Shaun Evans och Roger Allam i Endeavor
Regi: Shaun Evans (Oracle), Zam Salim (Raga), Kate Saxon (Zenana)
Titel: Endeavor - season 7
Svensk titel: Unge kommissarie Morse - säsong 7
Manus: Russell Lewis (inspirerat av karaktärer skapade av Colin Dexter)
Säsong: 7
Antal avsnitt: 3 - Oracle, Raga, Zenana
Medverkande: Shaun Evans, Roger Allam, Sean Rigby, Anton Lesser, James Bradshaw, Abigail Thaw, Caroline O'Neill, Carol Royle, Ryan Gage, Holli Dempsey m.fl.
Tragiska operor, knepiga korsord, goda viner, en klassisk Jaguar, magnifika vyer över Oxford ... Och en hjälte som ännu en gång får sitt hjärta krossat av en mörk, mystisk skönhet. Kort sagt: Kommissarie Morse är tillbaka!
Endeavor har på alla sätt varit ett mycket lönsamt företag (ursäkta ordvitsen!) för alla inblandade parter. Nu kan hela säsong sju av ITV-serien Endeavor (eller Unge Kommissarie Morse som serien kallas på svenska) avnjutas på SVT play.
Colin Dexter skapade Kommissarie Endeavor Morse, denna älskade deckare som fått fans över hela världen. När Colin Dexter valde att avliva sin kommissarie hölls det farvälpartyn så långt borta som i Amerika. Morse var så högt älskad och de vackra vyerna från Oxford hjälpte naturligtvis till att sälja in deckarserien utomlands. Sorgligt nog avled John Thaw, denne eminente skådespelare som glänst i allt från Shakespeare till sitcoms, strax efter sin internationellt sett mest kända rollkaraktär.
Huvudroll och regi för Evans ...
Men detta var inte slutet för Morse. Russell Lewis återupplivade Morse i en yngre, piggare upplaga --- dock är han fortfarande lika förtjust i opera och korsord. Så småningom får den unge Morse också smak för goda alkoholhaltiga drycker ... och han har en lika fatal smak för att falla för fel fala damer.
Irländske Shaun Evans var tidigare känd som "han som var Kurt Cobain i Kurt and Sid" --- nu är han för evigt Endeavor. Eller Unge Morse, för att parafrasera den svenska titeln.
Shaun Evans har regisserat första delen av säsong sju, med den äran, och vi får vackra vyer både från Venedig, där Morse avnjuter opera, och Oxford, där det nya året 1970 firas in med buller och bång --- och ett tragiskt mord.
Tre händelsetrådar vävs samman
Hemligheten med Morses succé ... förutom en sympatisk huvudrollskaraktär (vem gillar inte Morses tragiska operaälskande gestalt?) är otroligt vackra vyer och stor känsla för detaljer. Morse säljs in som deckare men är minst lika mycket kostymdrama. ITV verkar vara mäkta stolta över att visa att de kan göra kostymdrama och högklassig deckare minst lika bra som BBC --- både Downton Abbey och Endeavor är deras serier, deras flaggskepp, kritikerrosade och älskade över hela världen.
Starkt manusarbete
En stor del av succén beror också på att manusarbetet ligger i kapabla händer. I båda de ovan nämnda ITV-serierna har man en manusförfattare som har koll på alla personer, all personutveckling och alla händelser --- man hoppar inte mellan olika skribenter och olika stilar och olika visioner om vad serien är och hur karaktärerna ska vara. Julian Fellowes är Downton Abbey. Russell Lewis är Endeavor.
Russell Lewis har dessutom skrivit manus till Kommissarie Morse, de filmer som direkt är baserade på Colin Dexters böcker, och till den framgångsrika spin-off serien Lewis, som även den utspelar sig i Oxford. Det är inte alls förvånande att Colin Dexter har gett Russell Lewis sin välsignelse för hans nya företag, Endeavor.
Tre deckarserier i Oxford har resulterat i tre succéer. Vilket hattrick! Starkt facit för Russell Lewis ...
Sätt ungen framför TV:n ...
