Titel: Ola Salo´s It takes a fool to remain sane - A Rockshow Extravaganza
Regi: Edward af Sillén
Manus: Henrik Schyffert
Koreografi: Zain Odelstål
Medverkande: Johan Röhr, Michel Santunione, Olov Domeij, Jannike Stenlund, Julia Ivansson, Mona Lindgren, Nathalie Akselsen, Elin Lindberg och Phu Nguyen
Plats: Rondo, Göteborg
Premiär: 24 januari 2019
Spelas: Hela våren
Extravagant, extraordinärt och explosivt. Toppat med extra mycket extra allt! Så kan man sammanfatta krogshowen It takes a fool to remain sane. Lockropet från Ola Salo på Rondo har nått ut till alla The Arks fans (och forna bandmedlemmar!) och svaret är så klart givet: Calleth you! Commeth I!
Själva showen är smakfull, stilfull och effektfull i Edward af Silléns tonsäkra regi och för manuset står ingen mindre än Henrik Schyffert. Historien som berättas är den om den lille prästsonen (yngst i syskonskaran) som ville bli rockstjärna och som med sitt band (där han också var yngst i skaran) strävade efter att förändra och förnya den svenska musikscenen.
Ola Salo hade en mission i livet! Han skulle minsann få den svenska rocken att kränga av sig flanellskjortan och den blaserade, uttråkade attityden och ta på sig paljettstassen, dansskorna och ett stort, brett leende!
Och det gick ju som en dans! Eller? Inte riktigt ... Hur många krogshower har du sett där led-skärmen bakom stjärnan täcks av ett myller av tidningsklipp och musikrecensioner ... där varenda en av dem är en svidande, nedgörande, extremt grundlig och giftig sågning?
Men, men ... It takes a fool to remain sane! Vilket också påminner om sägessättet: Fools step in where angels fear to tread. Med en dåres envishet skrev Ola Salo nya manifest för sig och sitt band och vägrade gå med på den uttjatade devisen att"less is more" ... Ola Salo höll fast vid sin vision. Så småningom visade det sig att det går att bli profet i sin egen stad och i sitt eget land. Publiken kom, såg och älskade The Ark! Surmagade kritiker gick från sågningar och enstjärniga recensioner till lyriska hyllningar och femstjärniga recensioner.
När man samtidigt ligger både före och efter sin tid så måste man vara begåvad med ihärdighet och uthållighet för att lyckas!
Skulle historien om The Ark, med sina glamrockiga sjuttiotalsinfluenser och sin postmodernistiska känsla för skojfriskhet, kunna förvandlas till en lika publikfriande och älskad film som den Golden Globe vinnande Queen-filmen Bohemian Rhapsody?
Förmodligen inte, om man går bara på manuset, för historien som serveras om The Ark saknar helt konflikter. Ola Salo framstår i den här versionen av storyn som ett älskat småsyskon som man låter hållas. Med alla möjliga hyss och påhitt! Vad han än säger och vad han än gör och vad han än skriver så är bandmedlemmarna alla rörande överens om att allt är lysande och genialt. I alla fall enligt det här manuset. Men när det gäller musiken ... Wow, vilken story som levereras! Man har verkligen tagit tillvara det filmiska och det teatrala in i minsta detalj! Det dyker upp så många gnistrande skarpa ögonblick under showens gång!
Början och slutet, skapelsen och uppståndelsen , är särskilt vackra i den här historien
Ola Salo föds som glamrockare till sången Let your body decide, där en film med två tonåringar som klär sig, sminkar sig och sätter upp coola affischer övergår till att bli en live-scen --- med briljanta dansare! Iklädd vit fransjacka och matchande glasögon dyker plötsligt Ola Salo upp och spelar munspel mitt på ett av gästernas bord, som han snabbt förvandlar till sin egen eleganta catwalk.
Den andra mycket laddade och rörande scenen är den där Ola Salo återuppstår som glamrockare efter att ha tagit avsked av The Ark och försökt anpassa sig till att leva "ett normalt Svensson-liv" med regelbundna tider och en gräsmatta som behöver klippas. Tell me this night is over levereras som duett med en av dansarna som sänks ner iklädd svarta vingar som överlämnas till Ola Salo --- så effektfullt och så symboliskt. Som för att säga: Än är din tid med högtflygande idéer inte över!
Glamrockens småländska skyddsängel höjer sedan showen till nya, oanade höjder till kvällens titelsång: It takes a fool to remain sane.
