FILM: The Curse of La Llorona - The Woman in Black is Back!

Regi: Michael Chaves

Titel: The Curse of La Llorona

Manusförfattare: Mikki Daughtry, Tobias Iaconis
Medverkande: Linda Cardellini, Raymond Cruz, Marisol Ramirez, Patricia Velasquez.
Distribution: Warner Bros

Aktuell: På DVD; BD och VOD den 2 september

The Curse of La Llorona. Yep, det är en svensk titel. Man har mixat två språk för effekt.

Det är en skräckfilm och filmen ingår i The CU. Alltså  "The Conjuring Universe". Tidsmässigt utspelar sig den här filmen ungefär samtidigt som den första Conjuring filmen. Men det enda som länkar samman filmerna är  filmen Annabelle (ond docka, mycket ond docka, se upp för onda dockor!). Prästen i filmen Annabelle är också med i The Curse of  La Llorona. Det är ju bra att nån har lite koll på det ockulta. Filmen utspelar sig år 1973 --- alltså samma år som Exorcisten (med Max von Sydow som präst) spelades in --- en snygg liten skräckis-blinkning!

Men egentligen ... filmerna i "The Conjuring Universe" har inte så mycket med varandra att göra och om man inte sett de andra filmerna, så gör det inget, detta är inget universum som känns som "hemläxa" att man måste ha sett alla avsnitt. Förresten så ingår The Nun också i samma universum.

Nu till handlingen i The Curse of La Llorona. Det känns som om filmen bygger på eller är inspirerad  av The Woman in Black ... känd bok, teater och film (med Harry-Potter-skådisen Daniel Radcliffe i huvudrollen). Den är riktigt ruggig och har inspirerat många olika deckare och thrillers genom tiderna.

La Llorona har det gemensamt med The Woman in Black att något har hänt hennes egna barn, och därför ger hon sig på andra barn ... Skillnad: Hon är klädd i vitt. Lite egen stil ska ju ett spöke ha!
Och vitt är en klassisk spökfärg.

Huvudrollsinnehavare i denna film är Linda Cardellini, hon spelar en socialarbetare som inte tror på en mamma som misstänks ha misshandlat sina barn, och det får hon minsann sota för, när La Llorona kommer efter hennes egna barn ...

Ja, samma sak händer i väldigt många skräckisar. 

Finnes: en familj. Kommer: demonliknande ond grej. Resultat: vad-det-nu-är förstör deras liv. 

Och så försöker de kämpa och slå tillbaka med variernade framgång. Även John Krasinskis nya hyllade skräckfilm (med hans fru Emily Blunt i huvudroll) följde samma mall.

Skräckfilmer går nästan alltid efter en mall.  Ja, det gör väl det mesta. Men när det gäller skräckfilm har det blivit nästan för tydligt, som en prick-till-prick målning. Fälten fylls i, ett efter ett, och man vet precis vad det ska bli från början.

Men The Curse of La Llorona är ändå bättre än det mesta i genren.

Man har jobbat mycket med miljöerna, man har försökt fånga tidsandan, man har fina skådespelare i huvudrollerna (vem älskar inte Linda Cardellini?) och man har till och med hittat bra barnskådespelare ... Extra plus: man strösslar inte för mycket med jump-scares och höga, obehagliga ljud som får dig att hoppa till. Det där är så jobbigt och billigt. Nej, The Curse of La Llorona har lite klass på så sett!

Men man får inte veta så mycket om La Llorona. Ja, hon ger sig på barn eftersom hon dödade sina egna barn, år 1673,  men varför har ingen tänkt på att stoppa det hela förrän nu?

La Llorona är ju flera hundra år gammal, det ser ut som det i alla fall, och hon borde vara trött på att spöka vid det här laget. Men poängen med marängen kanske är att man inte ska få veta för mycket, utan fantisera själv istället.

Conjuring-filmerna är lite bättre och har en lite högre ribba än alla skräckisar som kommer varje månad ... De gör sitt hantverk väl och håller inte på för länge. En och en halv timme är föredömligt. Så länge kan man hålla uppmärksamheten igång, och fantisera kring La Llorona ...

Det här kanske är den allra bästa filmen i Conjuring-serien.