 |
| Familjen samlas för att dela kvällsvard och spydigheter i Crooked House. |
There was a crooked man, and he walked a crooked mile.
He found a crooked sixpence upon a crooked stile.
He bought a crooked cat, which caught a crooked mouse,
And they all lived together in a little crooked house.
Regi: Gilles Paquet-Brenner
Titel: Crooked House
Manus: Julian Fellowes, Tim Rose Price och Gilles Paquet-Brenner, baserat på romanen Crooked House av Agatha Christie.Medverkande: Glenn Close, Terence Stamp, Max Irons, Stefanie Martini, Julian Sands, Honor Kneafsey, Christian McKay, Amanda Abbington, Gillian Anderson, Christina Hendricks m.fl.
UK, USA; 2017
Sony Pictures
Så mycket av Agatha Christie har filmats så många gånger att det verkar helt osannolikt att ett av hennes allra bästa verk aldrig förr har filmats. Förrän nu. Crooked House har visserligen gott som radio drama i BBC radio (mycket bra sådant, finns på CD) men det här är första gången som Crooked House blir film. 1940-tal är bytt mot 1950-tal men annars är det mesta sig likt i den klassiska romanen.
Crooked House var förresten en av Agatha Christies egna favorithistorier - den andra var Ordeal by Innocence (Huset på Udden blev den svenska titeln i den senaste översättningen 2014). Vad har dessa två favoriter gemensamt? Kort svar: ingen Hercule Poirot!
När Agatha Christie skrev sin första kriminalroman, och introducerade den fransktalande belgaren Hercule Poirot för världen, var den mycket brittiske Sherlock Holmes världens mest kände detektiv. Men medan Arthur Conan Doyles Sherlock Holmes är en mästare på att handfast finna ledtrådar och spår på brottsplatsen (och sedan tolka dem) verkar Agatha Christies detektiver på ett intellektuellt plan. Psykologin är viktig. Vem var offret? Vilka är de misstänkta? Vad driver en människa till mord?
Agatha Christies egna deckarfavoriter var bland annat fransmannen Gaston Leroux skräckroman The Phantom of the Opera och de storslagna grekiska dramer om mord, hämnd och skuld som hon såg redan som barn på Torquays teater. Det är inte ledtrådarna som är viktiga. Det är de mekanismer som driver människor och de eviga, klassiska frågorna. Den största skräcken, den största thrillern, gäller hur människor fungerar, eller inte fungerar, tillsammans. Precis som i de stora grekiska dramerna behöver Agatha Christie bara en dysfunktionell familj, och så kan spelet börja.
Precis som i Crooked House. Den dysfunktionella familjen står i centrum. "All the money in the world" kan inte få rätt på allt trassel som finns.
Ridley Scott sa vid premiären av All the Money in the World att rika människor ständigt är rädda för sina barn --- rädda för att bli besvikna på dem, rädda att de inte ska vara värdiga att ärva en förmögenhet.
Det summerar även Crooked House. En gammal grekisk man, som verkligen ser ut som ramsans "crooked man", som gift sig med en klassisk brittisk skönhet, lämnar två barn och en massa barnbarn och en ny fru (som är ungefär lika gammal som det äldsta barnbarnet) efter sig --- men är någon av dem "värdiga" att ärva hans förmögenhet? Det visar sig finnas olika testamenten ...
Och så visar det sig att "the crooked man" blev mördad. Av någon i familjen. För pengar eller för något annat?
Titeln Crooked House är grymt bra och mångtydig... Många av Agatha Christies bästa verk anspelar på klassiska barnkammarrim,, som kan vara nog så grymma. And Then There Were None ... Three Blind Mice (teaterpjäsen) osv.
Crooked House var förresten en av Agatha Christies egna favorithistorier - den andra var Ordeal by Innocence (Huset på Udden blev den svenska titeln i den senaste översättningen 2014). Vad har dessa två favoriter gemensamt? Kort svar: ingen Hercule Poirot!
