BOK: Kärlekens idioter - inte en ny Agneta eller Rosengädda

Titel: Kärlekens idioter 

Författare: Emma Hamberg

Förlag: Polaris

ISBN: 9789177953647

Kärlekens idioter handlar om Simona som inte vill få sina inälvor utslitna och utspridda över bygden, om JP som vill bli av med 30 000 dammiga gamla böcker och om Gertrud som gillar den gamla sortens bibliotek där man fick läsa i lugn och ro ... och om ett gigantiskt kastanjeträd som fått sitt namn efter avantgarde författaren Alice Babette Toklas och som försvinner spårlöst över en natt. 

Simona har alltid full kontroll. Hon skriver listor på allt som bevisar hur mycket hon är i full kontroll. Hon driver också ett sågverk alldeles själv och har full kontroll på minsta lilla flis.

JP är intresserad av böcker och efter att osannolika 30 000 böcker har fått nytt hem tar han med sig sin katt Martha Gellhorn och kör till Lilla Bävan ... där Simona driver sitt sågverk.

Gertrud blev bibliotekarie på den tiden då man jobbade på bibliotek för att man var introvert och älskade litteratur. Nu för tiden ska man vara någon slags extrovert eventmänniska och bibliotek kallas för det hemska ordet mötesplats?! Och då är det inte ens mötet med litteraturen som menas… Gertrud ryser bara hon tänker på det. Tack och lov att hon är pensionär nu. Hon läser böcker bara för att hon vill det, inte för att det är jobb, och hon har hittat sin själsfrände: kastanjeträdet Alice B. Toklas. Gertrud älskar författaren Alice B. Toklas och hennes knasiga kokbok. Fast hon har aldrig lagat någon mat efter något av recepten.

Vart försvinner Alice B. Toklas?

Dessa tre omaka karaktärers öden och äventyr flätas samman när Alice B. Toklas försvinner. Kastanjeträdet alltså, inte författaren och kokboksgurun som levde sitt skandalomsusade liv tillsammans med Gertrude Stein i Paris.

Hur kan ett  träd bara försvinna?

Kärlekens idioter är något av en skröna med många överdrifter.

Känd och folkkär med Agneta och Rosengädda

Emma Hamberg är känd och folkkär efter böckerna om Agneta (både teater och film är på gång) och Rosengädda. Hon har även läst in Kärlekens idioter som ljudbok och hennes röst passar verkligen till hennes egna verk. Hon sprudlar, och det gör ofta även hennes texter.

Kärlekens idioter är dock mindre sprudlande än Agneta-böckerna och Rosengädda-serien. 

Emma Hamberg är fortfarande rolig, men romanen tappar snabbt tempo. En tredje akt i en vardagskomedi behöver öka tempot, här stannar farten av helt. Passar Simona och JP verkligen ihop? Nej. Inte alls. Men ändå ska de tvingas ihop för dramaturgins skull. Det blir sällan lyckat. Det var härligt när Emma Hamberg vågade sluta bokserien om Agneta med att Agneta blev lyckligt frånskild istället för lyckligt gift (och hon blev inte ihop med någon ny heller). Att tvinga ihop två pusselbitar som inte passar ihop, att låta dem träffas om och om igen efter Stora Sveket, gör att tredje akten blir sällsynt tråkig och långdragen. Och inte alls Hambergsk.

Gertrud är roligast - ständigt bitsk och träffsäker - men hon är tyvärr bara en tredjedel av boken, kanske ännu mindre, eftersom det går en hel del sidor till lättglömda sidokaraktärer.

Agnetas berättarröst är saknad

En tredjedels bok med mer skärpa och ironi - och Gertruds sätt att iaktta världen - hade varit roligare än en lång och utspädd soppa som Alice B. Toklas inte alls hade varit nöjd med. Det finns just nu många böcker (och filmer) som handlar om böcker och skrivande och folk sitter och pratar intellektuellt, mer eller mindre, om gamla klassiker.

Charmen med Agneta var att vi fick hänga med henne hela tiden och höra hennes berättarröst. Tänk om du fått hänga med henne mindre av en tredjedel av tiden och istället fått lyssna på en rad personer som du inte bryr dig om?

Matlagning och bokprat 

Alla karaktärer verkar vara mer eller mindre intresserade av kultur och det blir många samtal om kultur och gamla böcker som fyller ut romanen ... liksom alla försök att laga Alice B. Toklas mat. Det är roligare att laga mat själv än att läsa om andra som lagar mat. Det är också roligare att läsa böcker själv istället för att läsa om andra som läser böcker.

I en alternativ värld hade Gertrud fått hela boken och gått upp till kamp mot ett i hennes tycke urspårat kultur-Sverige. Vem vet, hon kanske även hade kunnat ta itu med den eviga gåtan om sponsring eller inte sponsring. Okej när det gäller sport men inte när det gäller fin kultur ... ?!

Vad det gäller mysteriet hur ett helt träd kan försvinna över en natt ... så får den gåtan aldrig ett svar.

Emma Hambergs egen kokbok Au Pif! är förresten roligare - och godare - än Alice B. Toklas receptsamling.