onsdag 26 juli 2017

FILM: Från Pinoccio till Beauty and the Beast - LGBTQ ögonblick i Disneys historia


Belle kommer för att bryta Odjurets personliga förbannelse.


Var det allt? En enda liten svängom i dansen, där två svartklädda killar dansar, inklämda mellan massor av virvlande, vitklädda damer? Man kan lätt missa att de båda herrarna dansar med varandra. Det är ett sådant överdådigt mass-dans-nummer a la Busby Berkley som avslutar filmen.

Romance - eller Bromance - på gång?

Beauty and the Beast 2017 - mycket väsen för en liten dans!

Disneys nya spelfilm Beauty and the Beast (Skönheten och Odjuret) är en av de mest framgångsrika och lukrativa filmerna någonsin. Men regissören Bill Condon hade dragit upp förvändningarna för högt när han talade om en så kallad "exclusively gay moment" i filmen, något som orsakat stora internationella kontroverser ända sedan regissören Bill Condon först nämnde det i en intervju i Attitude magazine.

Första gayparet i en Disneyfilm ... ?
Gaston och LeFou i det tecknade originalet från 199.




I intervjun sa Bill Condon att karaktären LeFou (spelad av Josh Gad) skulle öppet porträtteras som gay - och förälskad i sin herre, den otrevlige och narcissistiske Gaston. (Gaston har däremot bara ögon för Belle). För alla som sett et tecknade Disney originalet från 1991 när LeFou svansar för Gaston och dansar med honom är det knappast en överraskning. le Fou  var gay redan i den förra filmen - skillnaden är att i Condons filmversion skulle Le Fou få en pojkvän (som inte är Gaston) i slutet. Blinka, och du missar när de dansar med varandra. Var det allt?

Ett (inte så) exclusivt ögonblick

Condons prat om "exclusivly gay moment" som skulle vara " den första i disneyhistorien" utmynnar i en stor besvikelse.

Le Fou och Gaston i Beauty and the Beast (2017).
En komisk side kick som var kodad som gay i det tecknade originalet är lite mer gay i spelfilmen  - och Gaston får sjunga en vers om att han gillar att skjuta bakifrån medan Le Fou skryper runt med rumpan i vädret. Le Fou får omvändas från komisk, ondskefull side kick till en komisk halvond/halvgod moraliskt ambivalent sideskick som räddar livet på tekannan Mrs Potts. Och LeFou belönas därför med att vara med på finaldansen i filmen, får en danspartner som gillar att klä sig i kvinnokläder och  slipper till sist Gaston. (Gaston omvänds inte från ond till god i den nya filmen, han går från ond till ännu ondare).

Gay = komisk sidekick eller ond skurk
Cogsworth & Lumiere.
Bromance med Lysande komisk tajming.


Att gay personer reduceras till komisk sidekick eller till skurk är vanligt i Hollywood och i stora mainstreamfilmer -vare sig det gäller westerns, actionfilmer,komedier eller musikaler - något filmregissören, själv gay, måste vara medveten om. I verkligheten är Luke Evans, som spelar Gaston, öppet homosexuell. Hans mest kända rollprestationer är som vampyren Dracula och den otrevlige Gaston och som mordmisstänkt i Kvinna på tåget. Homosexuella skådespelare, även de som är framgångsrika, brukar reduceras till att spela monster, skurkar, mördare, trollkarlar, övernaturliga väsen eller komiskt objecgt som publiken ska skratta åt.

Pinocchio med snören.
Ian McKellan, en annan framgångsrik och öppet homozesuell  spådepspelare, är mest känd för att ha spelat Gandalf (trollkarf) Richard III (skurk) och nu en klocka (komsik sidekick och förtrollat väsen i samma förpakcning.). Klockan Cogsworth visar sig vara gift i denna version (även om han försöker komma undan sin frus omfamningar) -  i den tecknade versionen från 1991 var hans hvuudsakliga förhållande en grälsjuk bromacne med ljusstaken Lumiere. Mycket roligare!