Ola Salo må säga att blygsamhet inte är hans starka sida, men han nämner inte en enda gång under hela kvällen att han varit Jesus (alltså Jesus Christ Superstar) och han rör knappt vid sin solokarriär.
I den här storslagna musikalen som presenteras är praktiskt taget allt ljus på The Ark. Som i ett storslaget montage på en gigantisk, välvd led-skärm plötsligt uppenbarar sig på scenen (de verkliga bandmedlemmarna sitter vid ett VIP-bord i publiken och myser) till publikens ohejdade förtjusning.
Det är nu ett nytt band som live backar upp Ola Salo på scenen med Johan Röhr som kapellmästare, Michel Santunione på gitarr, Olov Domeij på bas, Jannike Stenlund på fiol och keyboard, Julia Ivansson på trummor och Mona Lindgren på gitarr. Vilka eleganta riff hon levererar, det här är glammig världsklass!
Bandets spel och samspel är som råa diamanter, glammigt och opolerat och äkta, allt på en och samma gång, och de gör kvällen till en fullkomlig fest och ett komplett segertåg för Ola Salo.
Lägg till denna ekvation de fantastiska dansarna Nathalie Akselsen, Elin Lindberg och Phu Nguyen som med utsökt koreografi av Zain Odelstål för in ett drömmande, oskuldsfullt inslag i den här musikalen, som handlar om att önskningar kan slå in, om man önskar tillräckligt starkt, om och om igen, och aldrig ger upp. Det är inte synd om människorna i detta drömspel. Drömmar är till för att förverkligas!
Allt detta förstärker intrycket av fullfjädrad musikal, liksom de extravaganta kreationerna.
Om denna krogshow hade lanserats som musikal, hade den kunnat heta The Greatest Showman!
Extravagant, extraordinärt och explosivt. Toppat med extra mycket extra allt! Så kan man sammanfatta krogshowen It takes a fool to remain sane. Lockropet från Ola Salo på Rondo har nått ut till alla The Arks fans (och forna bandmedlemmar!) och svaret är så klart givet: Calleth you! Commeth I!
Själva showen är smakfull, stilfull och effektfull i Edward af Silléns tonsäkra regi och för manuset står ingen mindre än Henrik Schyffert. Historien som berättas är den om den lille prästsonen (yngst i syskonskaran) som ville bli rockstjärna och som med sitt band (där han också var yngst i skaran) strävade efter att förändra och förnya den svenska musikscenen.
Ola Salo hade en mission i livet! Han skulle minsann få den svenska rocken att kränga av sig flanellskjortan och den blaserade, uttråkade attityden och ta på sig paljettstassen, dansskorna och ett stort, brett leende!
Och det gick ju som en dans! Eller? Inte riktigt ... Hur många krogshower har du sett där led-skärmen bakom stjärnan täcks av ett myller av tidningsklipp och musikrecensioner ... där varenda en av dem är en svidande, nedgörande, extremt grundlig och giftig sågning?
Men, men ... It takes a fool to remain sane! Vilket också påminner om sägessättet: Fools step in where angels fear to tread. Med en dåres envishet skrev Ola Salo nya manifest för sig och sitt band och vägrade gå med på den uttjatade devisen att"less is more" ... Ola Salo höll fast vid sin vision. Så småningom visade det sig att det går att bli profet i sin egen stad och i sitt eget land. Publiken kom, såg och älskade The Ark! Surmagade kritiker gick från sågningar och enstjärniga recensioner till lyriska hyllningar och femstjärniga recensioner.
När man samtidigt ligger både före och efter sin tid så måste man vara begåvad med ihärdighet och uthållighet för att lyckas!
Skulle historien om The Ark, med sina glamrockiga sjuttiotalsinfluenser och sin postmodernistiska känsla för skojfriskhet, kunna förvandlas till en lika publikfriande och älskad film som den Golden Globe vinnande Queen-filmen Bohemian Rhapsody?
Förmodligen inte, om man går bara på manuset, för historien som serveras om The Ark saknar helt konflikter. Ola Salo framstår i den här versionen av storyn som ett älskat småsyskon som man låter hållas. Med alla möjliga hyss och påhitt! Vad han än säger och vad han än gör och vad han än skriver så är bandmedlemmarna alla rörande överens om att allt är lysande och genialt. I alla fall enligt det här manuset. Men när det gäller musiken ... Wow, vilken story som levereras! Man har verkligen tagit tillvara det filmiska och det teatrala in i minsta detalj! Det dyker upp så många gnistrande skarpa ögonblick under showens gång!
