AGATHA CHRISTIE : MORDET I PRÄSTGÅRDEN – en stor kulturgärning återutge stilbildande Miss Marple

Originaltitel: The Murder at the Vicarage
Förlag: Bookmark Förlag
Översättning: Vanja Lantz
Genre: Klassiska deckare, Skönlitteratur i översättning
Antal sidor: 291
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2022-05-18

Miss Marple kommer att bli en av världens mest berömda deckare. Ingen skulle väl bli mer förvånad över denna karriär än romanens berättare, kyrkoherden i St Mary Mead. Miss Marple är, ur hans synvinkel, bara en i mängden av äldre damer i byn som ska komma på te. Hennes största hobby är trädgårdsarbete och hon spanar ständigt på allt och alla under tiden … och hon tror alltid det värsta om alla!

Kyrkoherdens fru kallar henne för “den där hemska Miss Marple” – och på så vis introduceras vår skarpsinniga, mysterielösande deckare, långt innan vi har fått träffa henne.

Agatha Christie lär ha baserat Miss Marple på en mängd äldre kvinnliga släktingar och bekanta, till och med sin egen mormor, som också alltid trodde det värsta om allt och alla.

Sviterna efter det stora kriget märks…

Tiden är 1930-tal och vi befinner oss i en tid då det råder underskott på män på grund av “The Great War” (senare känt som det första världskriget) – vilket förklarar överflödet av singeldamer och änkor i berättelsen, liksom antalet krigsskadade män … och det kan även förklara varför riktiga stolpskott, som den virrige gamle kyrkoherden och den sure gamle överste Protheroe, har hittat vackra unga fruar som är “way out of their league”.

Ond bråd död i efterkrigstid

Men ond bråd död är inte över i och med krigets slut. Det inträffar ett mord i självaste prästgården. Alla är misstänkta, inklusive kyrkoherden. Ingen gillade överste Protheroe, så många drar fördel av hans död … men vem har mördat honom? Hans märkliga och lite frånvarande tonårsdotter, en ung konstnär som målade av den vackra dottern endast iförd baddräkt, den unga frun, den mystiska före detta frun, en skum arkeolog, arkeologens hjälpreda, kyrkoherdens husa (Protheroe har sett till att hennes pojkvän hamnat i fängelse), eller husans nyligen frigivne pojkvän, den lokala doktorn som har mycket moderna värderingar om brott och straff, den krigsskadade unge pastorsadjunkten som brukade dela kyrkliga sysslor med Protheroe … eller kanske till och med kyrkoherden själv?

Trots allt … romanen inleds med att kyrkoherden (föga kristligt) påpekar att den som tar livet av Protheroe skulle göra alla en stor tjänst. Och vem säger att en berättare i en roman måste vara oskyldig?

En stor kulturgärning

Att ge ut Mordet i prästgården i nyutgåva med snyggt retroomslag, och i en översättning där Agatha Christies mörka humor kommer till sin fulla rätt, är en stor kulturgärning.

Romanen kom för första gången ut 1930 – fast Miss Marple hade gjort debut i en julnovell redan december 1927 – The Tuesday Night Club.

Miss Marples inflytande på den moderna deckarmarknaden kan inte överskattas

Miss Marples inflytande på deckarlitteraturen av idag kan inte underskattas. Tänk bara på The Thursday Murder Club av Richard Osman, där fyra pensionärer löser mordmysterier, eller The Windsor Knot av S.J. Bennett, där en snart 90-årig Drottning Elizabeth II löser mordmysterier. Seniorer och deras livserfarenhet ska inte underskattas … och Val McDermaid blev intresserad av deckargenren enbart på grund av Miss Marple – och Agatha Christies syrliga humor.

Den första världsberömda kvinnliga detektiven

Dessutom: Miss Marple är den första världsberömda kvinnliga detektiven. Idag är kvinnliga mysterielösare vardagsmat, men någon ska vara först och bryta normen som hamrats in av Sherlock Holmes och Hercule Poirot och deras gelikar.

Tilläggas bör att det fanns kvinnliga problemlösare i deckare även före Miss Marple – Agatha Christie själv skrev till exempel om den nyfikna och driftiga prästdottern Tuppence Cowley redan 1922 – men ingen har blivit lika berömd, lika älskad, lika stilbildande som Miss Marple.

Mysdeckare? Knappast!

Mordet i prästgården brukar klassificeras som mysdeckare. Men med tanke på att närapå alla i byn är involverade i skumraskaffärer kan mysstämpeln verkligen diskuteras. Miss Marple tror alltid det värsta om mänskligheten, och om St Mary Mead är ett tvärsnitt av mänskligheten så har hon absolut rätt.

Mörk humor och träffsäkra iakttagelser

Agatha Christies mörka humor och träffsäkra dialoger förhöjer hela tiden stämningen. Som pjäs hade äventyret dragit ner fler skrattsalvor än en fars.

Iakttagelserna om mänskligheten är ofta mörka men alltid på pricken ackurata. Agatha Christie får inte alltid tillräckligt med cred för sin humor. Det är omöjligt att inte skratta högt, eller i alla fall småle igenkännande, när byborna beskrivs. Bland annat alla beskäftiga tanter som lägger sig i, som Miss Hartnell, som fruktas av alla byns fattiga på grund av sitt kyrkliga intresse för välgörenhet … (Kyrkoherdens sympatier är helt på de fattigas sida!)

Moderna teorier kring brott och straff

När det gäller brott och straff diskuteras motiv och utförande grundligt. Doctor Haydock, St Mary Meads lokala doktor som gör både hembesök och rättsplatsundersökningar, har moderna teorier om att mord är en sjukdom, liksom tuberkulos, och därför bör mördare inte bestraffas, lika lite som tuberkulossjuka bestraffas. Detta är dock bara teorier, vad han gör i praktiken är en helt annan sak, vilket återigen är ett bra exempel på pricksäker och mycket svart humor – vi har alla träffat en “upplyst” Haydock någon gång som talar sig varm för en sak och är tvärsäker i teorin men i själva verket gör precis tvärtom …

Trädgårdsarbete mer effektivt än deckarförfattande

Miss Marples systerson, den framgångsrike deckarförfattaren Raymond West, har sina egna teorier där han psykologiserar på modernt vis, och givetvis är hans teorier helt uppåt väggarna. Miss Marple får helt enkelt dumpa honom för att lösa mysteriet själv.

Sensmoralen är att man ska aldrig underskatta gediget trädgårdsarbete och kunskaper om trädgårdsdesign när det gäller att lösa brott … Det verkar mycket mer effektivt än moderna filosofier!

Det här är en läsfest – och Miss Marple är ett underbart, syrligt och ibland lätt cyniskt sällskap. Uppfriskande som en citronlemonad en het sommardag!