Josh Gads tolkning av Le Fou är någon som man ska skratta åt, snarare än någon att känna med. Ändå fick den korta dansen hurra rop och applåder när filmen gick upp på bio i USA.

Beauty and the Beast bannlyst

I Kuwait och Malaysia blev filmen bannlyst på grund av den lilla dansscenen. I Ryssland fick filmen högre åldersgräns. I Kina däremot släpptes den lilla dansscenen genom censuren.

Men på det hela taget: mycket väsen för lite ull, sa han som klippte grisen. LeFou, en smörig komisk passopp med "vansinnigt" namn, är inte den bästa representation av en gaykaraktär som man kan önska sig.

Och är detta verkligen den första gången det finns ett LGBTQ ögonlick i en Disneyfilm? Vilekt Bill Condon påstår?


Kort svar: Nej.


Pojkskunken Blomma i Bambi "You can call me flower!"
Det har funnits mängder med LGBTQ karakräter och LGBTQ ögonblick genom hela Walt Disneys historia. Dety gälle bara att läsa mellan raderna.

Eller snarare: att verjkligen titta på bildera, lyssna på sångtecerna och höra dialogerna.

Kolla in gamla klassiker som Bambi, Pinocchio och Dumbo. Den nya vågen av framgångsrika klassiker som Lejonkungen och Den lilla sjöjungfrun. Eller de splitternya succéerna Zootropolis och Frozen.

Lejonkungen adopteras av två pappor



Bucky and Pronk - Judys Neighbours.
det är omöjligt att se filmen Bambi och inte komma ihåg den söta skunken som blir vän med Bambi och viftar med ögonframsarna, sdom dökljer stora, blå ögon. Han säger "You can call me Flower!" (Du kan kalla mig Blomma). Ingen kan missa att här är en skunk som vill "komma ut" so något annat än skunk och dessutom lukta gott! och se söt ut och ha långa ögonfransar.

Två antiloper i  förra årets succe  Zootroplosis - som vann Oscar 


för bästa animerade film  2017 hade samma efternamn (med bidestreck emellan) paret Bucky och Pronk Oryx-Antlerson ÄR ett gift gaypar. Och huvudpersonens (deller huvudpkaninens) grannar. Filmens regissöerer gjorde antilipernas röster - och bekräftade at det var ett figt gaypar i filmen.
Men de smögs tyst in i filmen det blev ignet bråk och ingen censur och ingen stor uppmärksamhet. En del åskådare har trott att de båda är bröder som bor ihop (trots att de är olika antiloparter) och andra har helt enkelt inte lagt märke till dem. Men de flesta tittare är helt koncenterande på kaninens judys förhanvanden, eftersom hon är Zooptopias hjältinna.

 Huvudpersonen, kaninen Judys, grannar.



Timon och Pumba, det omaka paret som adopterar en lejonunge, Simba. huvudpersonen i Lejonkungen. Den filmen visar verkligen att en adoptivunge som adopeteras av två pappor kan växa upp och bli något storartat!


Honungsgrävlingen Bunga - - Timon och Pumbaas
nya adoptivbarn är nästan lika söt som skunken Blomma!
Redan i djungelboken varker Baloo vara redo att adoptera Mowgli - menhan får inte för Baghera. Men visst skulle Baloo och Baghera blivit coola föräldrar tilsammans?

Ska vår dotter ha blått eller rosa på sig? 
Patopå coola adomstivföräldrar - få är äl collare och roligare än de bysiga feerna i Törnrosa? (Fast de akn aldrig komma överens vad som är bäst att ha på sig av fägerna vad sopm är bäsa av blp och rösa!)

Tinom och Pumba är tilbaka i den nya serien lejonvakten - och de har adopterat en ny son, en liten honungsträvling. Den modige lille honungsgräfvlingen påpekar för Simba att de egentligen är bröder - eftersom de har samma pappor!


Omfamna det som är annorlunda - och du kan flyga


Redan i Disneys tidigaste filmer finns det mnga huvudpersoner so känner att de är !annorulunda" och i sagor kan man tolka det symbolist och tolka in vad man vill i "annorlunda! och lätt göra en LGTBQ läsning.