Russell Lewis har en gedigen utbildning --- som så många barn under 1960-och-70-talen i Storbritannien så bestod utbildningen --- och barnpassningen --- av att sättas framför TV:n. Plonk. Och där satt den unge Lewis och tittade på precis allt som sändes. Så många blinkningar till och homager till 1960- och 1970- talens filmer och TV-spektakel finns med i serien. För första gången i Endeavor får vi i säsong 7 rejäl skräck i avsnitt ett, Oracle, med blinkningar till den brittiska klassikern Don't Look Now. En snygg homage som fortfarande framkallar kalla kårar. (Smart skrivet av Lewis - tonsäkert regisserat av Evans).
Raga, avsnitt två i säsong sju, driver lättsamt och varmhjärtat med matlagningsprogram --- ja, den TV- plågan var stor redan på 1970-talet och Lewis har lagt in blinkningar till några av sina favoriter.
Matnyttigt som inte förändras ...
Men vurmen för matlagningsprogram kunde lika gärna ha handlat om 2020 ... samma sak gäller temana med rasism, sexism och klassklyftor som går som en röd tråd genom hela serien. 1970 eller 2020 ... vad är skillnaden? Inte så mycket som vi tror ...
I Life on Mars (deckarserie som utspelar sig på 1970-talet) påpekas det gång på gång hur annorlunda 1970-talet var, mot idag (när vi är så smarta och civiliserade?), men serien Endeavor faller aldrig i den fällan, frestelsen att vara självgod när det gäller vår egen förträffliga och framåtsträvande tid.
Givetvis finns alltid snygga blinkningar till original-Morse-serien med ... Jim Strange och Max DeBryn är så klart vänner till Morse även i originalserien, och nu i säsong sju håller Morse på att inreda och restaurera det hem som vi har sett i originalserien. Morse försöker att skrapa bort de gamla tapeterna och ska sedan välja nya som passar hans smak ... och vi vet ju hur snyggt det blir till sist!
Moderna tider ... men det gamla finns kvar
När det gäller Endeavors universella succé ... så skadar det givetvis inte att berättelsen om den unge Morse förläggs till slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. Det här är en tid som gör sig bra i bild --- mat, mode, inredning, musik ... Den moderna tiden är på gång, men det gamla finns kvar.
Många har inte haft råd att göra om sina hem sedan före andra världskriget ... och Oxford bombades inte, så här har det sett likadant ut i alla tider. Serien har skyhög nostalgifaktor. Man påminns också om att detta är tuffa tider som befolkas av tuffa människor. När ett mord inträffar på stället där Win arbetar och hennes man oroar sig för henne ... hur reagerar hon? Inga tårar, inget hysteriskt skrikande, knappt ens förvåning. Hon är luttrad. Hon har sett det mesta. Visst, Win är förbannad över att en ung kvinna är död , men hon påminner sin man om att hon har sett mycket värre saker under kriget. Det är en tuff generation som Win och Fred Thursday tillhör.
Chefredaktör som deckare
En annan tuff karaktär med skinn på näsan är Oxford Mails chefredaktör Dorothea Frazil, som ständigt dyker upp och försöker pumpa Morse på information ... Hon har varit med sedan pilotavsnittet, där hon skämtsamt undrade om de känt varandra i ett tidigare liv. Dorothea Frazil spelas förresten av Abigail Thaw som är dotter till John Thaw - den ursprunglige Morse. Hon har varit med i varenda avsnitt sedan piloten --- som en röd tråd som håller samman serierna, men också som en stark karaktär i sin egen rätt. Hon hade kunnat bli en utmärkt deckare i en egen spin-off serie.
Kanariefåglar som bot mot depression
Säsong sju är på något sätt den sorgligaste Endeavor-Morse-säsongen hitintills - och det inte så mycket på grund av Morses operatragiska kärleksaffär som det faktum att Fred Thursday, trots att han är av segt virke, håller på att slitas ner. Fred håller helt klart på att tappa greppet. Nytt år, nytt decennium, nytt mord ... blir det aldrig bättre?
Fred köper med sig hem ett par små kanariefåglar, för han vill ha något fint här i världen, något som inte är blod, mord, hat och elände. Frun Win, som är städerska, vill inte ha en massa fjädrar överallt i hemmet och ännu mer att städa upp. Det där är en samtidigt rörande och humoristisk scen.
