FILM: Tjuren Ferdinand - Årets charmigaste tecknade film

Regi: Carlos Saldanha
Titel: Tjuren Ferdinand

USA, 2017

Fox-Paramount

Tjuren Ferdinand blev nominerad till en Oscar och en Golden Globe för årets bästa animerade långfilm. Även musiken nominerades.

Mycket välförtjänt, det här är en tänkvärd och filosofisk film med ett icke-vålds budskap. Som författaren till originalet förmodligen hade gillat.

När det gäller slutet på filmen så är det mer troget "verkligheten" än den Ferdinand som folk ser på julafton varje år.

Skillnad: en tjur som vägrar att strida (och bara luktar på blommorna) blir avrättad. Vad den verklige Ferdinand gjorde, var att ge en så bra show att publiken bad att få honom benådad. Det är inte ofta det händer på tjurfäktningarna, men det händer ibland.

Handlingen i sig är mycket inspirerad av Charlottes Web som handlar om vänskapen mellan en flicka och en liten gris som inte vill gå till slakt. Här är vänskapen mellan en flicka och hennes lilla tjurkalv.

Men tjuren växer upp och folk tror att han är farlig för att han är stor och ser farlig ut --- och så skickas han till en farm för tjurar som ska in på arenan. Precis den farm han flydde från som liten kalv ... som tur är blir han vän med en get och tre tuffa igelkottar, och de hjälper honom och även de andra tjurarna att fly mot friheten.

Filmen är som sagt filosofisk och den är för svår för små barn att hänga med i. Det frågades om svåra ord under hela tiden under filmen (bland annat vad styckhus betyder) de små barnen hängde inte med i handlingen och det hördes inga barnskratt underhela tiden. Jämför det med trailern till nya Pelle Kanin där det skrattades hela tiden! 

Bara för att det är tecknad film är det inte automatiskt barnfilm. Men det är definitivt en av årets bästa animerade filmer!

Mycket bra och tänkvärd.

Vad man saknar däremot är mamma kon från julaftonsfilmen. Hur kommer det sig att alla tjurkalvarna har pappor men inga mammor? Det brukar typ vara tvärtom ...

Även den lilla flickan har bara en pappa och ingen mamma. Det är en ganska lat trend att bara rita en förälder och då den manliga föräldern, eftersom det givetvis är han som är "the role model" - vare sig barnet är manligt eller kvinnligt.

En underbar familjefilm för alla oss som ser själen i djur. Men för lång och svår att förstå för de minsta.

Tjuren Ferdinand som hellre sitter och luktar på blommorna är stångas med de andra pojkarna har i alla år varit min favorit på julaftonens Disney-program på Sveriges Television. Att berättelsen om denna underbara tjur blivit en långfilm såg jag fram emot med viss oro. Den kortfilm som visas på julafton är för mig en fullständig berättelse. Hur ska den fungera som långfilm utan att bara upplevas som en förlängd version av julaftonens kortfilm? Den fungerar. Den har fått tillräckligt många nya ingredienser för att helt fånga in mig.

Igelkottarna är hur coola som helst, det finns en kul dance-off tävling mellan tjurar och hästar (en av barnfrågorna är "Varför är hästarna så elaka?") och en rolig kanin som måste räddas.

Tjuren Ferdinand har det som alla bra amerikanska familjefilmer har: den har innehåll som både talar till barnen och till de vuxna. Däremot har den också den trista ingrediens som väldigt många liknande amerikanska filmer har: några biljakter. Ja faktiskt också en biljakt men också det jag symboliskt menar med biljakt: scener där huvudkaraktärerna jagas i full fart av något som är livsfarligt. 

Och varför är det plötsligt så många filmer med djur som kör bil? Senast var det i Hitta Doris.

Världen behöver mer budskap om att fredens väg är möjlig. Att en film har ett bra budskap räcker förstås inte för att göra den bra, men Tjuren Ferdinand som långfilm är rolig, spännande och tankeväckande.