Annorlunda? Omfamna det, och du kan flyga!
Täönk på lilla Dumbo som käner att han är annorlunda - och han blir gravt mobbad för sitt annorlundaskap. Till och med hans familj får lida för det. Men det är  inte förrän han omfamnar sin annorlundahet och inte försöker vara "som alla andra" som han klarar av att flyga - och blir lycklig.

Pinocchio, i Disneys andra långfilm, drömmer om att bli "en riktig pojke" och få en annan kropp än en av trä. Där kan man tolka in mycket. Speciellt det faktum att Pinocchio vill bli av med snörena som gör att hans lilla dockkropp kan styras.

Han blir så glad när han blivit av med dem och sjunger "I've got no stings to tie me down, to make me fret and make me frown, I had stings but now I'm free, there are no strings on me."

Det hela är som en tidig version av Elsas sång Let it go i Frosen, de som hon sjunger när hon har kapat alla sina band.

Sjöhäxa som dragshowartist

Några av de bästa LGTBQ ögonblicken kommer på sent 1980-tal och på  tidigt 1990-tal.


Ursula - en drag queen
Den lilla sjöjungfrun (1989) känner att hon är född i fel kropp. Hon vill bli människa! Hon lcykas till sist att uppnå sin målsättning - under en regnbåge som omfattar alla varelser.

Sjöhäxan  Usula är baserad på en känd dragshowartist, Divine. Ännu ett LGBTQ ögonblick insmuget av tecknarana. Visst, hon är en skurk, ännu ne gayskurk i en mainstram film, men hon är onekligen också rktingt cool. Disneys skurkar kan ofta  få en stor fanbase - som Maleficent och curella de ville. Jafar och Scar är andra Disneyskurkar som är queer kodade - synd att de bara är skurkar? Visst. Men de är också coola och stora favortier bland barnpubliken. I en ny sidneyserie gör barnen till Ursula, Jafar och Maleficent gör succe serien Decendants.




Försök vara "normal" - och du blir olycklig


Medan originalsagan Den lilla sjöjungfrun har beröringspunkter med H.C. Andresens eget liv är det svårare att säga vems saga 1989 års Den lilla sjöjungfrun är. Så många är inblandade i en animerad film. Men en av de inblandade var Howard Ashman, både sångförfattare och producent till filmen. Han Oscarsbelönades för bästa sång ”Under the Sea” (”Havet är djupt”) och skrev även några nyckelscener till filmen. Howard Ashman förändrade och skrev till en del viktiga scener. Han förändrade krabban Sebastian från en av sagans hinder till att bli en av sagans hjälpare genom en enkel liten dialog. Sebastian böjar med att skälla på Ariel och säga åt henne att hon bara borde simma hem och vara ”normal” som alla andra … efter en konstpaus suckar Sebastian och tillägger ”... och bara vara olycklig hela ditt liv”. Det är priset att betala för att låtsas vara ”normal”.

Det kan vara att ta i att säga att 1989 års Den lilla sjöjungfrun är en LGTBQ-ikon, även om Kung Tritons treudd skjuter regnbågsblixtar och till slut förvandlar Ariel till människa för gott, men den ifrågasätter vad det är att vara ”normal”, varför man ska försöka vara som ”alla andra” och trots smärtan och besväret sommedföljer ambitionen att gå över i en ny kropp så fortsätter Ariel att följa sina drömmar.

Personlig tolkning av Odjurets förbannelse

Sagor är symboliska. Det har funnits beauty and the beast historier sedan amor och psyche - och förmodligen ännu längre tillbaka i tiden än så. det innebär att olika personer i olika tider kan  tolka in olika saker i sagorna - alla kan få "sin saga". Det är det som är sagornas strohwet och det som gör att de håller i århudnranden coh til och med årtusenden.

Howard Ashman, som varit tongivande i filarebtet och skapat sångtexter till både den lilla sjöjungfrun (1989) och Skönheten och Odjuret (1991) hade sin tolkning klar i huvudet vad Beatty and the Beast stod för, för honom själv.

