Titel: The Cloverfield Paradox
Medverkande: Daniel Brühl, Elizabeth Debicki, Aksel Hennie, Gugu Mbatha-Raw, Chris O'Dowd,
John Ortiz, David Oyelowo, Zhang Ziyi m.fl.
Medverkande: Daniel Brühl, Elizabeth Debicki, Aksel Hennie, Gugu Mbatha-Raw, Chris O'Dowd,
John Ortiz, David Oyelowo, Zhang Ziyi m.fl.
Land: USA, 2018
Distribution: Paramount Pictures
Marianne Jean-Baptiste hade en kanon-roll i Secrets & Lies, Oscarsnominerades för sin insats i filmen, och sedan kom inte ett enda anbud om jobb på ett helt roll. Ett helt "normalt" scenario för en talangfull färgad tjej med skådespelardrömmar. Tyvärr.
Numera syns hon ibland i TV-serier och hon har sagt att det behövs fler färgade regissörer och producenter för att ge fler olika skådespelare chansen, det räcker inte med att prata om diversitet.
Nåväl. Regissören Mike Leigh är inte färgad och inte heller J.J. Abrams som ligger bakom Cloverfield serien (som producent). Men sci-fi verkar vara en bra genre för att få in skådespelare med olika etniciteter i huvudrollerna. (Fast Star Trek är inte sååå bra som det sägs --- de flesta i huvudrollerna spelas av vita amerikanska män, det finns bara en kvinna i gänget och en svart person --- och de råkar vara samma person, i en typisk "token- roll").
Gugu Mbatha-Raw har mer än en token-roll i den här filmen, hon är filmens hjältinna och pådrivare och det är kul att se henne igen.
Hon var kanonbra i kostymdramat Belle av Amma Assante, och man har ju inte önskat att hon skulle gå samma öde till mötes som Marianne Jean-Baptiste. Typ EN bra roll och så sedan ingenting.
Men filmen som sådan är inte så jättefantastisk eller jättebanbrytande. Man är mest glad för huvudrollen och för någon form av diversitet, annars tycks The Cloverfield Paradox inrikta sig på att se ut som precis alla andra filmer i samma genre.
Sju astronauter kämpar mot klockan, olika missöden inträffar och hela planeten Jorden riskerar att gå under. Igen. Filmen försöker ge en trovärdig förklaring till monstren i Cloverfield-filmerna. Jorden hotas av en akut energikris. Nationer går i krig medan klockan. Lösningen på allt elände kan finnas uppe i skyn, på rymdstationen Cloverfield.
Besättningen på sju personer har som uppgift att testköra Shepard, en partikelaccelerator som kan lösa hela energiproblemet och rädda världen. Men Shepard krånglar, och frustrationen ombord växer.
Samtidigt predikar en forskare på tv om den potentiella faran, att en sådan stor energikälla kan riva upp rymdhål och släppa loss monster och demoner på Jorden... Någon kanske borde ha lyssnat på denne forskare.
The Cloverfield Paradox är den tredje filmen i J.J. Abrams-producerade Cloverfield-universumet, men likt den förra filmen 10 Cloverfield Lane från 2016 (som egentligen hette The Cellar från början) spelades denna film in under annan titel, i detta fall God Particle ,och förmodligen utan några franchise-tankar. Det märks. Det är som om att man först har gjort filmen och sedan försökt att få in den under Cloverfield-paraplyet.
Kommer besättningen att hotas av interna konflikter och bråk? Finns det en skojfrisk person som ständigt säger fel saker? Kommer saker att sprängas? Kommer någon att offra sig för teamets bästa? Hela sci-fi listan checkas av i den här filmen.
Men filmen är aldrig tråkig och det är helt okej popcorn-underhållning, speciellt för alla sci-fi fans. Och så kan man ju alltid glädja sig åt diversiteten på rymdstationen och Gugu i huvudrollen. Och att hon heter Ava Hamilton i filmen. Bara det är roligt!
BG
Marianne Jean-Baptiste hade en kanon-roll i Secrets & Lies, Oscarsnominerades för sin insats i filmen, och sedan kom inte ett enda anbud om jobb på ett helt roll. Ett helt "normalt" scenario för en talangfull färgad tjej med skådespelardrömmar. Tyvärr.
Numera syns hon ibland i TV-serier och hon har sagt att det behövs fler färgade regissörer och producenter för att ge fler olika skådespelare chansen, det räcker inte med att prata om diversitet.
Nåväl. Regissören Mike Leigh är inte färgad och inte heller J.J. Abrams som ligger bakom Cloverfield serien (som producent). Men sci-fi verkar vara en bra genre för att få in skådespelare med olika etniciteter i huvudrollerna. (Fast Star Trek är inte sååå bra som det sägs --- de flesta i huvudrollerna spelas av vita amerikanska män, det finns bara en kvinna i gänget och en svart person --- och de råkar vara samma person, i en typisk "token- roll").
Gugu Mbatha-Raw har mer än en token-roll i den här filmen, hon är filmens hjältinna och pådrivare och det är kul att se henne igen.
Hon var kanonbra i kostymdramat Belle av Amma Assante, och man har ju inte önskat att hon skulle gå samma öde till mötes som Marianne Jean-Baptiste. Typ EN bra roll och så sedan ingenting.
Men filmen som sådan är inte så jättefantastisk eller jättebanbrytande. Man är mest glad för huvudrollen och för någon form av diversitet, annars tycks The Cloverfield Paradox inrikta sig på att se ut som precis alla andra filmer i samma genre.
Sju astronauter kämpar mot klockan, olika missöden inträffar och hela planeten Jorden riskerar att gå under. Igen. Filmen försöker ge en trovärdig förklaring till monstren i Cloverfield-filmerna. Jorden hotas av en akut energikris. Nationer går i krig medan klockan. Lösningen på allt elände kan finnas uppe i skyn, på rymdstationen Cloverfield.
Besättningen på sju personer har som uppgift att testköra Shepard, en partikelaccelerator som kan lösa hela energiproblemet och rädda världen. Men Shepard krånglar, och frustrationen ombord växer.
Samtidigt predikar en forskare på tv om den potentiella faran, att en sådan stor energikälla kan riva upp rymdhål och släppa loss monster och demoner på Jorden... Någon kanske borde ha lyssnat på denne forskare.
The Cloverfield Paradox är den tredje filmen i J.J. Abrams-producerade Cloverfield-universumet, men likt den förra filmen 10 Cloverfield Lane från 2016 (som egentligen hette The Cellar från början) spelades denna film in under annan titel, i detta fall God Particle ,och förmodligen utan några franchise-tankar. Det märks. Det är som om att man först har gjort filmen och sedan försökt att få in den under Cloverfield-paraplyet.
Kommer besättningen att hotas av interna konflikter och bråk? Finns det en skojfrisk person som ständigt säger fel saker? Kommer saker att sprängas? Kommer någon att offra sig för teamets bästa? Hela sci-fi listan checkas av i den här filmen.
Men filmen är aldrig tråkig och det är helt okej popcorn-underhållning, speciellt för alla sci-fi fans. Och så kan man ju alltid glädja sig åt diversiteten på rymdstationen och Gugu i huvudrollen. Och att hon heter Ava Hamilton i filmen. Bara det är roligt!
BG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.