Dumma teckning! - Inte alls någon dum bok!
Johanna Thydell
Dumma teckning!
Illustrationer: Emma Adbåge
ISBN: 9789150119329
Alfabeta
Dumma teckning! Åh, vilken underbar, härlig bilderbok - en av årets absolut bästa, både när det gäller text och bild! Det här är inte alls någon dum bok, den fångar på pricken hur det är att fajtas med sina demoner och hur det är att ha skaparvåndor - för det där är något som man kan ha i alla åldrar! Och visst ska man vara kreativ för sin egen skull, men hur lätt är det att låta bli att jämföra? Lilla Mint vill så gärna rita lika bra som storebror. Fast helst bättre!
Hur fångar man sin inspiration?
Mint vill så gärna rita något. Hon har fått ett fint, vitt papper av storebror. (Dyrt papper, så hon får bara ett!) Och hon får låna storebrors fina pennor - fast det tjatas om att inte trycka för hårt och förstöra spetsen så att den blir tuffsig. Och att man måste sätta på locket igen, så att det säger klick. Mint är förväntansfull. Fint papper, fina pennor med fina spetsar. Mint gillar tusch. Men vad ska man egentligen rita? Mint får inte se vad storebror ritar, för hon får inte härmas. Storebror vet alltid vad han ska rita. Storebror ritar bara saker han gillar. Storebror kör inte fast och sitter och stirrar på ett vitt papper. Ingenting i hela huset är inspirerande. Inte ens storebrors rum. Allt har fel färg och fel form! Mint rabblar björn, bondgård, bil, blomma, ballong .. Blä. Vad kan man rita?
Hur fångar man snöflingor?
Då börjar det snöa och Mint bestämmer sig för att rita snö. Snöflingor. Vitt på vitt. Inte en vinnande kombination. Storebror tipsar om att rita konturer. Som i en målarbok. Mint blir mer och mer irriterad. Storebror vet bäst. Storebror har bra idéer. Storebror är bäst på att rita. Han är tre år äldre och hon kommer aldrig i kapp! Han kommer alltid att vara tre år äldre. Och allt blir fel med teckningen. Den stora katastrofen är när katten Klas spiller ut en vas med blomvatten över Mints teckning. I badrummet sitter Mint med sitt dyra fina papper (hon får ju bara ett) och blåser på pappret med en hårtork. Efter nästa rit-katastrof som leder till hål i pappret ger Mint upp och knycklar ihop och klipper i pappret. Som för att hämnas. Hoppas det gör lika ont i pappret som i henne. Dumma penna! Dumma teckning! Allt är dumt! Till och med snön ser dum ut där den singlar ner och retas. Den var ju omöjlig att rita av!
Hur tröstar man någon?
Men så kommer storebror och tröstar. Han visar vilken fin snöflinga Mint har gjort - genom att knyckla ihop och klippa sönder sin teckning. Han visar också upp sin egen teckning. Mint vet att storebror bara ritar saker han gillar. Och han har ritat MINT! Men roligast av allt är att Storebror vill lära sig att klippa snöflingor precis som Mint ... HON får vara bäst och lära honom något!
Slutet gott allting gott, det dalar snöflingor där ute och det klipps snöflingor inne i köket ...
Insidorna av boken består av klotter när man börjar läsa och så fina klippta snöflingor när man slutar läsa. Tips: klipp snöflingor själva!
Hög igenkänningsfaktor!
Det här är en bra, träffande berättelse som vem som helst kan känna igen sig i. ALLA kan identifiera sig med hur det är att köra fast och att inte ha någon inspiration ... Eller med att köra igång med en idé och så blir allt så fel. Inte som man tänkt sig. MEN så blir allt bättre än man tänkt sig till sist! En lycklig peripeti serverad av skapargudarna eller de heliga muserna! Strindberg hävdade förresten att hans skulptur av en pojke med basker kom till av en lycklig slump, han var så arg på lerfiguren att han slog till den, och då blev den bra! (Resultatet finns att skåda i Strindbergs hem i Blå Tornet som nu är museum).
Av en knycklig teckning kan det bli en underbar skulptural snöflinga. Det behöver inte bli som man planerar, ibland är det bara att "go with the flow" och att ha kul med det man gör.
Stort drama i familjär miljö
Illustrationerna fångar Mints frustration på pricken, sättet hon sitter på stolen, vickar på huvudet, går runt ... minspelet när det går snett och så hur högröd hon blir i ansikte när hon fått nog.