Inget överskuggar karaktärerna
Det säger en hel del om talangen hos Russell Lewis att han kan ha med så många mord, så många "plot twists", så många överdådiga miljöer ... men ändå drunknar man inte i intryck och förvecklingar, ändå är allt detta bara som bakgrundsmusik till det som ständigt ligger i fokus ... relationen mellan huvudpersonerna, Endeavor Morse och hans parhäst Fred Thursday, och relationerna mellan alla de karaktärer som likt planeter cirklar runt det strålande centrala paret: Jim Strange, Chief Superintendent Bright, Max DeBryn, Win Thursday och Dorothea Frazil.
Bokslut i Venedig
Inledningen av säsong sju utspelar sig i Venedig ... liksom finalen. Det sista avsnittet innehåller bland annat pampiga scener från operahus och Venedigs kända Cimitero di San Michele.
Intrigen i säsong sju spänner över många olika teman - från det övernaturliga till det mondäna. Den första delen presenterar en synsk tjej som "ser" det första bestialiska mordet i en vision, den sista delen presenterar ett mycket invecklat försäkringsbedrägeri, som för tankarna till Agatha Christies The Pale Horse. Där dog också en massa människor, som inte verkade ha med varandra att göra, av olyckor eller olyckliga sjukdomar, så kallad "naturlig död" fast egentligen var det mord och någon tjänade storkovan på det.
Från Christie till Frazil
Exakt hur man ska bli rik på försäkringsbedrägerier och mord ... ingen aning, fråga någon som är mer insatt i byråkrati anno 1970. Hur gick det hela ihop? Man får helt enkelt lita på på att Russell Lewis vet vad han skriver om och inte lämnar en massa "plot holes" efter sig. Det är förresten Dorothea Frazil som kommer på att för många dödsfall, som hon rapporterat om i sin tidning, så kallade olyckor, verkar misstänkta ... Eftersom dödsorsakerna är, som hon påpekar, "a bloody stupid way to die". Hennes gamle vän Morse nappar direkt på betet och börjar undersöka ... utan att misstänka att de skyldiga finns närmare honom än vad han någonstans kunde drömma om. När det gäller försäkringspremierna så blir det till sist Morse som får betala det högsta priset.
Lågmäld humor, minnesvärda repliker
Serien är full av lågmäld humor och minnesvärda repliker.
Kameran alternerar mellan tre olika händelsekedjor som pågår samtidigt. 1) En lycklig Morse i Venedig, där han är på opera och träffar en gåtfull, mörk skönhet.2) Morses överordnade Fred Thursday och hans tålmodiga fru Winnifred "Win" Thursday, som befinner sig på en halvfull pub någonstans i Oxford, där en förskräckligt dålig ståuppkomiker håller låda och där servitrisen Jenny Tate får en obehaglig vision om mord. 3) Det blivande mordoffret, som serverar på en annan betydligt mer välbesökt och stökigare pub i Oxford. Man behöver inte vara Sherlock Holmes (eller Morse) för att uppfatta det spända läget. Det finns mer än en besökare på plats som är förtjust i den vackra servitrisen ...
Lika delar kostymdrama och deckare
Lika delar kostymdrama och deckare
Hemligheten med Morses succé ... förutom en sympatisk huvudrollskaraktär (vem gillar inte Morses tragiska operaälskande gestalt?) är otroligt vackra vyer och stor känsla för detaljer. Morse säljs in som deckare men är minst lika mycket kostymdrama. ITV verkar vara mäkta stolta över att visa att de kan göra kostymdrama och högklassig deckare minst lika bra som BBC --- både Downton Abbey och Endeavor är deras serier, deras flaggskepp, kritikerrosade och älskade över hela världen.
Starkt manusarbete
En stor del av succén beror också på att manusarbetet ligger i kapabla händer. I båda de ovan nämnda ITV-serierna har man en manusförfattare som har koll på alla personer, all personutveckling och alla händelser --- man hoppar inte mellan olika skribenter och olika stilar och olika visioner om vad serien är och hur karaktärerna ska vara. Julian Fellowes är Downton Abbey. Russell Lewis är Endeavor.
