon (Liam) gillar henne eller inte. När Liam är i Tyskland på skateboardträning på ett läger så har Ella ännu mer problem med att tolka alla tecken.
Biggan - i sin "ålderdomliga visdom" - berättar att Bo bjöd ut henne på dans, sedan gifte de sig och sedan dog han. Så var det förr-i-tiden. Innan sociala medier (och en massa tecken att tolka) - en träffsäker rättfram tragikomisk skildring som kan få läsaren att både skratta och gråta.
Slutar aldrig drömma
När Biggan väl var gift var det slut på dansen - man får inte dansa med andra, en gift gubbe vill inte gå ut och dansa och all tid går till hushållsarbete och uppassning och ingen tid går åt till egna intressen och att själv ha roligt. Nu är Biggan änka. Nu ska hon ha roligt. Och göra allt som hon aldrig förr fått göra. Sjunga och dansa och spela fiol och prata spanska och åka till Spanien och åka skateboard och lära sig simma ... och vinna guld på SM i vattenrutschbana. The sky is the limit. Ingen kan säga åt Biggan att sluta drömma.
Uppoffringen av rosa
Biggan tävlar i seniorklassen och andra "seniorer" är typ trettio-fyrtio år yngre än Biggan.
Enda nackdelen med vattensport i klorfyllda bassänger är att Biggans rosafärgade hår snart inte är så rosa längre ...
Hur går det för Biggans SM-satsning? Vad är motivet för sabotagen i simhallen? Kan Ella till sist tolka Liam rätt så att de slutar att gå om varandra? Kommer Ella och Millan att sluta fred ... eller är det slut på deras vänskap för alltid?
Allt detta och mycket mer ...
Allt detta och mycket mer får du svar på i Kompisbråk och rekordåk. En förnämlig berättelse om en fin vänskap mellan de deckartokiga, hallongrottsälskande Ella och Biggan. Man måste helt enkelt heja på dem. De är så fina. Och det är härligt med normbrytande skildringar av äldre, bort från klichéerna om harmlösa, visa, handarbetstokiga pensionärer. (Det är förresten inget fel med handarbete - det kan vara en mycket subversiv syssla - det är klichépaketet man vänder sig mot, inte hobbyn i sig.) Äldre personer försöker också hitta sin plats i tillvaron ... och räkna ut vad de vill bli när de blir stora. Till exempel skateboardproffs eller SM-guldmedaljör i en alldeles ny gren ...
The power of fika
Hallongrottor för Ella och Biggan har förresten samma funktion som rooiboste för Damernas detektivbyrå och semlor för Ture Sventon. Man ska aldrig underskatta the power of fika!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.