Brev från månen
- Marion Cotillard bergtagen i Nicole Garcias nya drama
Regi: Nicole Garcia
Titel: Brev från månen
Originalets titel: Mal de Pierre
Medverkande: Marion Cotillard, Louis Garrel, Alex Brendemühl m.fl.
Frankrike/Belgien/Kanada, 2016
NonStop Entertainment
Studio S Entertainment
Milena Agus italienska kortroman har blivit passionerad fransk storfilm med filmstjärnan Marion Cotillard i huvudrollen och med Nicole Garcia vid rodret som manusförfattare och regissör. Brev från månen var välförtjänt nominerad till guldpalmen i Cannes - men det är tyvärr sällan som kvinnliga regissörer och auteurer vinner, hur briljanta de än är.
Madame Bovary går igen
Det här är Nicole Garcias åttonde långfilm som både manusförfattare och regissör, och filmen är en studie i passion, med Marion Cotillard som den stora stjärnan. Cotillard är i bild i nästan varje ruta av filmen.
Marion Cotillards rollfigur Gabrielle verkar vara släkt i rakt nedstigande led med Flauberts Madame Bovary. En passionerad kvinna som trycks ner i ett passande konvenansäktenskap. I filmens värld har Gabrielle sysslingar och kusiner i Jane Campions egensinniga hjältinnor.
Livet betraktat utifrån
Medverkande: Marion Cotillard, Louis Garrel, Alex Brendemühl m.fl.
Frankrike/Belgien/Kanada, 2016
NonStop Entertainment
Studio S Entertainment
Milena Agus italienska kortroman har blivit passionerad fransk storfilm med filmstjärnan Marion Cotillard i huvudrollen och med Nicole Garcia vid rodret som manusförfattare och regissör. Brev från månen var välförtjänt nominerad till guldpalmen i Cannes - men det är tyvärr sällan som kvinnliga regissörer och auteurer vinner, hur briljanta de än är.
Madame Bovary går igen
Det här är Nicole Garcias åttonde långfilm som både manusförfattare och regissör, och filmen är en studie i passion, med Marion Cotillard som den stora stjärnan. Cotillard är i bild i nästan varje ruta av filmen.
Marion Cotillards rollfigur Gabrielle verkar vara släkt i rakt nedstigande led med Flauberts Madame Bovary. En passionerad kvinna som trycks ner i ett passande konvenansäktenskap. I filmens värld har Gabrielle sysslingar och kusiner i Jane Campions egensinniga hjältinnor.
Livet betraktat utifrån
Gabrielle må ha tvingats in i äktenskapet, men hon säljer sig inte billigt. Hennes man besöker prostituerade hela tiden, han jobbar som murare och är fransk gästarbetare, en katalan som flytt Francos regim, men hur och varför går filmen aldrig in på.
Hela livet på landet skildras som från en outsiders perspektiv - Gabrielle känner sig aldrig hemma där.
Hon är känslig, romantisk, passionerad - alternativt överkänslig - och begåvad med för mycket fantasi ... Kanske är hon schizofren? Kanske vill hon helt enkelt inte nöja sig? Inte kompromissa, som alla andra vanliga, normala människor.
Njursten - en säljande titel?
Originalets titel Mal de Pierre betyder egentligen Njursten. Föga passionerad titel på svenska. Den franska titeln innehåller en spoilervarning om vad som är fel med Gabrielle - fysiskt fel alltså. Hon får åka till en tjusig kurort i Schweiz för att bota sin njursten, något som en läkare i filmen kallar passionssten ... Att Gabrielle är så passionerad av sig har alltså lett till en rent fysisk åkomma! (Det här är inget som någon skulle tro på idag - att extremt passionerade personer får njurstenar!)
Scenerna från kurorterna i Schweiz känns som något från Thomas Manns Bergtagen - det här är mogen, vuxen "sick-lit" istället för den "sick-lit" för tonåringar som idag översvämmar bokmarknaden (och som även filmas) och som romantiserar sjukdomstillstånd. Brev från månen romantiserar knappast sjukdom, men kuranstalten skapar en egen värld där passioner levs ut som om det inte finns någon morgondag - och för en del personer finns bokstavligen ingen morgondag.
Lika delar passion och galenskap
Hela livet på landet skildras som från en outsiders perspektiv - Gabrielle känner sig aldrig hemma där.
Hon är känslig, romantisk, passionerad - alternativt överkänslig - och begåvad med för mycket fantasi ... Kanske är hon schizofren? Kanske vill hon helt enkelt inte nöja sig? Inte kompromissa, som alla andra vanliga, normala människor.
Njursten - en säljande titel?
Originalets titel Mal de Pierre betyder egentligen Njursten. Föga passionerad titel på svenska. Den franska titeln innehåller en spoilervarning om vad som är fel med Gabrielle - fysiskt fel alltså. Hon får åka till en tjusig kurort i Schweiz för att bota sin njursten, något som en läkare i filmen kallar passionssten ... Att Gabrielle är så passionerad av sig har alltså lett till en rent fysisk åkomma! (Det här är inget som någon skulle tro på idag - att extremt passionerade personer får njurstenar!)
Scenerna från kurorterna i Schweiz känns som något från Thomas Manns Bergtagen - det här är mogen, vuxen "sick-lit" istället för den "sick-lit" för tonåringar som idag översvämmar bokmarknaden (och som även filmas) och som romantiserar sjukdomstillstånd. Brev från månen romantiserar knappast sjukdom, men kuranstalten skapar en egen värld där passioner levs ut som om det inte finns någon morgondag - och för en del personer finns bokstavligen ingen morgondag.
Lika delar passion och galenskap
Det skrivs brev i den här filmen, men de postas inte från månen, alla har de tydliga adressater och avsändare.
Den svenska titeln är förmodligen inspirerad av den engelska - From the Land of the Moon - och månen har i alla tider förknippats med passion och romantik, såväl som med galenskap, "lunacy", ett ord som kan härledas från det franska ordet för måne, "la lune".
Den svenska titeln är förmodligen inspirerad av den engelska - From the Land of the Moon - och månen har i alla tider förknippats med passion och romantik, såväl som med galenskap, "lunacy", ett ord som kan härledas från det franska ordet för måne, "la lune".
Marion Cotillards rolltolkning bjuder på lika delar passion och galenskap - det är en hårfin gräns mellan de två, och Gabrielle själv verkar aldrig märka när hon går över gränsen.
Det är väl som med Astrid Lindgrens Emil och hans hyss - han vet aldrig vad som är ett hyss, förrän efteråt, när han hört omvärldens dom.
Det är väl som med Astrid Lindgrens Emil och hans hyss - han vet aldrig vad som är ett hyss, förrän efteråt, när han hört omvärldens dom.
Belinda Graham
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.