FILM: Welcome to Marwen - Verklig dockvärld i ny Forrest Gump vision

Mark fotograferar scener från den belgiska fantasistaden Marwencol, i sin trädgård.

Regi: Robert Zemeckis

Titel: Welcome to Marwen
Manus: Caroline Thompson, Robert Zemeckis

Medverkande: Steve Carell, Leslie Mann, Diane Kruger, Merritt Wever, Janelle Monáe, Eiza González, Gwendoline Christie, Leslie Zemeckis, Siobhan Williams, Neil Jackson m.fl.

Land: USA, 2018

Distribution: Universal Pictures
Aktuell: På DVD, BD och VOD maj 2019

År 2000 blev Mark Hogancamp brutalt attackerad och misshandlad av ett gäng bigotta homofober utanför en bar. Sedan försvinner många minnen från hans tidigare liv. 

Som terapi skapar han en fantasivärld uppbyggd i trädgården, en stad i Belgien som han kallar Marwencol, som är befolkad av dockor, och där återskapar Mark sitt liv.

Det här är faktiskt också en dramakomedi baserad på en sann historia, liksom den nu DVD-aktuella The Upside, hur långsökt det än kan låta. Det här är också en historia som är baserad på en prisvinnande dokumentärfilm. Marwencol av Jeff Malmberg från 2010.  I den här nya spelfilmen har staden Marwencol bytt namn till Marwen.

Den här spelfilmen är väldigt lik Forrest Gump, och se, samma regissör och manusförfattare står bakom. 

Specialeffekterna är återigen "out of this world". Det här är verkligen något annorlunda!

Steve Carell är tyvärr ingen Tom Hanks. Welcome to Marwen är ingen renodlad komedi, och berättelsen går utanför Carells förmåga --- ja, han kan vara rolig (The Office), ja, han kan vara obehaglig i ett drama (Foxcatcher) men kan han vara gullig som Tom Hanks i Forrest Gump? Nej, inte riktigt. 

Men det är en svår roll att tackla, för det finns två världar, en Toy Story liknande dockvärld där nästan alla dockor har en roll som motsvarar personer som finns i verkligheten (ungefär som världen i The Wizard of Oz, som är en drömvärlds motsvarighet till den verkliga världen) och så finns det en verklig värld som är mycket gråare och tråkigare.

Dockvärlden är bäst. Och Steve Carell är bäst i dockvärlden.

Zemeckis & co har inte riktigt fått kläm på den verklige världen. Som mest av allt blir grå och blek och tråkig. Men det kanske är meningen? För det är i fantasin som Mark lever på riktigt ...

Ett plus är att alla starka karaktärer som hjälper Mark i fantasivärlden är kvinnor och alla har en motsvarighet i den verkliga världen. 

Ett minus är att Diane Kruger spelar en riktigt obehaglig docka som ser till att Mark stannar kvar i sitt drogberoende ... och hon har ingen motsvarighet i verkliga världen (en konstig inkonsistens) och detta underminerar också girl-power-budskapet.

Ett plus är däremot att Marks kärleksintresse i verkliga världen nobbar honom, hon är jättesnäll och förstående och vill fortsätta vara vänner, men hon reagerar inte med tacksamhet att hjälten vill ha henne (som så ofta med kvinnliga huvudpersoner i filmer som handlar om män och vad de behöver).

Sedan får man tillägga att ett par inklämda heterosexuella kärlekshistorier i denna spelfilm är lite av "straightwashing" --- man har klämt in dem för att man ska få huvudpersonen att verka mainstream heterosexuell, och det är han förmodligen inte.

Men LGBTQ filmer blir ju automatiskt "nischade" och får ofta mindre distribution och mindre publik. Sorgligt med sant.

Det här är en sorglig men sann historia --- i alla fall bitvis --- som får ett lyckligt slut.

Även i verkligheten blev huvudpersonen kändis på grund av sina fantastiska fotografier av en udda och annorlunda (och icke-hetero-normativ) dockvärld.

Konst kan vara bra terapi. Men konst i  sig kan också bli som en ny drog. Det verkar vara det något ambivalenta budskapet som filmen har. Dockvärlden räddar Mark --- men den gör honom också oförmögen att leva fullt ut i den verkliga världen.  

Den verklige Mark hade förmodligen påpekat att det var dockvärlden som var biljetten till den verkliga världen. Utan dockvärlden hade ingen i den verkliga världen ens lagt märke till honom.

Både dokumentärfilmen och den här spelfilmen är dock mycket sevärda filmer --- spelfilmen bland annat för att den tar specialeffekter till en helt ny nivå!

Toy Story 4 --- vad gör ni nu?

Förresten ... Welcome to Marwen har en hel del gemensamt med Drömparken (barnfilm som just nu går på bio) --- bland annat det att båda hvuudpersonerna använder trädgården och en massa bråte och bygger upp en helt alternativ värld som terapi. I Drömparken fungerar detta utmärkt --- och helt utan droger!

BG