ESC i Malmö - heja Armenien! heja Norge! Och Petra Mede gör bästa intervallen någonsin - igen...

 

1999 var ett historiskt år i Eurovision Song Contest. Ja Charlotte Perelli, då Nilsson, vann med Tusen och en natt. Take me to your heaven. Och sedan dess har Sverige bara skickat låtar på engelska.

För så ska man göra för att vinna. Man ska åtminstone ha en rad på engelska som alla kan förstå.

Men 2017 vann Portugal på portugisiska utan ett enda engelskt ord.

I år är hälften av låtarna INTE på engelska. 

Som stor favoriten från Nederländerna, Europapa.

Liksom en briljant sång från Norge som är helt i klass med Måneskin.

Och ett underbart nummer från Armenien.

Alla dessa kunde publiken njuta av i semifinal två.

Ja, där är mina favoriter - personliga nummer som inte har ett dugg gemensamt med varandra än att man känner att artisterna och låtskrivarna och koreograferna verkligen vill göra något eget. Och inte vara som alla andra som ligger i kroppstrumpa och åmar sig på golvet.

Både Norges och Armeniens nummer är bra exempel på vad ESC i början skulle handla om.

Att visa upp det egna landets kultur. Norge kör på makabra sagor (och fasen vad de rockar det!) och Armenien kör sin egen folklore och tindrar som ett helt gäng stjärnor. Annars kunde man lätt tro att detta var inspirerat av Love Love Peace Peace, men faktum är att udda instrument och folkdräkter är charmigt och inte bara i en intervall akt av Måns Z och Petra Mede.

Årets programledarpar har nu hittat formen. Fem plus, två  tummar upp. Malin börjar bli roligare, öppningsnumret var  riktigt roligt (driften med Loreens smörgåsgrill/solarium som hon släpade med sig till Liverpool) och intervall akten med Petra Mede och Charlotte Perrelli och Sarah Dawn Finer ...

OCH Käärjä från Finland - Cha Cha Cha! Hells bells, hur ska man kunna toppa detta på finalen?
Som om det inte var nog: allsång med hela TRE Eurovision-divor. Helena från Grekland, Sertab från Turkiet och Charlotte från Sverige.

Och så fina och mysiga minnen från Malin och Petra (som verligen hittat formen nu!) om deras första ESC ... Petras minne: ABBA. Malins minne: Herreys.

Och gissa vad som avslutar hela showen, efter att de tio finalisterna avslöjats? Herreys kommer in och kör Diggiloo Diggiley med helt ny koreografi och i nya gyllene skor ... och fullkomligt nailar framförandet. Det här hade kunnat vara mellanakt. och så slängs det bara in som avslutningsakt ...

Man har skojat om Loreen och Måns Z, man har haft Charlotte och Herreys på scen OCH Cha Cha Cha Käärja ... man har pratat om ABBA och visat klipp på Ring Ring ... man har typ täckt hela Sveriges digra Eurovision historia. UTOM Carola. Sveriges ESC drottning, den enda som tävlat tre gånger.

Fem-tre-ett är ett bra facit. Visst, Johnny Logan har ett-ett-ett men det som låtskrivare och artist, inte bara som artist (då är det bara ett-ett). 

Vad finns för ess i rockärmen till finalen? Hur ska man hålla sig  vaken i fyra timmar, FEM timmar med förfest?

Och Elektra ägde på förfesten, Banne Maj! Liksom Eriks intervjuer. Lilla tjejen som gillade Malta blev förmodligen lessen. Liksom alla från Malta.

Men liksom i fallet Australien (och Island) - bra låt räcker inte. Det är svårt att vara ö, inga uppenbara grannar som kompisröstar.

Jag håller inte alls med om vilka tio som valdes ut till att gå vidare. Till skillnad två semifinal ett var det delvis obegripligt. 

Men när de tävlande avslutar med Europapa och hela kvällen avslutas med Diggiloo Diggiley ... då ska man ta tillfället i akt att minnas guldkornen.
Och heja Norge, Nederländerna och Armenien som vågar vara egna och  underbara och vansinniga och härliga ...

PS. Schweiz är favorittippat och ikväll fick vi se att Nemo hade fantastisk balans. Och hela scenen är byggd för att hedra Schweiz? Marcus och Martinus teori och förhands-vinst-tips. Få se om de får rätt.