BOK: Den äldste av Christopher Paolini - Nya äventyr med Eragon och Saphira!

Författare: Christopher Paolini

Titel: Den äldste
Serie: Arvtagaren (del 2)
Läsålder: 9-12 år
Antal sidor: 686
Översättning: Lottie Eriksson
Originaltitel: Eldest
ISBN: 9789178037100
Utgivningsdatum: 2020-06-15
Förlag: Bonnier Carlsen


Eragon och hans vackra blå drake Saphira är tillbaka --- och träningen fortsätter. För att de två till sist ska stå öga mot öga med Ondskan och en duell med en mäktig drakryttare och hans röda drake Törne (som är porträtterad på det snygga omslaget av John Jude Paleancar - se bild ovan!).

Den äldste är mitten. Del två i en trilogi. Och det märks.

Del ett handlar om att lägga upp bollen --- det är spännande! --- del två handlar om att passa bollen vidare och att inte tappa den (vilket är hyggligt spännande) medan del tre handlar om att lägga in bollen i mål. Och det är ju det man vill se. The score.
Klockrent i krysset.

Men nu är vi alltså på stadiet passande och dribblande och del två är inte alls lika stark som del ett i serien. Kan bero på författaren (och den press som en succé lägger på en tonårig författare) kan också bero lite på att man bytt översättare mellan del 1 och 2. Del två har en helt annan ton.

Man tillbringar inte heller all tid med Eragon och Saphira, man har delat upp handlingen i tre delar.

En del berättas av Nasuada som är den nya ledaren för rebellrörelsen Varden. Hon är en anonym och tråkig karaktär. Tråkigt nog blir hon inte dödad direkt, vilket den förra ledaren blev. Ännu en ny ledare kan knappast bli tråkigare och mer rättfärdig och tillrättalagd. Eragon svär henne trohet, vilket är idiotiskt och alven Arya blir så klart arg på honom. En drakryttare ska inte tillhöra någon --- han ska vara sin egen och hjälpa alla --- dvärgar, alver, människor ... och inte bara EN människa.

En del berättas fortfarande av Eragon som i sällskap av Saphira fortsätter sin träning. (I mittendelen SKA lärlingen träna --- tänk bara på Luke i Rymdimperiet slår tillbaka och hans övningar med Yoda ...)
Eragons nya lärare är en alv och Saphiras nya lärare är alvens drake ... som hon blir förälskad i. Typ som i How to train your dragon ... sista filmen. Eragon blir avundsjuk han vill inte ha en förälskad drake på halsen! Draken Glaedr är snyggt guldfärgad och finns på omslaget till Brisinr (för er som undrar hur en gulddrake ser ut) som är nästa del i serien ....

Man vill gärna ha mer Saphira. Det är ju i denna tredjedel som drakarna finns, både Saphira och nya gulddraken ...

och på slutet möter Saphira och Eragon den röda draken törne och hans ryttare ... men DEN draken är det ingen som blir förälskad i. Den röda draken är förslavad av onda makter och tjänare till ledaren för det onda imperiet Galbatorix ... Nej, för den som nu (med glimten i ögat) frågar, han har inte smitit iväg från Asterix lilla by med tappra galler, det bara låter så ...

Slutligen så berättas en tredjedel av Eragons kusin Roran, och man har undrat vad det hänt med honom sedan Eragon lämnade honom i sticket i bok ett ... och nu får man veta. Roran är en bra berättare och gör sin del faktiskt till den bästa tredjedelen i boken! En bra sak är att Roran är en helt vanlig människa, inte den utvalde, en alv eller halv-alv eller trollkarl eller nåt ... han är bonde med ambitionen att bli smed /(och går i lärling som smed) och är kär i en helt vanlig sympatisk tjej som är lätt att gilla, och Roran han är väldigt lätt att relatera till och sympatisera med..

Sedan funderar man ibland på logiken i boken ... I förra boken var det väldigt svårt att förgöra vissa magiska personer med fantastiska krafter, Eragon och Saphira kunde knappt hålla stånd med gemensamma krafter (och drakar och även deras drakryttare är VÄLDIGT magiska!) men Roran gör sig av med båda hoten på en gång genom att slå dem i huvudena med sin hammare. Så kan man ju kringgå magiska dueller och trolleri-battles --- bang-bang med hammaren! Något har Roran lärt sig som smedslärling. Medan Eragon har harvat på som trollerilärling ...

Boken slutar med att Eragon och Roran planerar att gå på äventyr tillsammans ... och på en räddningsexpedition.

Slutstriden är bra, drake mot drake, blå god drake mot röd ond drake (ungefär som blå och röda ljussvärd i Star Wars) men löser ingenting ... och det känns bäddat för riktig uppgörelse i del tre i serien.

Bring it on!

BG