Russell Lewis har dessutom skrivit manus till Kommissarie Morse, de filmer som direkt är baserade på Colin Dexters böcker, och till den framgångsrika spin-off serien Lewis, som även den utspelar sig i Oxford. Det är inte alls förvånande att Colin Dexter har gett Russell Lewis sin välsignelse för hans nya företag, Endeavor.
Tre deckarserier i Oxford har resulterat i tre succéer. Vilket hattrick! Starkt facit för Russell Lewis ...
Sätt ungen framför TV:n ...
Russell Lewis har en gedigen utbildning --- som så många barn under 1960-och-70-talen i Storbritannien så bestod utbildningen --- och barnpassningen --- av att sättas framför TV:n. Plonk. Och där satt den unge Lewis och tittade på precis allt som sändes. Så många blinkningar till och homager till 1960- och 1970- talens filmer och TV-spektakel finns med i serien. För första gången i Endeavor får vi i säsong 7 rejäl skräck i avsnitt ett, Oracle, med blinkningar till den brittiska klassikern Don't Look Now. En snygg homage som fortfarande framkallar kalla kårar. (Smart skrivet av Lewis - tonsäkert regisserat av Evans).
Raga, avsnitt två i säsong sju, driver lättsamt och varmhjärtat med matlagningsprogram --- ja, den TV- plågan var stor redan på 1970-talet och Lewis har lagt in blinkningar till några av sina favoriter.
Matnyttigt som inte förändras ...
Men vurmen för matlagningsprogram kunde lika gärna ha handlat om 2020 ... samma sak gäller temana med rasism, sexism och klassklyftor som går som en röd tråd genom hela serien. 1970 eller 2020 ... vad är skillnaden? Inte så mycket som vi tror ...
I Life on Mars (deckarserie som utspelar sig på 1970-talet) påpekas det gång på gång hur annorlunda 1970-talet var, mot idag (när vi är så smarta och civiliserade?), men serien Endeavor faller aldrig i den fällan, frestelsen att vara självgod när det gäller vår egen förträffliga och framåtsträvande tid.
Givetvis finns alltid snygga blinkningar till original-Morse-serien med ... Jim Strange och Max DeBryn är så klart vänner till Morse även i originalserien, och nu i säsong sju håller Morse på att inreda och restaurera det hem som vi har sett i originalserien. Morse försöker att skrapa bort de gamla tapeterna och ska sedan välja nya som passar hans smak ... och vi vet ju hur snyggt det blir till sist!
Moderna tider ... men det gamla finns kvar
När det gäller Endeavors universella succé ... så skadar det givetvis inte att berättelsen om den unge Morse förläggs till slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. Det här är en tid som gör sig bra i bild --- mat, mode, inredning, musik ... Den moderna tiden är på gång, men det gamla finns kvar.
Många har inte haft råd att göra om sina hem sedan före andra världskriget ... och Oxford bombades inte, så här har det sett likadant ut i alla tider. Serien har skyhög nostalgifaktor. Man påminns också om att detta är tuffa tider som befolkas av tuffa människor. När ett mord inträffar på stället där Win arbetar och hennes man oroar sig för henne ... hur reagerar hon? Inga tårar, inget hysteriskt skrikande, knappt ens förvåning. Hon är luttrad. Hon har sett det mesta. Visst, Win är förbannad över att en ung kvinna är död , men hon påminner sin man om att hon har sett mycket värre saker under kriget. Det är en tuff generation som Win och Fred Thursday tillhör.
Chefredaktör som deckare
En annan tuff karaktär med skinn på näsan är Oxford Mails chefredaktör Dorothea Frazil, som ständigt dyker upp och försöker pumpa Morse på information ... Hon har varit med sedan pilotavsnittet, där hon skämtsamt undrade om de känt varandra i ett tidigare liv. Dorothea Frazil spelas förresten av Abigail Thaw som är dotter till John Thaw - den ursprunglige Morse. Hon har varit med i varenda avsnitt sedan piloten --- som en röd tråd som håller samman serierna, men också som en stark karaktär i sin egen rätt. Hon hade kunnat bli en utmärkt deckare i en egen spin-off serie.
