FILM: Bröder på flykt - Andra världskriget ur barnperspektiv i stor fransk biosuccé om en väntad vänskap

Batyste Fleurial och Dorian Le Clech i Un sac de billes (2017)

Regi: Christian Duguay

Titel: Bröder på flykt
Manus: Christian Duguay, Benoît Guichard, Jonathan Allouche, Alexandra Geismar, Laurent Zeitoun. Baserat på självbiografin Un sac de billes (Kulpåsen) av Joseph Joffo
Medverkande: Dorian Le Clech, Batyste Fleurial, Patrick Bruel, Elsa Zylberstein, Bernard Campman, Kev Adams, Christian Clavier
Land: Frankrike, Canada, 2017
Distribution: Studio S Entertaiment
Aktuell: på DVD och VOD fr.o.m 1 augusti 2018

Bröder på flykt är som en blandning av dröm och mardröm --- två unga bröder har bara varandra att lita på. De är judar och blir de avslöjade kan det innebära en dödsdom --- samtidigt innebär flykten från Paris ett äventyr där de inte behöver passa tider, lyda under regler eller gå i skolan --- total frihet gäller! Filmen balanserar mellan drömmen om den totala friheten å den ena sidan, och skräcken och hotet å den andra sidan.

Andra världskriget ur barnperspektiv

Handlingen följer de båda bröderna från 1941 till krigets slut 1944, då de kan återförenas med resten av familjen, sina båda äldre bröder och sin fiolspelande mamma, i Paris, och filmen avslutas med en bild på de verkliga bröderna idag --- de bor fortfarande i Paris och håller fortfarande ihop.

Bröder på flykt är en ovanligt stark berättelse om syskonkärlek, men också om hur det är att bara ha sig själv att lita på --- Joseph är van att vara yngst av fyra syskon, och plötsligt måste han klara sig själv, utan stora delar av sin familj.

En blå kula är med i flera nyckelscener i filmen, och påminner om att originalets titel Un sac de billes betyder just "en påse kulor".

Filmen bygger på Joseph Joffos självbiografiska bestseller utgiven 1973 (på svenska 1977 under titeln Kulpåsen) som filmades första gången 1975. Den nya versionen sågs av över en miljon biobesökare i Frankrike.

En väntad vänskap uppstår

Teamet bakom Bröder på flykt har tidigare gjort den sanna historien En oväntad vänskap som blev en omåttligt stor succé --- inte bara i Frankrike --- och som gjorde Omar Sy till en internationellt känd skådespelare.
Bröder på flykt är snarare "en väntad vänskap" ... de två pojkarna är födda bröder, men det är allt som de utstår tillsammans som gör dem till vänner för evigt.

Dialogerna är ofta roliga och träffande. Som när storebror storslaget hävdar att han kan bära lillebror till världens ände! Ett par steg längre fram är tongången en annan - ner med dig, din lilla skitunge, du är ju skittung!

Som i så många franska filmer: otroligt vackra miljöer! Men man lyckas också fånga andra världskriget ur ett barns ögon: fransmän, tyskar, italienare, amerikaner, engelsmän, algerier, motståndsmän, kollaboratörer, bondfångare, angivare ... allt verkar mest vara en total röra, och enda regeln som gäller är "lita inte på någon annan än dig själv". (Och se till att dra fördelar för egen del, när du kan det!)

Förintelsefilm som feel-good genre

Antony Beevor, berömd och aktad brittisk historiker, författare, professor och före detta officer, har nästan undantagslöst sågat alla krigsfilmer och hela skogen som de kommer ifrån. De är ologiska, inkonsekventa, sentimentala, fulla av fel och oegentligheter ... Värst är sentimentalt och långsökt dravel som Saving Private Ryan, men också genren "Holocaust movies", som blivit till ett slags feel-good genre. Man fokuserar bara på överlevarna, inte på de som förintades, se bara på Schindler's List.

Kritiken stämmer givetvis. Stämmer den också på Bröder på flykt? Är det här också Förintelsefilm som som feel-good, eftersom vi fokuserar på överlevarna?  Egentligen inte. Eftersom vi aldrig kommer i närheten av Förintelsen eller något koncentrationsläger. Vi befinner oss oftast i skogar, på fält och i trädgårdar någonstans i Frankrike. Det är relationen mellan de båda bröderna som står i centrum av berättelsen, inte kriget eller förföljelsen. 

Farligt, farligt, men härligt, härligt!

Den här filmen är snarare en äventyrsfilm och en coming-of-age story. Lille Joffo får lära sig livets hårda läxor: att vuxna inte alltid är att lita på, att inte ens föräldrar är att lita på, de kan inte hålla sina löften och de kan inte alltid skydda dig, även om de lovar det ... Men till syvende och sist är äventyret oemotståndligt. Att få lov att skolka från skolan! Att få total frihet utan vuxen övervakning! Inga tider att passa! Inga läxor! Ingen som säger åt dig att tvätta dig eller lägga dig eller kamma dig eller borsta tänderna! Det hela är som en barndomsdröm, eller en Robin Hood dröm! Den laglösa friheten må vara farlig, farlig, men den är också härlig, härlig.

Ingen falsk feel-good

Det här är inte någon falsk feel-good som levereras, det här är lille Joffos sätt att se på livet och tillvaron. Han har ju aldrig sett ett koncentrationsläger, han har ingen aning om vad som händer i kriget (i alla fall inte till en början) och han förstår inte varför italienarna ska ses som fiender, de är ju hur coola som helst! (Och det går hur bra som helst att tjäna pengar på dem ...)

När krigsslutet kommer står det klart för Joffo att det inte är så att alla goda fransmän befunnit sig på en sida och alla onda på en annan ... Allt Joffo kan göra när kaoset bryter ut är att själv försöka bete sig så hedervärt som möjligt.

Mycket lovvärt att denna franska biosuccé kommer ut som svensk DVD-utgåva. Det här är bättre än mycket som går upp på svensk bio.

BG