Regi: Philippe Godeau
Titel: Yao
Medverkande: Omar Sy, Lionel Basse, Maxime d'Aboville, m.fl.
Medverkande: Omar Sy, Lionel Basse, Maxime d'Aboville, m.fl.
Land: Frankrike, 2018
Distribution: Njutafilms
Robinson Crusoe hade Fredag. Filmen Yao har Torsdag. För Yao betyder torsdag.
Yao är också namnet på filmens huvudperson, en liten kille som är duktig i skolan, gillar att läsa böcker och drömmer om att bli astronaut och resa till Mars.
Yaos favorit att läsa är den franska författaren Jules Verne, som vi har att tacka för klassiker som Till Jordens medelpunkt, En världsomsegling under havet, Jorden runt på 80 dagar, Månen tur och retur ... och Yao besöker flitigt den lilla staden Kanels bibliotek.
Stolt över att äga en egen bok - delvis uppäten av en get ...
Yaos stora stolthet i bok-väg är att han själv äger en biografi av skådespelaren Seydou Tall. När Seydou Tall ska komma till Dakar i Senegal för att vara kändis-dragplåster på en biennal, så bestämmer sig Yao för att ta sig dit och få boken signerad. Även om han måste skolka från skolan. Även om han måste lifta hela vägen dit. Även om en del av boken, olyckligtvis, har blivit uppäten av en get.
Filmen Yao är en roadmovie som faktiskt har lite av Jules Vernes anda i sig, för liksom många klassiker som handlar om en spännande resa med hinder (t.ex. The Hobbit) så är det hemmet som är målet. Även om man åker Morden runt. Eller till Månen tur och retur.
Bort - och hem igen ...
Yao lyckas få boken signerad. Men sedan måste han ta sig hem igen. Den Store Berömde Skådespelaren känner sig skyldig att se till att den lille ungen kommer hem igen. Mönsterleven har ju skolkat från skolan och smitit från föräldrarna bara för att få en autograf ... Så Tall tar först en taxi och köper sedan en begagnad Peugot (en fransk bil!) bara för att skjutsa Yao hem.
Under resans gång finner de två varandra och blir vänner.
Det här är som om man hade korsat En oväntad vänskap med Green Book. Omaka par plus roadmovie.
Omar Sy är liksom rollfiguren Seydou Tall från Senegal och är nu en känd skådespelare i Frankrike och tillika en Hollywoodexport.
Konkurrens av Green Book
Filmen Yao borde ha gått bra på franska biografer, men på premiären såldes bara lite över 2000 biljetter. Sensmoral: man ska inte ha biorelease på en film under samma helg som Oscarsvinnaren Green Book. Speciellt inte om det är en liknande historia om omaka vänner och någon som skjutsar någon någonstans. Filmen hade verkligen förtjänat en större biopublik.
Har Omar Sys stjärnglans falnat? Förmodligen inte, men här är det Lionel Basse, i rollen som Yao, som är den stora lilla stjärnan. Han verkar helt spontan och naturlig och supersmart och han charmar hela filmen igenom.
Det är svårt att inte tänka på och jämföra med svenska produkter där barnskådespelare ska vara involverade och får roller som är lika karismatiska som träpinnar.
Som En komikers uppväxt där barnskådespelarna är ungefär lika intressanta och karismatiska som träpinnar, och det verkar hela tiden som om de läser replikerna från ett papper.
Det patenterade leendet, dansen och plaskandet
Det här är en bra version av En komikers uppväxt. Även om Omar Sy inte anstränger sig för att vara rolig och är ovanligt nedtonad. Men det finns ändå med: det patenterade Omar Sy leendet (ännu bredare än det som Julia Robert levererar) och den charmiga Omar Sy dansen. Och till och med lek och plask i badkar och i havet --- fast Lionel Basse får här stå för det mesta plaskandet.
En Bounty som inte blir en "Saviour"
Det här skulle kunna utvecklas till en White Saviour historia --- Seydou Tall ses ju som en vit person, en "Bounty" (alltså: någon som är vit som kokos, och bara har ett tunt chokladöverdrag) --- om det inte vore för att Yao inte vill ha något av Tall. Yao vill inte åka till Frankrike, han vill inte bli skådespelare eller författare, han vill inte åka på en räkmacka in i branschen ... Han är nöjd med sin skola och sitt Nelson Mandela bibliotek i staden Kanel just nu, och sedan ska han åka till planeten Mars.