Kanariefåglar som bot mot depression
Säsong sju är på något sätt den sorgligaste Endeavor-Morse-säsongen hitintills - och det inte så mycket på grund av Morses operatragiska kärleksaffär som det faktum att Fred Thursday, trots att han är av segt virke, håller på att slitas ner. Fred håller helt klart på att tappa greppet. Nytt år, nytt decennium, nytt mord ... blir det aldrig bättre?
Fred köper med sig hem ett par små kanariefåglar, för han vill ha något fint här i världen, något som inte är blod, mord, hat och elände. Frun Win, som är städerska, vill inte ha en massa fjädrar överallt i hemmet och ännu mer att städa upp. Det där är en samtidigt rörande och humoristisk scen.
Inget överskuggar karaktärerna
Det säger en hel del om talangen hos Russell Lewis att han kan ha med så många mord, så många "plot twists", så många överdådiga miljöer ... men ändå drunknar man inte i intryck och förvecklingar, ändå är allt detta bara som bakgrundsmusik till det som ständigt ligger i fokus ... relationen mellan huvudpersonerna, Endeavor Morse och hans parhäst Fred Thursday, och relationerna mellan alla de karaktärer som likt planeter cirklar runt det strålande centrala paret: Jim Strange, Chief Superintendent Bright, Max DeBryn, Win Thursday och Dorothea Frazil.
Bokslut i Venedig
Inledningen av säsong sju utspelar sig i Venedig ... liksom finalen. Det sista avsnittet innehåller bland annat pampiga scener från operahus och Venedigs kända Cimitero di San Michele.
Intrigen i säsong sju spänner över många olika teman - från det övernaturliga till det mondäna. Den första delen presenterar en synsk tjej som "ser" det första bestialiska mordet i en vision, den sista delen presenterar ett mycket invecklat försäkringsbedrägeri, som för tankarna till Agatha Christies The Pale Horse. Där dog också en massa människor, som inte verkade ha med varandra att göra, av olyckor eller olyckliga sjukdomar, så kallad "naturlig död" fast egentligen var det mord och någon tjänade storkovan på det.
Från Christie till Frazil
Exakt hur man ska bli rik på försäkringsbedrägerier och mord ... ingen aning, fråga någon som är mer insatt i byråkrati anno 1970. Hur gick det hela ihop? Man får helt enkelt lita på på att Russell Lewis vet vad han skriver om och inte lämnar en massa "plot holes" efter sig. Det är förresten Dorothea Frazil som kommer på att för många dödsfall, som hon rapporterat om i sin tidning, så kallade olyckor, verkar misstänkta ... Eftersom dödsorsakerna är, som hon påpekar, "a bloody stupid way to die". Hennes gamle vän Morse nappar direkt på betet och börjar undersöka ... utan att misstänka att de skyldiga finns närmare honom än vad han någonstans kunde drömma om. När det gäller försäkringspremierna så blir det till sist Morse som får betala det högsta priset.
Lågmäld humor, minnesvärda repliker
Serien är full av lågmäld humor och minnesvärda repliker.
Givetvis är många smarta repliker yttrade av Morse. Som när han påpekar att om några försökspersoner är över medel, måste ju några vara under medel, för medel är ju alltid medel. Det ligger i medels natur ...
Men en av de allra bästa replikerna yttras tidigt i dramat av en indignerad Fred Thursday. Morse tror inte att pojkvännen kan vara mördaren. Det är alldeles för banalt, eller som Morse väljer att säga det "a bit obvious". Fred replikerar att allting inte är som ett av Morses älskade korsord --- allting är inte smart och invecklat, ibland är saker enkla och banala, ibland är saker precis som de verkar vara. Touché! Så många deckarförfattare (bland annat många av de senaste svenska deckarna) presenterar så långsökta och komplicerade intriger. Men ibland är saker inte så konstiga och invecklade alls.
Ännu ett korsord ...
Ännu ett korsord ...
Freds berömda magkänsla till trots .... januari försvinner, mordet löses inte, Fred lyckas inte sätta dit pojkvännen och plötsligt är det den 7 maj (vilket syns på Morses korsord) och mordet är olöst och Morse och Fred grälar på nytt över att de inte har löst mordet. Extra plus till Russell Lewis här ... han väljer att inte låta sina hjältar lösa allt direkt, som i så många deckare, utan drar ut på spänningen. Det räcker inte att man tror att man vet vem som gjorde det, allt ska ju bevisas också. Fred har sin magkänsla, men inga bevis, indicier räcker inte. Morse har sina teorier. Jim Strange vill bara att alla ska hålla sams.