När Agatha Christie skrev sin första kriminalroman, och introducerade den fransktalande belgaren Hercule Poirot för världen, var den mycket brittiske Sherlock Holmes världens mest kände detektiv. Men medan Arthur Conan Doyles Sherlock Holmes är en mästare på att handfast finna ledtrådar och spår på brottsplatsen (och sedan tolka dem) verkar Agatha Christies detektiver på ett intellektuellt plan. Psykologin är viktig. Vem var offret? Vilka är de misstänkta? Vad driver en människa till mord?
Agatha Christies egna deckarfavoriter var bland annat fransmannen Gaston Leroux skräckroman The Phantom of the Opera och de storslagna grekiska dramer om mord, hämnd och skuld som hon såg redan som barn på Torquays teater. Det är inte ledtrådarna som är viktiga. Det är de mekanismer som driver människor och de eviga, klassiska frågorna. Den största skräcken, den största thrillern, gäller hur människor fungerar, eller inte fungerar, tillsammans. Precis som i de stora grekiska dramerna behöver Agatha Christie bara en dysfunktionell familj, och så kan spelet börja.
Precis som i Crooked House. Den dysfunktionella familjen står i centrum. "All the money in the world" kan inte få rätt på allt trassel som finns.
Ridley Scott sa vid premiären av All the Money in the World att rika människor ständigt är rädda för sina barn --- rädda för att bli besvikna på dem, rädda att de inte ska vara värdiga att ärva en förmögenhet.
Det summerar även Crooked House. En gammal grekisk man, som verkligen ser ut som ramsans "crooked man", som gift sig med en klassisk brittisk skönhet, lämnar två barn och en massa barnbarn och en ny fru (som är ungefär lika gammal som det äldsta barnbarnet) efter sig --- men är någon av dem "värdiga" att ärva hans förmögenhet? Det visar sig finnas olika testamenten ...
Och så visar det sig att "the crooked man" blev mördad. Av någon i familjen. För pengar eller för något annat?
Titeln Crooked House är grymt bra och mångtydig... Många av Agatha Christies bästa verk anspelar på klassiska barnkammarrim,, som kan vara nog så grymma. And Then There Were None ... Three Blind Mice (teaterpjäsen) osv.
"Crooked" har många betydelser, här handlar det om en patriark som är pervers, förvriden och möjligtvis kriminell (han är inblandad i många skumraskaffärer) han är "Crooked" på många olika sätt.
Här mördas denne "crooked man" - men vem i detta "crooked house" vet mer än vad hen vill säga?
En (nästan-)pojkvän till en av familjemedlemmarna börjar utreda det hela ... men är hans flickvän verkligen höjd över alla misstanke? Han inser snabbt att alla i huset har smittats av den underliga atmosfären.
Det här är en av Agatha Christies absolut bästa romaner. Här finns varken Hercule Poirot eller Miss Marple med, vi har ingen detektiv att följa. Vi introduceras till en dysfunktionell familj där lyx, rikedom och fin utbildning har blivit fällor. Men allting är inte vad det ser ut att vara och “sanningen” håller inte för evigt. Det här är i grund och botten en psykologisk spänningsroman --- eller här: spänningsfilm --- som ständigt byter perspektiv.
Man får faktiskt ledtrådar till ett stort pussel som allt mer tydligt ger en bild av vad som verkligen hände -- och händer.
Men vad kan någon göra för att rädda de oskyldiga undan tragedins grymma mask och furiernas obevekliga jakt, när det inte finns några bevis? Ormens gift sprider sig snabbt.
Det här är ett psykologisk spänningsdrama om en familjs sönderfall och kanske en möjlig räddning, som passar både de som älskar traditionella deckare och de som föredrar spännande romaner och filmer med intressanta personligheter.
Här får man träffa många oförglömliga karaktärer. Sättet på vilket perspektivet ständigt ändras och sättet på vilket vår uppfattning av vad som händer --- och har hänt --- ständigt utmanas, är mästerligt.
Filmen har en mycket stark ensemble och ett ödesmättat manus som påminner om den Oscarsbelönade filmen Gosford Park (Oscarsbelönad för bästa manus) - och se där, Julian Fellowes dyker återigen upp bland manusförfattarna. Liksom Agatha Christie kan han konsten att skrapa på ytan och sätta en spotlight på trasslet hos de vackra, de rika och de bortglömda.
BG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.