Yao är inte imponerad
Yao är heller inte imponerad av Talls allmänbildning. Yao tycker den är synnerligen bristfällig. Tall kan ingenting om Mars och kommande astronomiska projekt. Han kan ingenting om Jules Verne och han har inte ens läst Julev Verne. Skandal! Tall kontrar med att läsning är för tjejer, för om man går in på ett bibliotek "in the hood" så åker man på stryk. Yao tror inte på honom och föraktet i hans blick är totalt.
Stolt huvudrollsinnehavare i Scapins skälmstycken
Varför anstränga sig så för att träffa Tall? Svaret är att Yaos bäste vän drömmer om att bli skådespelare. Han har vunnit huvudrollen som Escapino i skolans uppsättning av Molières komedi Scapins skälmstycken (Les Fourberies de Scapin).
Tall verkar inte ha koll på Molière heller. Yao ser om möjligt ännu mindre imponerad ut av idolen.
Som inte ens är intresserad av att besöka trakterna som han kommer ifrån innan farfar emigrerade till Frankrike för att arbeta för Peugot ... Men bilden råkar lägligt gå sönder, och då får Tall slut på undanflykter.
På väg framåt och utåt ...
Yao är hela tiden på väg framåt och utåt. Jules Verne! Mars! To infinity and beyond!
Tall är i kontrast på väg bakåt och inåt. Han bli tvungen att granska sitt kokosfyllda inre, och det är en hård nöt att knäcka sin dubbla fransk-senegalesiska identitet.
Yao vill inte ha något av Tall --- men Tall får lära sig mycket av Yao. Och inte bara om astronomi och Jules Verne och Molière.
Yao verkar även vara den överlägsna författaren av de två, för han skriver och ritar hela tiden om deras äventyr.
Franska barnskådespelare - så mycket bättre? Eller är det franska regissörer som är så mycket bättre?
Yao är i alla fall en triumf för Lionel Basse.
Träffande beskrivning av havet ... som kokar
När Yao säger att han aldrig sett havet så åker de båda vännerna dit och plaskar i vågorna. Förstås.
Beskrivningen av havet är så träffande... Yao använder bilder som alla i skolan känner till för att förklara för de andra hur det var, när han väl kommit hem igen. Havet är som en flod. Men man ser inte den bortre staden. Havet är som en sjö ... fast det set ut som den kokar.
Yao är lite som en sjö som kokar. Man tror att man har koll --- men mycket pågår under ytan.
BG
Yao är också namnet på filmens huvudperson, en liten kille som är duktig i skolan, gillar att läsa böcker och drömmer om att bli astronaut och resa till Mars.
Yaos favorit att läsa är den franska författaren Jules Verne, som vi har att tacka för klassiker som Till Jordens medelpunkt, En världsomsegling under havet, Jorden runt på 80 dagar, Månen tur och retur ... och Yao besöker flitigt den lilla staden Kanels bibliotek.
Stolt över att äga en egen bok - delvis uppäten av en get ...
Yaos stora stolthet i bok-väg är att han själv äger en biografi av skådespelaren Seydou Tall. När Seydou Tall ska komma till Dakar i Senegal för att vara kändis-dragplåster på en biennal, så bestämmer sig Yao för att ta sig dit och få boken signerad. Även om han måste skolka från skolan. Även om han måste lifta hela vägen dit. Även om en del av boken, olyckligtvis, har blivit uppäten av en get.
Filmen Yao är en roadmovie som faktiskt har lite av Jules Vernes anda i sig, för liksom många klassiker som handlar om en spännande resa med hinder (t.ex. The Hobbit) så är det hemmet som är målet. Även om man åker Morden runt. Eller till Månen tur och retur.
Bort - och hem igen ...
Yao lyckas få boken signerad. Men sedan måste han ta sig hem igen. Den Store Berömde Skådespelaren känner sig skyldig att se till att den lille ungen kommer hem igen. Mönsterleven har ju skolkat från skolan och smitit från föräldrarna bara för att få en autograf ... Så Tall tar först en taxi och köper sedan en begagnad Peugot (en fransk bil!) bara för att skjutsa Yao hem.
Under resans gång finner de två varandra och blir vänner.
Det här är som om man hade korsat En oväntad vänskap med Green Book. Omaka par plus roadmovie.
Omar Sy är liksom rollfiguren Seydou Tall från Senegal och är nu en känd skådespelare i Frankrike och tillika en Hollywoodexport.
