Iskompisar - Iskallt mysterium som löses av lojala kompisar i ny serie om konståkning

Margot Robbie är  kritikerrosad i  den Oscarsnominerade filmen I, Tonya.

Jag läste för ett tag sedan en filmartikel i brittisk press som handlade om sport och film. Sportgenren innebär automatiskt att det handlar om killar eller män. OM det någon gång skulle handla om tjejer så handlar det b´plötlisgt inte om sporten utan om att göra revolt mot patriarkatet. (Tänk bara på Bend it like Beckham. Den handlar tydligen inte om fotboll utan om att göra revolt mot patriarkatet.) Undantaget är filmer om konståkning, Eftersom konståkning i sig är en kvinnlig sport.

Jag kan riktigt höra hur Jasmine i boken Iskompisar börjar protestera mot den här rationaliseringen.
Och hur " vän av ordning" här börjar ropa upp namn på några av världens bästa konståkare - manliga konståkare - och även konståkningspar. Men i den här artikeln var konståkning tydligen en kvinnlig sport och konståkningsfilm är den genre inom sportfilm som har flest kvinnliga huvudpersoner och de enda som inte handlar om sporten och inte en revolt mot patriarkatet.

Tänk bara på årets stora succéfilm I, Tonja om Tonja Harding. Nominerad till massor av Oscars. Alla är överens om att detta är en bra film. Som handlar om konståkning och inte en revolt mot patriarkatet.

Nej, det handlar istället om ett bråk mellan två tjejer - Harding hade inte varit så känd (och ökänd) som hon är idag om det inte varit för skandalen med Nancy Kerrigan. "Break a leg" är något som man säger för att önska lycka till, inte något som man gör mot sina rivaler för att få dem ur spel!

Så den bästa tjej-sportfilmen någonsin (om man räknar priser och hyllningar och bra recensioner från kritiker) handlar alltså om tjejer som ligger i luven på varandra? istället för mot patriarkatet?

För att ta  ställning i den här frågan skulle man behöva kolla igenom massor av sportfilm. Vilket man inte har tid med.

Man har däremot tid att läsa nya boken

ISKOMPISAR

som är en början på

en ny serie!

Bäst i boken: 

Det handlar om sammanhållningen mellan tre tjejer, de tjafsar inte med varandra (eller försöker bryta benen av varandra) utan de håller ihop. Det är heller inget bråk om vem som ska få vara med vem eller vem som är mest bästis med vem, som det är i så många svenska barn- och ungdomsböcker (speciellt när det gäller kvinnliga huvudpersonen). Precis som att tjejer inte kan vara tre eller fler i en  grupp.

Hela poängen med boken är sammanhållningen i gruppen och att de ska bevisa att det INTE finns en tjuv i klubben och de lyckas lösa mysteriet!

När boken är slut är kompisgänget Iskompisar utökat med en person till, en kille som börjat med konståkning.

Han ska tydligen bli berättare i nästa bok ...

Ofta i bokserier följer man samma berättare hela tiden, det ska faktiskt bli kul att få ett nytt perspektiv i nästa bok!

Och hur är det då med tjejer och sportgenren och revolt mot patriarkatet? Ja, det finns en viss konkurrens här mellan konståkning och hockey - men Jasmine (som verkar vara tuffast i gänget) tar itu med det och visar att de kan lära av varandra. Smart tjej!

Slutet på det hela blir alltså ungefär som slutet i Bend it like Beckham - "bending the rules, not breaking them".

Iskompisarna lyckas få gamla invanda regler att lyckras upp och börjas och bli till något nytt ...

Hoppfullt!!!

BG