Trädgårdarna på Astrid Lindgrens Näs

Trädgårdarna på Astrid Lindgrens Näs

- En verklig vandring i sagans värld

Karin Eliasson
Trädgårdarna på Astrid Lindgrens Näs
ISBN: 9789187659096
Salikon Förlag

Pippi Långstrump lägger sockerdricka i ett sockerdricksträd - som var inspirerat av verklighetens uggleträd på Näs, Astrid Lindgrens barndomshem, där hon och hennes syskon lekte och busade. En gång bytte hennes bror Gunnar ut några uggleägg mot hönsägg. Gissa om de olika fåglarna sedan blev förvånade när äggen kläcktes!

Barndomens intensiva doftminnen

Barnen i boken Barnen i Bullerbyn njuter av doften av gullpudra (en växt som även August Strindberg gillade). Astrid Lindgren drog sig till minnes verklighetens gullpudra som växte i dikena och spred barndomens doftminnen och förkunnade att våren nu verkligen var kommen! I ett brev drar sig Astrid Lindgren till minnes att gullpudran växte i "just det speciella dike hemma, där min syster och jag satt en hel lång oförglömlig vårdag för många år sen. Jag har alltid tyckt så mycket om gullpudra."

Flickan i Spelar min lind sjunger min näktergal drömmer om att just hennes lind, som hon har planterat, ska spela för henne - och det gör den till sist, efter att hon har gett den sin själ.

En trädgård är också besjälad. 

Många själar samarbetar

Karin Eliasson framhåller i sin nyskrivna bok Trädgårdarna på Astrid Lindgrens Näs hur mycket trädgårdarna har varit ett grupparbete - många själar har samarbetat. Visionen var att ge trädgårds-Sverige ett nytt utflyktsmål, med flera olika inspirerande trädgårdsrum, samtidigt som trädgårdarna i sig är inspirerade av, eller en hyllning till, Astrid Lindgrens tid och hennes böcker.

Här finns ett helt fält med kirskål bakom den gamla ladan, och Karin Eliasson skriver lyriskt i boken om doften. I vanliga trädgårdar vore ett helt fält en mardröm (kirskål hör till de mest avskydda ogräsen, de kväver det mesta och kräver allt utrymme själv) - men så här såg det ut förr i tiden, när Astrid Lindgren och hennes syskon var barn och lekte på Näs. Alltså ska det se ut så än idag.

Brännässlor - det nyttiga ogräset

Brännässlor är en annan ogräsväxt som finns på Näs - för att den var en stor del av lantgårdens flora, den frodades verkligen vid dass och gödselstackar. Nässlor är på sitt sätt en nyttoväxt som duger till mat åt både människor och djur. Nässlor finns också med i Astrid Lindgrens författarskap. Lille Rasmus, huvudperson i Rasmus på luffen, har som uppgift att plocka nässlor till hönornas nässelgröt. Rasmus är inte alls förtjust i uppgiften och han tycker att hönorna kan plocka sina egna nässlor, när de nu växer mitt framför näbben på dem!

Trädgårdarna, eller trädgårdsrummen, har namn som Vildhetens törnrosgård, livsglädjens lövsal, trygghetens skogslund, melankolins mossträdgård, frihetens ängar och modets körsbärstrappa. 

Besökare kan pyssla med rönnbär och kastanjer under en gammal ek, mysa bland mossa och linnea, lyssna till porlandet av en bäck och beundra de gula liljorna som reser sig likt verkliga dramadrottningar vid skogstjärnen. En bäck fanns tidigt med i visionen för trädgårdarna, vad kan vara mer vilsamt att lyssna på?

Vattnet spelar, träden susar

Karin Eliasson gör hela tiden fördjupningar, så att boken blir så mycket mer än en guidad tur bland trädgårdarna. Här finns kärleksfulla och ingående växtporträtt av allt från björnmossa till äppelros och här finns hyllningar till och betraktelser av det småländska landskapet som Astrid Lindgren älskade och som inspirerat henne. Karin Eliasson har också tagit inspiration från Småland när hon tänkt på form och växtval i trädgårdarna. Citat från de kända barnböckerna och citat från Astrid Lindgrens brev varvas med fantastiska foton på vackra liljor, majestätiska träd och mjuk mossa. Karin Eliasson, konstnärlig ledare och trädgårdsmästare, beskriver levande och målande hur trädgårdarna på Astrid Lindgrens Näs har växt fram. Ett grupparbete som gav en ny, besjälad trädgård.

Härlig, inspirerade läsning för alla som gillar sagor, natur, färgglada blommor och trädgårdar!

Läs även Grönt! av Karin Eliasson:

http://tidningenkulturen.se/index.php/litteratur-topp/litteraturkritik/21845-litteratur-karin-eliasson-gront-odla-egna-gronsaker

Belinda Graham