Titel: Once Upon a Time in Hollywood
Medverkande: Leonardo DiCaprio, Brad Pitt, Margot Robbie, Emile Hirsch, Damian Lewis, Margaret Qualley, Timothy Olyphant, Julia Butters, Luke Perry, Austin Butler, Dakota Fanning, Bruce Dern, Al Pacino m.fl.
Land: USA, 2019
Distribution: Sony Pictures
Once Upon a Time in Hollywood är en hylling till Hollywoods sista gyllene glansdagar, med tre gyllene blondiner i huvudrollerna: Leonardo Di Caprio, Brad Pitt och Margot Robbie.
Filmen är full av minnesvärda birollsprestationer, som Julia Butters som lillgammal barnskådepslare (hon är bara så rolig!), Luke Perry som westernhjälte i sin allra sista roll, Damian Lewis som porträttlik Steve McQueen, och så vidare ...
Många av personerna i filmen har funnits i verkligheten eller är baserade på personer som funnits i verkligheten.
De fiktiva personerna är Leonardi Di Caprios TV-stjärna Rick Dalton och hans trogne stuntman Cliff Booth.
Rick Daltons citat om att det tar fem år att komma upp sig, tio år för att trampa vatten och sedan en sekund för att rasa till botten igen ... det skulle kunna sägas av nästan vem som helst av alla hoppfulla skådespelare i Hollywood.
Tarantino lär ha blivit inspirerad av en skådespelare som använt sig av samma stuntman i 20 år ... Det finns alltså den här sortens vänskapsband på riktigt. Fast de är sällsynta. De flesta har nog med att hålla sig själva kvar på toppen, de hinner inte ta hand om någon annans karriär också.
Så kärnan i filmen är en gammaldags och tidlös bromance. Men behållningen är alla miljöer och det allmänna "myllret" i Hollywood, vare sig det gäller fester, TV-inspelningar, filmminnen, biobesök eller att bara cruisa längs gatorna i Los Angeles i en snygg gammal bil. (Roman Polanski har förresten den snyggaste bilen i hela filmen!)
Det här är en värld där det finns massor av biografer, hela gator fulla med biografer, och alla genrer hyllas, helt oförbehållslöst. Westerns, krigsfilmer, lättsamma komedier ...
Alla verkar ha velat dra sitt strå till stacken för att låna ut "the real thing" till filmen. Folk grävde fram gamla skyltar (för att ingenting skulle behövas göras i CGI) och gamla bokomslag och bioaffischer och samlarmuggar. Sharon Tates syster bidrog med Sharon Tates egna juveler, som Margit robbie har på sig i filmen. Till och med den lilla hunden får åka i Tates egen hundväska och kan riktigt leva i sig i rollen hur det var att vara en kändishund 1969.
Det absolut lyckligaste ögonblicket i filmen (det enda riktigt lyckliga ögonblicket?) handlar om ett biobesök. Sharon Tate går på bio mitt på dagen, för att se en av sina egna filmer. Det är verklighetens Tate man får spela mot Dean Martin (man har inte spelat in filmsekvenserna på nytt, med Margot Robbie istället.)
Den fiktiva versionen av Tate sitter i biografen och njuter av filmen - en lättviktig komedi, men oj, vad publiken skrattar åt hennes rollprestation ... Hon sparkar av sig stövlarna och bara myser ...
Nu för tiden är biografstråken praktiskt taget borta. Liksom de fina gamla filmrullarna med 35 mm och 16 mm film. Enbart minnena finns kvar av hur man slet med dessa filmrullar! och fick laga dem när de gick sönder!) Allt är digitalt numera. Om det inte gäller specialistbiografer, som drivs av fans ...
En av dessa biografer kan man se i dokumentären Out of Print ... Hur den har överlevt? Svar: Quentin Tarantino bidrog med pengar, när den höll på att gå i konkurs ... Så här ett skäl till att köpa biobiljetter DVDs och BDs med Tarantino-filmer ... en del av intäkterna verkar gå till välgörande ändamål. Som att rädda gamla biografer ...
Extramaterial på DVD och BD: Två reklamfilmer för Red Apple cigaretter (Quentin Tarantibos eget påhittade cigarettmärke), Rick Dalton som sjungande gästvärd på Hullaballo, ett avsnitt av Bounty Law, ett avsnitt av Lancer och ett avsnitt med "behind the scenes" på Lancer, där Rick Dalton och regissören Sam Wannamaker diskuterar kopplingen mellan Shakespeare och Westerns.