Konkurrens av Green Book
Filmen Yao borde ha gått bra på franska biografer, men på premiären såldes bara lite över 2000 biljetter. Sensmoral: man ska inte ha biorelease på en film under samma helg som Oscarsvinnaren Green Book. Speciellt inte om det är en liknande historia om omaka vänner och någon som skjutsar någon någonstans. Filmen hade verkligen förtjänat en större biopublik.
Har Omar Sys stjärnglans falnat? Förmodligen inte, men här är det Lionel Basse, i rollen som Yao, som är den stora lilla stjärnan. Han verkar helt spontan och naturlig och supersmart och han charmar hela filmen igenom.
Det är svårt att inte tänka på och jämföra med svenska produkter där barnskådespelare ska vara involverade och får roller som är lika karismatiska som träpinnar.
Som En komikers uppväxt där barnskådespelarna är ungefär lika intressanta och karismatiska som träpinnar, och det verkar hela tiden som om de läser replikerna från ett papper.
Det patenterade leendet, dansen och plaskandet
Det här är en bra version av En komikers uppväxt. Även om Omar Sy inte anstränger sig för att vara rolig och är ovanligt nedtonad. Men det finns ändå med: det patenterade Omar Sy leendet (ännu bredare än det som Julia Robert levererar) och den charmiga Omar Sy dansen. Och till och med lek och plask i badkar och i havet --- fast Lionel Basse får här stå för det mesta plaskandet.
En Bounty som inte blir en "Saviour"
Det här skulle kunna utvecklas till en White Saviour historia --- Seydou Tall ses ju som en vit person, en "Bounty" (alltså: någon som är vit som kokos, och bara har ett tunt chokladöverdrag) --- om det inte vore för att Yao inte vill ha något av Tall. Yao vill inte åka till Frankrike, han vill inte bli skådespelare eller författare, han vill inte åka på en räkmacka in i branschen ... Han är nöjd med sin skola och sitt Nelson Mandela bibliotek i staden Kanel just nu, och sedan ska han åka till planeten Mars.
Yao är inte imponerad
Yao är heller inte imponerad av Talls allmänbildning. Yao tycker den är synnerligen bristfällig. Tall kan ingenting om Mars och kommande astronomiska projekt. Han kan ingenting om Jules Verne och han har inte ens läst Julev Verne. Skandal! Tall kontrar med att läsning är för tjejer, för om man går in på ett bibliotek "in the hood" så åker man på stryk. Yao tror inte på honom och föraktet i hans blick är totalt.
Stolt huvudrollsinnehavare i Scapins skälmstycken
Varför anstränga sig så för att träffa Tall? Svaret är att Yaos bäste vän drömmer om att bli skådespelare. Han har vunnit huvudrollen som Escapino i skolans uppsättning av Molières komedi Scapins skälmstycken (Les Fourberies de Scapin).
Tall verkar inte ha koll på Molière heller. Yao ser om möjligt ännu mindre imponerad ut av idolen.
Som inte ens är intresserad av att besöka trakterna som han kommer ifrån innan farfar emigrerade till Frankrike för att arbeta för Peugot ... Men bilden råkar lägligt gå sönder, och då får Tall slut på undanflykter.
På väg framåt och utåt ...
Yao är hela tiden på väg framåt och utåt. Jules Verne! Mars! To infinity and beyond!
Tall är i kontrast på väg bakåt och inåt. Han bli tvungen att granska sitt kokosfyllda inre, och det är en hård nöt att knäcka sin dubbla fransk-senegalesiska identitet.
Yao vill inte ha något av Tall --- men Tall får lära sig mycket av Yao. Och inte bara om astronomi och Jules Verne och Molière.
Yao verkar även vara den överlägsna författaren av de två, för han skriver och ritar hela tiden om deras äventyr.
Franska barnskådespelare - så mycket bättre? Eller är det franska regissörer som är så mycket bättre?
Yao är i alla fall en triumf för Lionel Basse.
Träffande beskrivning av havet ... som kokar
När Yao säger att han aldrig sett havet så åker de båda vännerna dit och plaskar i vågorna. Förstås.
Beskrivningen av havet är så träffande... Yao använder bilder som alla i skolan känner till för att förklara för de andra hur det var, när han väl kommit hem igen. Havet är som en flod. Men man ser inte den bortre staden. Havet är som en sjö ... fast det set ut som den kokar.
Yao är lite som en sjö som kokar. Man tror att man har koll --- men mycket pågår under ytan.
BG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.