FILM/TV: Crashing - Du behöver inte hata dig själv för att vara en bra komiker

Regi: Olika regissörer för olika avsnitt - bland annat Judd Apatow
Seriens skapare: Pete Holmes
Medverkande i olika roller: Pete Holmes, Lauren Lapkus, George Basil, Dov Davidoff,
Aparna Nancherla, Jermaine Fowler
Medverkande som sig själva: Artie Lange, T. J. Miller, Sarah Silverman m.fl.

USA, 2017

Han har förlorat allt - utom sitt sinne för humor!

HBO 

Behöver vi verkligen en ny komedi om komedi och komiker? Och någon som spelar (typ) sig själv? Girls har ju just gått i graven och Crashing är Judd Apatows nya hjärteprojekt ... och den här serien är JÄTTEBRA! (Det känns osolidariskt att säga - men den är bättre och roligare än Girls!)

Efter fyra avsnitt bestämde sig HBO för att förnya kontraktet och det kommer att bli en serie två - förhoppningsvis lika bra, men man kanske har använt upp en hel del av charmen (och en hel del av de töntiga skämten) till säsong 1?

En hemlös komiker gör allt för att slå igenom i New York - och självklart ska alla kompisar ställa upp (och låta honom sova på soffan). Först tänkte han att frun kunde försörja honom tills han slog igenom - men det gick hon inte med på (Pete liknar sina försök med "open mike" (utan ersättning) vid att gå igenom "medical school" - men det finns nog fler som drömmer om att bli komiker än läkare!)

Kärnan i Crashing är att humor behöver inte vara cynisk, elak och full av hat. Som så mycket av amerikansk humor idag - vare sig du kollar på stå-upp komedi eller "roasts" eller nya Baywatch filmen eller Bad Neighbours så är humorn i grund och botten elak - du förväntas att skratta ÅT folk istället för MED dem och du förväntas inte ha någon som helst förmåga till empati eller medkänsla.

Det där är ett humorgrepp som inte håller i längden.

MEST använt och utslitet har det blivit att ha en komiker som hatar sig själv i huvudrollen. Självhat säljer som aldrig förr. Det toppar till och med dagens moderna cynism.

MEN Crashing bevisar det som man länge, länge misstänkt:

Du behöver inte hata dig själv för att vara en bra komiker!

I Crashing spelar Pete Holmes "sig själv". Pete är en kristen kille som hade som ambition att bli ungdomspräst (de hade säkert haft skitkul på hans konfiramtionsläger!) innan han blev komiker.

Nu följer han sitt nya kall med samma inspiration.

Herregud!

Pete Holmes är oftast lika glad och entusiastisk som en hund som just fått syn på ett saftigt köttben.

Han tycker att det är helt underbart att vara levande! Det är ju TOTALLY amazing! (Säg detta med amerikansk entusiasm).

Han älskar kärleken, Gud, att få nya kompisar, att äta varmkorv ... och sitt kall som stå-upp komiker. Han är så himla entusiastisk (återigen tänker man på en glad hund med viftande svans som försöker gilla precis ALLA i hela världen) och alltid generös med sin vänskap och sin kärlek ... och det är helt enkelt mer än vad de flesta i hans omgivning orkar med.

När man ser Crashing kommer ett minne upp till ytan ... hur deprimerad Woody Allen var i alla sina "stora" filmer och hur deprimerande filmerna egentligen var. Trots att de marknadsfördes som komedier.

Crashing visar att humor faktiskt är roligt och att humor kan vara att HA roligt.

Serien är också packad med "dåliga skämt" alltså den amerikanska motsvarigheten till Göteborgsvitsar.

Det är omöjligt att inte älska den här serien.

BG