Början och slutet, skapelsen och uppståndelsen , är särskilt vackra i den här historien
Ola Salo föds som glamrockare till sången Let your body decide, där en film med två tonåringar som klär sig, sminkar sig och sätter upp coola affischer övergår till att bli en live-scen --- med briljanta dansare! Iklädd vit fransjacka och matchande glasögon dyker plötsligt Ola Salo upp och spelar munspel mitt på ett av gästernas bord, som han snabbt förvandlar till sin egen eleganta catwalk.
Den andra mycket laddade och rörande scenen är den där Ola Salo återuppstår som glamrockare efter att ha tagit avsked av The Ark och försökt anpassa sig till att leva "ett normalt Svensson-liv" med regelbundna tider och en gräsmatta som behöver klippas. Tell me this night is over levereras som duett med en av dansarna som sänks ner iklädd svarta vingar som överlämnas till Ola Salo --- så effektfullt och så symboliskt. Som för att säga: Än är din tid med högtflygande idéer inte över!
Glamrockens småländska skyddsängel höjer sedan showen till nya, oanade höjder till kvällens titelsång: It takes a fool to remain sane.
Ola Salo må säga att blygsamhet inte är hans starka sida, men han nämner inte en enda gång under hela kvällen att han varit Jesus (alltså Jesus Christ Superstar) och han rör knappt vid sin solokarriär.
I den här storslagna musikalen som presenteras är praktiskt taget allt ljus på The Ark. Som i ett storslaget montage på en gigantisk, välvd led-skärm plötsligt uppenbarar sig på scenen (de verkliga bandmedlemmarna sitter vid ett VIP-bord i publiken och myser) till publikens ohejdade förtjusning.
Det är nu ett nytt band som live backar upp Ola Salo på scenen med Johan Röhr som kapellmästare, Michel Santunione på gitarr, Olov Domeij på bas, Jannike Stenlund på fiol och keyboard, Julia Ivansson på trummor och Mona Lindgren på gitarr. Vilka eleganta riff hon levererar, det här är glammig världsklass!
Bandets spel och samspel är som råa diamanter, glammigt och opolerat och äkta, allt på en och samma gång, och de gör kvällen till en fullkomlig fest och ett komplett segertåg för Ola Salo.
Lägg till denna ekvation de fantastiska dansarna Nathalie Akselsen, Elin Lindberg och Phu Nguyen som med utsökt koreografi av Zain Odelstål för in ett drömmande, oskuldsfullt inslag i den här musikalen, som handlar om att önskningar kan slå in, om man önskar tillräckligt starkt, om och om igen, och aldrig ger upp. Det är inte synd om människorna i detta drömspel. Drömmar är till för att förverkligas!
Allt detta förstärker intrycket av fullfjädrad musikal, liksom de extravaganta kreationerna.
Om denna krogshow hade lanserats som musikal, hade den kunnat heta The Greatest Showman!
När berättelsen om The Ark nått en fullgången story arc så skulle sagan kunna vara över --- men då breddas led-skärmen bakom Ola Salo och showen får en nytändning på ännu fler cylindrar.
Ola Salo svävar mot ett oändligt himmelrike, med fjädrar och allt, återföds sedan ännu en gång, nu iklädd i en glittergrön, ormtajt kostym, och avslutar sedan med de mest älskade hitlåtarna av dem alla.
Det hade inte varit förvånansvärt om hela Rondo just där och just då svävat iväg mot himmelen i en enda stor, fullkomlig bubbla av kärlek.
Allting är ju möjligt och vid det här laget förvånar ingenting alls!
Låtlista:
It takes a fool to remain sane, Take a shine, Echo chamber, Absolutely no decorum, Clamour for glamour, Let your body decide, One of us is going to die young, Joy surrender, Breaking up with God, Prayer for the weekend, Tell me this night is over, It takes a fool to remain sane, Father of a son,
The worrying kind, Sing me out, Calleth you, cometh I.
Produktionsteam:
Producenter: Mikael Gordon-Solfors och Markus Viking
Arrangemang: Peter Kvint
Regi: Edward af Sillén
Scenograf: Roland Söderberg
Koreograf: Zain Odelstål
Manus: Henrik Schyffert
Ljusdesign: Mikael Kratt
Ljuddesign: Alexander Alexandersson
Videodesign: David Nordström.
Mask/kostymdesign: Magnus Flobecker
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.