Den Där Känslan. Dumma allt. Alla har väl känt den någon gång? Att man är utsatt för Murphys lag och att allt som kan gå fel också går fel. Då hjälper det inte alltid att tänka att det blir bra sen.
Illustratören Emma Adbåge är så bra på att fånga känslor, och på att rita kluriga ungar som alla kan känna igen sig i (oavsett ålder) - har hon också dagar när hon sitter och stirrar på ett vitt papper och inte vet vad hon ska rita?
Dumma teckning! är ett stort drama som utspelar sig i en familjär hemmiljö - det mesta utspelar sig i köket i ett hem och saker man känner igen finns utströdda lite varstans. Hemtrevligt lagom stökigt kök, där det fortfarande finns en slatt kaffe kvar i kaffebryggaren och smörkniven ligger fortfarande framme. Men kontakten till brödrosten är i alla fall noggrant utdragen.
Med fokus på barnen och deras förmåga
Dumma teckning! överträffar faktiskt Alfons Åberg dramerna (också de utspelar sig ofta i hemmiljö) och det är härligt att ungarna själva får komma överens och lösa sin "konflikt" utan att någon vuxen kommer in och predikar. Det här bara onödigt att någon pappa Åberg kommer inhasande med tofflor och pipa och säger något klokt - det är ju ungarna man vill se! Precis som i serien Snobben. Någonstans i bakgrunden finns vuxna, men det är inte viktigt om karaktärerna har en pappa eller en mamma eller två mammor eller två pappor att bo hos --- man koncentrerar sig ju på barnens vardag och deras små och stora dramer. Och istället för hunden Snobben finns här katten Klas, som spelar en viktig roll i det Kreativa Kaos som ska leda till Mints snöflinga.
Kreativitet som lönar sig!
Boken Dumma teckning! är föga överraskande nominerad till Augustpriset 2017 för bästa barnbok. Mints kreativitet har alltså lönat sig ännu en gång!
Hela Dumma teckning! har perfekt komiskt tajming i både ord och bild! Det här är en kvalitetsbilderbok som håller för många, många omläsningar!
Passa på att skaffa hem och läs och njut - den här boken är ett riktigt klipp!
Belinda Graham
Dumma teckning! Åh, vilken underbar, härlig bilderbok - en av årets absolut bästa, både när det gäller text och bild! Det här är inte alls någon dum bok, den fångar på pricken hur det är att fajtas med sina demoner och hur det är att ha skaparvåndor - för det där är något som man kan ha i alla åldrar! Och visst ska man vara kreativ för sin egen skull, men hur lätt är det att låta bli att jämföra? Lilla Mint vill så gärna rita lika bra som storebror. Fast helst bättre!
Hur fångar man sin inspiration?
Mint vill så gärna rita något. Hon har fått ett fint, vitt papper av storebror. (Dyrt papper, så hon får bara ett!) Och hon får låna storebrors fina pennor - fast det tjatas om att inte trycka för hårt och förstöra spetsen så att den blir tuffsig. Och att man måste sätta på locket igen, så att det säger klick. Mint är förväntansfull. Fint papper, fina pennor med fina spetsar. Mint gillar tusch. Men vad ska man egentligen rita? Mint får inte se vad storebror ritar, för hon får inte härmas. Storebror vet alltid vad han ska rita. Storebror ritar bara saker han gillar. Storebror kör inte fast och sitter och stirrar på ett vitt papper. Ingenting i hela huset är inspirerande. Inte ens storebrors rum. Allt har fel färg och fel form! Mint rabblar björn, bondgård, bil, blomma, ballong .. Blä. Vad kan man rita?
Hur fångar man snöflingor?
Då börjar det snöa och Mint bestämmer sig för att rita snö. Snöflingor. Vitt på vitt. Inte en vinnande kombination. Storebror tipsar om att rita konturer. Som i en målarbok. Mint blir mer och mer irriterad. Storebror vet bäst. Storebror har bra idéer. Storebror är bäst på att rita. Han är tre år äldre och hon kommer aldrig i kapp! Han kommer alltid att vara tre år äldre. Och allt blir fel med teckningen. Den stora katastrofen är när katten Klas spiller ut en vas med blomvatten över Mints teckning. I badrummet sitter Mint med sitt dyra fina papper (hon får ju bara ett) och blåser på pappret med en hårtork. Efter nästa rit-katastrof som leder till hål i pappret ger Mint upp och knycklar ihop och klipper i pappret. Som för att hämnas. Hoppas det gör lika ont i pappret som i henne. Dumma penna! Dumma teckning! Allt är dumt! Till och med snön ser dum ut där den singlar ner och retas. Den var ju omöjlig att rita av!