Bitter snöbollseffekt
Konflikten bara blir värre och värre under seriens gång --- vad som först bara verkade vara ett litet korsordsgräl mellan Morse och Fred, blir till en snöboll som rullar och blir större och större och större ... Under sista avsnittet blir de forna vännernas relation så infekterad att man undrar hur de två någonsin ska kunna jobba tillsammans igen, än mindre klara av att bli vänner igen.
Bitter snöbollseffekt
Konflikten bara blir värre och värre under seriens gång --- vad som först bara verkade vara ett litet korsordsgräl mellan Morse och Fred, blir till en snöboll som rullar och blir större och större och större ... Under sista avsnittet blir de forna vännernas relation så infekterad att man undrar hur de två någonsin ska kunna jobba tillsammans igen, än mindre klara av att bli vänner igen.
Men det blir en säsong åtta med Morse och Thursday och alla de andra. Hur det ska gå med de två huvudpersonerna och deras relation? Det mysteriet återstår att besvaras.
Hur länge kan Endeavor segla vidare?
Endeavor är nu inne på sin akt tre --- sista akten alltså. Varför`? Fans över hela världen verkar ju inte få nog av den nye Morse och TV-bolag över hela världen ropar efter mer. Russell Lewis själv verkar något förbluffad över hur populär Endeavor är (och för många yngre deckarfans är detta den första inkarnationen av Morse de träffar på, sedan går de visare till original-Morse) och att serien får förnyade kontrakt gång på gång. Något som varken han eller Shaun Evans hade med i planeringen från början. De skulle bara göra en prequel. Nu verkar serien kunna pågå i oändlighet.
Tillbaka till framtiden ...
Shaun Evans är knappast ung längre, och men det är inte heller Morse (så tack och lov att originalserien inte heter Young Morse) och de åldras tillsammans. Evans avsnitt som regissör har också blivit bland de mest hyllade. Han har helt klart talang även bakom kameran. Evans fortsätter gärna både att regissera och att spela huvudrollen. Lewis fortsätter gärna att skriva nya avsnitt. Men ... ändå planeras det för slutet. Det finns en deadline. Vi närmar oss tillbaka till framtiden. Tillbaka till startpunkten. 1987. Då började originalserien Kommissarie Morse. Man måste sluta i tid ... innan de två världarna kolliderar i Back to the Future stil. Två Morse i Oxford på 1980-talet, med axelvaddar och benvärmare? Det låter snarare som sci-fi än klassisk deckare ...
BG
Hur länge kan Endeavor segla vidare?
Endeavor är nu inne på sin akt tre --- sista akten alltså. Varför`? Fans över hela världen verkar ju inte få nog av den nye Morse och TV-bolag över hela världen ropar efter mer. Russell Lewis själv verkar något förbluffad över hur populär Endeavor är (och för många yngre deckarfans är detta den första inkarnationen av Morse de träffar på, sedan går de visare till original-Morse) och att serien får förnyade kontrakt gång på gång. Något som varken han eller Shaun Evans hade med i planeringen från början. De skulle bara göra en prequel. Nu verkar serien kunna pågå i oändlighet.
Tillbaka till framtiden ...
Shaun Evans är knappast ung längre, och men det är inte heller Morse (så tack och lov att originalserien inte heter Young Morse) och de åldras tillsammans. Evans avsnitt som regissör har också blivit bland de mest hyllade. Han har helt klart talang även bakom kameran. Evans fortsätter gärna både att regissera och att spela huvudrollen. Lewis fortsätter gärna att skriva nya avsnitt. Men ... ändå planeras det för slutet. Det finns en deadline. Vi närmar oss tillbaka till framtiden. Tillbaka till startpunkten. 1987. Då började originalserien Kommissarie Morse. Man måste sluta i tid ... innan de två världarna kolliderar i Back to the Future stil. Två Morse i Oxford på 1980-talet, med axelvaddar och benvärmare? Det låter snarare som sci-fi än klassisk deckare ...
BG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.