Beauty and the Beast 1991 - Belle botar Odjuret
som får tillbaka sin mänsklighet.
Förbannelsen är en sjukdom --- eller sjukdomen är en förbannelse. Det är inte bara den som drabbas av förbannelsen som drabbas, utan även alla de som älskar den förbannade. Belle är botemedlet, drömmen om att förbannelsen ska lyftas, både för den drabbade och alla de som håller av honom - från Mrs Potts och Chip till Lumiere och Cogsworth.

Ashmans personliga förbannelse lyftes inte - inget botemedel hittades under hans livstid - och skönheten och odjuret från 1991 blev hans sista verk.




Annorlunda - och passar inte in i småstadlivet

Belle längtar bort.

Pocahontas, sjöjungfrun Ariel och den vackra, bokläskande Belle känner alla att de är annorlunda och vill något annat. "Jag vill något mer än att leva småstadsliv" sjunger Belle, när hon promenerar hem genom den lilla byn och samtidigt försöker läsa en bok. Hon är den enda i den lilla byn som verkar läsa. Alla ovanstöende hjälrittner gifter sig

Klassiskt lyckligt slut med prinspuss för Ariel.
och hamnar i lyckliga heterosexuella par. Eftersom det är det enda slut som en film med en kvinnlig huvudoperson kan få?

Inte nu längre. Elsa, huvudperson i Frozen, är en hjältinna som inte behöver en manlig partenr för att uppnå självrealisation. Hon flyr från samhället där hon egentligen är drottningn för att hitta sig själv, ge sig själv en makeover och bygga ett snöpalats, samtligde som hon sjunger Let It Go, som genast gav upphopv till queer tolknignar eftersom texter firar att släppa ut en identitet som tvingats att leva ihemdlighet: “Conceal, don’t feel/ Don’t let them know/ well now they know … the fears that once controlled me can’t get to me at all.”

Kommer Elsa att få en flickvän i Frozen 2?


Elsa and Anna - the final hug (NOT the final kiss!)
Filmen ger inte Elsa någon flickvän, (fast fansen hoppas på en i uppföljaren Frozen 2, en lobbying kampanj pågår), men att manuset för den första filmen inte tvingar på henne en pojkvän är altlid något. Och den stora kärlekshandlingen i filmen är mellan två tjejer, DÄR kommer "I love you" repliken och det stora kärleksögonblicket! det är första gången som Elsa rör någon på 13 år. Visst, kärlekshandlingen "an act of true love!" är mellan två systrar, den enda räddar livet på den andra, och sedan kramas de. Men ändå. Det är inte samma “true love’s kiss” som i alla de andra sagorna och den heterosexuella kärleken som brukar kunna bota allt i sagornas värld - från den skendöda Snövit till den sovande Törnrosa - petas därmed ner ett par pinnhål.

Dessutom är Elsa cool, någon som små flickor och även många små pojkar verkligen gillar och de vill vara henne . Hon är ju isdrottningn med Superhjältekrafter som kan utmana de som superhjärterna i X-men har!


Inga små flickaor eller små pojkar vill vara Le Fou. Den "crazy" tokiga överviktiga killen som alla skrattar åt. det kanske är dags att runda personer får vara något annat än ondesulla elelr roliga sidekicks?


Kvinnlig "bromance" i Inside Out


Eller at man gör en "bromance" med tjejer istället för killar? (Det borde kallas "sistermance") fast det finns ju redan - i Inside Out. Men Joy och Sadness kommer aldrig att bli förälskade i varandra. Det räcker att de står ut med varandra.
Joy and Sadness - Sistermance!

Beauty and the Beast är i alla fall inte Disneys första " exclusively gay narrative".

Förändringens vindar blåser men Le Fou kan inte ta cred för dem.

Vi kan lika gärna hylla skunken Blomma eller isprinsessan Elsa eller sjöjungfrun Ariel eller den missförstådda Pinoccio som den första LGBTQ karaktären från magifabriken.

När Pinoccio inte har några trådar längre kan inget hålla honom tillbaka. 


BG

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.