Hur tröstar man någon?
Men så kommer storebror och tröstar. Han visar vilken fin snöflinga Mint har gjort - genom att knyckla ihop och klippa sönder sin teckning. Han visar också upp sin egen teckning. Mint vet att storebror bara ritar saker han gillar. Och han har ritat MINT! Men roligast av allt är att Storebror vill lära sig att klippa snöflingor precis som Mint ... HON får vara bäst och lära honom något!
Slutet gott allting gott, det dalar snöflingor där ute och det klipps snöflingor inne i köket ...
Insidorna av boken består av klotter när man börjar läsa och så fina klippta snöflingor när man slutar läsa. Tips: klipp snöflingor själva!
Hög igenkänningsfaktor!
Det här är en bra, träffande berättelse som vem som helst kan känna igen sig i. ALLA kan identifiera sig med hur det är att köra fast och att inte ha någon inspiration ... Eller med att köra igång med en idé och så blir allt så fel. Inte som man tänkt sig. MEN så blir allt bättre än man tänkt sig till sist! En lycklig peripeti serverad av skapargudarna eller de heliga muserna! Strindberg hävdade förresten att hans skulptur av en pojke med basker kom till av en lycklig slump, han var så arg på lerfiguren att han slog till den, och då blev den bra! (Resultatet finns att skåda i Strindbergs hem i Blå Tornet som nu är museum).
Av en knycklig teckning kan det bli en underbar skulptural snöflinga. Det behöver inte bli som man planerar, ibland är det bara att "go with the flow" och att ha kul med det man gör.
Stort drama i familjär miljö
Illustrationerna fångar Mints frustration på pricken, sättet hon sitter på stolen, vickar på huvudet, går runt ... minspelet när det går snett och så hur högröd hon blir i ansikte när hon fått nog.
Den Där Känslan. Dumma allt. Alla har väl känt den någon gång? Att man är utsatt för Murphys lag och att allt som kan gå fel också går fel. Då hjälper det inte alltid att tänka att det blir bra sen.
Illustratören Emma Adbåge är så bra på att fånga känslor, och på att rita kluriga ungar som alla kan känna igen sig i (oavsett ålder) - har hon också dagar när hon sitter och stirrar på ett vitt papper och inte vet vad hon ska rita?
Dumma teckning! är ett stort drama som utspelar sig i en familjär hemmiljö - det mesta utspelar sig i köket i ett hem och saker man känner igen finns utströdda lite varstans. Hemtrevligt lagom stökigt kök, där det fortfarande finns en slatt kaffe kvar i kaffebryggaren och smörkniven ligger fortfarande framme. Men kontakten till brödrosten är i alla fall noggrant utdragen.
Med fokus på barnen och deras förmåga
Dumma teckning! överträffar faktiskt Alfons Åberg dramerna (också de utspelar sig ofta i hemmiljö) och det är härligt att ungarna själva får komma överens och lösa sin "konflikt" utan att någon vuxen kommer in och predikar. Det här bara onödigt att någon pappa Åberg kommer inhasande med tofflor och pipa och säger något klokt - det är ju ungarna man vill se! Precis som i serien Snobben. Någonstans i bakgrunden finns vuxna, men det är inte viktigt om karaktärerna har en pappa eller en mamma eller två mammor eller två pappor att bo hos --- man koncentrerar sig ju på barnens vardag och deras små och stora dramer. Och istället för hunden Snobben finns här katten Klas, som spelar en viktig roll i det Kreativa Kaos som ska leda till Mints snöflinga.
Kreativitet som lönar sig!
Boken Dumma teckning! är föga överraskande nominerad till Augustpriset 2017 för bästa barnbok. Mints kreativitet har alltså lönat sig ännu en gång!
Hela Dumma teckning! har perfekt komiskt tajming i både ord och bild! Det här är en kvalitetsbilderbok som håller för många, många omläsningar!
Passa på att skaffa hem och läs och njut - den här boken är ett riktigt klipp!
Belinda Graham
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.