BG
Once Upon a Time in Hollywood är en hylling till Hollywoods sista gyllene glansdagar, med tre gyllene blondiner i huvudrollerna: Leonardo Di Caprio, Brad Pitt och Margot Robbie.
Filmen är full av minnesvärda birollsprestationer, som Julia Butters som lillgammal barnskådepslare (hon är bara så rolig!), Luke Perry som westernhjälte i sin allra sista roll, Damian Lewis som porträttlik Steve McQueen, och så vidare ...
Många av personerna i filmen har funnits i verkligheten eller är baserade på personer som funnits i verkligheten.
De fiktiva personerna är Leonardi Di Caprios TV-stjärna Rick Dalton och hans trogne stuntman Cliff Booth.
Rick Daltons citat om att det tar fem år att komma upp sig, tio år för att trampa vatten och sedan en sekund för att rasa till botten igen ... det skulle kunna sägas av nästan vem som helst av alla hoppfulla skådespelare i Hollywood.
Tarantino lär ha blivit inspirerad av en skådespelare som använt sig av samma stuntman i 20 år ... Det finns alltså den här sortens vänskapsband på riktigt. Fast de är sällsynta. De flesta har nog med att hålla sig själva kvar på toppen, de hinner inte ta hand om någon annans karriär också.
Så kärnan i filmen är en gammaldags och tidlös bromance. Men behållningen är alla miljöer och det allmänna "myllret" i Hollywood, vare sig det gäller fester, TV-inspelningar, filmminnen, biobesök eller att bara cruisa längs gatorna i Los Angeles i en snygg gammal bil. (Roman Polanski har förresten den snyggaste bilen i hela filmen!)
Det här är en värld där det finns massor av biografer, hela gator fulla med biografer, och alla genrer hyllas, helt oförbehållslöst. Westerns, krigsfilmer, lättsamma komedier ...
Alla verkar ha velat dra sitt strå till stacken för att låna ut "the real thing" till filmen. Folk grävde fram gamla skyltar (för att ingenting skulle behövas göras i CGI) och gamla bokomslag och bioaffischer och samlarmuggar. Sharon Tates syster bidrog med Sharon Tates egna juveler, som Margit robbie har på sig i filmen. Till och med den lilla hunden får åka i Tates egen hundväska och kan riktigt leva i sig i rollen hur det var att vara en kändishund 1969.
Det absolut lyckligaste ögonblicket i filmen (det enda riktigt lyckliga ögonblicket?) handlar om ett biobesök. Sharon Tate går på bio mitt på dagen, för att se en av sina egna filmer. Det är verklighetens Tate man får spela mot Dean Martin (man har inte spelat in filmsekvenserna på nytt, med Margot Robbie istället.)
Den fiktiva versionen av Tate sitter i biografen och njuter av filmen - en lättviktig komedi, men oj, vad publiken skrattar åt hennes rollprestation ... Hon sparkar av sig stövlarna och bara myser ...
Nu för tiden är biografstråken praktiskt taget borta. Liksom de fina gamla filmrullarna med 35 mm och 16 mm film. Enbart minnena finns kvar av hur man slet med dessa filmrullar! och fick laga dem när de gick sönder!) Allt är digitalt numera. Om det inte gäller specialistbiografer, som drivs av fans ...
En av dessa biografer kan man se i dokumentären Out of Print ... Hur den har överlevt? Svar: Quentin Tarantino bidrog med pengar, när den höll på att gå i konkurs ... Så här ett skäl till att köpa biobiljetter DVDs och BDs med Tarantino-filmer ... en del av intäkterna verkar gå till välgörande ändamål. Som att rädda gamla biografer ...
Extramaterial på DVD och BD: Två reklamfilmer för Red Apple cigaretter (Quentin Tarantibos eget påhittade cigarettmärke), Rick Dalton som sjungande gästvärd på Hullaballo, ett avsnitt av Bounty Law, ett avsnitt av Lancer och ett avsnitt med "behind the scenes" på Lancer, där Rick Dalton och regissören Sam Wannamaker diskuterar kopplingen mellan Shakespeare och Westerns.
BG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.