FILM: The Barbarian and the Geisha - En geishas memoarer, långt före sin tid ...

Regi: John Huston

Titel: The Barbarian and the Geisha
Manus: Ellis St. Joseph (story), Charles Grayson, Nigel Balchin, James Edward Grant, Alfred Hayes 

Medverkande: John Wayne, Eiko Ando, Sam Jaffe, 

Sō Yamamura, Fuyukichi Maki  m.fl.

Land: USA, 1958

Aktuell: Nyutgåva maj 2020

Produktion: 20th Century Fox

The Barbarian and the Geisha - En geishas memoarer, långt före sin tid ... och en unik film med ett perspektiv som också ligger långt före sin tid.


Hela landets framtid står på spel ...

Året är 1856. Den vackra geishan Okichi (Eiko Ando) dansar med elegant lätthet och utför sina plikter med minutiös perfektion. Hon är välutbildad och väl medveten om den lojalitet hon är skyldig sin herre, han som hämtat henne från den fattiga landsbygden och betalat för hennes dyra utbildning.

En dag förändras och utmanas hela Okichis värld och inte bara hennes ... Hela Japans framtid står på spel. Och Okichi, den vackra geishan, kommer att stå i centrum för alla världsomvälvande händelser ...

John Huston - rent Hollywoodguld 

John Huston är en av Hollywoods guldålders mest hyllade regissörer och manusförfattare. Han gick från storverk till storverk  (Riddarfalken från Malta, Stormvarning utfärdad, Sierra Madres skatt, Afrikas drottning, Moby Dick, De missanpassade ...) kammade hem två Oscars och femton nomineringar ... och The Barbarian and the Geisha är på många sätt hans största utmaning. En film som är inspirerad i stil och ton av de stora gamla japanska mästarna och som är inspelad på plats i Japan ... man känner till exempel igen Kyoto och Tōdai-ji altaret i Nara och den stora Buddhafiguren. Interiörscener och extrascener filmades mestadels i Toho Studios i Tokyo.

Ingen vit inkörsport

Det är något av ett genidrag att ha Okichi som berättare. I berättelse efter berättelse, i film efter film (även i våra dagar) får vi följa vita män och vad de "finner" i det nya landet som de "upptäcker" --- det spelar ingen roll om det är John Smith i Pocahontas eller Tom Cruise i Zwicks The Last Samurai eller Andrew Garfield i Scorseses Silence eller Matt Damon i Zhang Yimous The Great Wall eller Sam Worthington i James Camerons Avatar (också känd som Space-Pochahontas)...  Den vite mannen ska vara våra ögon och öron och vår "inkörsport" till det nya konstiga landet och de nya konstiga sederna och de nya konstiga människorna och det nya stora äventyret.

Och här introduceras vi istället till Okichi. En ung tjej utan makt över sitt eget liv. Och genom hennes ögon får vi följa allt som händer.. Genom hennes ögon får vi se den vite mannen, i detta fall Townsend Harris (John Wayne), komma till hennes land och genom hennes ögon är så klart den vite mannen och hans anhang väldigt underligt. Hennes eget land och de egna sederna är ju det normala ...

Amerikansk helyllehjälte ... utan vit häst och vit hatt

Townsend Harris är en verklig historisk figur. Han kom till Japan år 1856 och var USA:s förste ambassadör i landet. Det var ingen lätt resa ...  Harris möts först av stor misstänksamhet och en hel del fientlighet, men så småningom arbetar han sig upp för att förtjäna respekt och vänskap. I filmen blir Harris och Okichi förälskade, mot alla odds. Hon var ju bara en "present" från sin herre till den nye herren --- och mest av allt var hennes uppdrag att hålla koll på den konstige främlingen.

Det är extra roligt att se John Wayne i rollen som den klassiske, amerikanske, självsäkre hjältetypen som kommer till ett nytt land, denna gång inte på en vit springare och i vit cowboyhatt, utan i diplomatklädsel, sittande i en båt, och med hög, blank, svart hatt på huvudet.

Japanerna har ett annat sätt ...

Gång på gång försöker han köra sitt amerikanska hjältemanér och individualistiska sätt, gång på gång kör han huvudet i den metaforiska väggen. Japanerna har ett annat sätt. Japanerna har en annan historia. Japanerna värderar kollektivet och familjen före individen. Japanerna förstår sig inte på Harris och hans konstiga sätt ...

Många diplomatiska förvecklingar utspelar sig innan sluttexterna rullar ....

Det här är en vacker, unik, storslagen och mästerlig filmberättelse i regi av John Huston --- och en mycket intressant film för alla som vill se något av forna tiders pampiga Japan och landets urgamla seder ... som nu är ett minne blott.

Så småningom blev landet internationellt anpassat, västerlandsvänligt och amerikaniserat ... Men det skedde inte under Townsend Harris tid.

BG